Jag krossas

Jag vet knappt vad jag ska ta mig till för ångesten sliter mig i stycken. Allting bara snurrrar och snurrar och snurrar så fort att det finns inte en chans att hinna med. Jag vet inte hur jag har klarat denna veckan och jag har ingen aning om hur jag ska klara mig igenom helgen utan att bryta ihop fullkomligt för jag är så in i märgen slutkörd och jag kan inte vila för jag är för stressad men jag kan inte göra något för jag är för trött och huvudet funkar inte. Antingen snurrar allt i överljudsfart eller så är det kolsvart och jag är okapabel att tänka alls. Det kolsvarta är värst för jag kan inte göra något alls för jag kan inte koncentrera mig eller tänka på ens det allra lättaste. Bara ligga och stirra.

Djuren blir fortfarande sjuka hela tiden. Jag gör mitt bästa men mitt bästa aldrig tillräckligt. Just nu käkar både Pärla och Poppy kortison. Pärla är mycket bättre tack och lov men Poppys klåda är lika illa fortfarande och jag vet inte vad jag ska göra. Eller jo, ringa veterinären såklart, men sedan då? Hur ska jag få reda på vad hon inte tål när eliminationsdiet inte funkar?

I tisdags blev Epica kastrerad och det kan gå åt vilket håll som helst. Med tanke på hur mycket jag älskar henne så lär det gå åt helvete. Hon äter bara lite lite på egen hand och vägrar att dricka så det är tvångsmatning som gäller och jag får panik varje gång för ångesten är så stark att jag knappt klarar att mata henne och för varje gång jag inte klarar att tvinga i henne all stödmatning så minskar hoppet om att hon ska överleva vilket ger ännu mer ångest så allt blir en negativ spiral som föder mer och mer ångest. Jag vet inte vad jag gör om Epica också dör

Jag har mer ångest än vad jag har haft på flera år. Den sliter mig fullständigt i stycken. I måndags skar jag mig vilket gör att det jävla monstret sitter och skriker om att jag måste göra det igen för det blev inte ordentligt gjort. Men om jag ska göra det ”rätt” så kommer det att ta mer än en månad att läka. Tjockistankarna har också fritt spel. Efter att jag tog covidsprutan blev jag jättedålig och hade noll matlust i flera veckor. Vikten rasade av så såklart fortsatte jag ju att svälta mig men nu börjar jag tappa behärskningen och jag har redan gått upp 1kg igen och jag har fullkomlig panik för det också.

Jag är fullkomligt okapabel att hålla ordning hemma och nu när Epica måste tas omhand så har kaoset fått extra fritt spelrum plus allt kaos som omhändertagandet av Epica skapar så jag har typ fått sparka upp en stig för att ta mig fram. Vilket såklart skapar ÄNNU MER panik och ångest. Att pengarna typ runnit mellan fingrarna gör paniken ännu ännu ännu värre!

Jag vet inte vad jag ska ta mig till och jag vet inte varför jag skriver. Jag borde göra något vettigt för att lösa allt istället för att sitta här som ett odugligt jävla mähä

 

[Lyan]

Jag blir också galen på att hela mitt huvud, min omgivning och mitt liv är totalt kaos och jag kan inte ordna upp det hur jag än gör Det känns som att hela jag ska explodera

 

[sorbifolia]

Jag blir också galen på att hela mitt huvud, min omgivning och mitt liv är totalt kaos och jag kan inte ordna upp det hur jag än gör Det känns som att hela jag ska explodera

Vet inte om det är till någon hjälp, men en mentalcoach jag gillar brukar säga att vi måste lära oss acceptera saker vi inte kan kontrollera eller ändra, och lägga energin på saker vi faktiskt kan göra något åt.

Tror du att du skulle kunna göra en lista (eller två) på saker som du inte kan påverka, och saker du kan påverka? Liksom för att städa lite i huvudet, och sedan kunna "lägga undan" allting som du inte kan ändra ändå?

