B
Benzon_lover
...Vi bor i ett litet samhälle som är omgivet av skogar, ängar och insjöar. Här finns massor av fina ridvägar, sandvägar, skogstigar och öppen skog. Perfekt att ha häst...om det inte varit för de, allt för många glädjedödarna!
Vi blev med häst, på allvar, för ca 1 år sedan. Dottern hade som många andra tonåringar kommit in i en livskris, där bekymmer bara tycktes hopa sig. Hon red på ridskola 1 gång i veckan men behövde något mer, som tillförde meningsfullhet, aktivitet och glädje i vardagen. Hästdrömmarna hade funnits där länge och vi bestämde oss för att hyra en ponny över sommaren. Detta blev en enorm vändning för dottern och sommarponnyn byttes ut mot en "åretruntare". Hon har "växt" något enormt i sig själv, har börjat hitta sin identitet och har framförallt åter blivit vår glada och bekymmerslösa tjej! Dessutom har hon fått en superkondis, är utomhus varje dag och har fått nya kompisar.
...Och så tillbaka till ämnet...Under senare tid har dottern allt mer ridit i hagarna och skyllt på allt möjligt...Häromdagen tyckte jag att det var nog med hennes "bekväma" ridning och skällde ut henne, på trötta mammors vis...Och fick då höra att hon blivit utskälld när hon ridit på vägen, som leder förbi vårt stall....Hon förstör vägen...
Sen stormen har hon inte heller kunnat rida de gamla stigarna, då de är fullt med nerfallna träd. Att söka andra stigar är svårt hos oss då grannen har preparerade stigar, för skidåkning-löpning, kors och tvärs i skogen.
Dessutom, gnäller folk i samhället när hon rider igenom där, för där har hästar inte att göra...Och så alla de som inte tar hänsyn och saktar ner när det kommer ett ryttarekipage...JAG BLIR SÅ ARG! Givetvis tycker inte hon heller att samhället är det roligaste alternativet men hon måste igenom där för att komma till andra ridvägar, till sina "hästkompisar" och till ridskolan när hon skall ha lektion.
Visst är det synd och skam att så många vuxna inte tar hänsyn och respekterar våra ungdomar. Här har vi en ansvarstagande, sund tjej med ett aktivt intresse...Varför inte uppmuntra det istället!
Ja, det blev ett väldigt långt inlägg men jag var bara tvungen att skriva av mig!
"Lillis" Mamma
Vi blev med häst, på allvar, för ca 1 år sedan. Dottern hade som många andra tonåringar kommit in i en livskris, där bekymmer bara tycktes hopa sig. Hon red på ridskola 1 gång i veckan men behövde något mer, som tillförde meningsfullhet, aktivitet och glädje i vardagen. Hästdrömmarna hade funnits där länge och vi bestämde oss för att hyra en ponny över sommaren. Detta blev en enorm vändning för dottern och sommarponnyn byttes ut mot en "åretruntare". Hon har "växt" något enormt i sig själv, har börjat hitta sin identitet och har framförallt åter blivit vår glada och bekymmerslösa tjej! Dessutom har hon fått en superkondis, är utomhus varje dag och har fått nya kompisar.
...Och så tillbaka till ämnet...Under senare tid har dottern allt mer ridit i hagarna och skyllt på allt möjligt...Häromdagen tyckte jag att det var nog med hennes "bekväma" ridning och skällde ut henne, på trötta mammors vis...Och fick då höra att hon blivit utskälld när hon ridit på vägen, som leder förbi vårt stall....Hon förstör vägen...
Sen stormen har hon inte heller kunnat rida de gamla stigarna, då de är fullt med nerfallna träd. Att söka andra stigar är svårt hos oss då grannen har preparerade stigar, för skidåkning-löpning, kors och tvärs i skogen.
Dessutom, gnäller folk i samhället när hon rider igenom där, för där har hästar inte att göra...Och så alla de som inte tar hänsyn och saktar ner när det kommer ett ryttarekipage...JAG BLIR SÅ ARG! Givetvis tycker inte hon heller att samhället är det roligaste alternativet men hon måste igenom där för att komma till andra ridvägar, till sina "hästkompisar" och till ridskolan när hon skall ha lektion.
Visst är det synd och skam att så många vuxna inte tar hänsyn och respekterar våra ungdomar. Här har vi en ansvarstagande, sund tjej med ett aktivt intresse...Varför inte uppmuntra det istället!
Ja, det blev ett väldigt långt inlägg men jag var bara tvungen att skriva av mig!
"Lillis" Mamma