Jag kan på något vis förstå att vissa kan tycka att det känns fint att gå med sin pappa till den blivande maken (om man på något mirakulöst sätt lyckats undgå vad det egentligen står för). Men att i dagens samhälle tycka att det är fint och rätt att den blivande mannen går till ens pappa för att fråga om lov att gifta sig, det går bara inte in i mitt huvud. Vad hände med feminismen och allt prat om att få välja själv, undrar jag då.För mig är det inte konstigt alls. Det är ju helt i linje med brudöverlämning, alltså att äktenskapet är en transaktion också mellan hennes far och hennes blivande make.
Och precis som med överlämning kan man säkert skita i symboliken eller hitta på en egen, eller resonera som att "jag vet inte varför, det är liksom bara fint".