Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Jag gissar att han är hundrädd men inte vågade erkänna det så han körde detta som avledande manöver för att kunna fly fältet utan att "förlora ansiktet"... med resultatet att han gjorde bort sig fullkomligt...@Mia_R Är du säker på att hunden faktiskt bet honom? Verkar ju konstigt om det inte syntes alls på jackan.
@Mia_R Är du säker på att hunden faktiskt bet honom? Verkar ju konstigt om det inte syntes alls på jackan.
Fast han sa ju att jackan var förstörd, då borde väl åtminstone någon lite repa synas.Sånt beror på... Ibland kan det bli rejäla, punkterande bett under kläderna utan att det ens går ett enda hål i tyget. (Från hörntänderna alltså, resten lämnar "bara" blåmärken i sådana fall.) Så om jackan verkade hel är det tyvärr ingen garanti.
Men oavsett, vilket jäkla stolpskott @Mia_R ! Läskig typ att få hem... Om hunden bet honom så har han ju gjort något, efter hur det låter. Skulle han polisanmäla så blir det väl som värst ett test av hunden, det borde inte vara några problem att visa då att han är normalt funtad (så länge ingen försöker sparka honom eller vad som nu - eventuellt! - kan ha hänt). Polisen kommer inte hem till dig och skjuter hunden! Det vet du ju såklart redan, men jag förstår att det känns obehagligt i alla fall så vill bara säga det. Det kommer inte att hända.
Så himla tråkigt att något sådant händer direkt du tagit en chansning också.
Fast han sa ju att jackan var förstörd, då borde väl åtminstone någon lite repa synas.
@Houdinie jag tänker också något åt det hållet. Han kanske gjorde något klantigt med hunden varpå hunden värjde sig. Hos en icke hundvan person kanske det blir till Den bet mig!
Ja, det är ju sant!Vad jag far efter är att jag tror det är viktigt att inte försöka hitta bevis för att det inte har hänt. Bättre att anta att även om det inte är troligt så är det i alla fall möjligt, och ens om det skulle vara så att han ljuger så är jackan inte något bevis.
Hundar kan vara tokbra som sådana Min första tik morrade en gång åt min dåvarande pojkvän, trots att han inte gjort något överdrivet konstigt (jag förstod att hon känt sig trängd, men hon hade varit i identiska situationer med många andra människor utan att bli det minsta berörd). Det var ett riktigt hotfullt morr och vi båda blev mycket förvånade.(Jycken låter som ett bra sållningsverktyg, dock )
det är tragiskt att det finns de som är så olyckliga med att vara ensamma, men det är nog inte det vanligaste att man hellre är död än singel och min tanke är nog att känner man så, så behöver man professionell hjälp och inte bli skriven på näsan att det är "fel" att känna så.
Problemet är inte avsaknaden av partner. Problemet är att du mår dåligt. Och lösningen är inte att skaffa en partner för att lösa ditt dåliga mående, oavsett vad du tror.Och hur ska "professionella" kunna hjälpa mej hitta en partner ? Om det är "fel" på mej så är det ju det oavsett vad en "professionell" säger... Jag har ju ändå levt i 43 år... Så jag är ju ingen duvunge.. Och nej varför är det tragiskt att hellre va död än va olycklig ? Döda lider inte.
De professionella kommer inte hjälpa dig att hitta en partner. Jag kan inte tro att det är fel på dig. du ger så många varningssignaler just nu. Du behöver hjälp och det snart. Din olycka kan ta slut och bli lycklig, det är möjligt. det kan gå mycket snabbare än du vågar tro och bli intensivare än vad man är beredd på. men en död skapar inget. Den tar bara bort. alla runt dig skulle bli olyckliga. vi på buke skulle bli ledsna för att vi inte kan hjälpa dig mer. Nej de döda lider inte men alla runt den döda lider. det är inget konstigt att ha dessa tankar men dom är som ett benbrott, du behöver hjälp. och du måste ta emot hjälpen.Och hur ska "professionella" kunna hjälpa mej hitta en partner ? Om det är "fel" på mej så är det ju det oavsett vad en "professionell" säger... Jag har ju ändå levt i 43 år... Så jag är ju ingen duvunge.. Och nej varför är det tragiskt att hellre va död än va olycklig ? Döda lider inte.
Mest är det väl just saknaden efter en partner som grundar för känslan av ensamhet.Jag tycker det är lite trist att det så lätt verkar bli "singel = ensam" och "i parförhållande = ha någon att umgås med hela tiden", åtminstone teoretiskt när folk pratar om varför de vill ha partner, pratar om att de saknar partner osv. (Jag vet också att det nämnts tidigare här i tråden )
Med en vän att gå promenader med, en vän att laga mat med, en vän att shoppa med, en vän att träna med eller vad som nu lockar, då behöver det ju inte nödvändigtvis kännas ensamt. Det kanske är jäkligt svårt att hitta någon som passar ihop med ens liv så perfekt att det är "partnermaterial", men att hitta fint och pålitligt folk att umgås med lite när det passar, att ha vissa hobbys ihop osv, det borde väl inte vara riktigt lika svårt och då blir ju också en ofrivillig ensamhet lättare att undvika.
Magiana skrev:Hur många kan skriva under på det här?
"Jag älskar mig själv omåttligt och utan dröjsmål
Om man inte kan älska sig själv, hur ska någon annan då kunna göra det?
Och hur ska "professionella" kunna hjälpa mej hitta en partner ? Om det är "fel" på mej så är det ju det oavsett vad en "professionell" säger... Jag har ju ändå levt i 43 år... Så jag är ju ingen duvunge.. Och nej varför är det tragiskt att hellre va död än va olycklig ? Döda lider inte.
Men läser du inte vad jag skriver? Jag har sagt att man visst kan längta efter någon annan. Däremot är avsaknaden av det inte en orsak att må dåligt. Man kan må lika bra oavsett om man längtar efter någon eller inte.Skriver lätt under på det, men jag anser inte att det faktum att man älskar sig själv är ett "hinder" för att sakna någon att dela vardagen med faktiskt.
Ser inte alls sambandet där som du verkar se mellan älskar man sig själv = då saknar man inte någon att dela livet med.
Däremot så är det ju oftast så att ser man på sig själv med förakt och dömande ögon så skiner det märkbart igenom och gör det svårt för andra att älska en, men det är ju en helt annan sak/fråga.
Men vem bestämmer det?Däremot är avsaknaden av det inte en orsak att må dåligt.
Men läser du inte vad jag skriver? Jag har sagt att man visst kan längta efter någon annan. Däremot är avsaknaden av det inte en orsak att må dåligt. Man kan må lika bra oavsett om man längtar efter någon eller inte.
Jag kommer aldrig begripa mig på det här. Jag har hört det sägas om och om och om igen år ut och år in men det har aldrig gått ihop. Varför? För att jag så ofta sett folk som hatar sig själva bli älskade. Folk som är deprimerade, som sitter och skadar sig själva, som svälter sig själva, gud vet allt som ändå dels älskas av omgivningen och dels hittar partner, flyttar ihop, gifter sig, skaffar familj och villa, volvo, vovve.Hur många kan skriva under på det här?
"Jag älskar mig själv omåttligt och utan dröjsmål
Jag älskar mig själv utan ersättning, utan anledning, utan statligt stöd, utan att ha licens, utan skriftlig förfrågan, utan bidrag, utan att klä upp mig först, utan att ta en dusch, utan att ringa och fråga vilken tid jag ska älska mig själv, utan att köpa present eller blommor först, utan att putsa mina skor, utan att klippa mina naglar.
Jag älskar mig själv."
Om man inte kan älska sig själv, hur ska någon annan då kunna göra det?