Jag krossas

Jag vet knappt vad jag ska ta mig till för ångesten sliter mig i stycken. Allting bara snurrrar och snurrar och snurrar så fort att det finns inte en chans att hinna med. Jag vet inte hur jag har klarat denna veckan och jag har ingen aning om hur jag ska klara mig igenom helgen utan att bryta ihop fullkomligt för jag är så in i märgen slutkörd och jag kan inte vila för jag är för stressad men jag kan inte göra något för jag är för trött och huvudet funkar inte. Antingen snurrar allt i överljudsfart eller så är det kolsvart och jag är okapabel att tänka alls. Det kolsvarta är värst för jag kan inte göra något alls för jag kan inte koncentrera mig eller tänka på ens det allra lättaste. Bara ligga och stirra.

Djuren blir fortfarande sjuka hela tiden. Jag gör mitt bästa men mitt bästa aldrig tillräckligt. Just nu käkar både Pärla och Poppy kortison. Pärla är mycket bättre tack och lov men Poppys klåda är lika illa fortfarande och jag vet inte vad jag ska göra. Eller jo, ringa veterinären såklart, men sedan då? Hur ska jag få reda på vad hon inte tål när eliminationsdiet inte funkar?

I tisdags blev Epica kastrerad och det kan gå åt vilket håll som helst. Med tanke på hur mycket jag älskar henne så lär det gå åt helvete. Hon äter bara lite lite på egen hand och vägrar att dricka så det är tvångsmatning som gäller och jag får panik varje gång för ångesten är så stark att jag knappt klarar att mata henne och för varje gång jag inte klarar att tvinga i henne all stödmatning så minskar hoppet om att hon ska överleva vilket ger ännu mer ångest så allt blir en negativ spiral som föder mer och mer ångest. Jag vet inte vad jag gör om Epica också dör

Jag har mer ångest än vad jag har haft på flera år. Den sliter mig fullständigt i stycken. I måndags skar jag mig vilket gör att det jävla monstret sitter och skriker om att jag måste göra det igen för det blev inte ordentligt gjort. Men om jag ska göra det ”rätt” så kommer det att ta mer än en månad att läka. Tjockistankarna har också fritt spel. Efter att jag tog covidsprutan blev jag jättedålig och hade noll matlust i flera veckor. Vikten rasade av så såklart fortsatte jag ju att svälta mig men nu börjar jag tappa behärskningen och jag har redan gått upp 1kg igen och jag har fullkomlig panik för det också.

Jag är fullkomligt okapabel att hålla ordning hemma och nu när Epica måste tas omhand så har kaoset fått extra fritt spelrum plus allt kaos som omhändertagandet av Epica skapar så jag har typ fått sparka upp en stig för att ta mig fram. Vilket såklart skapar ÄNNU MER panik och ångest. Att pengarna typ runnit mellan fingrarna gör paniken ännu ännu ännu värre!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till och jag vet inte varför jag skriver. Jag borde göra något vettigt för att lösa allt istället för att sitta här som ett odugligt jävla mähä

 

[startpompe]

Jag tror inte att jag vågar vanliga promenader om det är en tonåring utan det är i så fall vara uppe på brukshundsklubben där det finns gott om vuxna hundkunniga människor som kan hjälpa om något händer. Jag vill nog också ha någon form av kontrakt för vad hen får göra och inte göra pga ryggproblemen och för att ha alla kontaktuppgifter och sådant. Funderar på att starta en tråd på hundforumet för att få hjälp med hur jag ska utforma ett kontrakt och vad jag ska tänka på överlag. Tänker att jag kan få mer specifik hjälp där för det försvinner ju lite i denna tråden eftersom den inte handlar om Bella i första hand.
Jag har tänkt på detta ända sedan min vän passade hundarna (vilket är längesedan vid det här laget) och Bella fick vara med hennes son och leka och springa och Bella verkligen älskade det, men det har varit så extremt svårt för mig att gå till handling pga orsakerna jag nämnde innan. När sonen hade Bella så var ju min vän med hela tiden och kunde hålla koll både på son, hund och omgivning så att inget skulle hända

Som sagt tycker det låter som en toppen ide! och det är ju du som bestämmer hur du vill ha det med din hundar, så ett kontrakt kan nog vara en bra ide