Alla kan ha olika erfarenheter förstås. Men min uppfattning är så. Vet betydligt fler stensäkra islandshästar är halvblod.
Det är inte så då att du vet betydligt fler islandshästar än halvblod som är vana att ridas ut ensamma? Det är ju, som sagt, en väldigt avgörande faktor.
Däremot är det kanske ganska sannolikt att fler islandshästar än halvblod som är vana med det, eftersom de ofta tilltalar lite olika typer av ryttare.
Men med samma förutsättningar tycker jag inte att det är någon större skillnad beroende på ras.
Och ja, jag tycker också att diskussionen är knasig, som jag också skrivit...
Det får mig att tänka lite på shettisdiskussionen som alltid är igång - fast tvärt om. Shettisarna har en stämpel om att vara ouppfostrade, fräcka och envisa bland de som inte är så insatta. Shettisfolket jobbar hårt för att andra ska förstå att de inte alls är så, om de fått lära sig bete sig. Likaså att de inte är några renodlade barnhästar, men däremot kan vara väldigt bra barnhästar under ledning av hästkunnig vuxen.
Islandshästarna är tydligen tvärt om. "Andra" tror att de är snälla och lätta, men det är de inte..?
Jag menar, att de inte är några renodlade barnponnyer håller jag med om, och att de oftast behöver en hästkunnig vuxen som är deras huvudsakliga människa. Likt shetlandsponnyerna, alltså.
Men jag vet inte vad som är bra med att mena att de inte alls är några barnponnyer, eller inte alls är lugna och snälla, eller att få det att verka som att de lugna, stabila verksamhetshästarna är en dåligare typ av islandshäst än de maffiga, svårridna tävlingshästarna.
Jag är mycket mer imponerad av en bra verksamhetshäst än en bra tävlingshäst, oavsett ras. Och jag tycker inte att vi ska förminska de hästarna och deras goda egenskaper för att det finns fler varianter inom rasen. De lätta, stabila och trygga behövs inom rasen och är en del av varför rasen är så populär.