 

[Lyan]

Vet inte om det är till någon hjälp, men en mentalcoach jag gillar brukar säga att vi måste lära oss acceptera saker vi inte kan kontrollera eller ändra, och lägga energin på saker vi faktiskt kan göra något åt.

Tror du att du skulle kunna göra en lista (eller två) på saker som du inte kan påverka, och saker du kan påverka? Liksom för att städa lite i huvudet, och sedan kunna "lägga undan" allting som du inte kan ändra ändå?

Ja, jag har också sett det rekommenderas på flera ställen men jag klarar inte det på egen hand Jag har fortfarande inte hört något om terapi och min nya samtalskontakt har ställt in två av de tre tiderna jag hittills har haft så vi har bara hunnit gå igenom gamla anteckningar för att hon ska bli lite uppdaterad så inte mycket hjälp där heller

Sedan så är det mycket av det jag inte kan acceptera som går att ändra men jag klarar inte det för jag är för trött och har noll självdisciplin. Tex gå längre med hundarna, träna med dem, städa och hålla ordning, träna och motionera, äta bättre osv

 

[Lyan]

Kom på idag att jag glömt ta mina koffein- och synefrintabletter igår och när jag har gjort det innan har jag också fått djävulsk ångest så den värsta ångesten berodde troligen på det. Har tagit dem idag så får se om det blir någon skillnad. (och ja, jag vet att man inte bör blanda dem eller äta dem under en längre tid men jag är desperat efter varje liten grej som det finns chans att det kan minska ångesten och öka energin). Att ångesten minskar lite påverkar dock inte att jag fortfarande är lika bitter och frustrerad över att jag inte klarar någonting, det är bara lättare att inte bry mig lika mycket när jag har mindre ångest

 

[sorbifolia]

Sedan så är det mycket av det jag inte kan acceptera som går att ändra men jag klarar inte det för jag är för trött och har noll självdisciplin. Tex gå längre med hundarna, träna med dem, städa och hålla ordning, träna och motionera, äta bättre osv

Jag tycker du ska försöka ta en sak i taget, annars kommer det garanterat inte gå (ingen normal människa med "normal" självdisciplin skulle klara av att ändra såpass mycket på en gång). Och det som är viktigast och kommer hjälpa dig med allt det andra sedan, är det sista punktet - äta bättre. Kan du försöka börja med det? Att du nu i minst en månad endast fokuserar på att handla in bra och nyttig mat som är enkel för dig att äta?

Om du lyckas äta bra så kommer energin till de andra sakerna så småningom, men det kräver såpass mycket att lära in nya och bra matrutiner så allting annat kan behöva vänta tills det är på plats. Sedan så kanske nästa fokuspunkt är städa, eller gå längre promenader. Man måste börja långsamt och bygga en bra grund.

 

[Lyan]

Jag tycker du ska försöka ta en sak i taget, annars kommer det garanterat inte gå (ingen normal människa med "normal" självdisciplin skulle klara av att ändra såpass mycket på en gång). Och det som är viktigast och kommer hjälpa dig med allt det andra sedan, är det sista punktet - äta bättre. Kan du försöka börja med det? Att du nu i minst en månad endast fokuserar på att handla in bra och nyttig mat som är enkel för dig att äta?

Om du lyckas äta bra så kommer energin till de andra sakerna så småningom, men det kräver såpass mycket att lära in nya och bra matrutiner så allting annat kan behöva vänta tills det är på plats. Sedan så kanske nästa fokuspunkt är städa, eller gå längre promenader. Man måste börja långsamt och bygga en bra grund.

