Sv: Jack russel/finnspets
KL
Jag har en korsning finnspets/isländsk fårhund och bara tanken på korsningen finnspets/jrt får mig att ryyyyyysa
![Eek :eek: :eek:]()
Jag ser framför mig en hyperaktiv, tokskällande hund som om du har otur dessutom blir väldigt svårmotiverad att träna in nån form av lydnad på..
Min hund kom till mig av en slump med ett avlivningshot hängande över sig när han var ett år, och även om jag älskar min hund och han har många trevliga sidor så är han ingen lättränad och lydig hund. Att ta med på ridtur är inte att tänka på, inte så mkt för jaktinstinktens skull men för att han helt enkelt är för olydig och inte särskilt intresserad av att vara till lags. Det går bra att ha honom lös när man är i stallet, han sticker inte, men han har en stor radie runt mig, d v s han strosar gärna iväg och "kollar läget" vilket inte funkar så bra om det är stora vägar/mkt folk i rörelse. Han är väldigt glad i folk och mkt bra med barn. Aningens högljudd i sin hälsningsprocedur dock, tycker själv att han är världens mittpunkt
![Big Grin :D :D]()
. Intelligensen är det inte alls nåt fel på men han är mkt svårmotiverad när det kommer till lydnad, och han vet mkt väl att jag inte kommer åt honom när jag sitter på hästen. Han är vass på andra hanhundar och i allmänhet ganska "uppkäftig", men han vet vart gränsen går när det verkligen gäller. Jag har testat att ta med honom ut i skogen med erfaren jägare men han har inte hundra koll på hur han förväntas agera. Han skäller på fåglar men skiljer inte nämnvärt på sparv eller anka
![Crazy :crazy: :crazy:]()
. Måttligt viltintresserad i övrigt, värre under vintern då han gärna spårar i snön.
Skäller gör han, högt och mycket, men skällandet är väldigt kopplat till vissa situationer. T ex skäller han aldrig hemma, men alltid under lek och tyvärr gärna på hästarna. Han är väldigt lättriggad till skall och har han väl börjat är det mkt svårt att få tyst på honom.
Positiva sidor är att han är otroligt personlig och "pratig". Klarar av att vara ensam hemma utan problem. Han är intelligent och charmig, har stort behov (eller ja, nu börjar han bli lite till åren och har lugnat sig lite) av motion men inte så stort behov av tankenötter, gå en mil så är han ganska nöjd sen...
Som sagt, jag älskar verkligen min hund, men det är inte en raskorsning jag skulle välja om han inte kommit indimpandes till mig som vilsen unghund med orden "om inte du tar honom så tar vi bort honom"... (Det berodde f ö inte alls på hunden utan var p g a familjeproblem m m)
Oj då, vad långt det blev... Jaja kanske intresserar TS litegrann att läsa om en annan finnspetskorsning
Mvh Wildrose