Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Hann inte läsa detta innan jag postade. Men kanske ni skulle skaffa en sådan kamera som man även kan kommunicera genom, och bara säga "nej" när han börjar bita på väggen? Evt ge honom en pinne/stock som han får bita på, om han inte är interesserad av tuggben?
En munkorg man har hemma är en helt annan än den som är hos veterinären. Hos veterinären ska munkorgen sitta tajt så att hunden inte kan bitas. Den är endast ämnad och tillåten korta stunder. Det är inte konstigt att en del hundar upplever obehag av en sådan munkorg.
Har ni testat munkorg gjord i plast eller stål som sitter som ett galler över nosen? Hunden kan då fortfarande öppna munnen för att hässja till exempel och den sitter inte och kniper åt. Liknande finns även i tyg som ett nät. De kan man sedan med fördel använda även hos veterinären.
Hundar som man vet behöver munkorg hos veterinären rekommenderar jag alltid att de köper en egen som de tränar hunden till att använda i en trygg situation (träna i pytte pytte steg inte bara drämma på hela grejen direkt), och sedan när hunden är van har den den redan på sig när den kommer till veterinären. Så mycket lugnare och tryggare besök för hunden då!
Det spelade ingen roll hur hon jobbade, och det var inte separation utan snarare att hon var "fardig vilad" efter ett par timmar oavsett hur mycket hon jobbat och kande sig uttrakad. Jag anvande bur nar jag lamnade henne och dar sov hon lungt tills jag kom tillbaka medan vi tranade pa att kunna vara los i huset utan att ha henne i samma rum. Oftast lamnade jag henne med ett ben eller en "bully stick" i buren och buren ar fortfarande hennes absoluta favorit stalle att lagga sig och hon kraver att ha den att sova i pa natterna.
I hennes fall beror hennes svarighet att koppla av mer pa en genetisk overraskning an dalig avel da alla hennes syskon, och alla andra valpar fran bada foraldrarna, varit helt normala valartade rottisar. Hon ar i mangt och mycket fortfarande en "nut case" ... men hon ar min Princess och jag har lart mig leva med en nut case till hund till den milda grad att jag skaffade en Malle
2:a på passivitet är ju bra
Simning kanske kan vara något för din hund. Och då inte allmänt badande och hämta pinnar i vattnet utan mer målmedveten simning. Vintertid är det iofs svårt men sommartid är det kanon att låta dem simma efter roddbåt/kanot, längs brygga.
Parkor i skogen i hop med intrevallträning i backar. Då får både hjärnan och kroppen jobba.
Wightpulling kanske kunde vara en aktivitet som får igång dragsuget i hunden? Det är ju ganska stor skillnad för hunden att dra föremål med föraren framför sig mot att ha föraren bakom.
Uppletande i svår terräng kanske också kan vara något? Gärna att det blir ganska svårt så han får jobba en stund innan han hittar vad du nu än har lagt ut. Då får han både jobba med kropp och knopp samtidigt.
Du vill inte säga vad det är för ras?
Jag håller med @linnsan angående bur, för både er och hundens skull. Ni slipper vara stressade över vad han hittar på och han slipper ha stressade ägare (och slipper skada sig!). Det blir ju även en trygghet för hunden om han har svårt att varva ner på större yta liksom.
Och så skulle jag väl se över aktiveringen. Blir han verkligen TRÖTT ibland? Eller mest smånöjd? Det sista räcker ju på en hund med bra nerver, även om de vill ha mer, men en hund som inte riktigt kan varva ner själv behöver ju bli trött på ett annat sätt.
Undrar med vad det är för ras? De fungerar ju lite olika =)
@pusselbiten Men om han sover gott så som du beskriver, när går han lös på inredningen?
Utifrån din planering här verkar det som att ni gör flera mindre aktiviteter varje dag. Det undviker jag: jag kör hellre längre pass några gånger i veckan, än flera "småpass". Längre pass med rätt svårighetsnivå tar ut hunden på ett bättre sätt än flera småpass där man bara ökar aktiviteten under en kort stund flera gånger om dagen. Jag tänker att det snarare blir frustrerande för hunden istället för ett tillfälle där de får ta ut sig ordentligt mentalt.
Nu har jag förvisso inte brukshund, och träningen varieras beroende på säsong, så våra veckor ser ganska olika ut. Men "normalt" sett så tränar vi sök 2 ggr/vecka, spår 1 ggr/vecka, samt lydnad 2 ggr/veckan. Helger blir ofta diverse hundaktiviteter, tävling, utställning, osv.
@pusselbiten Generellt så är ju inte ”springa lös” och ”leka med kompisar” något som gör en brukshund riktigt trött. Så det du ser som en riktigt trött hund efter de sessionerna kan jag tänka mig att flera av oss andra snarare skulle se som vila. Jag tror inte din hund behöver aktiveras MER, bara annorlunda. Som någon skrev, utmanande uppgifter där hunden måste jobba självständigt under längre tid och inte har facit, i en annan miljö än hemmiljö.
