Jag vill inte gå på min egen möhippa!

För mig är det inte konstigt alls. Det är ju helt i linje med brudöverlämning, alltså att äktenskapet är en transaktion också mellan hennes far och hennes blivande make.

Och precis som med överlämning kan man säkert skita i symboliken eller hitta på en egen, eller resonera som att "jag vet inte varför, det är liksom bara fint".
Jag kan på något vis förstå att vissa kan tycka att det känns fint att gå med sin pappa till den blivande maken (om man på något mirakulöst sätt lyckats undgå vad det egentligen står för). Men att i dagens samhälle tycka att det är fint och rätt att den blivande mannen går till ens pappa för att fråga om lov att gifta sig, det går bara inte in i mitt huvud. Vad hände med feminismen och allt prat om att få välja själv, undrar jag då.
 
Jag kan på något vis förstå att vissa kan tycka att det känns fint att gå med sin pappa till den blivande maken (om man på något mirakulöst sätt lyckats undgå vad det egentligen står för). Men att i dagens samhälle tycka att det är fint och rätt att den blivande mannen går till ens pappa för att fråga om lov att gifta sig, det går bara inte in i mitt huvud. Vad hände med feminismen och allt prat om att få välja själv, undrar jag då.
Det där sista frågar jag mig när det gäller överlämning ... båda sakerna uttrycker ju samma sak.
 
Jag kan på något vis förstå att vissa kan tycka att det känns fint att gå med sin pappa till den blivande maken (om man på något mirakulöst sätt lyckats undgå vad det egentligen står för). Men att i dagens samhälle tycka att det är fint och rätt att den blivande mannen går till ens pappa för att fråga om lov att gifta sig, det går bara inte in i mitt huvud. Vad hände med feminismen och allt prat om att få välja själv, undrar jag då.

Det finns ju kvinnor som anser feminism vara larv, att det är främst kvinnans uppgift att ta hand om hem och barn osv.
Jag har en gammal kollega som skaffade barn med sin partner efter att de kommit överens om att han aldrig skulle behöva gå upp på nätterna, vabba eller byta en enda blöja. Jag var i chock, än mer när barn nr 2 kom. Tydligen så "mår han inte bra av att känna sig bunden", vilket hon så vackert respekterar och omhuldar. Hon är enligt egen utsago mycket nöjd, främst med att hon har så bra kontakt med barnen och "de har ju mest utbyte av mamma upp till 5-års ålder".
 
Det finns ju kvinnor som anser feminism vara larv, att det är främst kvinnans uppgift att ta hand om hem och barn osv.
Jag har en gammal kollega som skaffade barn med sin partner efter att de kommit överens om att han aldrig skulle behöva gå upp på nätterna, vabba eller byta en enda blöja. Jag var i chock, än mer när barn nr 2 kom. Tydligen så "mår han inte bra av att känna sig bunden", vilket hon så vackert respekterar och omhuldar. Hon är enligt egen utsago mycket nöjd, främst med att hon har så bra kontakt med barnen och "de har ju mest utbyte av mamma upp till 5-års ålder".
Fantastiskt gereröst arv de ger sina barn när det gäller jämställdhet. :(
 
Det finns ju kvinnor som anser feminism vara larv, att det är främst kvinnans uppgift att ta hand om hem och barn osv.
Jag har en gammal kollega som skaffade barn med sin partner efter att de kommit överens om att han aldrig skulle behöva gå upp på nätterna, vabba eller byta en enda blöja. Jag var i chock, än mer när barn nr 2 kom. Tydligen så "mår han inte bra av att känna sig bunden", vilket hon så vackert respekterar och omhuldar. Hon är enligt egen utsago mycket nöjd, främst med att hon har så bra kontakt med barnen och "de har ju mest utbyte av mamma upp till 5-års ålder".
Snacka om att nedvärdera både sig själv och mannen. Som att barnen inte behöver sin pappa, och som att hans jobb/övriga liv är viktigare än hennes. Jag blir matt och uppgiven av att läsa sånt där.

Fick för ett tag sen kommentaren "att du orkar engagera dig sådär mycket, det var ju bara ett uttryck" från en man, när det gällde hur kvinnor behandlas i samtal på många mansdominerade arbetsplatser. Jag tänker mig att om alla kvinnor kunde ifrågasätta och kräva en värdig behandling så kanske det skulle låtit helt annorlunda, men tills dess är jag glad att det ändå finns en hel del som engagerar sig och säger ifrån.
 
