Jämställt förhållande

[jeennnnyy]

Men vad jämför du honom med när du säger att du tar barnen MYCKET mer? Varför tar han inte 50 %?

Jag tycker att det är så obegripligt att man konstaterar att "jahapp såhär blev det" och accepterar situationen. Det är inte meningen att hänga ut dig på något sätt, för jag tror att du är precis som de flesta. Men ja, det är kanske anledningen till att jag inte har varit sambo på många år. Jag klarar inte den kompromissen.

För att jag VILL vara med mina barn mycket. Är det konstigt? Jag tycker min mans prioriteringar är lite konstiga. Jag skulle aldrig välja att vara med mina barn så lite som han är. Jag tänker att jag inte behöver sänka mig tills hans nivå på umgänge bara för att vi ska kunna vara jämställda, eller? Vi hade kunnat skaffa barnvakt och båda jobba lika mkt, för mig inte alls eftersträvansvärt dock…

 

[Myzan87]

Både ja och nej.
Vi tjänar ungefär lika mycket. Men sen har vi olika roller i hemmet. Jag fixar mer med diskmaskinen medans han tvättar mer. Matlagning hjälps vi åt med. Sen fixar han mer med bilarna och jag fixar mer där inne. Jag kan inte laga bilar så det blir bara dumt om jag försöker det. Trots det har jag ett praktiskt jobb där man skruvar och sånt

Så olika roller men ändå jämlikt skulle jag säga

 

[grodan21]

Både ja och nej.
Vi tjänar ungefär lika mycket. Men sen har vi olika roller i hemmet. Jag fixar mer med diskmaskinen medans han tvättar mer. Matlagning hjälps vi åt med. Sen fixar han mer med bilarna och jag fixar mer där inne. Jag kan inte laga bilar så det blir bara dumt om jag försöker det. Trots det har jag ett praktiskt jobb där man skruvar och sånt

Så olika roller men ändå jämlikt skulle jag säga

Jag kan betala för att få mina bildäck bytta, men sambon tycker det är onödiga pengar. Vilket gör att sambon får byta även på min bil.

 

[Araminta]

Håller med, att pappan ska ta ansvar dessutom motarbetas också av barnvård, skola, sjukvård. Dom ringer mamman först även om pappan står som första kontakt typ hela tiden, gör inte saken speciellt bättre heller.

Det där är en ond spiral som man borde prata mycket mer om! Jag är själv inom vården och det stör mig hur lite koll majoriteten av alla pappor jag träffar har. Jag har full förståelse för att föräldrar delar upp kontakter mellan sig (mamma tar vården, pappa tar skolan). Det är en lösning som faktiskt kan fungera bättre än att föräldrarna tar varannat besök överallt, men det kräver att föräldrarna har en fungerande kommunikation sinsemellan. Och det förklarar inte heller varför majoriteten av föräldrarna jag träffar är mammor. Det är sällan jag får en ofullständig anamnes från en mamma, det händer relativt ofta med pappor. Det är uteslutande pappor som ursäktar sig för att "de inte har så bra koll på detta men sambon kunde inte idag". Jag har haft besök som jag inte kunnat genomföra som tänkt för att "fel" förälder dykt upp, det är tack och lov en sällsynt extrem men att det alls förekommer är bekymmersamt.

Det blir tyvärr ett självspelande piano och den pressade situationen hos både vården och många familjer gör det svårt att bryta. De är få föräldrar förunnat att kunna vara med båda två vid alla barnets vård- och skolkontakter. Och det finns inte en chans att jag som vårdpersonal kan ringa upp den frånvarande föräldern efter varje besök. Jag skulle aldrig hoppa över en pappas telefonnummer bara för att det är en pappa, men om det är en känd familj så börjar jag med den föräldern som jag träffat vid besöken - vilket oftast är mamman. För de gånger jag ringer "fel" förälder slutar nämligen allt som oftast med "kan du ringa sambon istället?".

(Sorry, end of rant )

 

[MattiZ]

Vi har de väl kanske inte super jämnt. Men de går lite i vågor.

Han jobbar mer och har mer lön. Så han betalar mer hyra, betalar mer bensin och mat. Vi delar jämnt på lån, försäkringar, bredband osv. Jag betalar för min egen häst, hund och deras försäkringar osv självklart.

Han lagar mest mat de kanske är 70-30 på den. Jag tvättar mer, men han tvättar mkt av sina kläder på jobbet också, men sådels nästan aldrig mina. Disk skulle jag säga vi kör 50/50 på och jag städar mest i perioder, när han är ledig mkt städar han desto mer än mig dock. Så de jämnar definitivt ut sig. Men ja han ställer upp väldigt mkt för lilla mig och jag är evigt tacksam ❤

 

[strawberrysylt]

Vårt förhållande är jämställt, vi delar på allt hushållsarbete och ingen är projektledare. Nyckeln till det gissar jag krasst och en smula negativt är att vi inte har barn Bland mina vänner har jag sett de mest jämställda förhållanden förändras när kidsen kommer in i bilden.

Jag har inget förhållande nu, men mitt senaste förhållande skulle jag säga var relativt jämställt - tills vi fick barn.

Upplever också att de allra flesta par jag känner har upplevts hyfsat jämställda tills den dag de får barn.

Jag har sett väldigt få par som klarar att behålla sina relationer jämställda (enligt min definition) när barn kommer in i bilden, vilket är en av flera anledningar till att jag hellre lever utan barn.

Nu har jag inget förhållande, men jag upplever att många förhållanden kan vara hyfsat jämställda innan barn.

Nej! Innan barn ganska, vi gör ungefär lika mkt hushållsarbete även efter barn men jag tar våra barn MYCKET mer.

Här var det lite snett innan vi fick barn och blev jättedåligt efter barnen. Så näver bäver jag tänker bo ihop med en man igen.

Det här tycker jag är, inte oväntat det kan jag ju inte påstå, men tråkigt. Och det var väl också lite av den anledningen jag startade tråden. Att jag inte vill att vi ska bli ojämställda om vi får barn. Hur gör man då för att undvika det? Jag har reserverat litteratur på temat på bibblan iaf, ska bli intressant att läsa. Men tar gärna emot tankar och idéer. Pratar såklart med min man om detta också.

Håller med, att pappan ska ta ansvar dessutom motarbetas också av barnvård, skola, sjukvård. Dom ringer mamman först även om pappan står som första kontakt typ hela tiden, gör inte saken speciellt bättre heller.


Förstår verkligen varför män gärna vill bli pappor medens kvinnor numera är mer tveksamma. Män vill ha barn på samma sätt som barn vill ha en hund.

Tänkvärt! Det har jag inte tänkt på tidigare, mest eftersom jag inte har barn själv antagligen. Det är ju som @Araminta skrev också något det borde pratas mer om!

 

[escodobe]

I min förra, långa samborelation var vi väldigt jämställda. Möjligen att jag var lite mer projektledare, men det hade nog allra mest att göra med att han är långsam och djup och jag väldigt snabb i hur vi processar saker.

Min senaste relation kan nog närmast rent generellt beskrivas som "det är komplicerat" men där hade vi heller inte riktigt ett traditionellt vardagsliv så det blir svårare att jämföra och han var en mycket komplex person som jag inte på ett begripligt sätt kan beskriva i text.

 

[Fjordfrälst]

Alltså eftersom jag för stunden pluggar kurser och sambon jobbar heltid (och lite till, skogen funkar ju så) har han högre inkomst och står för större delen av boende och jag har mer ledig tid kring studierna så jag hinner sköta hemmet; dvs städar, tvättar och lagar mat som han slipper- ett upplägg som funkar fint för oss. Kan hända nån enstaka gång att han lagar mat. Är också han som får sköta att rensa avloppen. Han klipper gräset medan jag pysslar i övrigt i trädgården. Han lagar min bil när det behövs och handla mat är ganska lika mycket. Inga barn.

 

[inverterad]

Nu lever jag inte med en partner just nu. Men, en reflektion kring diskussionen och att "det spelar väl ingen roll vem som gör vilka sysslor osv". Ofta brukar det ju argumenteras för att det blir ganska rättvist ändå om mannen fixar med huset och bilen och kvinnan fixar inne med städning och mat. Men allvarligt, hur lång tid tar det att besikta två bilar en gång per år, jämfört med att dammsuga/våttorka/diska/laga mat VARENDA DAG?

Jo, det spelar faktiskt roll vem som gör vilka sysslor också, och vem som tar ansvar för att sysslorna görs (även om sysslorna i sig delas på). Att vara projektledare på ett projekt på jobbet är liksom ett jobb i sig - och även hemma tar det både tid och kraft och fokus att vara ensam om att ha koll på allt hela tiden, även om man hjälps åt med utförandet.

 

[WildWilma]

Vissa delar ja andra nej.

Barnen tar vi lika mycket ansvar för eller möjligtvis att min man tar lite mer få han jobbar deltid och jag heltid. Delat lika på FL med båda barnen.

Tvätt och matlagning är hyffsat lika. Kanske att jag lagar lunchmat på helgerna oftare men min man viker mer tvätt.

Städning och fönsterputs nej. Jag måste tyvärr projektledare för det mesta. Jag är nog mer noga med att det är rent.

Bilarna nej. Min man gör mer. Jag gör lite städning och tankar men inte mycket mer. Min man är mer noga med yttre rengöring av bilarna.

Hundarna nej. Jag gör all aktiveringen och annat utöver vardags promenader som vi delar på. Verkar svårt att ändra detta tyvärr.

Packning till barnen för resor hyffsat lika efter att jag sagt till.

 

[Return_to_the_moon]

Ej jämställt trots inga barn.

Städning: jag
Tvätt: jag
Disk: mest jag
Sopor: jag
Laga mat: mest han
Handla: båda
Planering inköp osv: jag
Ta hand om gäster: jag
Jobba med hårt arbete i trädgården: han
Jobba med verktyg och lags saker: han
Sy om något gått sönder: jag
Klippa gräs, fixa växter: jag
Osv

 

[Sel]

Ej jämställt trots inga barn.

Städning: jag
Tvätt: jag
Disk: mest jag
Sopor: jag
Laga mat: mest han
Handla: båda
Planering inköp osv: jag
Ta hand om gäster: jag
Jobba med hårt arbete i trädgården: han
Jobba med verktyg och lags saker: han
Sy om något gått sönder: jag
Klippa gräs, fixa växter: jag
Osv

Men varför?

 

[Palermo]

I traditionella könsroller ser jag en väldigt övervikt till att det är kvinnan som vårdar relationen och stöttar mannens möjligheter och behov, medan mannens uppgift mest består i materiella ting som för mig faller utanför att just "vårda relationen". Att ta hand om bilen eller betala räkningarna är alltså inte att vårda sin relation. Att fråga sin partner om hur hen ser på tillvaron, vart hen vill i livet och ha det i bakhuvudet när man fattar beslut är det. Att jobba på sin egen känslomässiga utveckling och kommunikation är det också i viss mån.

Såklart. Jag tycker inte att könsrollskonservatism kan leda till jämställdhet. Men jag kan lätt se hur någon (man) kan säga sig "vårda relationen" genom att tex jobba över en massa och lämna hem och barn på den andra (kvinna).

(Själv skulle jag aldrig ens prata om att "vårda relationen". Jag tänker att vi är två personer som (med fördel) relaterar. Relationen som substantiv är lite feltänkt för mig. Just för att man är (minst) två olika personer.

 

[Myzan87]

Jag kan betala för att få mina bildäck bytta, men sambon tycker det är onödiga pengar. Vilket gör att sambon får byta även på min bil.

Däck kan jag också byta om jag vill. Men när bilen går sönder och det skulle kosta 20 000:- att laga så är det himla skönt att han kunde laga den. Lika så servicar, bromsskivsbyte osv. Onödiga pengar att lägga ut om han nu ändå kan fixa och så kan vi har roligare för de pengarna

 

[sthu]

Att jag inte vill att vi ska bli ojämställda om vi får barn. Hur gör man då för att undvika det?

Vi lyckades genom att prata om det.

Nu är ju vår knodd liten fortfarande, men jag skulle tro att vi har lika många matningar och blöjbyten var.
Att jag inte ammar har gjort det lite lättare att dela upp det hela.

 

[starcraft]

Ja och nej. Detta är min absolut mest jämställda relation med hästlängder. Han har en helt annan medvetenhet om könsroller än jag varit med om tidigare. Vi betalar gemensamma kostnader procentuellt efter inkomst även om det inte skiljer sig så mycket att vi egentligen kan betala 50/50. Städning är hans svaga punkt så han köper städtjänst och jag kompletterar det som inte ingår i den. Han fixar diskmaskinen mer än mig, men jag plockar mer. Jag lagar lite mer mat, men försöker ändå få det lika och hjälps åt att planera och genomföra inköp. Vi tvättar varannan gång. Jag projektleder tyvärr lite mer. Vi har inga barn och jag är lite orolig att vi kommer bli mer ojämställda om det sker, men vi pratar om det och är på pappret överens om att dela lika.

 

[Palermo]

Ja det håller jag med om, bytet av arbetsuppgifter gör liten eller ingen skillnad om man inte gör annat också.

Ändå handlar nästan vartenda svar i tråden om just fördelning av arbetsuppgifter. Det är lite intressant, tycker jag.

 

[Red_Chili]

Den här tråden fick mig precis att gå och ge sambon en extra kram, bara för att jag kom att tänka på hur glad jag är som har just honom som sambo. Som nu i morse när vi för ovanlighetens skull vaknade samtidigt och det första han gör är att fråga hur det är med mig idag, av den enkla anledningen att han på riktigt bryr sig. Och sedan inte tvekade att gå upp snabbare än han planerat för att hjälpa mig komma ner i tvättstugan, hur han (utan att jag ens nämnt det) hämtade en av mina saker i vardagsrummet när jag stod i köket för att fixa frukost så att jag inte behövde gå ut i vardagsrummet för att hämta den saken... Osv.

Nu har vi förvisso inga barn, men han insåg ju direkt när vi träffades att om han ska träffa mig, då kommer det innebära hundar också. Aldrig att han tvekar en sekund på att jobba hemifrån, anpassa jobbschemat osv för att åka med hundar till/från veterinär (och väl hos veterinären så kämpar han för att kunna svara på alla frågor och minnas allt som sägs för att återge till mig).

Har jag bett om hjälp med någon sak mer än en gång, då kommer han ihåg det och försöker steppa in och hjälpa utan att jag ber om det, även om det är med saker som tveklöst är mina (som att ha koll på var jag lagt min mobil). Han använder sig aldrig någonsin av "strategisk inkompetens" som jag ser så många andra män göra, och tex i mataffären så har han stenkoll på vilka produkter jag gillar, har oftast koll på vad jag har i skåpen, köper så att det finns även om jag inte bett om det eller köper extra om det är nedsatt pris.

Vardagen blir på alla sätt enklare som sambos än singel. Så även om vi säkert inte är 100% jämställda, så gör vi i alla fall varandras liv lättare, roligare och bättre. Varje dag.

 

[escodobe]

Nu lever jag inte med en partner just nu. Men, en reflektion kring diskussionen och att "det spelar väl ingen roll vem som gör vilka sysslor osv". Ofta brukar det ju argumenteras för att det blir ganska rättvist ändå om mannen fixar med huset och bilen och kvinnan fixar inne med städning och mat. Men allvarligt, hur lång tid tar det att besikta två bilar en gång per år, jämfört med att dammsuga/våttorka/diska/laga mat VARENDA DAG?

Jo, det spelar faktiskt roll vem som gör vilka sysslor också, och vem som tar ansvar för att sysslorna görs (även om sysslorna i sig delas på). Att vara projektledare på ett projekt på jobbet är liksom ett jobb i sig - och även hemma tar det både tid och kraft och fokus att vara ensam om att ha koll på allt hela tiden, även om man hjälps åt med utförandet.

Ja, inte ens mina skruttiga 25+år bilar krävde i närheten så mycket underhåll så att det tidsmässigt kan jämföras med hushållsarbete, till och med jag med tummen mitt i handen kunde byta och olja och filter på typ en halvtimme jag blir sjukt provocerad när folk drar "ta hand om bilen", de flesta byter inte ens däck själva utan utan kör till bilverkstan.

 

[Inte_Ung]

Nej vi är inte jämställda.

Han gör allt och jag gör inget.
Jag orkar inte hålla tempot och hinner liksom aldrig med i svängarna.
Och han orkar inte vänta.

Jag försöker kompensera med att göra allt han ber om, vilket är väldigt litet.
Men om han vill åka bort på jobb så tar jag hand om allt hemma.
Det är verkligen det minsta som jag kan göra.

Edit.
Vi har barn, både gemensamt och mina sedan tidigare.
Han är djupt engagerad i samtliga 3.