@pusselbiten Generellt så är ju inte ”springa lös” och ”leka med kompisar” något som gör en brukshund riktigt trött. Så det du ser som en riktigt trött hund efter de sessionerna kan jag tänka mig att flera av oss andra snarare skulle se som vila. Jag tror inte din hund behöver aktiveras MER, bara annorlunda. Som någon skrev, utmanande uppgifter där hunden måste jobba självständigt under längre tid och inte har facit, i en annan miljö än hemmiljö.
Tack för input!
Som sagt så går han lös på inredningen så fort jag inte är närvarande. Jag jobbar ju hemifrån och är oftast hemma på min plats så att säga, men går jag ned till tvättstugan så vaknar han ju såklart för att jag stänger och låser dörren och dår går han på inredningen. Lika om jag går ut med soporna eller som tidigare nämnt går på toaletten med stängd dörr.
Tack för input!
Som sagt så går han lös på inredningen så fort jag inte är närvarande. Jag jobbar ju hemifrån och är oftast hemma på min plats så att säga, men går jag ned till tvättstugan så vaknar han ju såklart för att jag stänger och låser dörren och dår går han på inredningen. Lika om jag går ut med soporna eller som tidigare nämnt går på toaletten med stängd dörr.
Låter isf som grov separationsångest.
Hade en Rottisblandning i unga år som gjorde så. Det räckte att jag gick de 10 m till postlådan för att han skulle börja tugga.
I vårt fall hjälpte inte ensamhetsträningen eller aktivering. Han var tyvärr en av dem som hade en viss ängslighet i sig.
Då jag inte kunde ändra mitt liv så till den grad att han jämnt kunde vara med så fick jag tillslut omplacera. Säger dock inte att så måste vara/bli för er utan delar bara med mig av min upplevelse av liknande händelse.
Jag tycker också att det låter som kraftig separationsångest.
@pusselbiten Det verkar som att de tillfällen som du är borta ändå är ganska korta. Kan du erbjuda hunden alternativ att hantera separationsångesten på, t.ex. genom att äta/tugga som ju är lugnande? En fylld kong, hundmat utspritt över ett rum, ett ben att tugga på, osv. Eller blir hunden så stressad att äta/tugga blir helt ointressant?
Mina brukshundar får inte alls lika mycket daglig aktivering men håller sig lugna ändå.
Tycker inte du ska aktivera mer utan byta ut viss fysisk aktivering mot mental.
Tex hade jag personligen skippat att släppa i rasthage med andra hundar. Men det är inte alls säkert att det hjälper mot gnagandet/separationsångest.
Sen tycker jag det låter konstigt med en brukshund som inte vågar gå mer än sex meter från sin förare i budföringen. Har hunden problem med folk? Gillar den godis? Kampar den?
Var i landet bor du? Tänker om du vill ha tips på tränare
Jag ska fundera om jag vet någonJa, han är väldigt speciell och som sagt, inga gener som har ärft då dessa inte hittas någonstans annars. Utan handlar ju om en väldigt orolig/osäker individ. Han har problem med folk och är väldigt restriktiv mot nya människor. Gillar inte kladdigt/färskt godis utan tar helst små och torra bitar (vilket bara det är en skillnad från hans släkt som är världens matvrak och glufsar i sig allt ) Han gillar att kampa.
Budföringen har vi tränat på personer som han sedan innan har accepterat och gillar så att det inte blir en ny människa till råga på allt. Men när jag sänder honom så tvekar han, vänder om och tittar bakåt, springer sakta. Sedan sätter han sig fint hos mottagaren (då ser han ju mig..) äter sitt torra godis, låter sig klappas och på kommando springer i ilfart tillbaka till position hos mig, nu utan att tveka.
Bor i Östergötland och tar gärna tips på bra tränare i hela länet och även i närliggande.
Min mallehanes veckoschema ser ut ungefär så här:
Morgon/middag/kvällrastning ca 15 minuter vardera.
Utöver det tränar jag lydnad/platsliggning/skott/budföring två-tre gånger i veckan, uppletande två-tre gånger i veckan, spår ca en gång i veckan (just nu), skydd en gång i veckan, sök en gång i veckan och ren fysträning en gång i veckan.
Han hade säkert kunna träna mycket mer än så men jag har helt enkelt inte tid med mer.
Jag ska fundera om jag vet någon
Låt han kampa med mottagaren istället för godis (eller kör båda delarna) och gå och möt upp honom hos mottagaren så han blir trygg hos denne. Onödigt att skicka tillbaka till dig. Kör på samma person ett tag tills osäkerheten släpper Så hade jag gjort i alla fall