Tyvärr är ätapunkten den som är absolut svårast att göra något åt pga kombinerat extremt kräsen, ätstörningar, mediciner som påverkar aptiten och noll förmåga att hålla ordentliga rutiner Så där kommer jag definitivt att behöva rejält med hjälp för att ha ens en liten chans att få ordning på, om det överhuvudtaget är möjligt.
Men jag äter ändå relativt okej nu (för att vara jag åtminstone) för jag köpte en massa (alltså EN MASSA ) färdiga soppor och snackpots på matsmart för att tag sedan och sopporna brukar jag blanda med ris och äta som middag/kvällsmat. Snackpotsen är jag tyvärr i en period där jag knappt kan äta dem men jag får väl tvinga i mig dem när sopporna är slut. Jag har också slutat ha bröd och mjölk hemma för om jag har det så lever jag på enbart rostemackor och o’boy och jag går och okynnesäter mycket mer för det är så lätt att bara slänga ned brödet i rosten. Grönsaker och annat nyttigt har jag extremt svårt att få i mig utan det brukar sluta med att marsvinen får det.

Ikväll är det iallafall torrt ute så jag ska verkligen försöka att ta mig ut en runda med hundarna

 

[Lyan]

Jag får panik! Panik panik panik panik! Det känns som att jag håller på att tappa det fullständigt och bli helt galen men jag kan inte få hjälp

 

[sorbifolia]

Jag får panik! Panik panik panik panik! Det känns som att jag håller på att tappa det fullständigt och bli helt galen men jag kan inte få hjälp

Kan du testa att ringa en kristelefon eller något liknande? Så här ska du ju inte behöva ha det..... Skickar en styrkekram!

 

[Lyan]

Kan du testa att ringa en kristelefon eller något liknande? Så här ska du ju inte behöva ha det..... Skickar en styrkekram!

Det finns ingen som kan hjälpa. De kan inte fixa så hundarna blir friska eller ordna fram pengar för att betala allt som krävs för att hålla dem smärtfria och inte få bort kaoset och galenskapen som formas i min hjärna. Det känns som att jag kommer sluta som pappa och bli helt galen och sedan dö

Tack

 

[sorbifolia]

Det finns ingen som kan hjälpa. De kan inte fixa så hundarna blir friska eller ordna fram pengar för att betala allt som krävs för att hålla dem smärtfria och inte få bort kaoset och galenskapen som formas i min hjärna. Det känns som att jag kommer sluta som pappa och bli helt galen och sedan dö

Tack

Om hundane er sjuka och har smärtor, så kanske det bästa både för dig och dom vore att ta bort dom? Bara en tanke, och det kanske inte alls är så illa, men jag vet det är supersvårt! Har precis tagit bort min ena kronisk sjuka häst, min egen uppfödning, och det var helt fruktansvärd då han var så livsglad och pigg och nöjd trots sin situation... men känns lugnare i själen (och huvudet) nu efteråt, en stor börda mindre att hantera...

 

[startpompe]

Även jag har tagit bort ett djur (hund) som mådde dåligt, artros och allergier. Har säkert gått att gjort mer, men det fick vara nog. Hur många tårar jag än grät över henne efteråt och inte kunde titta på foton på månader, så var den sån frid i själen att veta att nu hade hon det bra, hon hade inte ont längre, jag behövde inte fundera över behandling längre, jag behövde inte fundera om vi kommit till vägs ände eller om det skulle vara "värt" att dra det ett varv till

 

[Lyan]

I så fall hade jag fått ta bort alla för alla har någon skavank men så länge de får rätt behandlingar, mat och mediciner vid behov så är det ingen som lider mer än min plånbok.
Poppy har verkligen blivit en helt ny hund sedan hon började få librela och så länge hon och Bella får gå hos fysioterapeuten med jämna mellanrum så håller de sig fina i kropparna. Poppys allergi är det som hon lider av mest men hon äter nu kortison för den vilket tar bort klådan och så får vi börja en ny utredning.
Pärla är frisk och pigg med specialmat förutom korta perioder där hon blir snörvlig pga sin trånga luftvägar (främst på hösten när det börjar bli kallt och fuktigt innan luftvägarna har vant sig).
Ping är väl den som det kanske börjar närma sig för beroende på hur hon hanterar att bli blind. Men jag hoppas att få ha henne över sommaren iallafall!!
Det är liksom bara Ping som börjar bli gammal, de andra är bara 10 och 7 (den största väger 3,8kg och då lever de ju vanligen länge)

