sussisus
Trådstartare
av bortsprungen hund!
Jag var nyss ute med Izor och gick i skogen för att slippa det mesta av vinden och snön.
Tänkte att jag för en gångs skull kunde släppa kopplet och låta honom gå själv (vilket andra hundägare tyckt att "det kan du väl göra, Izor springer inte bort").
Det gick bra rätt länge - tills tre
rådjur sprang framför nosen på honom!
Izor kutade glatt efter, struntade fullkomligt i att jag ropade på honom.
Jag ringde hem för att få ut mamma eller pappa ut i skogen - då dog telefon
! Hann dock säga så pass mycket att jag var i skogen och att Izor stuckit.
Jag var grinfärdig när mamma kom, pappa stannade hemma i fall att vovven skulle komma hem på egen hand.
Vi gick tillbaka till det ungefärliga stället där rådjuren dök upp och tittade runt efter spår.
Som tur var så är det nysnö så spåren efter Izors koppel syntes tydligt och vi kunde följa det.
Uppför berget, längre in i skogen
följde vi spåren mamma och jag medan vi ropade på Izor.
Ingen hund.
Men så kom Izor plötsligt glatt springande!
Vi fångade in honom, klappade lite och gav honom godis - inget skäll eller bannor.
Sedan försökte vi följa lillemans spår lite till, och det visade sig att han bl.a. hoppat nerför en liten bergsknalle på ca 1,5 meters höjd! Tänk om han fastnat...
Han försvann efter rådjuren 15.55 och hittades 16.10 - inte länge förvisso, men tillräckligt för att vara de värsta minutrarna i mitt liv!
Hädanefter tänker inte jag släppa Izor lös, åtminstone inte om jag går ensam med honom.
Och se till att telefonskrället är fulladdat.
Jag var nyss ute med Izor och gick i skogen för att slippa det mesta av vinden och snön.
Tänkte att jag för en gångs skull kunde släppa kopplet och låta honom gå själv (vilket andra hundägare tyckt att "det kan du väl göra, Izor springer inte bort").
Det gick bra rätt länge - tills tre
Izor kutade glatt efter, struntade fullkomligt i att jag ropade på honom.
Jag ringde hem för att få ut mamma eller pappa ut i skogen - då dog telefon
Jag var grinfärdig när mamma kom, pappa stannade hemma i fall att vovven skulle komma hem på egen hand.
Vi gick tillbaka till det ungefärliga stället där rådjuren dök upp och tittade runt efter spår.
Som tur var så är det nysnö så spåren efter Izors koppel syntes tydligt och vi kunde följa det.
Uppför berget, längre in i skogen
Ingen hund.
Men så kom Izor plötsligt glatt springande!
Vi fångade in honom, klappade lite och gav honom godis - inget skäll eller bannor.
Sedan försökte vi följa lillemans spår lite till, och det visade sig att han bl.a. hoppat nerför en liten bergsknalle på ca 1,5 meters höjd! Tänk om han fastnat...
Han försvann efter rådjuren 15.55 och hittades 16.10 - inte länge förvisso, men tillräckligt för att vara de värsta minutrarna i mitt liv!
Hädanefter tänker inte jag släppa Izor lös, åtminstone inte om jag går ensam med honom.
Och se till att telefonskrället är fulladdat.