kompis87
Trådstartare
Jag har nog nyss insett att jag faktisk är sjuk, i ätstörnings-beteende.
Hemma i vardagen tänker jag inte så mkt på det, jag har svält mig till och från i tio år men aldrig hamnat på sjukhus, jag har hållt mig på en viss nivå eller vad man ska säga. Ingen i min familj vet eller min vänner. Men i vardagen har jag oftast mina rutiner och brukar hålla mig relativt "frisk"
Men nu är jag på semester för första gången på 7 år. Jag reser med ett sällskap jag inte känner så bra, och redan igår på dag 2 kände hur stort problem detta verkligen är. Det största problemet är att efter all svält som min kropp fått stå up med under åren så har min mage tagit stryk en del, så jag måste vara försiktig med vad jag äter och när och inte äta för mkt åt gången. Det resulterar då i att jag får jätte ont i magen och diarré som kan hålla i sig i ett dygn. Detta är jag ju såklart rädd för att det ska hända speciellt nu när jag reser, så igår vid 15 tiden hade jag inte ätit på 24 timmar och alla i mitt sällskap skulle äta ute och där sitter jag och vet att det är omöjligt för mig att äta något. Jag VILL äta och vara som dom andra och ha kul inte sitta där med ett glas vatten med jag har inget val, för hade jag ätit då så hade jag fått panik ont i magen och vi hade en bilresa på 4 timmar framför oss.. Jag fick kämpa mig igenom den middagen när jag satt och tittade på dom andra för att inte börja gråta när jag inser att jag faktiskt är sjuk och jag har pajat min egen kropp...
Så dag två på min semester, tio dagar kvar och här sitter jag med sus i öronen, ben som domnar av och enormt blodsockerfall hela tiden och vet inte vad jag ska ta mig till riktigt.. Och vad ska jag göra när jag kommer hem? Måste jag prata med någon? Går det att bli bättre och leva normalt? Laga min kropp?
Jag skäms så otroligt mycket över detta..
Hemma i vardagen tänker jag inte så mkt på det, jag har svält mig till och från i tio år men aldrig hamnat på sjukhus, jag har hållt mig på en viss nivå eller vad man ska säga. Ingen i min familj vet eller min vänner. Men i vardagen har jag oftast mina rutiner och brukar hålla mig relativt "frisk"
Men nu är jag på semester för första gången på 7 år. Jag reser med ett sällskap jag inte känner så bra, och redan igår på dag 2 kände hur stort problem detta verkligen är. Det största problemet är att efter all svält som min kropp fått stå up med under åren så har min mage tagit stryk en del, så jag måste vara försiktig med vad jag äter och när och inte äta för mkt åt gången. Det resulterar då i att jag får jätte ont i magen och diarré som kan hålla i sig i ett dygn. Detta är jag ju såklart rädd för att det ska hända speciellt nu när jag reser, så igår vid 15 tiden hade jag inte ätit på 24 timmar och alla i mitt sällskap skulle äta ute och där sitter jag och vet att det är omöjligt för mig att äta något. Jag VILL äta och vara som dom andra och ha kul inte sitta där med ett glas vatten med jag har inget val, för hade jag ätit då så hade jag fått panik ont i magen och vi hade en bilresa på 4 timmar framför oss.. Jag fick kämpa mig igenom den middagen när jag satt och tittade på dom andra för att inte börja gråta när jag inser att jag faktiskt är sjuk och jag har pajat min egen kropp...
Så dag två på min semester, tio dagar kvar och här sitter jag med sus i öronen, ben som domnar av och enormt blodsockerfall hela tiden och vet inte vad jag ska ta mig till riktigt.. Och vad ska jag göra när jag kommer hem? Måste jag prata med någon? Går det att bli bättre och leva normalt? Laga min kropp?
Jag skäms så otroligt mycket över detta..