 

[Lyan]

Om hundane er sjuka och har smärtor, så kanske det bästa både för dig och dom vore att ta bort dom? Bara en tanke, och det kanske inte alls är så illa, men jag vet det är supersvårt! Har precis tagit bort min ena kronisk sjuka häst, min egen uppfödning, och det var helt fruktansvärd då han var så livsglad och pigg och nöjd trots sin situation... men känns lugnare i själen (och huvudet) nu efteråt, en stor börda mindre att hantera...

Även jag har tagit bort ett djur (hund) som mådde dåligt, artros och allergier. Har säkert gått att gjort mer, men det fick vara nog. Hur många tårar jag än grät över henne efteråt och inte kunde titta på foton på månader, så var den sån frid i själen att veta att nu hade hon det bra, hon hade inte ont längre, jag behövde inte fundera över behandling längre, jag behövde inte fundera om vi kommit till vägs ände eller om det skulle vara "värt" att dra det ett varv till

Jag beklagar era djur Jag vet allt för väl hur hemskt det är att ta bort alldeles för unga djur

 

[Lyan]

Har sådan ångest för att jag köpt biljetter till Sweden rock i sommar för det är så mycket pengar som jag hade kunnat använda till hundarna nu. Samtidigt så känns det som att jag nog inte ens kommer leva till Sweden rock om det fortsätter att rasa nedåt i den takten det gör nu och då kvittar pengarna ändå i slutändan

 

[startpompe]

I så fall hade jag fått ta bort alla för alla har någon skavank men så länge de får rätt behandlingar, mat och mediciner vid behov så är det ingen som lider mer än min plånbok.
Poppy har verkligen blivit en helt ny hund sedan hon började få librela och så länge hon och Bella får gå hos fysioterapeuten med jämna mellanrum så håller de sig fina i kropparna. Poppys allergi är det som hon lider av mest men hon äter nu kortison för den vilket tar bort klådan och så får vi börja en ny utredning.
Pärla är frisk och pigg med specialmat förutom korta perioder där hon blir snörvlig pga sin trånga luftvägar (främst på hösten när det börjar bli kallt och fuktigt innan luftvägarna har vant sig).
Ping är väl den som det kanske börjar närma sig för beroende på hur hon hanterar att bli blind. Men jag hoppas att få ha henne över sommaren iallafall!!
Det är liksom bara Ping som börjar bli gammal, de andra är bara 10 och 7 (den största väger 3,8kg och då lever de ju vanligen länge)

Okej då förstår jag att det steget är längre bort

 

[Lyan]

Okej då förstår jag att det steget är längre bort

Ja, det känns liksom inte rätt att ta bort dem bara för att det är jobbigt för mig. Jag älskar ju dem så mycket att jag gör allt jag kan för att de ska må bra. Vilket också innefattar avlivning den dagen det är dags men det tycker jag inte att det är ännu. Jag har dock börjat förbereda mig på att det börjar närma sig för Ping Det kan vara om en månad eller om ett år eller om tre år beroende på hur hon klarar att vara blind, men oavsett så börjar det närma sig och den tanken gör så ont så jag vet knappt var jag ska ta vägen

 

[startpompe]

Ja, det känns liksom inte rätt att ta bort dem bara för att det är jobbigt för mig. Jag älskar ju dem så mycket att jag gör allt jag kan för att de ska må bra. Vilket också innefattar avlivning den dagen det är dags men det tycker jag inte att det är ännu. Jag har dock börjat förbereda mig på att det börjar närma sig för Ping Det kan vara om en månad eller om ett år eller om tre år beroende på hur hon klarar att vara blind, men oavsett så börjar det närma sig och den tanken gör så ont så jag vet knappt var jag ska ta vägen

Skulle det underlätta ditt tillfriskande om någon annan tog hand om en/alla hundar ett tag så du inte behöver tänka på det vardagliga med dom?

