Jag trivs inte med att vara mamma

[prinsus_]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

*knappryckning*
Tack till alla för kloka svar och uppmuntran. Så himla skönt att läsa att fler känner igen sig i det här.

Hästarna: Jag vill ha en kvar. Det är ändå gyllene tid för mig att rida ut i skogen på kvällarna och det är min motion. Men att sätta igång nummer två som har krånglat och rida till honom för försäljning har varit lite för mycket även om han och jag för första gången riktigt har lärt känna varandra. Jag är ju uppe hos svärföräldrarna 85mil hemifrån med hästar, unge och hund och jag ska sätta ut honom till försäljning här. Kanske kan nå en ny grupp spekulanter

Swärmor: en pärla - dessutom hästgalning hon med. Vi rider på kvällarna och då får swärfar passa babywatchen när gossen sover. Ska på långritt i fjällen tillsammans om ett par veckor - en veckas timeout från krävande unge. Hemma har jag mina föräldrar som grannar och mamma passar honom gärna men jag själv står inte ut att träffa morsan så ofta.... I-landsproblem, jag vet

Vänner med barn eller öppen förskola: svårt att hinna med men vi har försökt gå på öppen förskola varannan vecka (varannan vecka har vi varit förkylda ) Men min pojke har varit för liten så det har bara varit jobbigt, han vill bara klättra uppför i rutchkanan och ta traktorer ifrån andra barn. Jag har inget utbyte av föräldrarna där utan har gått dit endast för min sons skull - själv avskyr jag det. Jag har en kompis med barn i samma ålder och vi ses ibland men barnen leker inte ännu med varann.

Jag har jobbat ikväll och nu känns det mycket bättre. Kram till er alla!

 

[diamonia]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

Till TS: Jag känner väl igen mej med avsaknaden av egentid och speciellt när man har hästar. Jag har haft 3-4 hästar under dotterns första år och det har bara varit en belastning. Mer tider att passa, fler individer att tillfredställa, mer tid som tas ifrån den tiden som man egentlligen skulle behöva återhämta sig på för att orka vara en bra mamma.

Min dotter har än så länge varit lätt men sambon har haft väldigt liten förståelse för hur det är att vara hemma utan att ens kunna ta lunch eller gå på toa och göra nr 2 och att man ställer krav på sig själv om att man ska göra saker i hemmet (som annars inte blir gjorda utan en massa tjat).

Men som många andra skrivit, ta vara på svärmor hon verkar vara guld värd! Har du någon hjälp med hästarna det kan både underlätta arbetet och göra det hela roligare om man gör det tillsammans med någon.

 

[Milene]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

(och till prinsus)
Hrm... du sa nåt om att gå på toa...
Har en sexårig dotter, som är PRATGLAD och glad för övrigt också (nu för tiden, de första två åren var hon HEMSKt ettrig, det vände när hon lärde sig prata och kunde få ur sig vad hon ville) men ibland vill man ju bara få vara ifred och få tänka en tanke färdigt...
Häromveckan var jag precis slut, mina öron bara pep och ville få lite tyst en liten stund. Smet in på toa... Och satt därinne i tio minuter, medans dottern stod utanför och sjöng "Du ska inte tro det blir sooooommar..." non-stop tills jag kom ut igen. Ibland både gråter och skrattar man på samma gång - gråter för att man aldrig får vara ifred och för att det känns som om ens hjärna skrynklar ihop sig ibland, och skrattar för att man ändå är i själen överlycklig för att ens ungar är friska och glada och tar den plats i livet som dom har rätt till!!
Och visst älskar vi våra ungar...!!!!

(Om jag ska ge nåt råd, så är det att släppa princip-tänkandet och vara glad för att du har en bra svärmor, hon uppskattar säkert att få hjälpa till, annars hade hon inte gjort det)

 

[Glamoroza ox]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma


Känner oxå igen det där med toabesöken.
Dottern (5½år) har duktigt lärt sig att man får stå i kö om det är någon annan på toaletten, jättebra, men jag blir så stressad av att hon står där.
Sen är det inte det lättaste heller att försöka leka "titt-tut" med lilleman 9 månader samtidigt medans man försöker göra nr 2

Jag tackar dotterns dagmamma för att hon "lär" barnen att man KAN FAKTISKT ha tråkigt i några sekunder.
Om dom kommer med "det finns inget att göra" så säger hon ungefär till dem "nähä, men sätt dig du på soffan/golvet/stolen/annanvalfriplats en stund", det brukar inte ta lång stund innan de kommit på något att göra. (och nu menar jag tillåtna lekar, inte sattyg )


Om man återgår till TS trådämne så måste man ju erkänna att även en annan har känt av taggarna i rosdansen.

 

[Sar]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

Känner oxå igen det där med toabesöken.
Dottern (5½år) har duktigt lärt sig att man får stå i kö om det är någon annan på toaletten, jättebra, men jag blir så stressad av att hon står där.
Sen är det inte det lättaste heller att försöka leka "titt-tut" med lilleman 9 månader samtidigt medans man försöker göra nr 2

För att inte tala om den underbara tiden då båda tjejerna hade ett sådant föräldrabehov att man fick göra nr 2 med båda barnen sittandes i knäet.. Men det går det med!

 

[mik]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

Känner delvis igen mig i det du skriver. Ibland är det så för***at jobbigt helt enkelt.

Nu är dottern 4 år och har lärt sig att leka mera själv, men hon vill ju gärna att man ska var med i hennes lekar. Säger man nej för ofta så får man ju dåligt samvete för det och känner sig som en dålig mamma....

Jag jobbar som lärare och är "ledig" hela sommaren och hemma med dottern. Vi bor på landet och det finna inga kompisar här, så efter två dagar börjar hon tjata om att få åka till dagis. Man måste aktivera henne med något varje dag och sedan undrar sambon varför man inte gjort något här hemma, jag är ju ledig.

Ta en dag i taget och prata med din sambo om hur du känner och du, det kommer att bli bättre när det gäller passandet.

 

[mimmipigg]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

Jag stämmer in i kören som minns bebistiden som jobbig, jag var oftast ensam i veckorna och dödligt less på att vara hemma med gnällig unge.
När hon fick börja på dagis så öppnades en ny värld!
Hon var en typisk dagisunge, behövde kompisar och andra vuxna och utmaningar som hemmet inte kunde erbjuda.
Ibland biter man sig i själv i rumpan i sin strävan att låta barnen hemma så länge som möjligt.
Frågan man ska ställa sig är om det är för att vara duktig förälder barnet ska vara hemma eller är barnet för litet för att börja dagis?
Det är lite status att vara hemma "så länge som möjligt".
Min dotter älskade dagis och hatade ledigheter, hon blev dessutom trevligare att ha att göra med hemma när hon var på dagis!

 

[havreflinga]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

Svärmor är världens bästa farmor och har vad jag förstår varit världens bästa mamma. Påhittig och rolig till tusen. Kanske jag får mindervärdeskomplex när jag ser henne leka med min son och att det kan bidra till mina känslor. Absolut inte så att hon är taskig mot mig på något sätt, hon hjälper bara till. Men jag skäms ju när jag lämpar över sonen på henne.

För dig känns det som att du lämpar över ungen på henne. Eftersom du är trött på att pyssla med barn just nu. Men för henne känns det antagligen som att hon får chansen att pyssla om sitt älskade barnbarn. Det är därför hon är så påhittig och rolig - det kommer automatiskt när man gör något man tycker är kul. Hon har ju inte haft heltidsansvar för honom i ett och ett halvt år, som du. Hon tycker antagligen att det är jättekul att pyssla med honom. Så det är himla onödigt att du ska ha dåligt samvete för det!

Jag tror att de flesta mor- och farföräldrar får ha barnbarnen mycket mindre än vad de skulle vilja. Din svärmor har alltså på sätt och vis haft tur, som fått just dig till svärdotter.

 

[havreflinga]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

Man tror ju att barn ska kunna sysselsätta sig en liten stund själva ibland.

Vår äldsta son är två år nu. Helt plötsligt har han börjat kunna leka fantasilekar. Det är ett stort, avgörande steg (har jag förstått när jag pratat med personalen på förskolan) som kommer i den här åldern. Det innebär att han kan hålla igång en lek själv. Det är helt underbart att höra honom prata för sig själv medan han kör runt med sina traktorer och leker att de kört fast och allt möjligt.

Snart kommer din pojke oxå till det stadiet! Håll ut!

 

[ika77]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

Jag har aldrig varit ens i närheten av självmordstankar MEN jag känner igen mig i att bli tokig för att aldrig få tänka på mig själv - så fort det ena var lugnt så började det andra. Mat, blöjbyte, kink, sova, tvättmaskin, vakna, mat, blöjbyte, passa, vakta, gå ut o gå osv osv. Och sen ville djuren ha sitt...mer krav...och sen ska man vara partner också. Ja tjohopp o hej.Då glömmer man fort dom mysiga stunderna.
Men det går över, det gör det faktiskt och man kanske får prioritera bort de krävande djuren och ta sin paus där istället. Och prata, prata, prata om det.