Det finns ju kvinnor som anser feminism vara larv, att det är främst kvinnans uppgift att ta hand om hem och barn osv.
Jag har en gammal kollega som skaffade barn med sin partner efter att de kommit överens om att han aldrig skulle behöva gå upp på nätterna, vabba eller byta en enda blöja. Jag var i chock, än mer när barn nr 2 kom. Tydligen så "mår han inte bra av att känna sig bunden", vilket hon så vackert respekterar och omhuldar. Hon är enligt egen utsago mycket nöjd, främst med att hon har så bra kontakt med barnen och "de har ju mest utbyte av mamma upp till 5-års ålder".
Hade en väninna (eller mammas väninnas dotter) vars mamma gjorde detsamma med en ny man som inte ville ha barn. Hon var ju dock en traditionell kvinna som visste kvinnans plats och gärna visade vart skåpet skulle stå så att nästa generation förstod. Barnet fick två föräldrar som drog ett jämt lass tillsammans (med varierande grad av frivillighet). Ena "föräldern" var 10 och den andra runt 40. (de hade väl två barn då också får man förmoda, det ena 2 och det andra 40)

Det var ett tungt lass dessutom, en liten gosse som behövde all den service en man kräver. Han tänkte större tankar så han skulle inte behöva ägna sig åt det praktiska som att klä på sig som storasyster hade lärt sig (alldeles för) tidigt.
 
Det finns ju kvinnor som anser feminism vara larv, att det är främst kvinnans uppgift att ta hand om hem och barn osv.
Jag har en gammal kollega som skaffade barn med sin partner efter att de kommit överens om att han aldrig skulle behöva gå upp på nätterna, vabba eller byta en enda blöja. Jag var i chock, än mer när barn nr 2 kom. Tydligen så "mår han inte bra av att känna sig bunden", vilket hon så vackert respekterar och omhuldar. Hon är enligt egen utsago mycket nöjd, främst med att hon har så bra kontakt med barnen och "de har ju mest utbyte av mamma upp till 5-års ålder".

Men jesus krist. Om jag träffade på en sådan människa i verkligheten skulle jag nog bli stum av förvåning tror jag. Det låter så hemskt att det nästan skulle vara påhittat.

Tillägg: alltså det låter så trist så att man skulle kunna tro att det var påhittat, jag tror givetvis inte att du hittar på det.
 
Men jesus krist. Om jag träffade på en sådan människa i verkligheten skulle jag nog bli stum av förvåning tror jag. Det låter så hemskt att det nästan skulle vara påhittat.

Tillägg: alltså det låter så trist så att man skulle kunna tro att det var påhittat, jag tror givetvis inte att du hittar på det.

Alltså, jag fattade inget. Min hobbyanalys är att hon så gärna ville ha barn att hon köpte villkoren.
Men hon gick från tuff, självständig och i mina ögon rätt cool till hemmafrustadiet på nolltid.
 
Alltså, jag fattade inget. Min hobbyanalys är att hon så gärna ville ha barn att hon köpte villkoren.
Men hon gick från tuff, självständig och i mina ögon rätt cool till hemmafrustadiet på nolltid.

Ja, är man i en ålder där man kanske inte "har råd" rent biologiskt att bryta upp och leta ny partner för barnalstrande samt kan leva med en totalt oengagerad medförälder funkar det väl antar jag. Dock har jag svårt att se att relationen skulle kunna förbli densamma (om man nu klarar av att inte bli bitter trots överenskommelsen), jag undrar hur man resonerar kring det.
 
Efter den här tråden börjar jag vackla i om jag ska gifta mig... :p

Har iof inte nån pojkvän just nu, så beslutet ligger långt borta. Tror jag ser till att ha en riktigt hejdundrande 40-årsfest istället. :angel:
Säg till en dag om du vill bli övertygad åt andra hållet, det kan vara fint också ;).
Tyvärr är min bildserver trasig just nu, bör bara vara nätaggregatet så bilderna ska vara intakta. bilder ger ju en bättre story. Det borde finnas ett blogginlägg också i och för sig.
Det är bara slänga iväg ett PM om du vill bli övertygad :D
 
Ja precis! Vilket jag har lite svårt för efter att haft nog bekymmer med att bli av med ett gemensamt bankkonto jag hade med en fd sambo. :rage: Kommer nog aldrig våga blanda ihop min ekonomi igen. :meh:

Men då satsar vi på stort buke-party 2022! :banana:
Jag säger både romantik och juridik.
Fast det finns fler fördelar än nackdelar juridiskt tycker jag då.
Kan vara så att allt går att lösa med samboavtal? Tycker bara det verkar krångligare.
Arvsrätter och sådant är jag inte insatt i eventuella skillnader på. Vet inte om @Alexandra_W har mer koll om det är någon del som inte går att lösa i avtal.
Och om du är skild så tror jag minsann att det inte ska vara problem att få konton uppsagda, men har ingen källa på det.
 