Usch nej det är aldrig roligt när det känns som att den dagen närmar sig, oavsett om det är det gäller månader eller år

 

[Lyan]

Skulle det underlätta ditt tillfriskande om någon annan tog hand om en/alla hundar ett tag så du inte behöver tänka på det vardagliga med dom?

Usch nej det är aldrig roligt när det känns som att den dagen närmar sig, oavsett om det är det gäller månader eller år

Jag kommer tyvärr aldrig att tillfriskna Jag har bättre perioder men det är aldrig bra. Eller jo, 2018 var den bästa sommaren i mitt liv, men jag har i efterhand insett att jag troligen bara hade en onormalt lång hypomani pga nya mediciner.

Jag funderar faktiskt på att lägga ut en annons om att hitta någon som vill träna något roligt med Bella. Tänkte om det finns någon tonåring som drömmer om en egen hund men inte kan få någon som kan låna Bella och hänga uppe på bruks med henne. Bella hade älskat det! Men det är så otroligt svårt att ta steget och släppa kontrollen och ansvaret till någon annan! Tänk om det händer något? Det finns så många faror för en liten hund och mina har blivit anfallna och bitna flera gånger genom åren och det är bara ren tur och änglavakt som har gjort att det värsta som hänt är ett förlorat öga på min kines, två förlorade tänder på min storpudel, två djursjukshusbesök och dränage på Ping och ett besök för att skära upp och göra rent Bellas sår. Bella har dessutom återkommande låsningar och muskelsmärta i ryggen av okänd anledning (som hon såklart får behandling för) så man måste ju anpassa träningen efter det och tex absolut inte köra agility med henne.
Sedan är det till viss del själviskhet också för Bella hade det så svårt att anpassa sig efter omplaceringen hit och det har tagit så lång tid för oss att få ett band till varandra och jag är rädd att vi kanske tappar det bandet om någon annan kommer in och är mycket roligare än vad jag är

 

[startpompe]

Det skulle väl kunna vara en toppen ide! Någon som kan ta med henne nån sväng ibland på promenader och träning. Förstår att det kan känns läskigt, och du skulle ju inte behöva ha någon brådska att hitta rätt person utan känna av lite så du får en bild av människan Sen kan ju olyckor tyvärr alltid hända, men det går ju att prata och förbereda personen hur hen kan agera om nått skulle uppstå.

 

[Lyan]

Det skulle väl kunna vara en toppen ide! Någon som kan ta med henne nån sväng ibland på promenader och träning. Förstår att det kan känns läskigt, och du skulle ju inte behöva ha någon brådska att hitta rätt person utan känna av lite så du får en bild av människan Sen kan ju olyckor tyvärr alltid hända, men det går ju att prata och förbereda personen hur hen kan agera om nått skulle uppstå.

Jag tror inte att jag vågar vanliga promenader om det är en tonåring utan det är i så fall vara uppe på brukshundsklubben där det finns gott om vuxna hundkunniga människor som kan hjälpa om något händer. Jag vill nog också ha någon form av kontrakt för vad hen får göra och inte göra pga ryggproblemen och för att ha alla kontaktuppgifter och sådant. Funderar på att starta en tråd på hundforumet för att få hjälp med hur jag ska utforma ett kontrakt och vad jag ska tänka på överlag. Tänker att jag kan få mer specifik hjälp där för det försvinner ju lite i denna tråden eftersom den inte handlar om Bella i första hand.
Jag har tänkt på detta ända sedan min vän passade hundarna (vilket är längesedan vid det här laget) och Bella fick vara med hennes son och leka och springa och Bella verkligen älskade det, men det har varit så extremt svårt för mig att gå till handling pga orsakerna jag nämnde innan. När sonen hade Bella så var ju min vän med hela tiden och kunde hålla koll både på son, hund och omgivning så att inget skulle hända