Jag kan oxå sticka in ett litet inlägg här.
Känner såå igen det du skriver här, Luff.
Jag har en tös på 2 år och en på 6.5.
Och jag tror faktiskt att de flesta föräldrar känner såhär emellanåt.
Man ska räcka till för så mycket: barn, djur, make, vänner, omgivning och så jobbet oxå.
Och det är just DETTA som gör att jag precis har sålt hästen. Det har blivit för mkt.
Så nu har jag ingen ork eller lust ALLS för hästen.
(Så nu är det officiellt oxå. )

 

[Inte_Ung]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

..... han leker inte 5minuter själv på hela dagen.

Oj, du verkar ha hamnat litet tokigt här.
Man måste liksom införa ensamleken och det helst tidigt.
Så att barnen vänjer sig vid att vara just "ensamma" en stund.

Och så "rumsrenhets-dressyren" så att man inte måste vakta som en hök.

Annars så blir man ju galen.

Om du inte har läst Anna Wahlgrens bok "Barnaboken" förut så bör du göra det nu.
Där finns tips och metoder på hur man helt handgripligt kan få vardagen att fungera utan att bli knäpp.

 

[prinsus_]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

*knappryck*

Barnaboken har jag läst sen han föddes och hittar mycket bra i den, jag får plocka fram den igen. Ensamlek skulle man väl infört redan när han var nyfödd antar jag. Hemma leker han bättre själv men här hos svärföräldrarna är det lite värre

Toabesök , igår hade jag honom i knät och läste Max blöja samtidigt som jag gjorde nr 2. Som tur är så är jag snabb-bajsare.

 

[_Liljan]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

Till er som svarat i tråden:

Vart är papporna till era barn? Han har ju lika mkt ansvar som er, han ska lägga ner lika mkt tid som er

Mvh Liljan

 

[Lupin]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

Vart är papporna till era barn? Han har ju lika mkt ansvar som er, han ska lägga ner lika mkt tid som er[/I]

På jobb kanske? För det mesta är bara EN förälder föräldraledig åt gången. Varför tar du för givet att pappan inte tar ansvar? Och vaddå SKA lägga ner lika mycket tid? Man kan inte mäta millimeterrättvisa med tiden, dygnet har bara 24 timmar och om pappan är på jobb utanför hemmet 40 h/vecka, så kan han inte få ihop exakt lika mycket tid med barnet. Men man kan ta lika mycket ansvar för det. Att ta ansvar handlar inte bara om tid.

 

[paradiset]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

KL

Måste bara skicka en stor tröstkram till alla er med dessa aktiva barn!

Eftersom jag har 2 st helt olika har jag kommit fram till följande!

För det första, svärmor kan dra dit pepparn växer med sina kommenterar för hennes son ( min man ) står det t om i stjärnorna på att fiskarna är väldigt lätthanterliga barn som anpassar sig efter dig och han är än i dag luuuuuuugn om än rastlös.
Det finns alltså morsor som aldrig kommer förstå oss som blir trötta ibland!

Min förstfödda, som tur var kom han först (!) Kunde aldrig roa sig själv utan var alltid där du var och leksakerna samlade damm. Lägga rätt klossar i hålen gjorde han som ett ex därför när han var 1½ medans lillebror gjorde det strax innan 1 års åldern! Tålamod är jättesvårt för den äldste! Han hade en otrolig kropsskontroll tidigt, gick vid 9 mån och kröp först efter det! Sprang på riktigt sätt väldigt tidigt medans lillebror med sina korta tjocka ben helst galopperar fram Klättrar på allt och jag minns aldrig att jag var särskilt beskyddande då man ju såg han hade kroppskontroll! Med Lillebror är jag orolig när han tar efter storebror då han är mer klumpig!

Storebror sov inte en hel natt förrän han blev 4-4½ och har alltid varit kinkig med maten tills han började äta på dagis vid ca 4 års ålder. Pratade sent oxå men var dock aldrig frustrerad över det som lillebror är. På detta är han hyperkänslig och gråter lätt.

Storebror var alltid på allt hos gäster, och lyssnade inte på nej. Drog i dukar pillade med kaffekopparna och fikafaten osv. Sprang överallt. Lillebror sitter i knäet!! Lyssnar på nej och är allmänt lugn. Jag är chockad över olikheten ännu! Jag minns så väl hur jobbigt det var att inte kunna spela kort ens en gång! Hade heller inga vänner med barn och detta ledde med tiden till ngn slags lätt depression eftersom jag aldrig hade egentid att återhämta mig på.

