Idag var det åter dags att infinna sig på jobbet. Trodde jag. Det visade sig att jag inte förväntades vara på plats förrän på måndag 
. Hehe, så kan det gå. Det var hur som helst ingen som blev arg över att jag jobbade idag .
Det här innebär ju att jag åter kan slöa och ta det lugnt i några dagar till. Man kanske skulle ta en liten tur på ponnyn i morgon. Hon skulle ju få skor idag. Hon har ju gått barfota tidigare och när snön försvann så blev hon ömfotad så jag red inte. Däremot har vi gått promenader då hon sluppit min vikt på ryggen och det har funkat fint.
Igår passerade vi kyrkan på hemvägen och klocktornet står bara ett fåtal meter från vägen. När vi närmade oss tornet började det låta plong.....plong.....plong.... i långsam takt från den. Precis när vi var jäms med tornet satte pling-plong-gångandet igång på allvar. Den lugna, trygga ponnyn gick upp i varv, blev högrest och trippade fram med höga benlyft samtidigt som hon gick på tvären. Det var väl inte helt optimalt där vi gick på en trafikerad väg. Lyckligtvis kom det inga bilar just då.
Hon har ju hört klockorna förut så hon borde egentligen bara tagit det kallt. De är ju inga nyheter för henne precis, men hon är väl lite pigg för tillfället så det var väl en bra anledning att börja steppa.
När vi passerat tornet, som bara var en sträcka på ett fåtal meter, slutade klockorna ringa tvärt. Snacka om tajming på ringningen som höll på exakt under den tid det tog för oss att passera. Jag kan inte låta bli att undra varför det ringde just då.
. Hehe, så kan det gå. Det var hur som helst ingen som blev arg över att jag jobbade idag . Det här innebär ju att jag åter kan slöa och ta det lugnt i några dagar till. Man kanske skulle ta en liten tur på ponnyn i morgon. Hon skulle ju få skor idag. Hon har ju gått barfota tidigare och när snön försvann så blev hon ömfotad så jag red inte. Däremot har vi gått promenader då hon sluppit min vikt på ryggen och det har funkat fint.
Igår passerade vi kyrkan på hemvägen och klocktornet står bara ett fåtal meter från vägen. När vi närmade oss tornet började det låta plong.....plong.....plong.... i långsam takt från den. Precis när vi var jäms med tornet satte pling-plong-gångandet igång på allvar. Den lugna, trygga ponnyn gick upp i varv, blev högrest och trippade fram med höga benlyft samtidigt som hon gick på tvären. Det var väl inte helt optimalt där vi gick på en trafikerad väg. Lyckligtvis kom det inga bilar just då.
Hon har ju hört klockorna förut så hon borde egentligen bara tagit det kallt. De är ju inga nyheter för henne precis, men hon är väl lite pigg för tillfället så det var väl en bra anledning att börja steppa.
När vi passerat tornet, som bara var en sträcka på ett fåtal meter, slutade klockorna ringa tvärt. Snacka om tajming på ringningen som höll på exakt under den tid det tog för oss att passera. Jag kan inte låta bli att undra varför det ringde just då.
