Jag är en daltare - hjälp mig!

E

engelsett

Igår var jag för första gången hos en tränare med min häst, jag fick veta att han dominerar mig, flyttar på mig med bogen, inte lyssnar på mig, att jag måste bli tydligare och mer bestämd och tränaren visade mig hur jag skulle göra och jag vet ärligt talat inte om jag fixar det...det var inte direkt våldsamt men tufft eller hur jag ska säga, jag tror att det mesta stämmer det blev ju tydligt när jag såg hur de andra hästarna fungerade de som var tränarens, de var lugna som filbunkar, lydde minsta vink från tränaren osv medan mitt"monster" inte kunde stå still och inte koncentrerade sig på mig för fem öre.
Min häst är väldigt snäll, tycker jag, han är tolv år och vi har mest luffsat i skogen och det har aldrig varit några dramer. Han är ranghög i hagen men har alltid varit väldig snäll mot alla människor i stallet. Nu ville jag börja träna western med honom och fick lite av en chock, jag är en försiktig och stillsam typ utan särskilt mycket pondus och visst daltar jag med min häst. Jag älskar honom! Jag antar att jag måste inse att han är en häst och ingen människa och att han behöver en stark ledare. Jag tänker fortsätta åka på träningen den här terminen och får väl se hur det går. Finns det någon med samma erfarenheter eller andra med tips på hur man kan tänka för att få mer pondus och självkänsla? Jag vill ju inte känna mig "elak" när jag är hård mot hästen...
Tack för ett trevligt forum!
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Om du tycker att hästen är snäll och ni inte har några "dramer" som du uttryckte det så är väl allt toppen?
Alla hästar är inte radiostyrda och bara inväntar nästa kommando från sin ryttare/ledare/kusk,om det fungerar bra i er relation tycker jag du ska värna om den istället för att börja göra förändringar(som brukar vara jobbiga)när inget initialt problem föreligger.
Grattis till ett bra hästliv!
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Jag tycker att du ska göra som du känner funkar bäst för dig och din häst. Det är hela grejen. Men sedan måste man ju också förstå att hästar är flockdjur och i en flock finns en ledare, det är den som är stark och trygg i sitt sätt att vara, de andra i flocken litar på denne och det är så man lär vara. Att hästen vill göra en till viljes för att den litar på en och känner sig trygg tillsammans med ägaren/ledaren.
Men som sagt; om det funkar som du vill och du och din häst är glada, kör på!!
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Jag instämmer i kören!!! Det låter som om du har en superbra relation till din häst, låt inte någon annan med egna idéer om hur det ska vara bestämma över er!!

Måste skratta åt din rubrik oxå..."jag är en daltare".........:rofl::rofl:
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Vill du att din häst ska bete sig mer så som din tränares hästar gör? Eller föredrar du att ha ett "monster" som inte respekterar dig?

Om du vill ha hjälp av tränaren är det väl bara att hugga i, annars kan du väl fortsätta i gamla vana spår. Jag tycker det är trevligt med ömsesidig respekt mellan mig och hästarna, sedan ser tillrättavisningar olika ut beroende på typ av häst. Min tuffa unghäst måste jag behandla strängare än min ängslige gammelman.
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Har du problem med hästen så ska du väl lyssna till tränaren.

funkar allt prickfritt så är det väl inga problem att köra på som du gjort hittills?
är det INTE prickfritt och du har problem, då är det nog läge att lyssna och ta tag i problemen.

ofta kan man tycka att "småsaker" hanterings mässigt inte är så stora. men när man lägger på småproblem ett, två, tre, fyra och fem så kan det bli ganska stora grejer i längden. att det känns jobbigt att ta itu med dem är en sak. när man väl gjort det, och ser skillnaden, brukar man förstå att det är värt det.

lycka till!
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Jag är i samma sits... jag har en fyraårig shire som jag med tiden har insett (har bara haft honom sedan i april) att han faktiskt inte respekterar mig. Inte fullt ut i alla fall. Han gör precis som din, flyttar mig med bogen när han känner för det och det är svårt att inte flytta sig då det kommer 800 kg emot en. Men jag jobbar för fullt på det. Har dock valt en lite annorlunda väg än den jag tycker mig förstå att din tränare föreslagit.

För vår räkning har jag börjat att försiktigt men tydligt ta mer plats. Att tänka på ledarskapet i ALLA situationer men utan att vara brutal på något sätt. Han får till exempel inte stanna och äta när han vill om vi är ute och går, däremot LÅTER jag honom stanna när jag säger "varsågod" och gör en gest med handen. Det har han lärt sig snabbt. Jag ger honom inte fodret i boxen utan att han först gått undan. När vi går tillsammans ska han ha sin uppmärksamhet på mig - hela tiden. Det är klart att han får titta på tex. andra hästar vi möter på våra promenader men han ska fortfarande ha mig i bilden, han får alltså inte vända på huvudet och glo efter andra.

Jag kände det som att endera får jag ta en regelrätt utmaning och bli kaxig som tusan - något som jag faktiskt inte vill för det känns som om det skulle förstöra det förtroende som finns mellan oss. Eller så får jag succesivt lära honom att lyssna på mig. Än så länge verkar min metod fungera faktiskt så jag hoppas att den ska funka fullt ut.

Vill ju inget hellre än att min söta stora kille ska lyssna på mig och ha förtroendet orubbat.
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Vill du att din häst ska bete sig mer så som din tränares hästar gör? Eller föredrar du att ha ett "monster" som inte respekterar dig?

Hon skrev ju att han är väldigt snäll mot alla människor. Uppfattar alla honom som snäll så kan han inte ha några större problem? Om han vore burdus o dominant så uppfattade man inte honom som snäll.
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Om en häst aldrig tidigare varit på träning osv så finns det lite nervigare individer som kan behöva lite tid på sig just för den grejen. Då kan man börja anklaga sig själv för att gud vad dålig jag är. Men kanske kan du också försöka ta det lugnt, ge hästen några resor till. Men det är klart att du inte ska låta hästen ta över. Men jag har en sådan, som är svår när jag reser ngn stans, för vi reser nästan aldrig ngn stans. Han är en total ängel hemma. Han behöver vänja sig borta. Jag misströstar inte. Men det är lite pinsamt när han studsar vid min sida. En gång om året reser jag och han. Så är det. Men nu när jag var utomlands så träffade jag riktigt duktigt folk som hade med sig riktigt eldiga hästar bara för att miljöträna dem. Bara precis för det. Så fortsätt du. Se det som miljöträning. Och säkert kommer den där tränaren pressa dig lite och det kanske är bra. Inte vet jag. Men sen kan du ju känna efter om just det där passar er och så vidare.
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Jag håller med om att det är just när man reser bort som hästen (min alltså) visar tydligast att han är beredd att ta över = litar alltså inte fullt ut på mig.

Vi var till veterinären i början av veckan och då blev han väldigt respektlös, sannolikt tyckte han att hela grejen var rätt läskig. Dansade runt och småtravade på stället etc... veterinären var måttligt imponerad kan jag säga. Men när vi fick gå och springa i gången hos veterinären föll hästen tillbaks i sin "jag gör som matte säger" roll - ända tills vi skulle stå stilla vill säga :o
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Du ska aldrig vara elak mot ett djur. Inte heller bruka våld, kuva eller skada den. Men det betyder inte att du måste dalta med den.

Pondus sitter alltid i dig. Det handlar om självkänsla och självförtroende. Inte om fysisk styrka eller att kunna skrämma någon annan. Tvärt om, pondus är något som gör dig till en trygg individ.

Detta är ngt som man i hästvärlden gärna missförstår. Man missförstår också hästens språk och tror att man kan ge sig på den med våld om den inte lyssnar och kalla det för tillrättavisning på hästars sätt. Det är helt fel i de flesta fall. Hästar använder sig inte av våld. Iaf inte de hästar som har pondus. Problemet är att vi bara tror på det vi ser - och det finns ganska mycket inom hästens kommunikation som vi inte har en aning om.

Jag anser att god hästhållning och pondus endast uppnås genom förståelse. Därför är alltid steg nr 1 att förstå hästen och sig själv. Vad signalerar jag när jag låter hästen buffa undan mig? Jo, att jag är svagare (mentalt) - mao har lägre pondus, går undan, ger plats för hästen. Jag talar om att jag är ranglåg.

I denna situation är det ganska lätt att antingen skrämma hästen eller ge den en smäll på huvuet. Varför? För att det är naturligt för oss att ta den enklaste vägen. Det kräver lite styrka samtidigt som det skapar en stark reaktion hos hästen. Vi är inte dumma, vi har lärt oss vart hästen är som känsligast.
Detta hade ju varit helt rätt eg, efter som att vi är rovdjur så agerar vi som rovdjur. Men när det gäller hästhantering så vill vi inte vara rovdjur. Efter som att hästar är bytes- och flyktdjur så skapar det en risk för oss, och dessutom vill vi ju att hästen ska kunna prestera så bra som möjligt. Efter som att vi vill vara med dessa djur så fungerar det inte att agera rovdjur i deras sällskap, de förstår och presterar mycket bättre om vi agerar som ett bytesdjur - alltså med deras sätt att agera och kommunicera.

Därför är dessa två alternativ som jag nämnde inte alls speciellt intelligenta tillvägagångssätt egentligen, även om de är rätt för oss som rovdjur och fullt naturliga handlingar.

En riktigt bra ranghög häst är en häst som inte tar till våld alls. En häst med riktigt bra pondus behöver inte ens tendera att bli våldsam, det kan tyckas att de andra accepterar honom med en gång, utan att "testa". Det är dessa hästar som har den mest harmoniska och välmående flocken, efter som att en av hästens största behov är trygghet. Hästens förtroende och samarbetsvilja vinner du genom att tillgodose dess behov.

I en situation när du blir knuffad ska du försöka att så kvar och istället be om utrymme - helt enkelt flytta bort hästen från dig. Hästar dominerar varandra ofta genom att flytta på varandra, och kontrollera varandras rörelser.

Ett bra sätt att hindra en häst från att dominer dig är att vara mycket medveten om ditt personliga utrymme. Tycker du att en häst är för närgången, går för nära eller kommer tillbaka när du avvisar den, se till att den håller sig utanför ditt personliga revir. Mao att den inte kommer nämre än ca 1 meter - gör den ett försök, avvisa genast. Var mycket beslutsam = pondus. Detta är ngt som hästar har naturligt - att gå för nära en annan häst kan vara ett sätt att inkräkta på reviret och försöka dominera. Så hästen förstår mycket väl vad du gör i det här fallet. Du agerar som en häst av en anledning som är fullt naturligt och förståbar för den.

När du förtjänat ditt personliga revir/utrymme kan du bjuda in den och avvisa den. Du kan också gå vidare om du nu vill börja jobba med er relation och kommunikation. Men denna respekt är otroligt viktig när man hanterar hästar.

I princip så har du redan här gjort hästen mer aktsam över att knuffa på dig. Den är nu mer uppmärksam på dig och har redan givit efter för din dominans - även om du inte dominerar den än. troligen faller den tillbaka i ett mönster och beteende den är van vid, men då agerar du igen på samma sätt - avvisa. Hästen reagerar troligen starkare nu och om inte annat så förstår han vad du kräver = utrymme.

Detta är bara steg nr 1, men tar dig väldigt långt efter som att det underlättar din hantering enormt. Sen ska man veta att få människor leder sina hästar. Alltså har sin häst fulla respekt och förtroende. Jag har nog inte träffat ngn som uppnått detta.

Man ska vara medveten om att få människor ens kan vara fulländade ledare åt sina hästar än. Med den ringa kunskap som vi har så är det inte konstigt att hästen misstror oss och det är heller inte fel att inte vara en ledare. Det viktigaste är att man är den i huvudsak ranghögsta individen, att man inger trygghet och lugn och att man har en ömsesidig respekt och trivsel mellan sig och hästen. Det handlar inte om att bestämma, det handlar om att samarbeta. Och hästar vill inte vara ledare - så de är otroligt förlåtande och lättövertygade egentligen. Själv har jag under träning från marken givit min häst kommandot av den enkla anledningen att jag vill lära mig av en häst hur en häst beter sig i ledande position. Helt enkelt ta till mig hur man beter sig. Det är för hästen en ganska otrygg situation efter som att den trygga individen plötsligt släpper sitt ansvar till honom. Men samtidigt är det en utmaning som i rätt tillfälle istället stärker hästens egen självkänsla - vilket är precis vad vi vill efter som att detta förbättrar hästens prestation och förtroende för oss.


Nu har jag vävt in oss ordentligt i detta. :D Så hit har du kanske inte orkat läsa. Det är en djungel men en väldgt väldigt logisk djungel som när man bara hittar mönstret väldigt lätt förstår.

Det jag vill säga egentligen är att man ska absolut inte vara elak, man ska absolut inte vara våldsam. Det finns helt andra sätt att gå tillväga på som är mycket roligare, trevligare och effektivare - för båda parterna. Så ta inte till dig saker från andra som du själv upplever är obehagliga/otäcka för hästen. De behöver inte ha rätt bara för att de verkar ha kontroll på sina hästar.

PM:a gärna om du vill prata mer. :)
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Wow..

Du satte precis ord på mina tankar som jag inte riktigt lyckats reda ut för mig själv än. Underbart.
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Alltså det där är fantastiskt bra skrivet. För visst handlar det om ens egen pondus om hästen inte beter sig perfekt (vilket då troligen beror på en själv). Så länge det inte är farligt så tycker inte jag det gör så mycket. Man kan ge hästen lite tid att vänja sig vid tillexempel nya platser. Det kanske kan vara lite svårt för hästen att stå still där. Vissa hästar är också lite ängsligare när det blir en stressig omgivning - kanske för att man inte "fört fölet genom folkmassor" som Xenophonon skrev :)
Jag tycker ibland att det blir så stressigt. Hästen ska kunna allt NU. Hästen ska vara perfekt NU. Man ska kasta sig upp och prestera NU. Jag vill ta det lugnt. Jag vill ge det tid. Jag litar på att min häst kommer att bli kanonfin i alla lägen i slutändan. Jag vill ha min lite sturska malliga fåfänga häst som ids ifrågasätta mig. Det är OK. Naturligtvis måste man jobba vidare med sig själv. Att bli stabilare, ha mer naturlig pondus, större inre lugn. Men det är tillåtet att inte vara perfekt.
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Jag tycker ibland att det blir så stressigt. Hästen ska kunna allt NU. Hästen ska vara perfekt NU. Man ska kasta sig upp och prestera NU. Jag vill ta det lugnt. Jag vill ge det tid. Jag litar på att min häst kommer att bli kanonfin i alla lägen i slutändan. Jag vill ha min lite sturska malliga fåfänga häst som ids ifrågasätta mig. Det är OK. Naturligtvis måste man jobba vidare med sig själv. Att bli stabilare, ha mer naturlig pondus, större inre lugn. Men det är tillåtet att inte vara perfekt.

:bow::bow::bow::bow:
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Tintilar, jag tycker att det du skriver är på pricken!! Du lyckas formulera precis det som är viktigast i hästhanteringen- pondus och icke-våld.

Det där med att man kan bjuda in hästen i sitt revir när reviret väl är befäst- det är det nog många som inte har kopplat. Många tror att har man väl satt en revirgräns får hästen aldrig komma innanför den. Minsta försök motas undan. Men hästen är ett socialt djur med behov av kroppskontakt, och även ledarstoet i hagen släpper in andra hästar till att stå och klia, vifta flugor osv.

Ett exempel är mitt 16-åriga arabsto, som är fullständigt trygg i all hantering. Hon skulle aldrig ta sig några friheter, vet vad jag begär av henne i nån slags ordlös kommunikation. Jag LÅTER henne klia sig mot mig ibland, och när jag säger "nej" slutar hon. Detta reagerar många NH- människor på. De talar allvarligt med mig om att jag låter hästen dominera mig genom att låta henne klia sig mot mig, trots att de ser att hon är helt cool i all hantering (jag tränar också enligt NH).

Jag tycker att detta är nys. Att man då inte har fattat på djupet vad det handlar om. Respekt från båda hållen, en ordlös kommunikation, en insikt om att hästen är en häst och människan en människa och hur mycket vi än försöker kan vi aldrig tala hästarnas språk fullt ut utan vi måste vara tacksamma över att hästen trots allt vill kommunicera med oss.
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

då undrar ja på en sak... detta med revir ocj personligt utrymme.

karisma kommer nästan alltid fram till mig när ja ropar på henne i hagen, men hon stannar någon meter från mig och tittar på mig sänkt huvud. ett mycket gott tecken, som ja uppskattar otroligt mycket att hon gör! men gör ja rätt sen? ja går fram till henne, strykr henne i panna, knäpper på grimskaftet och ger en klapp på halsen. sen går vi tillsammans mmot stallet. hon inväntar alltså inte att ja ska gå, utan vi börjar gå samtidigt.

va ju undrar är om d e rätt av mig att gå fram till henne som ja gör och klappa henne i panna som ja gör? hon ser absolut inte missnöjd ut alls! och vi ha gjort lika varje dag sen början av sommarn (innan d fick ja snällt gå och hämta henne i hagen varje dag) och hon kommer ju varje dag ja ropar (om hon inte precis blivit utsläppt, då e d mer intressant att äta gräs) :rofl:
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Vad är en snäll häst? En som inte sparkas och bits eller..? Du skrev själv att de andra hästarna var "lugna som filbunkar", varför var de det? Är de kuvade, rädda och slagna eller trygga med sin ryttare? Man kan tolka det på olika sätt. Att älska sin häst är inte det samma som att låta den göra som den vill, det är att tillgodose dess behov utifrån hästen värld. Hästar är inte människor och upplever inte världen så som vi gör. En häst som står stilla med lite sänkt huvud, kanske t o m vilar bakbenet under ett träningspass medan tränaren pratar, uppfattar jag som en trygg och harmonisk häst. Men att bli ledare genom våld skapar aldrig en trygg häst och jag tror inte att tränaren menar att du ska ta till hårda metoder och bli elak. Nej, snarare som du skrev bli tydlig i ditt ledarskap. Du ska tala om för din häst att det är ok att stå stilla, den behöver inte "hålla vakt" för det gör du. En väldigt bra övning som vi gör med våra unghästar är att leda dem i grimma och grimskaft. Hästens boge får aldrig gå före mig, då trycker jag genast bak den genom att trycka till ordentligt på bogen och gå lite framför den så att den måste stanna upp. Vi övar också att om jag stannar ska den stanna utan att bogen går förbi mig. Den ska även ha uppmärksamheten på mig, inte gå och titta sig omkring, försöka äta gräs etc. Vänder den bort huvudet från mig säger jag genast till i grimskaftet att "det är här jag är och lyssna på mig". Samma sak när jag vänder, tar jag ett litet steg åt sidan ska de genast svara med att vika av eller följa med. Gör de inte det säger jag till genom att trycka på bogen. De flesta hästar fattar detta inom tio minuter, sedan kan du leda dem utan att ens ta i grimskaftet. Detta kan man sedan utveckla hur mycket som helst. Spring och hästen börjar trava, gå igenom koner, över bommar, trampa på jackor vad som helst. Jag lovar att du får en trygg och glad häst som gör vad som helst för dig.
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Tack ni underbara människor för era kloka inlägg, det hela känns bättre nu. Igår när jag var hos Pållen stod han mest och gäspade och var trött, säkert efter all uppståndelse som varit. Ska bli spännande att se hur det hela utvecklas med träningen under terminen. Min strategi får bli att ta det hela i små etapper som känns rätt.
Det här med bogen när man skickar runt en häst, har jag funderat lite på, eftersom Pålle varit travare, han har ju faktiskt en gång lärt sig att voltstarta på just det sättet...
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Precis som jag tänkte - att ta plats succesivt! Vad skönt att få en sorts bekräftelse på att jag kanske tänker rätt :bow:
 
Sv: Jag är en daltare - hjälp mig!

Ett mycket bra inlägg. Jag försöker att alltid tänka på mitt personliga rum när jag hanterar min häst, brukar träna på att markera mitt område, bjuda in och sedan avvisa. Tycker att hästar då blir mer lyhörda, de kollar läget först och inte bara klampar på.. (även de övriga i stallet med vid tex insläpp, vill varken ha min egen eller andras hästar springandes över mig)Går jag igenom en dörr öppning stannar jag honom bakom mig med hjälp av min rygg, behöver inte vända mig om, sen går jag in genom dörren och han får bara gå in när jag har sagt varsågod och visat med handen att det ok att gå. Tränar oxå på att han ska stå stilla lös i stallgången. Min häst är oxå snäll, och snäll mot alla människor men kan ändå vara dominat. Jag är noga med att har jag sagt att han ska stå stilla i gången så ska han det, han får inte bara traska omkring som han känner för och äta rester från golvet.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Min story: Jag kraschade på mitt sommarjobb efter mitt sista år på gymnasiet. Betygspressen hade haft mig på högvarv i tre år och pga av...
2
Svar
20
· Visningar
4 531
Senast: Ramona
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok På grund av att min skadade/inflammerade axel börjat göra allt mer ont så gjorde jag ett bryskt avbrott i all styrketräning...
Svar
0
· Visningar
667
Senast: cassiopeja
·
Hästhantering Hej alla.. Med risk för att skriva en lång novell nu men, känner att jag behöver bolla lite. Har en kbl-valack sen 19 år som i...
Svar
6
· Visningar
1 530
Senast: Mia_R
·
Övr. Hund Min hund fyller sju år i mars. Han är en blandras mellan 75% Jack russel och 25% Dansk-svensk gårdshund. Han är en fantastiskt snäll och...
Svar
11
· Visningar
6 086
Senast: paradiset
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp