Re: Hur då sjögång?
Hittade den här diskussionen nu, och kan inte låta bli att svara, trots att Djurjouren och Carmenzita redan gjort det så bra.
För att ett ekipage ska vara i samklang måste den ena vara lösgjord och den andra stabil. Och helst ska det vara hästen som är lösgjord... när man tränat tillräckligt länge så känns det inte som om man är spänd, det är i början innan man lärt sig att hitta rätt bland muskelgrupperna.
Men det tar tid! Jag har ridit för samma tränare som Djurjouren och Carmenzita i snart 3 år, jag har gått 13 helgkurser och hur långt har jag kommit? Tja, i de flestas ögon inte särskilt långt... vi gör inget avancerat i galopp, vi göra inga flashiga rörelser direkt. Men själv tycker jag att jag kommit långt, både när det gäller min egen kroppsmedvetenhet och när det gäller att känna hur hästen rör sig.
Det är otroligt mycket teori att lära sig, det kan se ut som om man gnetar i skritt - men det är så häftigt! Man kan få hästen att dansa, bara genom att sitta still i en lodrät sits!
Jag har aldrig för träffat en tränare som gett mig så många mentala kickar och som fått ridningen att framstå som så intressant och spännande.
Nu rider jag för sällan och har ett dåligt utgångsläge i och med att jag slåss med en ganska stor ridrädsla efter några brutala avtrillningar så jag har inte kommit så långt som Djurjouren, som att döma av det jag sett är mycket duktig.
Man kan tycka att det tar tid - men är det inte det som också är litet fascinerande? Att det FÅR ta tid att lära sig en sak, och att man verkligen lär sig något från grunden? Att man kan lägga en hel helgkurs på att lära sig grunden till hur man gör en halvhalt - många timmars teori, många timmars övningar utan häst och sedan några till häst. Jag tycker det är underbart!
Det finns många ryttare som rider efter de här principerna, men kanske inte så många i Sverige. En av mina förebilder är Arthur Kottas-Heldenberg från Spanska Ridskolan.
Kanske ska svara på några av dina frågor? Hur man andas? Ja i början är det faktiskt litet svårt, man ska ju andas med buken, men det blir lätt en astmatisk flåsig andning innan man lärt sig att koordinera. Men man måste ju ta den här inlärningsperioden om det ska bli bra i slutänden.
Självklart ska man följa med hästen (om man nu inte vill korrigera den för att rakrikta eller något annat), men man måste vara medveten om att en hästrygg rör sig väldigt litet, det är utväxlingseffekten som gör att många ryttare tror att de måste sitta som nickedockor där man är rädd för att hjärnskakningen väntar bakom hörnet.
Magmuskler och musklerna kring sittbenen är jätteviktiga, man måste lära sig att kunna separera dessa muskler från andra närliggande, t.ex. musklerna kring trochanterna. Det är alltså inte bara att kniiipa...
Hästens rygg får man upp genom att man bjuder in den med ett stabilt säte. Alltså inte genom att vara spänd och styv, utan genom att vara en trygg och fast punkt som gör att hästen vågar bli lösgjord.
Men det är svårt att förklara så här kort - och det är svårt att förklara för folk som inte vill inse att det tar tid att lära om. Att dock själva omlärningsprocessen är så kul och stimulerande kanske de inte ser. Tyvärr är det många som inte verkligen SER om en häst går bra, och som då kanske inte heller ser de stora framsteg som görs. Det tar tid att träna upp sin blick för sånt, och själv är jag ännu inte så duktig på det, jag har inte samma blick som t.ex. Djurjouren.
