Sv: Jaha, vad gör jag nu (dagisstrul)?
Alltså inte så mycket motargument, men en tveksamhet till att vi gör rätt om vi avbryter. Mest för att han tror att hon kommer att uppskatta dagis om hon bara blir trygg där. Det tror jag med, men hon kanske inte är redo att vara där utan oss än.
Och för att förtydliga; inskolningen var tre dagar, de gick jättebra. De tre första lämningarna var inga problem men tredje dagen blev hon ledsen på dagis och vi hämtade. Efter det blev hon ledsen dagen efter och sen blev hon ledsen bara hon tänkte på dagis. Vi lämnade henne en dag när hon var ledsen och det var vidrigt, då var hon också mkt ledsen de tre timmar hon var där. Efter det blev hon sjuk och fick ett avbrott på några dagar, och efter det var vi med henne på dagis hela dagarna, och har så varit sen dess (över två veckor). I början grät hon trots att vi var med, men det har succesivt blivit bättre och nu pratar hon enbart positivt om dagis sålänge hon inte ska vara där utan oss. Om vi pratar om att hon ska träna på att vara där en stund medan vi tex åker och handlar eller så, så blir hon jätteledsen.
Vi har varit med båda två, och upplever att det fungerar bäst när jag är med. Hon blir mycket mer pappig på dagis om micke är med, än vad hon blir mammig när jag är med. Vi kan dock inte ens gå ifrån och kissa utan att hon blir superduperledsen. I början av inskolningen var det inga problem efter någon dag eller så, och vi gjorde precis som Sar beskrev. Men efter att hon varit så ledsen där hamnade vi liksom på -10. Nu är vi väl kanske på 0 igen, men om det ska fungera tror jag att man måste ta yttepytte steg, och jag vet inte om det kommer att gå.
Vi tyckte att det var ett bra tillfälle att testa dagis nu eftersom vi var hemma och hade möjlighet att vara med längre än de första dagarna om det skulle behövas, plus att vi då också hade ett annat alternativ om det inte skulle fungera. Den möjligheten kanske vi inte har om ett år. Å andra sidan kanske det inte blir samma problem om ett år, för precis som visslan skriver så har barnet en annan tidsuppfattning då och har utvecvklats mer på alla plan. Vi ville ju enbart göra detta för hennes skull, och nu när det inte fungerar så bra med inskolningen sä känner jag precis som många skriver att hon kan få vara hemma istället. Hon kanske rentav kan känna lite längtan efter det hon tycker har varit skoj på dagis, och det kan ju bli positivt.
Jag tror också att det till viss del kan finnas en övertro till det lilla barnets behov av förskola, men det stämmer inte in på mig och vår familj. Vi är engagerade föräldrar och älskar att umgås med våra barn, och vi tycker att vi har det väldigt bra här hemma =)Just därför har vi ju haft My hemma så länge, och nu ville vi testa det här för att vi trodde att det skulle bli kul för henne.
Tack alla som engagerar sig och bidrar med tankar!
//Julia