Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[karamelldrottningen]

Finns flera konstiga inlägg i tråden.

Jag tycker inte tråden är jobbig. Du berättar det du vill här. Och vi andra läser och svarar på det vi vill.

Det som i dagsläget gör tråden knepigare än tidigare är att du inte endast ansvarar för dig. Så att vi är några som reagerar är väl inte konstigt?

Jag slutar citerar, gör det endast för att jag tycker det knepigt att inte göra det.

Du skrev citat:
”Att läsa den här tråden är så jobbigt med tanke på att det kommer ett barn snart.”

 

[karamelldrottningen]

Sen gillar jag inte era gissningar om jag har någon diagnos eller inte.
Om ni som vi hävdar att ni jobbar med det så borde ni ha koll på att det tar sjukt lång tid från att söka hjälp till att faktiskt få hjälp.

 

[dubbelt]

Du skrev citat:
”Att läsa den här tråden är så jobbigt med tanke på att det kommer ett barn snart.”

Inte väl beskrivet av mig. Hade kunnat formulerat mig tydligare .

Jag blir frustrerad och orolig helt enkelt.
Men lite lat och trött så skriver lite väl kortfattat.

 

[lilstar]

Inte väl beskrivet av mig. Hade kunnat formulerat mig tydligare .

Jag blir frustrerad och orolig helt enkelt.
Men lite lat och trött så skriver lite väl kortfattat.

Det är faktiskt inte din sak att bli frustrerad och orolig över ts och hennes foster. Det är ts ansvar tillsammans med sina vårdkontakter. Kan man inte hantera det får man blocka den här dagbokstråden och gå vidare med sitt liv istället för att hantera sina egna känslor genom att komma med oombedda råd, åsikter, tjat och krav. Eller för den delen insinuationer om olika diagnoser.

Låt nu ts ha sin tråd utan att göra detta till ännu en subdiskussion.

 

[sidensvans]

Det är faktiskt inte din sak att bli frustrerad och orolig över ts och hennes foster. Det är ts ansvar tillsammans med sina vårdkontakter. Kan man inte hantera det får man blocka den här dagbokstråden och gå vidare med sitt liv istället för att hantera sina egna känslor genom att komma med oombedda råd, åsikter, tjat och krav. Eller för den delen insinuationer om olika diagnoser.

Låt nu ts ha sin tråd utan att göra detta till ännu en subdiskussion.

Fast så enkelt är det ju inte. Man läser trådar om barn och blir orolig. Och andra trådar om hästar och blir orolig. Men man får ju samtidigt acceptera att man ”bara” kan ge några goda råd på vägen som kanske förändrar något, men mest troligt inte, tyvärr…

 

[Otherside]

Fast så enkelt är det ju inte. Man läser trådar om barn och blir orolig. Och andra trådar om hästar och blir orolig. Men man får ju samtidigt acceptera att man ”bara” kan ge några goda råd på vägen som kanske förändrar något, men mest troligt inte, tyvärr…

Jaa, och detta är ju SÅ typiskt! Folk ger ”råd” kring allt - och mest av allt kring hur man ska hantera hästar, träna hundar, ”hantera” graviditet och barn. Man får läsa på lite, och sen gå på magkänslan. Strunta i alla besserwissers som kommer med åsikter!!! Känn efter! Gå efter magkänslan!

 

[karamelldrottningen]

Fast så enkelt är det ju inte. Man läser trådar om barn och blir orolig. Och andra trådar om hästar och blir orolig. Men man får ju samtidigt acceptera att man ”bara” kan ge några goda råd på vägen som kanske förändrar något, men mest troligt inte, tyvärr…

Det är inte goda råd att säga sök hjälp.
Goda råd är mer att man kan ge något konkret.
Och sen behöver man verkligen inte ge goda råd utan kanske bara skriva något annat man känner för om man nu vill skriva något.
Typ ”ja jag älskar också våren! Idag planterade jag om tomaterna”
Som exempel.
Är bara less på att allt ska handla om antingen graviditeten eller barnet när det finns och händer så oerhört mycket mer i livet hela tiden.
Sen att dessa två ämnena tar en stor det av livet. Så är det ju.
Det ena vill jag inte ha alls (alkoholen)
Och det andra (barnet) kommer onekligen ta stor del av mitt liv nu och framöver.

 

[hundtant]

Jaa, och detta är ju SÅ typiskt! Folk ger ”råd” kring allt - och mest av allt kring hur man ska hantera hästar, träna hundar, ”hantera” graviditet och barn. Man får läsa på lite, och sen gå på magkänslan. Strunta i alla besserwissers som kommer med åsikter!!! Känn efter! Gå efter magkänslan!

Tycker du verkligen att "gå på magkänslan" är bättre råd än rekommendationer om t ex psykologhjälp och AA? Det är inte besserwissrars åsikter, det är konkreta råd i en komplicerad situation. Med skör nykterhet och en oplanerad graviditet utan pappa som ställer upp så låter inte magkänsla som det bästa att luta sig mot.

Goda råd är mer att man kan ge något konkret.
Och sen behöver man verkligen inte ge goda råd utan kanske bara skriva något annat man känner för om man nu vill skriva något.
Typ ”ja jag älskar också våren! Idag planterade jag om tomaterna”
Som exempel.
Är bara less på att allt ska handla om antingen graviditeten eller barnet när det finns och händer så oerhört mycket mer i livet hela tiden.
Sen att dessa två ämnena tar en stor det av livet. Så är det ju.
Det ena vill jag inte ha alls (alkoholen)
Och det andra (barnet) kommer onekligen ta stor del av mitt liv nu och framöver.

Du har hela tiden fått konkreta råd, om t ex att ta mer regelbunden psykologhjälp som är inriktad just på att du ska få ett barn, och att ta AA på allvar med regelbundna möten.

 

[Palermo]

Tycker du verkligen att "gå på magkänslan" är bättre råd än rekommendationer om t ex psykologhjälp och AA? Det är inte besserwissrars åsikter, det är konkreta råd i en komplicerad situation. Med skör nykterhet och en oplanerad graviditet utan pappa som ställer upp så låter inte magkänsla som det bästa att luta sig mot.

Du har hela tiden fått konkreta råd, om t ex att ta mer regelbunden psykologhjälp som är inriktad just på att du ska få ett barn, och att ta AA på allvar med regelbundna möten.

Att råda en nynykter alkoholist att gå på magkänslan, känns ganska - ska vi säga - modigt (?), tycker jag.

 

[karamelldrottningen]

Tycker du verkligen att "gå på magkänslan" är bättre råd än rekommendationer om t ex psykologhjälp och AA? Det är inte besserwissrars åsikter, det är konkreta råd i en komplicerad situation. Med skör nykterhet och en oplanerad graviditet utan pappa som ställer upp så låter inte magkänsla som det bästa att luta sig mot.

Du har hela tiden fått konkreta råd, om t ex att ta mer regelbunden psykologhjälp som är inriktad just på att du ska få ett barn, och att ta AA på allvar med regelbundna möten.

Och det har jag inte gjort menar du?

 

[karamelldrottningen]

Jag blir faktiskt irriterad.
Självklart kan jag göra ännu mer och ännu bättre.
Men jag har också gjort massor. Det försöker jag påminna mig själv om.
På er låter det mer som om jag inte ens bryr mig. Och fast jag skrev så sent som i måndags att jag ska börja gå på AA två gånger i veckan så är det enligt er som skrivit nu på slutet inte tillräckligt.
Nehe? Men synd för er då. För det är det jag känner att jag just nu klarar av. Mer än så blir för mycket och jag orkar helt enkelt inte mer än så.
Och går regelbundet hos psykolog.
Den ena KBT och den andra är mer familjeorienterad. Tyvärr känner jag och den sistnämnda inte klickar helt. Hon är för på för min smak. Vet inte hur jag ska beskriva det bättre än så.
Och sen om ni läst tråden så har jag kontakt med barnmorska och läkare också.
Och jag är inte typen som gillar att ringa och tjata på folk utan jag väntar på min tur.

 

[hundtant]

Och det har jag inte gjort menar du?

Jag menade inget om det. Du skrev att du betraktade goda råd som något mer konkret än ”sök hjälp”, och då pekade jag på råd du fått som åtminstone jag tycker är konkreta.

 

[karamelldrottningen]

Jag menade inget om det. Du skrev att du betraktade goda råd som något mer konkret än ”sök hjälp”, och då pekade jag på råd du fått som åtminstone jag tycker är konkreta.

Ja jag har fått både bra och dåliga tips.
Vissa av ”tipsen” har verkligen varit -sök mer hjälp.

 

[karamelldrottningen]

Har haft en rolig helg hittills. Och än är den inte slut
Ska ta det jättelugnt ikväll. Blev så sent igår och tidigt imorse.

 

[karamelldrottningen]

Känner just nu en stor ledsamhet och tunghet.
Det är flera små och några större saker som påverkar.
Egentligen ingenting nytt men när jag redan är skör som jag tydligen är ikväll så räcker det med en enda liten grej till så tippar det över och blir katastrof.
Det är inte roligt att skiljas som ovänner och känna att allt alltid är mitt fel.
Ett konstant stort fel.

Vad hände med den positiva karamellen? Puts väck.
Så mycket tankar och känslor som snurrar.
Otillräcklighet.
Känslan av kolossalt misslyckande.
Slå upp ordet i närmaste ordbok:
Misslyckad.
Och en bild på mig dyker upp.

 

[lilstar]

Jag tror det är väldigt bra att du får möjlighet att uttrycka dina känslor i ord här. Och du har blivit så mycket bättre på det.
Ibland är känslor bara känslor och det är okej att känna. Att misslyckas betyder inte att man är misslyckad. Inte ens om man misslyckas med mycket ibland.

 

[bettysmatte]

@karamelldrottningen Känner du dig någonsin "neutral"? Det vill säga att du inte är hyperlycklig så allting bubblar, och inte heller känner dig helt på botten och misslyckad? Om du kollar dina inlägg från en vecka tillbaka är det ju en sjujäkla berg-och-dalbana... För mig själv är jag nog i något slags neutralläge den största delen av tiden. Jag känner mig rätt förnöjd, men inte extatisk, för det mesta. Det verkar väldigt tröttande att svänga så fruktansvärt som du gör!

 

[karamelldrottningen]

@karamelldrottningen Känner du dig någonsin "neutral"? Det vill säga att du inte är hyperlycklig så allting bubblar, och inte heller känner dig helt på botten och misslyckad? Om du kollar dina inlägg från en vecka tillbaka är det ju en sjujäkla berg-och-dalbana... För mig själv är jag nog i något slags neutralläge den största delen av tiden. Jag känner mig rätt förnöjd, men inte extatisk, för det mesta. Det verkar väldigt tröttande att svänga så fruktansvärt som du gör!

Jo det gör jag absolut ibland. Som just nu är jag ganska neutral.
Det är nog det jag uppskattar mest. Att ligga i mitten och inte svänga åt något av hållen.
Lite därför också jag har medicinen för att inte dippa för mycket.
Vågar inte vara utan den för tänker då är väl risken det brakar åt helt fel håll.
Nån gång absolut. Vi får se.
Men under konsultation med läkare då och inte som jag gjort tidigare när jag fått för mig att jag inte behöver någon medicin och slutat tvärt och då har drickandet istället ökat.

 

[tott]

Att misslyckas betyder inte att man är misslyckad. Inte ens om man misslyckas med mycket ibland.

Det här är jätteviktigt att komma ihåg och skilja på. Ett eller flera misstag gör inte hela personen misslyckad, utan det är fortfarande bara det ena misstaget/misstagen som man inte lyckats med. Det definierar långt ifrån hela personen.

Alla misslyckas med någonting ibland, men...ingen är en misslyckad människa.

 

[karamelldrottningen]

Saknar min kropp. Känner mig inte alls bekväm i en stor mage. Och vet inte vart rumpan tog vägen. Har alltid haft en snygg rumpa och nu ser den så mini ut
Ja jag vet det är bara utseendet men trivs verkligen inte så här.
Jag ser hellre tjock ut än gravid. Nu är allt annat utom magen smalt och det känns inte bra alls.
Börjar bli svårt dölja nu också när det blir varmare. Ska jag gå runt i någon poncho det funkar ju inte.

I natt läste jag om adoptioner men det verkar knappt existera i Sverige.
Tänkt om jag ser barnet och bara känner avsky?
Hoppas verkligen inte det.
Vill inte ens tänka på det men blir påmind stup i ett. Mest aktivitet är det när jag är inaktiv. När jag rör mig och så då är det oftast lugnt men på kvällen och natten är det ett himla håll i gång i magen. Och nu efter lunchtid.