Den här sommaren har varit väldigt intensiv, stundtals riktigt jäkla stressig rent av, så att jag känt att fortsätter det på det viset så kommer det att gå käpprätt åt helvete.
En sak som stressat mig har varit mitt tak, men nu tycks jag ha hittat en som kan byta de trasiga pannorna som jag har. Resten kan vänta.
Sen har jag beslutat att jag måste köpa en ny bil och strunta i att laga den jag har. Den får jag bara försöka göra mig av med. Den som kan svetsa lite, får en riktigt trevlig bruksbil som kan rulla väldigt många fler mil. För mig har den rullat med väldigt lite bekymmer så den har varit lätt att äga.
Under sommaren har jag haft några workawayers som har bott och volontärjobbat hos mig. Det har varit riktigt kul och spännande, men samtidigt inte helt lätt. Jag behöver ju hela tiden se till att logistiken kring sysslorna fungerar. Regniga dagar har man inte velat vara ute och då har jag fått hitta på något inne. Visst är min to-do-lista milslång, men de flesta sysslorna har varit utomhus.
Sen är ju jag sådan att jag är van att rå mig själv hela tiden och inte behöva ta hänsyn till andra människor. Nu har jag haft folk omkring mig nästan non-stop sedan början av juli. Först kom mamma i början av juli och stannade 4 dagar. Sedan kom en jättetrevlig workawayer och efter henne kom min lillasyster. När min lillasyster åkt hem noterade jag hur mycket jag saknat att få vara helt själv. Det är nästan så jag skäms för jag tycker verkligen om min lillasyster och ville egentligen inte att hon skulle åka.
Nåväl, jag var inte själv så länge för sedan kom nästa workawayer. En vecka senare, d.v.s. nu i måndags kväll, kom det ytterligare en workawayer, så under 3 dagar hade jag 2 stycken boende hos mig. Det blev en ganska intressant dynamik där vi satt och snackade vid köksbordet. Igår åkte dock den ena hemåt och han som kom sist blir kvar ett tag. Hur länge det blir vet jag inte, men det är en person som gärna får stanna länge. Jag är helt imponerad över den hastighet han hade när han grävde upp den resterande delen parksliden. Dessutom är han trevlig, lite lågmäld, väldigt hjälpsam och seriös. Det är egenskaper jag uppskattar.
I skrivande stund sitter jag i Stockholm och under dagen idag har han målat på huset. Det är lite som magi. Jag bjuder på käk (och husrum) till folk som vill resa, träffa folk och uppleva och lära sig nya saker och vips händer det en massa saker som jag själv aldrig skulle ha hunnit med. Det här med workaway är ett fantastiskt win-win-koncept. Samtidigt som vi gjort en hel del nytta har vi också umgåtts och haft skoj ihop.
I september kommer det ytterligare en workawayer, men sedan får det vara nog för i år. Nästa år kan jag dock tänka mig att ta emot workawayers igen.
En sak som stressat mig har varit mitt tak, men nu tycks jag ha hittat en som kan byta de trasiga pannorna som jag har. Resten kan vänta.
Sen har jag beslutat att jag måste köpa en ny bil och strunta i att laga den jag har. Den får jag bara försöka göra mig av med. Den som kan svetsa lite, får en riktigt trevlig bruksbil som kan rulla väldigt många fler mil. För mig har den rullat med väldigt lite bekymmer så den har varit lätt att äga.
Under sommaren har jag haft några workawayers som har bott och volontärjobbat hos mig. Det har varit riktigt kul och spännande, men samtidigt inte helt lätt. Jag behöver ju hela tiden se till att logistiken kring sysslorna fungerar. Regniga dagar har man inte velat vara ute och då har jag fått hitta på något inne. Visst är min to-do-lista milslång, men de flesta sysslorna har varit utomhus.
Sen är ju jag sådan att jag är van att rå mig själv hela tiden och inte behöva ta hänsyn till andra människor. Nu har jag haft folk omkring mig nästan non-stop sedan början av juli. Först kom mamma i början av juli och stannade 4 dagar. Sedan kom en jättetrevlig workawayer och efter henne kom min lillasyster. När min lillasyster åkt hem noterade jag hur mycket jag saknat att få vara helt själv. Det är nästan så jag skäms för jag tycker verkligen om min lillasyster och ville egentligen inte att hon skulle åka.
Nåväl, jag var inte själv så länge för sedan kom nästa workawayer. En vecka senare, d.v.s. nu i måndags kväll, kom det ytterligare en workawayer, så under 3 dagar hade jag 2 stycken boende hos mig. Det blev en ganska intressant dynamik där vi satt och snackade vid köksbordet. Igår åkte dock den ena hemåt och han som kom sist blir kvar ett tag. Hur länge det blir vet jag inte, men det är en person som gärna får stanna länge. Jag är helt imponerad över den hastighet han hade när han grävde upp den resterande delen parksliden. Dessutom är han trevlig, lite lågmäld, väldigt hjälpsam och seriös. Det är egenskaper jag uppskattar.
I skrivande stund sitter jag i Stockholm och under dagen idag har han målat på huset. Det är lite som magi. Jag bjuder på käk (och husrum) till folk som vill resa, träffa folk och uppleva och lära sig nya saker och vips händer det en massa saker som jag själv aldrig skulle ha hunnit med. Det här med workaway är ett fantastiskt win-win-koncept. Samtidigt som vi gjort en hel del nytta har vi också umgåtts och haft skoj ihop.
I september kommer det ytterligare en workawayer, men sedan får det vara nog för i år. Nästa år kan jag dock tänka mig att ta emot workawayers igen.
