Inte en dagbok

Alltid lika svårt att komma på en passande rubrik. Men jag får inte riktigt se detta som en dagbok helt och hållet för det blir inte bra.
Men jag vill ändå dela med mig av mina framsteg. Inom flera områden i livet. Sakta men säkert går det.

 

[karamelldrottningen]

Har väldigt svårt för denna månaden november. Av olika anledningar. Dels att det är så mörkt men också rent historiskt. Mycket minnen som ploppar upp fast jag inte vill det.
Sorg.
Jag har satt upp lite ljusslingor ute och så för att försöka vända det till någonting positivt.
Men känner att jag inte mår bra. Det är något som ingen ljusslinga i världen kan fixa.
Kan inte sätta fingret på vad exakt det är heller.
Just nu lever jag inte men jag överlever.
En dag i taget.

 

[karamelldrottningen]

Skönt att få ur mig. Bara av att skriva känns det lättare. Få det på pränt. Sen läste jag det jag nyss skrev och tänkte precis så är det. Och bara av att få ur mig det så känns det plötsligt pyttelite bättre.

 

[Tualma]

Skönt att få ur mig. Bara av att skriva känns det lättare. Få det på pränt. Sen läste jag det jag nyss skrev och tänkte precis så är det. Och bara av att få ur mig det så känns det plötsligt pyttelite bättre.

Precis så är det för mig också när jag mår dåligt. Bra att du skriver. Och läser.
Och det är okej att bara överleva också. Det går över och sedan kan du leva igen. Kram

 

[Palermo]

Har väldigt svårt för denna månaden november. Av olika anledningar. Dels att det är så mörkt men också rent historiskt. Mycket minnen som ploppar upp fast jag inte vill det.
Sorg.
Jag har satt upp lite ljusslingor ute och så för att försöka vända det till någonting positivt.
Men känner att jag inte mår bra. Det är något som ingen ljusslinga i världen kan fixa.
Kan inte sätta fingret på vad exakt det är heller.
Just nu lever jag inte men jag överlever.
En dag i taget.

Kanske förmår inte några ljusslingor att göra något ångestladdat till något positivt. Så lätt är det nog inte.

Men lite sådär, du vet, humöret på ytan, det kan bli bättre av ljusslingor. Och av att du ordnar det lite fint med dem.

Jag tänker att det får vara lite skit ibland, men man ska inte underskatta de små strategierna för lite uppmuntran heller.

 

[karamelldrottningen]

Känner mig ledsen.
Kanske på livet i allmänhet men även på vissa människor.
Partner och jag funkar väldigt bra ibland och ibland inte alls. Han vill göra saker på sitt sätt och jag på mitt.
Jag säger inte alltid att mitt sätt att göra saker på är det rätta alltid men oftast är det det. För det ligger en tanke bakom.
Jag började tex skotta undan snö runt bilen eftersom det igen kommit så mycket och blåst just där och detta kommenterar han givetvis att det där gör vi imorgon bitti.
Känns ju rimligare att göra det nu än när det redan är massa saker på morgonen. Men ok jag släppte det.
Skulle börja ta in hästar och då ska han ställa sig med sin häst på gången och greja (finns plats längre in där hästen inte skulle stå i vägen). Visst det är ok så bråttom är det inte och jag tipsar om vilket täcke hon kan ha. Eller frågar snarare mellan två alternativ.
Sen är det liksom sättet han säger saker på som stör mig. Inte exakt det han säger men som tonen.
Sen vid något tillfälle fastnar jag lite med karbinhaken i handsken. Hade lite för otympliga handskar. Så den fjongar som till och det ska han kommentera att sluta hålla på!
Där nånstans ledsnar jag totalt.
Försöker liksom hjälpa och komma med tips och får bara trista kommentarer.
Sköt dit eget själv då! Varsågod.