J
jennyida
Sedan några månader tillbaka ställer jag upp som hundvakt ibland åt mina grannar. De har en husky, drygt ett år gammal, okastrerad och bor i en tvårumslägenhet efter att ha flyttat ned till Stockholm från Pajala. Det är en mycket krävande hund och trots att jag inte kännt den så länge ser jag tydligt hur den utvecklas i fel riktining. När man kommer in i lägenheten börjar han genast hoppa och nafsa, lyssnar inte alls på kommandon utan blir så uppspelt att han liksom tappar all besinning. Det tar ofta mycket lång tid att lugna ned honom. Ute är det likadant. Han blir jättestark och svårhanterad och är dessutom outtröttlig. Kan blir ganska agressiv, eller han leker på ett väldigt våldsamt vis och jag har ofta kommit hem med blåmärken över hela armarna efter promenader. Till saken hör att mina grannar just fått barn. Mannen arbetar heltid och hans sambo kan av förklarliga skäl inte ta med sig hunden ut på längre promenader med barnvagnen. Det vore rent livsfarligt. Således kommer han bara ut för att uträtta sina behov och får sedan gå in igen på dagarna om jag inte ställer upp. Och det kan jag inte göra så ofta. Jag har ett jobb och en häst att sköta men jag får oändligt dåligt samvete. Och lika dåligt mår jag när jag väl är där. Han bajsar inne och sliter sönder allt han får tag i i sina minsta beståndsdelar (Papper, plastförpackningar, mjukisdjur..) Det är inte roligt att se sådant. Vad hade ni gjort i min situation?