Sv: Jag behöver bild!!!
Jag är lat nog att peta in det inlägg jag lade ut här på buke direkt efter hemkomsten
Vill du ha mer detaljer är det bara att säga till
Här finns alla bilder, kan vara lite inspiration kanske?
"Vi (jag och min mor på nordsvensken Lea och fjordingen Kavat) startade vid syd-östra ”hörnet” på sjön. Red de ca 11 km till första övernattningen: Gudhammar
En enorm herrgård vid en vik på skagern. Vi möttes av en väldig allé, betande kor och tjurar på ena sidan(aldrig sett en så stor tjur!!) och en liten landremsa och sen skagern på andra sidan. In på gårdsplanen, tre stora ladugårdar, ett antal ”tjänstebostäder” och så herrgårdsbyggnaden med flyglar.
Frun i huset mötte oss vid stallet och visade oss rasthagen (en hage som vilken villaägare som helst skulle hugga av en arm för att få ha som trädgård, stooooora ekar, ängsblommor och sluttande ner mot sjön...).
Huset vi sov i var en smedja från tidigt 1700-tal, lätt renoverad men med bibehållet historiskt skick. Utsikten från frukostbordet var en vik av skagern på ena sidan, och betesängar på den andra... inte helt fel!
På fredagmorgonen tog vi av mot nästa mål- En hästgård ca 1,5 mil norrut- Luen.
Enligt färdbeskrivningen skulle vi färdas på lummiga skogsvägar och mysiga stigar- lite falsk marknadsföring måste jag säga. 80% Spränggrusvägar och sanka stigar över kalhyggen var vad som faktiskt fanns... På ett ställe otäckt sankt- hästarna gick ner sig till buken(en meter alltså!) och panik utbröt. Som tur var insåg de ganska snart att deras lösning- full fart ut i de ännu mera sanka slyskogarna-. inte var så bra, och vi lyckades lotsa dem in på fastare marker. Rejält skakis och med adrenalinet pumpande. Tyvärr stukade sig Kavat under kallabaliken, och det blev lugnt skrittempo de sista kilometern till Luen.
Morgonen därpå var det bara att inse faktum- Kavat var halt. Efter lite donande och massor av hjälp från Luen-borna beslutades det att vi skulle åka de 10 milen hem med Kavat och hämta en annan häst att slutföra ritten på.
Varmblodstravaren Gustav hämtades och det blev lite ombyte även för min och Leas del. Mamma satt upp på Lea och jag red på älgen.
Dock blev det sent på eftermiddagen innan vi kom iväg- lagom timing med regnets ankomst. Dum som jag var tänkte jag vänta ut regnet och struntade i att dra på mig regnstället... Tre timmar senare vid 20-tiden när vi anlände till Gamlegården där vi skulle spendera natt 3, var jag så blöt att det gick att vrida ur mina kläder... alla lagren, inkl underkläder. Som tur var hade jag packat allt i ett extra lager plastpåsar, så det mesta av packningen hade klarat sig, men väskorna, sadlarna och vi var genomblöta.
Där sov vi i en gammal drängstuga och det var på håret att vi lyckades torka alla våra grejer innan morgonen kom.
Söndag. 2,6 mil att rida. Upp och iväg vid åtta för att hinna utan att stressa. Nu var vi vid sjöns Nordvästra spets och skulle runt hela toppen och ner en bit på andra sidan innan kvällen kom.
Här bjöd leden på utsikter som knappt är av denna värld. På höga tallåsar red vi med sikt ner över skagern- himlen var klarblå och vinden försökte blåsa ner oss i sjön... Självklart lyckades vi missa en skylt, och fick oss några extra kilometer- totalt red vi nog nästan 3,5 mil den dagen. Vi hittade ett mysigt kafé - Lakriz- där vi blev fotograferade och mycket ompysslade- ”man måste ju ta hand om sina första hästkunder!”. Eftermiddan bjöd på fler mysiga stigar i urskogen och det var nästan sorgligt när vi kom fram till sjöns norra ände och asfalten tog vid. En gammal bekant bor längs rutten så ett par timmars fikande och pratande gjorde att vi anlände till nattens logi först vid 22-tiden.
Morgonen efter gav vi oss av på sista etappen. Nära skagerns östra kant red vi och på flera ställen var det fina sandstränder där vi kunde bada med hästarna- solen stekte och bromsen bet... Självklart lyckades vi rida fel igen (jag ska helt uppenbart inte gå först...) och fick oss några extra kilometer idag igen.
Vid 18-tiden kom vi fram till vår utgångspunkt och jag lade mig i bästa cowboyanda att sova med huvudet på sadeln medan mamma hämtade transporten och hästarna vilade innan resan.
Över lag har vi blivit överväldigande väl mottagna. Utskällda nån enstaka gång, och då oftast av hundar. Stigen skulle väl ha kunnat vara lite bättre markerad, kartan något mer detaljrik och den sanka delen avstängd, annars var det jättetrevligt! Vi trodde vi var turister, men vi var turistattraktioner- folk stannade bilen och fotade oss- vid flera tillfällen:O
Det känns inte att vi ridit så länge som vi gjort, i så många dagar. Brun har man ju blivit, och snäppet mer erfaren till nästa gång. Men inte alls sadelöm!
Ett varv runt sjön.
Men vi var ju tvugna att byta hästar, så lite fusk var det allt... bättre lycka nästa gång!"
Efter 15 år med egna hästar varav fem som hästföretagare så har man en hel del historier
