Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Delvis KL

Vi resonerade inte som så att det vore bra för oss om My var iväg några timmar, utan vi resonerade som så att vi trodde att det skulle vara roligt och utvecklande för henne eftersom hon är så framåt och "tidig" som hon är. Eftersom vi gått mycket på ÖF och My älskat det, och eftersom jag själv är pedagog och vet hur rolig en bra förskola kan vara, så kände vi att vi ville prova det här. Det handlade enbart om 15 timmar/vecka och det trodde vi skulle bli lagom.

Anledningen till att jag startade tråden, och anledningen till att jag kände mig tveksam, är delvis för att jag aldrig tidigare varit i en liknande situation och ville höra om någon annan upplevt något liknande, och delvis för att vi kände oss osäkra inför hur vi skulle tänka. För OSS så är det inga problem att ha henne hemma, tvärtom tycker vi att det är härligt att vi har kunnat vara hemma länge med henne och vi skulle kunna vara hemma tills hon började skolan om det bara fungerade ekonomiskt och det kändes som att hon trivdes med det, för VI trivs med det. Det vi tvekade inför var framförallt det att hon trivdes så väldigt bra på förskolan när vi var med. Det kändes verkligen som att hon tyckte om de andra barnen, alla samlingar, lekar och pyssel som hon fick vara med om där. Därför kändes det så dumt att allt blev så galet, för om hon bara kommer över sin seperationsångest och kan börja känna sig trygg med personalen och i den nya situationen så skulle hon tycka om det, det är vi övertygade om.

Vi har ju egentligen haft en inskolning på en månad totalt (efter de få dagar hon kunde vara utan oss), det måste väl ändå räknas som en lång inskolning? Inte blev det mycket bättre heller. Innan inskolningen var vi dessutom ute och lekte med barnen på förmiddagarna en gång i veckan under flera veckor. Pedagogerna sa att de sällan upplevt något liknande, just det här att det ledsna aldrig gick över. Hon har stark integritet och är svårflirtad av personer hon inte känner.

Mys farmor är specialpedagog och vi är egentligen omgivna av många kunniga pedagoger och psykologer, och alla är eniga om att det rör sig om stark seperationsångest och att det är helt onödigt att utsätta henne för detta i en miljö där hon inte är trygg, när det inte är nödvändigt. Det är bättre att hon får gå igenom den hemma med oss som hon är trygg med och sen kan man börja med dagis igen vid ett senare tillfälle när hon har tagit sig ur den värsta seperationsångestfasen. Det känns helt rätt för oss.

Självklart är det så att min dotter också har en stark vilja, och att det känns jobbigt för henne när hon inte får som hon vill. Men det är inte det det handlar om i den här situationen. Hennes ledsenhet och hennes seperationsångest är en helt äkta känsla och att påstå att hon skulle "fejka" för att hon är trotsig är helt befängt. Hon fejkar ingenting. Hon är ett litet barn med starka, äkta känslor som hon inte kan kontrollera. Hon kämpar så för att göra rätt och för att klara av det hon förstår att vi vill att hon ska klara av, men hon fixar det helt enkelt inte. Självklart tar vi det på allvar och lyssnar på henne, att göra något annat i den här situationen känns avlägset. Sen är det självfallet så att barns reaktioner inte ska avgöra vad som är rätt och fel, och det kan vara en väldigt svår avvägning i bland, men i det här fallet känns det helt fel att strunta i Mys känslor när situationen ändå ser ut som den gör.

Tack för allt stöd och alla tankar!
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Hur hade du gjort om du inte hade varit hemma utan varit tvungen att jobba?
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Ja du, då hade ju situationen varit annorlunda. Ärligt talat så vet jag inte.

Antagligen hade vi väl försökt lösa det utan förskola ett tag och gett henne mer tid att ta sig ur den värsta seperationsångesten. Min mans jobb ser ut som så att man skulle kunnat lösa det med att han var hemma dagtid under en period.

Hur som helst så är det inte relevant i sammanhanget eftersom vi kan vara hemma ett år till, minst.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

För er ja, men andra som dras med samma problem och inte kan lösa dom , vad gör man? Själv minns jag att man fick lämna en gråtande unge och dagmamman sa att han bara grät en lite stund.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Nu förstår jag inte. Du frågade ju hur vi skulle ha löst det om vi varit tvugna att jobba, inte hur andra ska göra...?

Ja, det är vanligt att barn gråter vid lämning i perioder. Även de som gått på förskola under lång tid kan plötsligt börja bli ledsna vid lämning. För det allra flesta går det över nästan direkt efter att mamma/pappa lämnat... Vad var poängen med inlägget?

För andra som dras med samma problem och de inte går attl ösa...ja, då går det väl inte att lösa då. :confused:
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Jag tror att det kommer att bli skitbra i slutänden för er ! Ni är lyhörda.

Är det alls möjligt för er att vistas på förskolan då och då ? just för att hon ska få känna sig trygg i miljön. Att hon inte *behöver* gå nu för att ni är hemma är ju väldigt bra - men samtidigt så märker ni ju att hon mår bra med att få vara med andra barn fast kanske så kan Öppna Förskolan tillgodose detta.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Nu förstår jag inte. Du frågade ju hur vi skulle ha löst det om vi varit tvugna att jobba, inte hur andra ska göra...?

Ja, det är vanligt att barn gråter vid lämning i perioder. Även de som gått på förskola under lång tid kan plötsligt börja bli ledsna vid lämning. För det allra flesta går det över nästan direkt efter att mamma/pappa lämnat... Vad var poängen med inlägget?

För andra som dras med samma problem och de inte går attl ösa...ja, då går det väl inte att lösa då. :confused:

Jättebra svar:confused:
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Jag tycker att du ska gå på din magkänsla, låt My vara hemma ett tag, gå och lek på förskolan när de andra barnen är ute och när det börjar bli dags att tänka på jobb så ge det gott om tid för inskolningen så det inte blir stress.
Om du tänkt börja jobb tidigt i höst så tänk på ev sommarstängning av förskolan och sånt så du får gott om tid utan avbrott. My kommer att älska förskola, men om nu separationsångesten är så stor och hon kan vara hemma så ska hon ju vara hemma. Hon kan ju leka med barn ändå.
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Ursäkta min usla svenska trots min lärarutbildning, var på after work igår och är lite smått däckad idag:)
 
Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?

Jag ber om ursäkt om svaret inte var tillfredställande. Jag svarar gärna igen om duutvecklar frågan, för jag förstod uppriktigt inte poängen.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Ett barn i dotterns förskolegrupp försöker tvinga henne att konstant leka med henne. Gör inte dottern det så blir det andra barnet...
2
Svar
35
· Visningar
4 749
Senast: MiaMia
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 498
Senast: Anonymisten
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
3 091
Senast: malumbub
·
Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 062
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp