Nu har idoten gått över gränsen igen,fast denna gången mer än vanligt.
Varit en vända till med familjerätten fast denna gången i telefon eftersom att jag sagt att jag vägrar gå dit på skoltid.Men tydligen är det viktigare att pappan aldrig behöver ta ledigt från jobbet. Att jag läser in 3 terminer på 2 är mindre viktigt heter det,men jag har inte råd att vara borta en eftermiddag varannan vecka.
Denna gången gällde det att pappan behåller sonens kläder gång på gång,TROTS att han i förra vändan förklarade att jag bara gav sonen fula kläder,atningen ärvda eller totalt smaklösa dvs gammal skit...Varför då sitta och behålla dem. Nåväl efter att förlorat kläder för ca 1000 kr vägrade jag att skicka med mer kläder och sedan var karulsellen igång igen.
Familjerätten ringde och jag fortsatte säga att jag gärna skickar med kläder MEN de skall följa sonen dvs komma tillbaka,trots allt är det ju sonens kläder inte våra tycker jag. Detta avtal bröt han gång på gång. Nåväl nu skulle pappan skärpa sig. Bra sa jag och skickade med en väska kläder,de kläder som var kvar hos pappan skulle också med tillbaka,men icke sa nicke....och de kläder jag fick tillbaka dvs väskan var det blandat smutsigt och rent i,ni kan ju tänka er vad nerbajsade nyxor instängda 2 dyn i en ryggsäck luktar och gör med de rena kläderna (pappan är egentligen minst sagt pedant detta var bara för att vara jävlig)
Skickade ett SMS och frågade efter kläderna,och får bara ett otrevligt svar tillbaka. Skrev då att eftersom han redan har massvis av mina kläder.
Fick då SMS på SMS att
*Min nuv pojkvän hade gjort slut med mig,och jag borde tänka över varför jag var så patetisk som alltid blev dumpad (är väldigt bra mellan pojkvännen och mig) och han är en underbar bonuspappa till sonen.
*Hans familj och han trodde inte jag tyckte om sonen som fick så fula kläder och jag kunde då rakt inte älska honom
*Jag var bitter och svartsjuk på hans perfekta liv,perfekta tjej,många barn och hans perfekta jobb(nej knappast,jag vill varken ha en flickvän,5 ungar eller köra truck tyvärr)
*Jag var tydligt väldigt villig och hade lätt för att sära på benen (jaså? det vet han)
*Jag behövde inte finnas,sonen behövde inte mig eftersom hans nya flickvän var mer mamma för sonen än jag.
Sedan det värsta av allt och där sänkte jag mig till hans sjuka nivå jag fick sååå nog:
SONEN SKALL INTE VARA HOS MIG FÖR HAN KOMMER INTE ATT VILJA UMGÅS MED EN SÅ SJUK FAMILJ SOM MIN;OCH PAPPAN VAR SÅÅ OROLIG EFTERSOM VI VAR SÅPASS SJUKA ATT MIN LILLEBROR VALDE ATT TA LIVET AV SIG (han gjorde det för några år sedan 18 år gammal
)
Alltså jag blir spyfärdig,förbannad och ledsen över hans jävla idér och jag tror att det är precis det han vill. Dum som jag var sa jag nog en hel del dumheter tillbaka där och bad honom sluta sms:a men det bara kom mer och mer....
Hur i hela friden håller man humöret uppe? Håller sig lugn?
Kan tillägga att pappan hållt på såhär i stort sett sedan sonen föddes.
Varit en vända till med familjerätten fast denna gången i telefon eftersom att jag sagt att jag vägrar gå dit på skoltid.Men tydligen är det viktigare att pappan aldrig behöver ta ledigt från jobbet. Att jag läser in 3 terminer på 2 är mindre viktigt heter det,men jag har inte råd att vara borta en eftermiddag varannan vecka.
Denna gången gällde det att pappan behåller sonens kläder gång på gång,TROTS att han i förra vändan förklarade att jag bara gav sonen fula kläder,atningen ärvda eller totalt smaklösa dvs gammal skit...Varför då sitta och behålla dem. Nåväl efter att förlorat kläder för ca 1000 kr vägrade jag att skicka med mer kläder och sedan var karulsellen igång igen.
Familjerätten ringde och jag fortsatte säga att jag gärna skickar med kläder MEN de skall följa sonen dvs komma tillbaka,trots allt är det ju sonens kläder inte våra tycker jag. Detta avtal bröt han gång på gång. Nåväl nu skulle pappan skärpa sig. Bra sa jag och skickade med en väska kläder,de kläder som var kvar hos pappan skulle också med tillbaka,men icke sa nicke....och de kläder jag fick tillbaka dvs väskan var det blandat smutsigt och rent i,ni kan ju tänka er vad nerbajsade nyxor instängda 2 dyn i en ryggsäck luktar och gör med de rena kläderna (pappan är egentligen minst sagt pedant detta var bara för att vara jävlig)
Skickade ett SMS och frågade efter kläderna,och får bara ett otrevligt svar tillbaka. Skrev då att eftersom han redan har massvis av mina kläder.
Fick då SMS på SMS att
*Min nuv pojkvän hade gjort slut med mig,och jag borde tänka över varför jag var så patetisk som alltid blev dumpad (är väldigt bra mellan pojkvännen och mig) och han är en underbar bonuspappa till sonen.
*Hans familj och han trodde inte jag tyckte om sonen som fick så fula kläder och jag kunde då rakt inte älska honom
*Jag var bitter och svartsjuk på hans perfekta liv,perfekta tjej,många barn och hans perfekta jobb(nej knappast,jag vill varken ha en flickvän,5 ungar eller köra truck tyvärr)
*Jag var tydligt väldigt villig och hade lätt för att sära på benen (jaså? det vet han)
*Jag behövde inte finnas,sonen behövde inte mig eftersom hans nya flickvän var mer mamma för sonen än jag.
Sedan det värsta av allt och där sänkte jag mig till hans sjuka nivå jag fick sååå nog:
SONEN SKALL INTE VARA HOS MIG FÖR HAN KOMMER INTE ATT VILJA UMGÅS MED EN SÅ SJUK FAMILJ SOM MIN;OCH PAPPAN VAR SÅÅ OROLIG EFTERSOM VI VAR SÅPASS SJUKA ATT MIN LILLEBROR VALDE ATT TA LIVET AV SIG (han gjorde det för några år sedan 18 år gammal
)Alltså jag blir spyfärdig,förbannad och ledsen över hans jävla idér och jag tror att det är precis det han vill. Dum som jag var sa jag nog en hel del dumheter tillbaka där och bad honom sluta sms:a men det bara kom mer och mer....
Hur i hela friden håller man humöret uppe? Håller sig lugn?
Kan tillägga att pappan hållt på såhär i stort sett sedan sonen föddes.
