Jag är så ledsen

[Saile]

jag vet inte vart jag ska börja. Ni som läst min pappadepressionstråd vet ju lite. Jag känner att vi kommer ingen vart. Vissa dagar är jättebra och han finns där till 100% medans andra dagar så är han helt frånkopplad från vårt liv.
Han prioriterar ALLT före oss då. Imorse när jag kom hem från hästarna så har han satt vår lilla kille i sin gåstol och sitter själv och äter frukost och surfar på ipaden. Det gjorde mig så ledsen att se, där sitter min älskade pojke och tittar efter sin pappa men han sitter bara och kollar i den förbaskade ipaden.
Det är ett ganska stort problem här hemma, jag har noll tolerans mot att använda iPad/dator/mobil när vi är med bebis (förutom möjligtvis snabbt kolla sms eller om någon ringer) men han tycker annorlunda "dom tar ju ingen skada av det". Det gör mig fullständigt vansinnig och SÅ ledsen.

Jag känner mig så besviken och ledsen, det var inte såhär det skulle vara. Jag trodde att han skulle bli en fantastisk pappa, han har ju längtat efter barn.
Men han är helt omdömeslös i vissa fall, låter bebis dra katterna i svansen eller nypa dom "han dör ju inte av att bli riven".
Han sätter/lägger honom för att sedan kolla iPad/ mobil.
När han gråter så är han bara tyst, han försöker inte ens trösta "han hör ju ändå inte vad jag säger".
M.m.m.m

Jag känner mig helt matt. Jag älskar ju honom, men vill samtidigt att min son ska ha en trygg uppväxt och bli sedd och hörd. Jag är, på riktigt, livrädd för när han ska vara pappaledig om ett år. Hur fan ska det gå? Han kommer väl bli riven av katterna och få gråta sig till sömns.

Jag får inget gehör för mina känslor, säger jag att jag tycker det är jobbigt om tex bebis har svårt att somna någon kväll så tycker han det också. Om jag säger att jag hade velat ha EN dag där jag kan bara få ta det lugnt och slappna av så vill han det också.
Han fattar INGENTING!
Det är JAG som sköter nattningarna IOM att bebis somnar vid bröstet, han sover hela nätterna(minst 7 timmar varje natt) medan jag tar blöjbyte och amning minst 4 ggr under natten.

Det värsta är att när vi är iväg ska han försöka vara någon sorts jävla superpappa och bära och vara så allert.
Jag vet inte vad jag ska göra? Behövde mest skriva av mig. Detta är förjävligt.

 

[Mabuse]

jag vet inte vart jag ska börja. Ni som läst min pappadepressionstråd vet ju lite. Jag känner att vi kommer ingen vart. Vissa dagar är jättebra och han finns där till 100% medans andra dagar så är han helt frånkopplad från vårt liv.
Han prioriterar ALLT före oss då. Imorse när jag kom hem från hästarna så har han satt vår lilla kille i sin gåstol och sitter själv och äter frukost och surfar på ipaden. Det gjorde mig så ledsen att se, där sitter min älskade pojke och tittar efter sin pappa men han sitter bara och kollar i den förbaskade ipaden.
Det är ett ganska stort problem här hemma, jag har noll tolerans mot att använda iPad/dator/mobil när vi är med bebis (förutom möjligtvis snabbt kolla sms eller om någon ringer) men han tycker annorlunda "dom tar ju ingen skada av det". Det gör mig fullständigt vansinnig och SÅ ledsen.

Jag känner mig så besviken och ledsen, det var inte såhär det skulle vara. Jag trodde att han skulle bli en fantastisk pappa, han har ju längtat efter barn.
Men han är helt omdömeslös i vissa fall, låter bebis dra katterna i svansen eller nypa dom "han dör ju inte av att bli riven".
Han sätter/lägger honom för att sedan kolla iPad/ mobil.
När han gråter så är han bara tyst, han försöker inte ens trösta "han hör ju ändå inte vad jag säger".
M.m.m.m

Jag känner mig helt matt. Jag älskar ju honom, men vill samtidigt att min son ska ha en trygg uppväxt och bli sedd och hörd. Jag är, på riktigt, livrädd för när han ska vara pappaledig om ett år. Hur fan ska det gå? Han kommer väl bli riven av katterna och få gråta sig till sömns.

Jag får inget gehör för mina känslor, säger jag att jag tycker det är jobbigt om tex bebis har svårt att somna någon kväll så tycker han det också. Om jag säger att jag hade velat ha EN dag där jag kan bara få ta det lugnt och slappna av så vill han det också.
Han fattar INGENTING!
Det är JAG som sköter nattningarna IOM att bebis somnar vid bröstet, han sover hela nätterna(minst 7 timmar varje natt) medan jag tar blöjbyte och amning minst 4 ggr under natten.

Det värsta är att när vi är iväg ska han försöka vara någon sorts jävla superpappa och bära och vara så allert.
Jag vet inte vad jag ska göra? Behövde mest skriva av mig. Detta är förjävligt.

Går det alls att prata med honom? Även om han tycker att det går bra som han gör, så funkar det ju inte om han gör på ett sätt som du inte kan leva med med ert barn. Man kan ju göra på en massa olika sätt med barn, och de överlever det mesta, men ni behöver ju hitta något sätt att komma överens om hur ni gör (som båda kan leva med) och en fördelning av arbetsuppgifterna (som båda kan leva med). Om han tycker det funkar bra som det är, och du inte tycker det, så funkar det ju inte. Då skulle jag tycka att ni behöver prata tills ni hittar en lösning som båda kan leva med.

 

[Saile]

Går det alls att prata med honom? Även om han tycker att det går bra som han gör, så funkar det ju inte om han gör på ett sätt som du inte kan leva med med ert barn. Man kan ju göra på en massa olika sätt med barn, och de överlever det mesta, men ni behöver ju hitta något sätt att komma överens om hur ni gör (som båda kan leva med) och en fördelning av arbetsuppgifterna (som båda kan leva med). Om han tycker det funkar bra som det är, och du inte tycker det, så funkar det ju inte. Då skulle jag tycka att ni behöver prata tills ni hittar en lösning som båda kan leva med.

Jag vet inte hur många gånger jag sagt till honom och försökt att diskutera men det går verkligen inte in. Han säger att han ska tänka på det och sen blir det precis som vanligt.

Om han inte vill göra precis som jag gör med bebis så gör det inte mig nått, sålänge det inte drabbar vår bebis! Men att inte bry sig om att han skulle bli klöst eller biten tex tycker jag är skrämmande.

 

[ako]

Jag har läst dina trådar och tycker ni verkar ha en superjobbog situation! Jag hade typ varit vansinnig .

Dock detta med nolltolerans av tel och padda förstår jag inte riktigt? Självfallet ska man umgås med sitt barn och ge henom uppmärksamhet och bekräftelse och om man sitter passiv långa stunder med skärm och inte interagerar är det förstås inte ok. Att man däremot t ex tar en kaffe och surfar i en kvart när barnet är nöjt är väl däremot inte värre än att man bläddrar i en tidning en liten stund?

Sitter han så timvis är det förstås en HELT annan femma, men nolltolerans mot något som ingår så i vardagen som internet känns ju svårt att efterleva? Man läser tidning, svarar på sms och anmäler fp på paddan ju t ex- helt vardagliga sysslomål ju.

Förstår såklart att du blir ledsen över hela er situation!!! Har ni fått prata m någon än?

 

[Squie]

Jag tänker...välj dina krig. Är det viktigt att kriga om paddan? Eller är det mer viktigt att kriga om säkerheten? som exempel.

 

[Mabuse]

Jag har läst dina trådar och tycker ni verkar ha en superjobbog situation! Jag hade typ varit vansinnig .

Dock detta med nolltolerans av tel och padda förstår jag inte riktigt? Självfallet ska man umgås med sitt barn och ge henom uppmärksamhet och bekräftelse och om man sitter passiv långa stunder med skärm och inte interagerar är det förstås inte ok. Att man däremot t ex tar en kaffe och surfar i en kvart när barnet är nöjt är väl däremot inte värre än att man bläddrar i en tidning en liten stund?

Sitter han så timvis är det förstås en HELT annan femma, men nolltolerans mot något som ingår så i vardagen som internet känns ju svårt att efterleva? Man läser tidning, svarar på sms och anmäler fp på paddan ju t ex- helt vardagliga sysslomål ju.

Förstår såklart att du blir ledsen över hela er situation!!! Har ni fått prata m någon än?

Det finns ju många olika sätt att hantera barn, så jag tänker att det spelar ju egentligen ingen roll vad andra tycker är bra regler, det som spelar roll är ju vad TS och partner kan komma överens om. Oavsett om det är att padda/telefon alltid är ok, eller att det aldrig är det.

 

[Mabuse]

Jag tänker...välj dina krig. Är det viktigt att kriga om paddan? Eller är det mer viktigt att kriga om säkerheten? som exempel.

Välja sina strider tycker jag är ett jättebra föräldraråd - i relation till barnen. Eftersom man i vissa åldrar kommer ha så mycket konflikter om allt mellan himmel och jord ändå att det är bra om man inte tar varenda möjlig fight om man vill göra annat än att bråka.

Men när det gäller ens partner? Förhoppningsvis är ju inte den relationen så konfliktfylld att man måste välja strider för att inte få bråk för jämnan. Det borde inte vara så mycket man tänker olika om, ifall man ska vara föräldrar tillsammans. Hellre diskutera sig fram till en samsyn, vilket båda, som två vuxna, borde vara intresserade av.

 

[ako]

Det finns ju många olika sätt att hantera barn, så jag tänker att det spelar ju egentligen ingen roll vad andra tycker är bra regler, det som spelar roll är ju vad TS och partner kan komma överens om. Oavsett om det är att padda/telefon alltid är ok, eller att det aldrig är det.

Visst är det så, och jag har full förståelse för deras problem. Samtidigt är ju detta ett diskussionsforum, och jag tyckte detta med nolltolerans mot padda/ tel var intressant att spinna vidare på.

 

[Pontevecchio]

Jag är inte så diplomatisk och hade slutat diskutera och 1. Berättat gurkas han är och 2. Berätta vad konsekvenserna blir. För vill du leva med en sån man? Svaret är troligen Nej och lite ilska och insikt om konsekvenser brukar väcka även den lataste.

 

[Raderad medlem 6459]

Dock detta med nolltolerans av tel och padda förstår jag inte riktigt?

Gissningsvis hade TS inte brytt sig om pappan hade varit engagerad, intresserad och BRA i övrigt och nån gång ibland satt sig med en iPad när barnet är nöjt. Uppenbarligen är det en hel del sorg från TS sida att se att han inte alls är den pappa hon trodde han skulle bli, varför hon förmodligen känner att det blir än värre när snubben sätter sig med sin iPad.

@Saile Jag förstår att du är ledsen, det hade jag också varit. Jag vet inte vad jag hade gjort faktiskt. Lämnat honom? Bett honom gå i nån form av terapi tillsammans med mig? Eller själv kanske?

 

[Saile]

Jag har läst dina trådar och tycker ni verkar ha en superjobbog situation! Jag hade typ varit vansinnig .

Dock detta med nolltolerans av tel och padda förstår jag inte riktigt? Självfallet ska man umgås med sitt barn och ge henom uppmärksamhet och bekräftelse och om man sitter passiv långa stunder med skärm och inte interagerar är det förstås inte ok. Att man däremot t ex tar en kaffe och surfar i en kvart när barnet är nöjt är väl däremot inte värre än att man bläddrar i en tidning en liten stund?

Sitter han så timvis är det förstås en HELT annan femma, men nolltolerans mot något som ingår så i vardagen som internet känns ju svårt att efterleva? Man läser tidning, svarar på sms och anmäler fp på paddan ju t ex- helt vardagliga sysslomål ju.

Förstår såklart att du blir ledsen över hela er situation!!! Har ni fått prata m någon än?

Jag anser att ett barn, oavsett ålder, alltid ska komma i första hand. Självklart gör det det även om man väljer att läsa tidningen / kolla iPad men som i vårt fall; vi har en liten kille med ett enormt närhetsbehov, han kan ligga i sitt babygym en stund och pilla men han blir lätt orolig om han inte ser en. Han är nyfiken och uppmärksam och man ser tydligt hur han söker efter andras uppmärksamhet.
Att se honom söka efter sin pappas uppmärksamhet medan han glor in i ipaden gör mig jätteledsen. För det är inte så att han sitter och sneglar på den och har mest uppmärksamhet åt pojken utan det brukar krävas att han ska börja gråta för att han ska lyfta blicken.
Sedan kan jag tycka att dom få timmar han är hemma efter jobb plus dom timmarna som han är hos mig och sover eller äter tycker jag att han banne mig kan skita i mobil eller iPad och faktiskt umgås med sin son!

Ang. Att prata med någon så har vi tyvärr inte kommit iväg än. Jag blir ju lite dum ibland när han har sina "bra perioder" och jag tänker att nä, nu är allt bra.
Men så räcker det att jag säger något som han inte håller med om så sluter han sig som en mussla och checkar ut totalt.

 

[Saile]

Jag tänker...välj dina krig. Är det viktigt att kriga om paddan? Eller är det mer viktigt att kriga om säkerheten? som exempel.

Nej, självklart är säkerheten viktigast men när det är återkommande och på sätt och vis hänger ihop så blir det också viktigt.
JAG hade inte velat se tillbaka på min sons uppväxt och veta om att jag spenderade hans första år stirrande ner i en iPad.

 

[Saile]

Jag är inte så diplomatisk och hade slutat diskutera och 1. Berättat gurkas han är och 2. Berätta vad konsekvenserna blir. För vill du leva med en sån man? Svaret är troligen Nej och lite ilska och insikt om konsekvenser brukar väcka även den lataste.

Problemet är att skulle jag få ett vansinnes utbrott och flytta hem tillfälligt till mina föräldrar, tex, så skulle han inte göra något för då skulle han tro att det var slut helt och hållet mellan oss. Och ja, han har sagt det själv.

 

[Pontevecchio]

Jag hade inte låtit honom komma undan.

 

[ako]

Jag anser att ett barn, oavsett ålder, alltid ska komma i första hand. Självklart gör det det även om man väljer att läsa tidningen / kolla iPad men som i vårt fall; vi har en liten kille med ett enormt närhetsbehov, han kan ligga i sitt babygym en stund och pilla men han blir lätt orolig om han inte ser en. Han är nyfiken och uppmärksam och man ser tydligt hur han söker efter andras uppmärksamhet.
Att se honom söka efter sin pappas uppmärksamhet medan han glor in i ipaden gör mig jätteledsen. För det är inte så att han sitter och sneglar på den och har mest uppmärksamhet åt pojken utan det brukar krävas att han ska börja gråta för att han ska lyfta blicken.
Sedan kan jag tycka att dom få timmar han är hemma efter jobb plus dom timmarna som han är hos mig och sover eller äter tycker jag att han banne mig kan skita i mobil eller iPad och faktiskt umgås med sin son!

Ang. Att prata med någon så har vi tyvärr inte kommit iväg än. Jag blir ju lite dum ibland när han har sina "bra perioder" och jag tänker att nä, nu är allt bra.
Men så räcker det att jag säger något som han inte håller med om så sluter han sig som en mussla och checkar ut totalt.

Håller med dig! Klart barn ska komma i första hand. Och det är ju oxå skillnad på paddanvändande o paddanvändande.

 

[Saile]

Gissningsvis hade TS inte brytt sig om pappan hade varit engagerad, intresserad och BRA i övrigt och nån gång ibland satt sig med en iPad när barnet är nöjt. Uppenbarligen är det en hel del sorg från TS sida att se att han inte alls är den pappa hon trodde han skulle bli, varför hon förmodligen känner att det blir än värre när snubben sätter sig med sin iPad.

@Saile Jag förstår att du är ledsen, det hade jag också varit. Jag vet inte vad jag hade gjort faktiskt. Lämnat honom? Bett honom gå i nån form av terapi tillsammans med mig? Eller själv kanske?

Ibland känner jag att jag vill ta mitt pick och pack och dra. Jag tänker att det är lättare att man ÄR ensam och tar hand om sitt barn än att bo med någon och KÄNNA sig ensam med sitt barn.
Men jag älskar ju honom. Han är (eller har varit iaf) heeelt fantastisk, precis sån som jag vill ha en man. Snäll mot människor, djur och natur. Rolig, trygg, snygg.
Men när han beter sig som han gör ibland vill jag bara slå honom med något hårt.

Jag måste försöka hitta någon bra terapeut, det är bara så himla svårt att ta sig den tiden när man ska rodda bebis, hus, hästar.

 

[Saile]

Jag hade inte låtit honom komma undan.

Nej, men vad ska jag göra?
Tyvärr är jag av den sorten att blir jag arg börjar jag också storlipa.

 

[Pontevecchio]

Förklara hur han sårar dig och vart ni är på väg. Detta funkar ju inte i längden eller hur?

 

[Bluefish]

Nej, men vad ska jag göra?
Tyvärr är jag av den sorten att blir jag arg börjar jag också storlipa.

Tycker du ska bestämma dig för att ringa kommunens familjerådgivning imorgon. Det är allt du behöver göra, då kommer du få en tid och därifrån är bollen redan i rullning sas. Skulle det inte kännas bra med just er terapeut finns det åtminstone här möjlighet att byta.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tänker att det är lättare att man ÄR ensam och tar hand om sitt barn än att bo med någon och KÄNNA sig ensam med sitt barn.

Jag pingar min syster @micaelathegreat som kanske kan komma in och dela med sig av sina erfarenheter på just det här väldigt tråkiga ämnet.