F
_fialotta_
Någon som känner sig och vill förklara hur man tar sig ur det här?? *desperat*
För ett och ett halvt år sedan köpte jag en arab, då 7 år, som var i fint hull och väl musklad. Eftersom jag precis fått avliva min första häst som var en unghäst kändes det skönt att ha fått en äldre, välutbildad och "färdig" frisk häst så det bara skulle vara att köra.
Aj vad jag bedrog mig...
För det första fick jag låna pengar utav mamma o pappa för att kunna köpa en ny häst. De tyckte synd om mig att jag skulle ha en tom boxplats. Dom pengarna tog ju ett tag att betala av...
Efter knappt två månader går det verkligen utför. Hästen tappar massor av hull och muskler samt börjar "tolla" hö något alldeles otroligt. Det var en stor omställning att flytta till vårt stall där alla hästarna går i flock och han tidigare gått helt ensam så vi trodde det var stress.
Vi hade tandläkare, veterinär, naprapat åtskilliga gånger på honom. Jag tränade ordentligt för instruktör för att få lite skinn på näsan så vi kunde "sjukgymnastisera".
Till saken hör att hästen en månad innan jag köpte honom hade trampat igenom en transportvägg, varför han, vilket vi upptäckte långt senare, hade fått en REJÄL sträckning och de två "knölarna" på rumpan inte var paralella.
Efter sommaren var han fin, välmusklad, kanon att rida och i gott hull. I november gick det utför igen. Samma visa en gång till; veterinär, tandläkare, naprapat.
Dessa personer kommer nu regelbundet. Jag lyckades få någorlunda ordning på honom under våren, bla efter én vecka och tiotusen kronor på Skara djursjukhus där de skulle fixa hans tänder.
Nu är det sommar och bete och han har fått en rejäl mage För ett par månader sedan märkte jag att sadeln inte passade och köpte en ny utav en kompis (dumt!! gör inte det) som låg bra.
Efter sex ggr i nya sadeln var det kört igen... Det visade sig att stoppningen var ojämn och hästapållen har ont i ryggen och ska vilas + sadeln ska stoppas om, sadelutprovare el. sadelmakare måste komma ut.
Är det vanligt att det är så här???
Jag har hållt på med hästar i 12 år och aldrig varit med om något sådant här fall! Jag är den enda i familjen som håller på med hästar och kan inte räkna med någon uppbackning när det kör ihop sig... Var det dömt att misslyckas från början??
Dessutom kan hästen inte åka transport nu eftersom han är livrädd...
Jag tycker jag gjort allt jag kan och har naturligtvis lärt mig enormt mycket på vägen...
Men nu sitter jag här utan pengar och med en häst som aldrig ens skulle gå att sälja om det skulle köra ihop sig alldeles. Jag vill absolut inte sälja honom heller... + att jag har fått magsår av all oro och allt krångel...
Till hösten ska jag börja läsa, måste det, står inte ut med att jobba i affär en månad till! Hur ska det ordna sig då??
Jag älskar min häst och vill göra allt jag kan, men snart har jag verkligen kraft eller pengar att göra mer, men det finns ingen utväg känns det som!!
Någon som känner igen sig?? Som har tips råd eller uppmuntran??
Vill INTE framstå som en martyr... Men lite knepigt har det blivit!!
För ett och ett halvt år sedan köpte jag en arab, då 7 år, som var i fint hull och väl musklad. Eftersom jag precis fått avliva min första häst som var en unghäst kändes det skönt att ha fått en äldre, välutbildad och "färdig" frisk häst så det bara skulle vara att köra.
Aj vad jag bedrog mig...
För det första fick jag låna pengar utav mamma o pappa för att kunna köpa en ny häst. De tyckte synd om mig att jag skulle ha en tom boxplats. Dom pengarna tog ju ett tag att betala av...
Efter knappt två månader går det verkligen utför. Hästen tappar massor av hull och muskler samt börjar "tolla" hö något alldeles otroligt. Det var en stor omställning att flytta till vårt stall där alla hästarna går i flock och han tidigare gått helt ensam så vi trodde det var stress.
Vi hade tandläkare, veterinär, naprapat åtskilliga gånger på honom. Jag tränade ordentligt för instruktör för att få lite skinn på näsan så vi kunde "sjukgymnastisera".
Till saken hör att hästen en månad innan jag köpte honom hade trampat igenom en transportvägg, varför han, vilket vi upptäckte långt senare, hade fått en REJÄL sträckning och de två "knölarna" på rumpan inte var paralella.
Efter sommaren var han fin, välmusklad, kanon att rida och i gott hull. I november gick det utför igen. Samma visa en gång till; veterinär, tandläkare, naprapat.
Dessa personer kommer nu regelbundet. Jag lyckades få någorlunda ordning på honom under våren, bla efter én vecka och tiotusen kronor på Skara djursjukhus där de skulle fixa hans tänder.
Nu är det sommar och bete och han har fått en rejäl mage För ett par månader sedan märkte jag att sadeln inte passade och köpte en ny utav en kompis (dumt!! gör inte det) som låg bra.
Efter sex ggr i nya sadeln var det kört igen... Det visade sig att stoppningen var ojämn och hästapållen har ont i ryggen och ska vilas + sadeln ska stoppas om, sadelutprovare el. sadelmakare måste komma ut.
Är det vanligt att det är så här???
Jag har hållt på med hästar i 12 år och aldrig varit med om något sådant här fall! Jag är den enda i familjen som håller på med hästar och kan inte räkna med någon uppbackning när det kör ihop sig... Var det dömt att misslyckas från början??
Dessutom kan hästen inte åka transport nu eftersom han är livrädd...
Jag tycker jag gjort allt jag kan och har naturligtvis lärt mig enormt mycket på vägen...
Men nu sitter jag här utan pengar och med en häst som aldrig ens skulle gå att sälja om det skulle köra ihop sig alldeles. Jag vill absolut inte sälja honom heller... + att jag har fått magsår av all oro och allt krångel...
Till hösten ska jag börja läsa, måste det, står inte ut med att jobba i affär en månad till! Hur ska det ordna sig då??
Jag älskar min häst och vill göra allt jag kan, men snart har jag verkligen kraft eller pengar att göra mer, men det finns ingen utväg känns det som!!
Någon som känner igen sig?? Som har tips råd eller uppmuntran??
Vill INTE framstå som en martyr... Men lite knepigt har det blivit!!