MEN till det positiva! Nu när han är 5 år är han så himla lätt att ha att göra med! Han minns allt och är känslig så har man en gång sagt att svära är inte ok tex, då gör han inte det mer. Han älskar att vara duktig och hans energi kommer till nytta här! Han vill själv slänga alla sopor, vi får inte! Han köper mjölk i närbutiken 100 m bort själv och är jättestolt! Ber man innerligt om hjälp som nu med min foglossning så gör han det! Visst 6 årstrotsen har visat sig så sakta ibland genom retsamma nej men jag försöker att ge honom uppgifter att växa i så mycket som möjligt så trotset kommer bli försummbart när det kommer! Han är väldigt självständig och det är såååååå tacksamt!! Detta belyses mycket när man har lillebror som är mammig och klängig, utnyttjar det faktumet dessutom. Är manipulativ och envis som 17 åsnor! Däremot roar lillebror sig själv och drar med storebror i detta.

Men kontentan är att se framåt, ni kommer kanske få de underbaraste tonåringarna istället! För alla har en period som förälder med jobbiga barn, hellre ha dem medans de är lätthanterliga....

 

[Druvan]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

Åh vad jag känner igen mig. Tycker inte det är ett dugg roligt med barn, kommer INTE att skaffa några fler. Dom sju första månaderna grät jag varje dag, kändes som om jag missade hela livet och bara matade och bytte böjor och försökte roa en skrikig unge. Nu känns det något lättare för att dottern börjat krypa och är mindre gnällig, men ush vad jag saknar mitt gamla liv, ibland leker man med tanken på att bara dra.. Min mamma förstår inte alls vad jag pratar om, hon har fyra barn och jobbar dessutom med barn. Jag saknar väl den där "ta hand om barn"-genen..

 

[doglover]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

Kan också känna så, att jag saknar mitt liv som var innan. Att man inte orkar med en gnällig unge.

Trots att det är "jobbigare" att passa honom nu då han tar sig överallt själv, men det är lättare ändå för att han kan roa sig självt.

Men...... jag skulle kunna tänka mig ett barn till.....

 

[prinsus_]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

Tack, det värmde!!!
Det måste vara så som du beskriver. Min son är som en duracellkanin hela dagen. Leksaker roar honom inte och har aldrig gjort. Han vill vara med, han vill upptäcka, han vill lära sig och det är bråttom! Han klättrar på allting hela tiden och vill åt alla "vuxensaker". Springer bra och fort. Varit frustrerad över att han inte har något språk men nu har vi lärt honom att säga ord istället för att gallskrika, tex ner, upp, vatten, napp, ut etc.

Tydligen är han mycket lik sin far i den åldern men fadern har en storebror också och svärmor säger att det var värdefullt att storebror underhöll vilde lillebror emellanåt. Svärföräldrarna bodde dessutom i samma hus som sina svärföräldrar så de lärde tidigt barnen att krypa ner för trappan och dricka te med farmor och farfar på morgnarna. Dessutom kunde mina svärföräldrar sticka ut på dans och annat vad de ville på kvällarna. Säkert enorma nackdelar men bra med avlastning

 

[prinsus_]

Sv: Jag trivs inte med att vara mamma

Precis det jag sagt till min man sedan han föddes. Jag har ingen riktig mamma-gen eller modersinstinkt

 

[golit]

barn är maraton

Barn är inte 100 meter lätt löping eller 40 cm hoppning på ridskolehäst.

Barn är maraton eller os-klass på egen inriden häst. Det kräver sin man och sin kvinna. Men alla, i varje fall så gott som, kan grejja det.

Men för alla som håller på med långsiktiga projekt som, maraton, utbildning av topphästar eller barn så gäller det att ha perspektiv. Det är inte nu, det är sen. om 18-25 år som det ska funka.

En del gillar försäsongsträning och inridning, andra gillar intervallerna eller de svårare skolorna.

Den som inte känner sig otillräcklig, trött, utmattad, bristfällig bör inte vara förälder.

Med barn behöver man vara okej i del flesta delar, men man ska vara nöjd när man upplever att man är bra på nåt, någon gång.

Ibland handlar det bara om att stå ut. Så gott som möjligt.


Fast å andra sidan är barn nåt som vilken bostadslös 17-åring som helst kan ha med sin arbetslöse 20-årige pojkvän.