Jag är en fegis...

[Chivita]

Sv: Jag är en fegis...

Jag vart ridrädd p.g.a. av att min förra häst skrämde skiten ur mig...jag som alltid rider tokiga och vilda hästar klarade inte av min egen häst efter 9 år tillsammans...lååång historia, men allt löste sig till det bästa.

Köpte ny häst efter henne och då ville jag ha en lugn häst.Köper mig en nyinriden Travhäst på 6 år...Grattis!
Köpte honom för han är så lugn och cool, om än lite tuff men harig.

Kände att första gångerna vi skulle trava så blev jag kallsvettig bara jag tänkte på det och de första gallopperna var jag iskall och nästan grät av rädsla.

Men när jag slutade tänka på att jag "snart åker jag av" eller "snart sticker han osv." så släppte en del...
Och när jag berättade för min ridkompis (min lillsyrra) och mamma och pappa och maken att jag var livrädd hela tiden jag red så började det släppa...
Ju mer jag öppnade upp mig ju mindre vart klumpen i magen och självförtroendet växte...

Idag kan jag fortafarnde bli alldels kall men nu tänker jag att rid för sjutton och inte bara klamra sig fast...

Min tankesätt är att:
Kan hästen få ur dig ur sadeln så är det du som rider för dåligt.

Och har ej hästen fått Dig ur sadeln så har du ridit bra!!!

 

[Diabetikern]

Sv: Jag är en fegis...

Vad bra du är som satt upp och dressyrade lite

kan du inte få någon annan som rider fram hästen åt dig innan? Få ur den värsta energin? Kan vara ett sätt för dig att känna dig mer säker i sadeln.

Lycka till

 

[nexxa]

Sv: Jag är en fegis...

Först och främst: Du är inte feg, tycker du är väldigt modig som gör något trots rädsla

Om det känns bättre ha någon med dig som finns nära tillhands som trygghet, och skritta bara, inte behöver man hålla fullt rejs bara för att.
Hoppas dn värsta rädslan släpper

 

[Asa_S]

Sv: Jag är en fegis...

Om du kan longera/tömköra hästen kan du ju göra det med sadeln på, det går att sätta gjorden på sadeln och tyglarna lindar man ju upp. Då kan du jobba hästen först och sedan rida lite rakriktning etc som du gjorde efteråt om du har lust, på så sätt får hästen ett riktigt arbetspass, är ordentligt rastad innan du sätter dig på och du får tillfälle att nöta ut rädslan. Jag hade ett tag med en häst som inte fungerad att rida ut på, och henne longerade jag först och red sedan upp och ner för vägen här i skritt, halt och trav, först med inspänningarna kvar och sedan utan. Det fungerade alldeles utmärkt och jag fick på köpet en mycket trevligare häst!

Du kan också tänka igenom träningsupplägget så att du rider dagen efter att hästen blivit körd om den är lugnare då, så att du inte har en häst med uppdämd energi när du sätter dig på. Det går över, ska du se! Och hästen bryr sig knappast om hur ni umgås, den tycker bara det är trevligt att göra saker tillsammans, om du sitter på eller där bak har knappast någon betydelse!

 

[Differans]

Sv: Jag är en fegis...

Tack för dina kloka förslag.
Du har helt rätt, hästen bryr sej nog bara om att vi gör någonting tillsammans, inte om jag befinner mej på eller bakom honom.
Jag ska prova om några dagar i den ordningen du föreslog med tömkörning/longering först och sedan ridning men just nu så har jag provat och höja hans kraft foderdos och som vanligt (trots annat kraftfoder) fått en fnysande lågtflygande drake. Ingenting för gamla fegisar att sitta upp på... Får försöka göra av med hans energi på andra sätt.:smirk:

 

[tazza]

Sv: Jag är en fegis...

Min tossa får bara korn och lite müsli, inget med energi, och dessutom magnesium och hon lugnade ner sig markant efter ett par veckor med magnesium. Plötsligt var hon mycket mer kontaktbar. Min kompis hade fått rådet att ge magnesium till sitt varmblod från en travtränare.
Ett tips bara...

 

[Differans]

Sv: Jag är en fegis...

Tack! Det där med magnesium låter intressant. Vad heter preparatet du ger och hur mycket ger du?
Tacksam!

 

[ganto]

Sv: Jag är en fegis...

Du är ingen fegis det är jag som är fegisen. Jag vågade inte rida igen och jag lär väl aldrig komma upp. Kanske till våren?

 

[Differans]

Sv: Jag är en fegis...

Jo, jag är en fegis, om du bara visste hur många gånger jag har avstått från ridandet med en hel massa dåliga ursäkter.:smirk: Om du tittar på tidigare inlägg så hittar du Rädda Ryttares ring, där har jag funnit mycket stöd och tror att du kan så också! PM:a mej gärna om du vill.

 

[PathOfClovers]

Sv: Jag är en fegis...

Känn ingen press, det är ingen som tvingar dig att rida, man MÅSTE ju faktiskt inte rida, speciellt inte om du kan köra och tycker det är roligt! Ta en liten paus från ridningen ett tag kanske? Det är ju inte roligt att rida om man är rädd.

 

[jaca]

Sv: Jag är en fegis...

Hej,

när jag var i din situation, att jag inte vågade rida knappt alls efter avramling i hög ålder , så tog jag hjälp av sambo samt en kompis. Dessa fick följa med gåendes bredvid mig och hästen a la Skansenridning du vet, vi skrittade ut långa turer på det viset och kompisen och sambon fick långa promenader på köpet. Sedan när jag blev tuffare och travade följde de med på cykel. Första ridpassen på egenhand gjordes i ridhus/paddock.

Det tog ca ett år av idogt ridande, ibland feg skritt inhängnat och vissa dagar då jag kände dödsförakt aningen snabbare utomhus, så släppte faktiskt rädslan helt. Numera är jag ganska tuff men jag vet att i min ålder gäller det att rida hela tiden, inga pauser här inte för då kanske jag fegar ur igen.

Mitt råd är alltså att du/ni/jag och alla andra fegisar engagerar omgivningen. Låt dom visa vilka goa vänner/sambos de är!

 

[Kaxman]

Sv: Jag är en fegis...

För att kunna erövra rädslan måste man komma till den punkten då man bara känner att "shit vad kul det är och vad bra det går"!! Den punkten är också viktig att komma till om man överhuvudtaget vill komma någonstans även om det bara gäller mysridning.

På dej låter det som att din häst är väldigt duktig och snäll. Grattis! Har du en lugn häst kommer det ju självklart gå mycket enklare. Känner man sig lite rädd ska man helst rida en väldigt säker läromästare.

Vad som också är jätte bra är att rida för en positiv instruktör som kan peppa dej att slappna av och känna att du är väldigt duktig. Och även kunna berätta när ni gör rätt och se när hästen är avslappnad och jobbar bra. När du ridit för en bra instruktör ett tag och det går riktigt bra kommer du säkert klara av de andra gångarterna också.

Känn dej också duktig och älska att sitta upp på din häst. Lycka till!

 

[Differans]

Sv: Jag är en fegis...

Känslan av att shit vad kul det här är har jag redan, svävar på små moln resten av dagen när jag väl vågat mej upp.
Hästen min är jättesnäll men ibland spökrädd som alla andra hästar. Eftersom jag tidigare mest har hållit på med kallblod så händer allt väääldigt fort med varmblodet.
Men, men jag kämpar på fast just nu är nästan hela min värld täckt av blankis så ridning är utesluten för tillfället, dålig ursäkt eller ej, det går knappt att gå rakt fram säkert.
Har afktiskt funderat på att börja rida för instruktör...