Det finns ju kvinnor som anser feminism vara larv, att det är främst kvinnans uppgift att ta hand om hem och barn osv.
Jag har en gammal kollega som skaffade barn med sin partner efter att de kommit överens om att han aldrig skulle behöva gå upp på nätterna, vabba eller byta en enda blöja. Jag var i chock, än mer när barn nr 2 kom. Tydligen så "mår han inte bra av att känna sig bunden", vilket hon så vackert respekterar och omhuldar. Hon är enligt egen utsago mycket nöjd, främst med att hon har så bra kontakt med barnen och "de har ju mest utbyte av mamma upp till 5-års ålder".

:rofl:

:eek: :crazy: :banghead::yuck::down:
 
Jag säger både romantik och juridik.
Fast det finns fler fördelar än nackdelar juridiskt tycker jag då.
Kan vara så att allt går att lösa med samboavtal? Tycker bara det verkar krångligare.
Arvsrätter och sådant är jag inte insatt i eventuella skillnader på. Vet inte om @Alexandra_W har mer koll om det är någon del som inte går att lösa i avtal.
Och om du är skild så tror jag minsann att det inte ska vara problem att få konton uppsagda, men har ingen källa på det.

Om man kan avtala sig till allt som man juridiskt "får" av ett äktenskap? Nja. Absolut inte med enbart ett "samboavtal". Men kuggfrågan är - finns det barn inblandade? Om inte kan man avtala och testamentera ganska väl. Om det är barn inblandade märks den juridiska skillnaden mer ffa arvsrättsligt.

Så länge man hänger ihop är det sak samma. När man separerar eller den ena dör är det ganska stora skillnader mellan gift och sambo. På gott och ont. Och man kan gifta sig och avtala så det blir mer likt sambo med för all del

Det gäller bara att vara överens. Och funderat på worst case scenario i tid. SÄRSKILT SOM SAMBO. Mötet tyvärr ganska många som är väldigt upprörda när de inser vad sambolagen säger och de står där med en soffa och en servis och han med bilarna, tvn, datorn och huset.
 
Om man kan avtala sig till allt som man juridiskt "får" av ett äktenskap? Nja. Absolut inte med enbart ett "samboavtal". Men kuggfrågan är - finns det barn inblandade? Om inte kan man avtala och testamentera ganska väl. Om det är barn inblandade märks den juridiska skillnaden mer ffa arvsrättsligt.

Så länge man hänger ihop är det sak samma. När man separerar eller den ena dör är det ganska stora skillnader mellan gift och sambo. På gott och ont. Och man kan gifta sig och avtala så det blir mer likt sambo med för all del

Det gäller bara att vara överens. Och funderat på worst case scenario i tid. SÄRSKILT SOM SAMBO. Mötet tyvärr ganska många som är väldigt upprörda när de inser vad sambolagen säger och de står där med en soffa och en servis och han med bilarna, tvn, datorn och huset.

Jag hörde en gång på en föreläsning att "En fördel med att vara gift jämfört med att vara sambo är att det är lättare att separera.". Ligger nånting i det. :p
 
Gifta sig är ju inte kalas o romantik egentligen utan juridik.
Vi hade en jättefin borgerlig vigsel och gifte oss eftersom vi älskar varandra OCH för att ingen av oss vill vara utan det juridiska skydd som äktenskapet ger.

Jag får sitta på händerna när jag läser i trådar på Förälder för att inte skriva "Gift er!" som svar på inlägg om att intyga faderskap i samboförhållanden. I jämförelse med att få barn tycker jag att ett äktenskap känns som ett betydligt mindre åtagande och borgerlig vigsel är gratis.
 
Jag hörde en gång på en föreläsning att "En fördel med att vara gift jämfört med att vara sambo är att det är lättare att separera.". Ligger nånting i det. :p

Det är åtminstone lättare att dela. Att få status singel är betydligt bökigare som gift än sambo, särskilt om du har barn. Men det är jäkligt mycket enklare när man är osams att bodela under äktenskapsbalken än utan den.

Men jag tycker det är verkligen upp till var och en vad de väljer - men önskar folk läste på innan vad sambolagen innebär. Vilket inte är mycket. Många tror att allt ska delas även där. Och så är det inte. Långt långt därifrån. Man måste tänka, planera och skriva mer papper som sambo. Löpande alltså.

Själv tycker jag personligen att giftemål med ett ev äktenskapsförord är det bästa. Men då har jag inga problem med äktenskapet som instution så att säga.
 
Vi hade en jättefin borgerlig vigsel och gifte oss eftersom vi älskar varandra OCH för att ingen av oss vill vara utan det juridiska skydd som äktenskapet ger.

Vill bara inflika att man kan ju göra en borglig vigsel väldigt romantisk om man siktar på det. D v s gifta sig i slottsmiljö, på en klippa, ha stor baluns/ingen baluns - som man vill. Vi valde präst men i slottsmiljö, inte i kyrka (bekvämlighetsskäl och kort beslutsgång).
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp