Inspänning vid tömkörning?

[Quell]

Och en sak till, med inspänning blir formen litet fixerad, hästens hals kan bara bli så lång som tygeln tillåter. Oavsett tempo och samlingsgrad. När jag tömkör eller longerar en häst vill jag att formen följer arbetets art. Tex en ökning, där vill jag att hästen länger halsen, ökar jag volten blir böjningen mindre, med minskad volt vill jag ha en mer böjd häst, böjningen skall följa voltspåret.

När man longerar är det givetvis svårt att kontrollera böjning men utan inspänning har hästen en chans att själv justera sig.
När man tömkör är det lätt att beställa rätt böj av hästen. Men med inspänning är omöjligt. Om du inte har så lång insp.tygel att den räcker till maxböj. Och då kan man ju undra vilken funktion den har.

 

[armada]

Eftersom tömkörning är en av mina hjärtefrågor och det verkar som om jag har ett annat tanke bakom min tömkörning av unghästar vill jag kommentera några punkter:
Lång och låg är inte målet när jag tömkör gröna unghästar. Målet är att den ska kunna röra sig i balans först på rakt och sedan böjt spår (1-3 åring).
Vill hästen ha huvudet bland stjärnor får han det, den ska vara uppmärksam och spåra. Den ska uppmärksamma de minsta tömhjälperna (vikten på tömmen är viktig därför föredrar jag läder).
Steg två är att försöka få till arbetet i frisk tempo och då söker sig unghästar oftast till en lång och låg form. Det blir helt enkelt alldeles för obekvämt i skärnkikarformen OM de nu valde det från början.
Jag spänner inte in tills jag nått upp till det arbetet vid ridningen och då endast om det finns bekymmer, t.ex. för att få fram var låsningen sitter vid vissa rörelser. Däremot tycker jag att det är lättare att rama in bakdelen om man har lägre fästpunkt på tömmarna. Rent allmänt kan man säga att jag försöker ligga ett snäpp högre i samling i tömkörning än i ridning men inte mer.

 

[wild]

Nej det har inte gått att få ur dom på tusentals år! Det är dämpat, men inte borta.. och dom så kallade stirriga och spända hästarna är oftast dom som har det kvar mest. och som är allra känsligast för dina signaler och helt enkelt överreagerar!!

Sen kan du ju välja att inte se till detta faktum,,men det är ju upp till dig!

 

[Elektron]

Om jag väljer att se mig själv som ett rovdjur eller inte påverkar inte hur jag behandlar mina hästar ett dugg. Och ni som har den där teorin påstår ofta att hästar är så väldigt lätta att påverka på andra sätt men på den där rovdjurspunkten är ni obevekliga (se ditt svar där du kallar det ett "faktum" tex) och jag får inte ihop det helt enkelt och tycker inte frågan är väsentlig öht. Skulle en nervös häst se fler rovdjur än andra? Skulle jag vara en dinosaurie för dom riktigt stissiga och kanske bara en liten räv för dom coola?

Armada - där sa du mycket bra saker och jag håller helt med. Vill för säkerhets skulle påpeka att jag talar om longering nu och inte tömkörning. Att tömköra med lädertöm gör också att man nästan inte alls behöver hålla i hästen eftersom tömmen har tyngd i sig själv.

Quell: Ytterligare ett generellt uttalande. Har du sett mina hästar? Du menar att alla hästar som går med inspänning vid longering går bakåt? Och "MAXBÖJ"? Varför skulle jag vilja böja hästen mer än inspänningen tillåter vid longering?

 

[Quell]

Svaret blir en motfråga. Longerar du alltid i samma tempo? Går din häst i samma form oavsett tempo?
Och naturligtis menar jag inte att hästen GÅR bakåt.
Vidare tycker jag att man aldrig ska spänna in en unghäst. Om man väljer inspänning bör det inte förekomma innan hästen har hittat balans och styrka nog att klara av det.

 

[Elektron]

Ehh....nä? Hästen blir ju inte stelopererad för att du sätter på ett par inspänningstyglar. Men du slapp ju svara på frågan iaf. Och jag är inte dum i huvet - jag förstår att du inte menar GÅR BAKÅT rent bokstavligt.

Jag har longerat min unghäst med inspänningstyglar - just för att han s k a hitta balans och styrka - och det i den (början till) form jag kommer rida honom i. Att se honom fara runt som en utåtställd banan i galopp eller helt okoncentrerad i trav tittandes på allt utan att fatta av det här var arbete gav inte så mycket i längden för varken honom eller mig. Och nä, jag har ingen stissig häst om nån undrar.

Och en häst balanserar sig inte på samma sätt utan ryttare som med. För mig har inspänningstyglar fungerat som en hjälp för honom och mig att hitta en form lämplig för ridning. OCH inte minst som en livräddare för mig, men då menar jag longeringen i sig och inte inspänningen.

 

[armada]

Hängde inte med i ämnesbyte!
Jag har slutat longera hästar, jag ser inte vitsen med det varken med inspänning eller utan.
Jag anser att töm-inspänning (typ Strömsholm inspänning med dess variationer) skiljer sig från fasta inspänningar eftersom man kan variera radiet mellan bettring och fästpunkt på jorden (ej statisk inspänning som Quell skrev tidigare). Tömmen ger hästen möjlighet att sänka huvudet och sträcka fram nosen vilket inte är fallet med en fast inspänning där hästen måste röra huvudet i en halvcirkel med insp.tygeln som maximal tillåten radie.

 

[Elektron]

Nä, det gjorde inte jag heller egentligen.

Jag longerar enbart min yngsta häst, och oftast för att han ska göra av med energi innan jag sitter upp. Då använder jag inte inspänningar. Ibland longerar jag honom inspänd av den anledning jag beskrivit ovan.

Jag föredrar dock att tömköra men efter att ha varit på kurs hos A Eriksson så har jag insett att det är tämligen värdelöst utan ordentliga tömmar så det får ligga nere tills jag har ekonomi att skaffa ett par.

 

[Mia_R]

Tack armada. Exakt mina egna åsikter, men du förklarar så väldigt mycket bättre!

Jag ser fram emot att åka till AE och fortsätta med inkörning i vinter eftersom deras tömkörningskurser varit så otroligt lärorika, både med avseende på hur man gör men även vilken påverkan det har på hästen.

 

[wild]

Nej dom ser inte dinosaurier och rävar!!
Det är vårat kroppsspråk som talar om att vi är rovdjur, vi är direktlinjetänkande varelser (vi går rätt fram mot ett bestämt mål),medan hästar är sidotänkande djur och snirklar sig fram mot sitt mål.
att vissa hästar är minder kännsliga för vårt kroppsspråk kan beror dels på en överlägsen attityd mot oss människor och dels på att den har lärt sig att vi är ganska ofarliga små varelser som han lätt som en plätt skulle kunna sparka iväg till månen om han behöver. medans en "stirrig" och het häst är väldigt lyhörd på andra varelsers kroppsspråk och inte alls litar så spesiellt på den där människan som faktiskt beteer sig som alla rovdjur, utan att vi tänker på det!

 

[Elektron]

Jaha, men att det finns hästar som är känsliga för rörelser och hur vi beter oss tolkar jag inte nödvändigtvis som att vi skulle uppfattas som rovdjur. Att vi ev går rakt på ett bestämt mål skulle enligt dig vara bevis på att hästar uppfattar oss som rovdjur?

Vart tog våran instinkt att jaga vägen? Om instinkter sitter kvar i generationers generationer borde vi således ha jaktinstinkt kvar. Eller är det bara hästar som behåller sina instinkter - en d e l hästar dvs. De stissiga.

En del behåller alltså en tusenårig instinkt medans de andra lär sig av med den under en livstid. Låter helt ologiskt i mina öron.

Om det är en filosofi du köper så varsågod. Själv fattar jag inte nyttan av den.

 

[wild]

Det sa jag inte!
Bara för att en häst lärt sig att inte vi är farliga, betyder ju inte att dom inte kan läsa vårt kroppsspråk! Dom vet nog allt att vi inte är ett flyktdjur som dom, men dom vet att vi inte är så farliga, men ofta sånna där "coola" hästar lyssnar inte heller på vad vi vill.

Mitt mål är att dom ska vara avslappnade och trygga i mitt sällskap men att dom samtidigt ska vara lyhörda och uppmärksamma.

 

[Elektron]

Nu förstår jag inte alls vad du försöker säga. Flyktdjur? Jag fattar inget?

Klart hästar kan tyda kroppspråk, det har jag inte sagt emot.

Det där sista kan jag dock hålla med om och jag tänker inte fundera på om mina hästar ser mig som rovdjur eller inte för att uppnå det målet.

 

[wild]

Nä du verkar inte ens vilja förstå vad jag menar.. men jag tänker inte ödsla bort min tid!

Jag kommer fortsätta på detta vis för det går bara bättre och bättre!

 

[Elektron]

Då får man önska rovdjuret lycka till. Och jag tackar för dina försök att reda ut alla ev. oklarheter. Hmmhm....

 

[artemis]

Jag har också bevittnat den typen av både ridning och tömkörning faktiskt, rätt ofta de senaste åren. Och jag blir beklämd. Visst stressar det hästarna, tveklöst, att inte kunna se, inte kunna balansera sig eller använda kroppen på rätt sätt, att tvingas övertänja nacken och knappt kunna andas! Jag såg det ALDRIG under mina tidigare ridår, när jag egentligen var mer ute på tävlingsplatser och annat. Och tänk, folk red sina hästar i form ändå, utan inspänningar eller skarpa bett. Undrar hur det kom sig? :smirk:

Men jag håller inte med om att man måste ingripa, säga sin åsikt där och på plats och sedan hålla tyst här. Av två anledningar:
1) Folk tar inte kritik, ens om det framläggs som försiktiga synpunkter, frågor eller idéer. Folk ogillar när okända människor lägger sig i deras angelägenheter.
Jag ogillar om någon lägger sig i vad jag gör med min häst, för jag anser mig ju vara mycket noga med allt jag gör med henne, läser och lär och tar hjälp av folk jag tycker verkar kunna sina saker. Sedan omvärderar man ibland, och det är ofta obehagligt, med tankar som: usch vad stackars pålle måste farit illa när jag inte visste bättre. Men det är saker som kan behöva mogna fram inom en själv, för att man faktiskt ska förändra sitt beteende.

2) Var hör sådana upplevelser och diskussioner kring vad som är rätt och fel, mer hemma än på ett diskussionsforum? Var gör de störst nytta, sprids till flest människor? De får ju bredd genom att fler kan "lägga sig i" och komma med sina tankar, nyanserna blir fler. Och det är ju bra. Bra att folk kan läsa att många reagerar över den här sortens hästträning. Det kanske kan få dem att fundera på om det kan finnas alternativ, få dem att ifrågasätta sina idéer. och då kan de kanske förändras.
Det är vad jag tror och hoppas på!

Sedan är det väl jättebra med civilkurage, om man har det. Att om man ser uppenbart djurplågeri påpeka detta, eller anmäla. Eller att bara använda sin kunskap till att hjälpa yngre ryttare / stalltomtar tillrätta.
Men att komma med invändningar eller ifrågasättanden gentemot okända människor, för att inte tala om en äldre eller mer statusfylld person (tävlingsryttare, tränare, stallägare eller så) - det är verkligen inte självklart att man kan begära, eller självklart att det skulle hjälpa! Möjligen litar inte den personen på ens eget omdöme, möjligen har man själv fel (tror jag inte du har i denna fråga! OBS!), möjligen riskerar man mycket om man uttalar kritik osv.
Och då är det väl ändå bra att man har Buke att lufta sina tankar på!? Varför klagar debattrerna här på det? Vad gör de då här?

 

[Elektron]

Jo jag håller med dig.

Men grejen med att prata o m andra, ist för med, är att det ofta återges i helt andra versioner än den verkliga och sen är snacket igång att den och den gör så och så. När den tionde personen drar historien har den inte många likheter med den ursprungliga. Jag säger inte att det var så i just det här fallet, men ofta.

Och jag är hjärtligt trött på att höra massa struntprat om människor jag vet är seriösa med sina hästar och jag förstår inte varför det ska vara så mycket baktalande i hästbranschen - kan man inte hjälpa varandra ist? Varför är det så svårt att säga att nån är duktig och så lätt att snacka när andra gör "fel"?

Klart att det kan vara svårt att ta kritik om en okänd människa kommer och lägger sig i men jag tror det har mycket med att göra hur den läggs fram. Jag har själv svårt att ge kritik och särskilt till nån jag inte känner men man kan ju fråga v a r f ö r dom gör som dom gör och se om det kanske finns en tanke bakom och inte fördöma allt som vid första anblicken ser galet ut. Det finns inga universalmetoder när man jobbar med individer - och det gäller både hästar och människor.

 

[artemis]

Jag lyssnar inte gärna på skvaller i stallar, av just de anledningar du nämner. Jag kan t o m tänka att "hmmm, någon som blir så sågad av allmänheten kanske har någon intressant idé, med tanke på hur dum allmänheten är".

Men det här var ju inte ett sådant fall! Ingen nämnd, ingen specifik person som blir svartmålad. Helt okey, och bra underlag för att diskutera fenomenet då, tycker jag. För jag ser inte heller en enda rimlig anledning till varför man skulle dra ihop en stressad fyraåring, protesterade den inte från början så kommer den att göra det då! När min treåring är odräglig, stressad, stökig - så släpper jag henne lös och smackar på - så får hon lösa sin överskottsenergi som hon finner bäst. Då blir jag inte lidande, vi inte ovänner, och kan då fortsätta jobba lite, när orsaken till problemet är löst. (Okey att hon då är lite trött, men tänk så lydig - hon vet nämligen att när man är duktig, så avslutas passet snart.)

Men visst kan man ge komplimanger till folk man tycker är duktiga! Det borde alla göra mer! Komplimentera deras hästar om de ser välmående, väluppfostrade eller trevliga ut på annat sätt. Eller berömma och kanske be om tips vad gäller arbetsmetoder om man tycker någon visar upp ett bra samarbete med sin häst. Jag har blivit jätteglad när jag fått höra sånt om mig och hästen. Och levererar gärna tillbaka något snällt när jag tycker någon förtjänar det.

 

[Elektron]

Men det finns säkert dom som tycker det är helt galet att du släpper din häst lös och startar en diskussion om att du släpper henne och jagar på så hon blir helt stressad och så blir det en helt galen diskussion iaf för nån annan upplever saken på ett helt annat sätt än du.

Jag vill helst se det jag diskuterar med egna ögon. Men det är ju svårt att diskutera saker öht då förstås... Nåja, jag tror vi förstår vad vi båda menar iaf.

Och jag brukar tänka precis som du så fort jag får höra om nån som använder sig av okonventionella metoder - att där kan det finnas nåt intressant! Och särskilt när jag efter drygt 20 år med hästar stod med en sk "problemhäst" på halsen.

 

[artemis]

Absolut! Baktala folk är otrevligt, och fegt. Att bli baktalad är obehagligt. Jag tror också att vi är överens!

Jag vet att folk kan bli skeptiska mot vad jag gör med hästen. Men som jag skrev, jag tycker mig ha bra anledningar att göra det jag gör. Man får leva på de komplimanger man får, svara artigt och villigt på frågor folk kan ha, och strunta i de som inte har bättre saker för sig än sprida rykten eller se världen genom sotsvarta glasögon.
Småkul exempel på vad jag varit "utsatt" för:
Jag har fått höra av uppbragt röst från läktaren att hästen haltade en gång när jag satt och red min gamla läromästare i kort galopp (piruett embryon) - men min mer erfarne tränare suckade och sa att de nog inte hade sett en häst gå i samlad galopp förr...
Jag har även fått höra att jag tränat unghästen dyngsur av svett efter att ha spolat av henne i somras. Och då hade jag ändå berättat för ryktesskaparen (som inte var svår att spåra) att det var just projekt badning som pågick.
Det är bara att sucka.
Jag har å andra sidan fått höra att det är fantastiskt att se så trevlig relation jag har med min häst, och att hästen är väluppfostrad (vilket är kul eftersom jag gjort det själv). Har även hört en hovslagare förtjust klucka "Den har aldrig fått pisk va? Det är bra."
Det får väga upp de gånger jag fått höra att jag "måste" vara hårdare mot hästen, eller att hon är stökig på det ena eller andra viset...