Jag blir hysterisk....

[Tokmaja]

MIn tvåårings matvanor.. eller brist på matintresse ska man kanske säga driver mig till vansinne.... Försöker ju hålla mig inför honom, men det är så jäkla jobbigt...
Som idag tex. Han åkte till dagis vid 6,30, då hade han ätit en flaska välling.
Sedan hade han tagit en pepparkaka vid morgonsamlingen ute i skogen.
Vid lunch hade han nog stoppat i sig 3-4 makaroner....
Så åker han hem och sover efter det.
Han får en timma på sig att vakna till, så är det mat då.
Han vill inte ha. Som vanligt.
Och som vanligt börjar han skrika i panik redan när jag säger "nu är det mat".

Han kommer till bordet i alla fall. Sätter sig snällt, vill sitta på våra stolar istället för hans, vart han sitter bryr jag mig inte om, så givetvis får han sitta på en "vuxenstol".
Han får in lite mat i munnen och han börjar kväljas och spottar ut.

Han går från småsur till helt hysterisk, han får gå ner från bordet. Det går inte att ha honom där.

När han lugnat ner sig efter ca 15 minuter och blir på gott humör så fick han komma upp tillbaka, och det gjorde han frivilligt.
Han tar mer mat i munnen, det kväljer honom och han spyr.

Vad ska man göra?
Det är ju inte varje dag han just spyr av mat, och det är inte alltid det är samma maträtter.
Men det är alltid ett jäkla liv när det är mat.

Frukost går bra (när vi är hemma) men bara 5-6 bett på smörgåsen och två tre skedar yougurt.
Kvällsmat, förr åt han en tallrik gröt, men det vill ha heller inte ha längre, nu vill han hellre ha smörgås och yougurt säger han, och eftersom vi inte vill att mat ska vara bråk så får han det, och sen en vällingflaska, som han vill ha innan han somnar.

Vet att det inte är nått att göra, men det är så vansinnigt frusterande.
Han är inte underviktig, han växer normalt osv osv lite större än normalt tom... så på nått sätt får han ju i sig det han ska ha, men det är ju så trist att det ALLTID ska bli bråk gällande matet, vi försöker att aldrig bråka om den, men eftersom det blir gallskrik så fort vi nämner mat så är det ju svårt att undvika... :smirk:

 

[biffen]

Sv: Jag blir hysterisk....

Hej!

Mitt spontana råd som jag kan ge av egna erfarenheter: Släpp det!
Lätt att säga - svårt att genomföra

Tjata inte, erbjud mat, låt barnet sitta med när ni äter men inget mer.
Tvinga aldrig barnet att ens smaka om det inte vill! Det finns inga barn som svälter sig med vilje. De brukar alltid se till att få det de BEHÖVER.

Försök dock att minimera allt annat som kakor, godis och sådant - så han inte enbart livnär sig på det. Vet att det brukar vara som kinkigast i tvåårsåldern (har själv en matvägrande dotter på 2,5 år), men det går över. Mängden mat hon äter är ju enormt mycket mindre idag än tex när hon var ett.

Läste någonstans att man kan ta det barnet äter gånger fyra - den mängden motsvarar "vuxen" mängd - hur mätt skulle du känna dig?

Tex en halv banan = två bananer
en macka = fyra mackor
1/2 dl yoghurt = 2 dl yoghurt etc.

Ta det lugnt - barnet följer sina kurvor = ingen fara på taket!

 

[Snurrfian]

Sv: Jag blir hysterisk....

Just det där med kväljningar hakar jag upp mig på, har ni pratat med läkare? Det kan ju vara så att det är ett fysilogiskt fel som gör att han mår illa när han äter? Annars skulle jag nog prova rejält lättsvald mat, små små bitar men samtidigt inte göra någon grej av det, utan servera alla samma sak, vill han inte äta så gör det inget, inte truga eller fråga utan bara ställa fram och försöka föra ett normalt samtal, kanske inte det enklaste men ialla fall... i och med att han ialla fall äter välling kommer han ju att överleva utan problem.
Hur fungerar det med mixad soppa förrestän?

 

[Tokmaja]

Sv: Jag blir hysterisk....

Nej tror inte att det är nått egentligt fel på honom, utan han gillar verkligen inte maten, den äcklar honom helt enkelt, han kan äta mat han gillar, när det passar honom... soppa äter han INTE inget som är minsta kletigt eller "rinnigt". Soppa, såser osv...
Torr potatis och en snustorr köttbit passar herrn bäst.

 

[Missemyran]

Sv: Jag blir hysterisk....

Hej Tokan! LÄngesedan jag var här och härjade men nu är jag tillbaka, med tunga ögonlock så det får snart bli sängen för min del... trist att din juvel inte vill äta. Jag tror att ni gör alldeles rätt, att ni inte bråkar kring mat utan försöker göra det till en bra erfarenhet. Mat ska ju vara roligt! Men visst kan jag tänka mig att det måste vara satan så svårt att ha ett barn som kräks av mat och skriker i högan sky så fort det kommer på tapeten att det är dags att äta mat. Hua! Jag tror att det gäller att ha is i magen bara... och vänta ut det.

 

[Tokmaja]

Sv: Jag blir hysterisk....

Han har alltid varit sådan här.
Började redan när vi ville börja med flaska, ville börja tidigt, men då vägrade han såpass länge att jag gav upp... så blev det smakportioner, de kväljde honom och han fick aldrig upp nån smak för det, oavsett vad vi testade tog han en till två tuggor så var det bra sen.
Gröt är det enda förrutom välling han verkligen har ätit.

Kakor och godis får han inte mer än vid speciella tillfällen. Och på dagis där de har mellanmål som kan vara kakor och bullar ibland. Godis har han precis fått börja med som just lördagsgodis och det pyttelite.
Han har inget "sug" efter det heller, han tycker godis är gott såklart men inget han tigger om.

Grejjen är väl den att det är svårt att inte börja bråka numer eftersom att han gallskriker redan när vi säger mat! Vill han inte ha gallskriker han sig igenom maten, oavsett om han får gå ner eller inte, för då ska han sitta i våra knän och "tycka synd" om sig själv...

 

[Tokmaja]

Sv: Jag blir hysterisk....

hej gumman!
Ja jag hoppas också att det vänder snart... det är så oerhört jobbigt. Ok om han inte gillar allt mat, det tar jag, men vissa dagar äter han maten, nästa dag vägrar han... :smirk:

Längtar till fredan för den delen! Kram!

 

[biffen]

Sv: Jag blir hysterisk....

Mina barn är varandras motsatser när det gäller mat.

En gillar kött och potatis, gurka, majs - men absolut ingen sås! Möjligen vitlöksdipp...
Inga stuvade makaroner eller annan kladdig mat. Hårt bröd med korv eller annat pålägg.

Den andra vill helst äta potatis med mycket sås - och all slags inlagd mat, gurka, rödbetor, oliver. Mjukt bröd med endast smör.

 

[Jarrah]

Sv: Jag blir hysterisk....

Mina barn var i yngre ålder väldigt olika när det gällde mat.
Den äldsta åt i princip ingenting utom nyponsoppa. Han levde i stort sett på nyponsoppa i nära ett år när han var i din sons ålder. Lite annat fick man väl i honom, men det var enbart soppan som han ville ha. Han drack den i flaska. Tyvärr tog hans tänder lite stryk av det och han hade några hål i mjölktänderna. Han låg under normalkurvan i vikt, men följde sin egen kurva så BVC var nöjda ändå. Jag var ju såklart orolig att han skulle svälta.
Efter året med nyponsoppa så började han äta det mesta utan protester. Han överlevde och äter nu i 12 års ålder allt, mycket och gärna.
Den yngre har alltid ätit allting med god aptit. Skönt att få en sådan efter oron med storebror!

 

[_Marie_]

Sv: Jag blir hysterisk....

Ja du, vad säger man - det är inte kul med matvägrande barn iaf.
Min dotter är precis likadan, men enda skillnaden att hon började när hon var tre månader. Då blev vi inlagda på sjukhus för att ungen vägrade äta

Åren har gått, och hon är nu 2 år och 4 månader. I perioder äter hon knappt någonting, och ibland kan hon flascha till och äta en halv smörgås och ett par tuggor yoghurt

Hon väger 10,8 kg - allstå väldigt liten, men absolut inte mager utan bara väldigt finlemmad. Men det är klart - mera mat skulle hon inte dö av.

Jag har varit i kontakt med Sveriges bästa barnsjukhus i omgångar, och där säger dom att jag ska vara konsekvent - inget mellanmål utan frukost, lunch middag och kvällsmat. Det är svårt, jag t.o.m nästan omöjligt ibland, men det är denenda som hjälper.
Sen har jag fått rådet att servera maten hon tycker om om största möjliga mån, så hemma hos oss är det mycket korv...

Jag har inte så mycket att säga som tröst till dig, men ett litet tips kan ju vara att du ger honom en flaska välling EFTER att han fått peta i lunchen så att han har nåt att sova på. Så gör jag, och barnläkarna på dom större sjukhusen tycker att det är bra!

Lyacka till, och en stor kram till er! Kämpa på - men gör ingen stor affär av det!!

 

[_Marie_]

Sv: Jag blir hysterisk....

Oj, missade att din son oxå har tjorvat med maten en längre tid!
Jag vet inte hur det är för dig, men detta har pågått så länge för oss så att jag ett tag trodde att vi var ensamma om detta problem.
Jag t.o.m trodde att min tös är en av Sveriges minsta friska tvååringar - men det är hon inte!

 

[Xeline]

Sv: Jag blir hysterisk....

Jobbist värre.

En sak som du inte nämner något om, växer han som han ska ?

 

[samtson]

Sv: Jag blir hysterisk....

Jag fasar för att min 20 månaders tös ska hamna i en sådan fas. Hon äter allt och med jätte aptit! Vissa dagar är hon inte sugen alls och nejhej, då får det väl vara då. Nästa dag äter hon massor igen.

Jag tycker du gör helt rätt som inte bråkar. Mat ska vara roligt! Kanske kan du prova att han får vara med och laga maten, kanske provsmaka innan det är klart och liksom göra det mera till en helhets grej? Tja det var iallafall vad jag kom på bara sådär...

 

[Tokmaja]

Sv: Jag blir hysterisk....

Han väger 16 kg och är lång. Han är lite smårund och ligger högt på alla kurvor...
men idag slog han till stort!! Först åt han en stor bit fisk, potatis och ärtor på dagis, vi åkte direkt till mormor efter maten på dagis och då vräkte han i sig en halv pannkaka med grädde å sylt!!! Så nu äter han nog inget på ett par dagar igen... :smirk:

 

[Enya]

Sv: Jag blir hysterisk....

Strunta i att ropa på honom när det är mat. Låtsas som om han ändå inte ska äta eller som om ni inte räknar med honom. Ställ inte fram någon talrik till honom. Detta har hjälpt min kille på 2,5 år att äta. Han kom fram till bordet och såg orolig ut och unbdrade om vi skulle äta, vi sa ja och plötsligt saqtt han i sin stol och bad om mat. Genom att göra så några gånger så blev det bättre.

 

[Tokmaja]

Sv: Jag blir hysterisk....

Hm.
Är dock väldigt skeptisk till att det skulle fungera....
Är det mat han gillar, typ hamburgare (vi brukar fredagsmysa med det ibland) då sitter han ju som ett ljus på sin stol så fort han ser påsarna från "restaurang gula måsen" ...
Men det är klart, det går ju att testa.
Frågan är vad jag gör om han inte kommer. För han brukar strunta i vad vi sysslar med i köket...

Fast det är klart, om jag sparar påsarna så kanske man kan lura honom till bordet, men det känns ju inte snällt det heller.... :smirk:

 

[CillaW]

Sv: Jag blir hysterisk....

Men du, om han väger 16 kg och är smårund och ligger högt på kurvorna, så måste han ju få i sig tillräckligt med näring?

Barn svälter inte självmant. Jag brukade tänka, när min son var lite kinkig med maten som liten, att utslaget över en 14-dagarsperiod får de i sig allt de behöver.

Och varför inte ge honom det han gillar under en period, om du har ork med det och känner dig orolig? Min son levde på pannkakor i 14 dagar när hans pappa var hemma med honom och hans lillasyster (som alltid har ätit allt).

Tids nog blir de nyfikna på annan mat.

Lugn, bara lugn. Om han inte vill äta med er, fine. Eller kanske duka åt honom under bordet nästa gång? Om inte annat lär han bli förvånad...

 

[mandalaki]

Sv: Jag blir hysterisk....

Eller kanske duka åt honom under bordet nästa gång? Om inte annat lär han bli förvånad...

Och när han är 40 sitter han och snyftar hos sin terapeut: "Jag fick äta PÅ GOLVET!"

 

[ameo]

Sv: Jag blir hysterisk....

Men du, om han väger 16 kg och är smårund och ligger högt på kurvorna, så måste han ju få i sig tillräckligt med näring?

Selma är en liten matkrånglare. Inte så att hon matvägrar, men hon är lite allmänt krånglig. Att hon sen har en raket i arslet (far runt os ett torrt skinn, JÄMT!) gör att hon ofta gör av med mer än hon få ri sig. Bvc har iofs aldrig sagt något, för hon följer sina kurvor bra, men det kanske beror på att jag självmant häller grädde (typ 10 ml) i hennes vällingflaskor när jag ser att ohn börjar bli lite "mager". För jag vill att hon i alla fall ska ha LITE att ta av om hon blir liggande sjuk en vecka.

Barn svälter inte självmant. Jag brukade tänka, när min son var lite kinkig med maten som liten, att utslaget över en 14-dagarsperiod får de i sig allt de behöver.

Så brukar jag också resonera. Vissa dagar äter hon BARA pasta, andra dagar bara fiskpinnar, köttbullar eller korv. Och en del dagar så är det nästan BARA morötter och andra grönsaker som slinker ner.
Jag brukar försöka få henne att i alla fall smaka på alla sorter på tallriken innan hon går från bordet. ("Mimmis köttbulle", "Donnas potatis" och liknande brukar funka riktigt bra, faktiskt. Mimmi och Donna är två av våra hästar, även de övriga brukar gå bra - och fåren också...)
Och ibland "glömmer" hon att äta, även om hon int eär mätt. Även då brukar "djurens tuggor" fingera för att få igång henne. Fast det kan ju ta lite tid...

 

[Xeline]

Sv: Jag blir hysterisk....

Vad skönt att han iallafall inte tillhör den magra skaran. Han får nog i sig vad han ska ha då iallafall !

Jag såg att han gillar hamburgare, du kan väl testa det på olika sätt, jag brukar göra köttfärsbiffar, dvs steker köttfärsen som den är - det gillar mina ungar - sen kan man variera med ris eller pommes eller ngt. Tacos ligger ju i samma område...men det kanske du redan har testat.

En annan grej som vissa mindre barn gillar är när maten är små-plock. Du kan tex testa att skära mackan till en stjärna eller ett hjärta.

Min nioåring äter typ ingenting till frukost, det har han aldrig gjort. Han äter mindre än hälften av vad döttrarna åt i samma ålder, men ändå är han större. Så på något underligt vis så får de väl i sig vad de skall ha. Den enda frukt han äter är gröna äpplen och kiwi. Allt annat är äckligt, han äter bara okokta grönsaker förutom majs. Men han ÄLSKAR fisk. Det har han gjort sen han var liten, då han åt i princip ingenting.