Många gånger tvivlar jag väldigt starkt på det faktiskt
Fast som sagt, det är ju inte som att det fungerar särskilt bra idag, snarare inte alls, och för att ha en chans att komma vidare måste ju något förändras.Många gånger tvivlar jag väldigt starkt på det faktiskt
Och då är detta den bästa medicinkombinationen jag har haft. Jag vet hur mycket värre det kan bli och den förändringen vill jag inte ha!
Men det kan ju bli bättre också.
Men samtidigt om mycket har testats i olika varianter osv under lång tid så kanske det inte är så fel att börja om från början och reda ut vad som verkar vad. Vet att du inte är så pepp på att bli inlagd men det hade kunnat hjälpa till under utrensningen av medicinen. Tänker att det liksom inte blir bättre oavsett så varför inte prova och ge det en chans.
Det är helt omöjligt för mig att tro på tyvärr
Jag mår hellre såhär än blir inlåst igen om det inte är typ 99,9% sannolikhet att det faktiskt kan bli bättre
Inte där jag var. Om du inte var tyst och snäll (=ingen synlig ångest eller annat som var jobbigt för personalen) så blev du bestraffad eller ignorerad. Det enda de gjorde i medicinväg var att försöka tvinga i mig mer ångestdämpande än jag tog för att hamna där. Bara förvaring och ingen ens antydan till hjälp
Jag läser många av de inläggen här i din tråd som är positiva till att du ska få hjälp som kommande från en egentligen rimlig förväntan på och erfarenhet av sjukvården som tyvärr inte är allmängiltig. Sjukvårdens struktur är inte designad för och bra på att fånga upp komplex och mångbottnad sjukdom med specialiteter som tittar på och behandlar ”sitt stuprör”. Innan jag hamnade i sjukvården med en komplex multisystemsjukdom tänkte nog jag i liknande banor som de peppinlägg du fått. Tyvärr är jag nu medveten om att det är extremt hotande för många läkare att träffa en svårbotad patient (där läkarvetenskapen saknar klara svar och behandlingsvägar) och det är därför inte alls säkert att bemötandet blir gott och att vård kommer till stånd ”bara för” att det finns avvikelser på blodprov.Många gånger tvivlar jag väldigt starkt på det faktiskt
Du måste förstå att det är inte så det brukar gå till. Du måste haft riktig otur.
Du är inte ensam om erfarenhet av sjukvården, jag väljer däremot att inte gå in på vad jag baserar mina erfarenheter på, det är privat, men jag vet att man kan få hjälp ur riktig svåra tillstånd om man träffar rätt läkare och låter sig bli hjälpt.Jag läser många av de inläggen här i din tråd som är positiva till att du ska få hjälp som kommande från en egentligen rimlig förväntan på och erfarenhet av sjukvården som tyvärr inte är allmängiltig. Sjukvårdens struktur är inte designad för och bra på att fånga upp komplex och mångbottnad sjukdom med specialiteter som tittar på och behandlar ”sitt stuprör”. Innan jag hamnade i sjukvården med en komplex multisystemsjukdom tänkte nog jag i liknande banor som de peppinlägg du fått. Tyvärr är jag nu medveten om att det är extremt hotande för många läkare att träffa en svårbotad patient (där läkarvetenskapen saknar klara svar och behandlingsvägar) och det är därför inte alls säkert att bemötandet blir gott och att vård kommer till stånd ”bara för” att det finns avvikelser på blodprov.
Med det vill jag ha sagt att det är naturligt att du inte vågar hoppas. Det speglar antagligen bara de erfarenheter du hittills haft av vården. Förhoppningsvis hamnar du nu ”i ett stuprör” och stämmer in i bilden av den problematik som läkaren har redskap att hjälpa dig med.
Det är inte dig det är fel på när du inte vågar hoppas. Det är, vad jag fattar, en naturlig konsekvens av de vårdskador och den uteblivna eller felaktiga vård du fått förut. Önskar det blir annorlunda nu.
Jag förstår rädslan för att det blir fel finns men dom som jobbade på din avdelning då jobbar förmodligen inte kvar där nu, om du ens hamnar på samma avdelningen. Risken att du träffar på dom är små. Det kan krasst sätt aldrig bli bättre om man inte vågar pröva att ta emot hjälpen och ge det ett försök och göra förändringar. Ingenting blir tyvärr bättre av sej självt men då måste man också våga pröva.
Jag svarar när huvudet behagar funka
Ja, för jag klarar verkligen ingenting nuHoppas du får till fullmakten, det vore ju toppen för dig
