Sv: Innekatter - bli utekatter?
Om jag ska vara ärlig så förstår jag inte riktigt hur du resonerar. Vår katt har det riktigt bra, och skulle hon bli överkörd och lida, ja då får man se till att avsluta lidandet på stört.
Eftersom du verkar vara så fruktansvärt emot att djur ska ha det så "naturligt som möjligt" hur resonerar du då ang alla vilda djur, och hur de går sitt öde till mötes? De flesta vilda djur går inte mot en smärtfri död. De flesta människor går inte heller mot en smärtfri död. Döden är överlag inte smärtfri helt enkelt.
Har varit riktigt närma döden själv en gång, och det var inte smärtfritt. Men, jag skulle ändå inte vilja ha levt ett tråkigt instängt liv tills pension.
ALLA lider lika mycket när man dör överkörd, oavsett vilket liv man haft. Oc när jag, eller mina djur dör, då hoppas jag att vi alla haft ett roligt och stimulerande liv!
Hur tycker du vi ska göra när missen vill ut då? När hon väcker (puttar med tassen mot ansiktet) oss om mornarna och vill ut, när hon börjar jama vid dörren för att hon vill ut. (hon har toa inne, hon behöver inte gå ut om hon inte vill).
När hon hade rymt ut första gången så satt hon dag ut och dag in och jamade vid dörren för att hon ville ut.
Ska man bara fräckt stänga in henne och säga att hennes liv är förpassat till betongens väggar?
Allt handlar ju om hur man värderar ett liv, och vad man tycker att ett liv är värt.
Ett bra liv är ett liv i frihet i största möjliga mån. Så resonerar jag, och alla djur jag tar över försöker jag se till att de har så stort utrymme som behövs för att de ska kunna springa, flyga, röra på sig naturligt på.
Har zebrafinkar, vi byggde om ett rum som de har som "bur" nu.
Kaninerna har också ett rum att röra sig i, när vi är hemma har de hela huset att leka i.
Hamstern fick ta över badkaret för att det var snabbaste, största, lösningen när vi akut fick ta emot henne.
Hästarna går under vintern i en stor skogshage och under sommarna i stora varierande beteshagar.
Och katten, hon är inne när hon vill, och ute när hon vill. Det tycker jag är det mest naturliga jag kan erbjuda henne, för tillfället.
Och det är fördjävligt att vi bor så närma vägen. Men vi hade inte planer på att skaffa katt när vi flyttade hit. Och huset i sig är bara steget mellan lägenhet och gården.
Jag kan garantera att hon har lika ont ändå om hon inte dör direkt. Den enda som mår bra av det tänkandet är du, det är ditt/ert sätt att slippa dåligt samvete. Katten lider lika mycket i det ögonblicket oavsett vilket liv den haft innan. Eller tror du verkligen att katten i dödsögonblicket ligger och tänker trots brutna ben i kroppen, trots inre blödningar och kanske utploppade ögon mm ligger och tänker "Äsch, vad spelar det för roll, jag har i alla fall haft ett bra liv"?
Att jämföra med människa och häst blir fel, människan är helt medveten om riskerna, det är inte katter. Människan kan tänka på ett helt annat sätt än katterna så det går inte att jämföra katt och människa. Man brukar säga att katten har ungefär samma trafikvett som en 3-åring, hur många föräldrar släpper ut sina 3-åringar i närheten av trafiken helt utan uppsikt?
Enligt Vägverkets uppskattas fler än 44 katter om dan bli ihjälkörda på vägarna i Sverige.
Om jag ska vara ärlig så förstår jag inte riktigt hur du resonerar. Vår katt har det riktigt bra, och skulle hon bli överkörd och lida, ja då får man se till att avsluta lidandet på stört.
Eftersom du verkar vara så fruktansvärt emot att djur ska ha det så "naturligt som möjligt" hur resonerar du då ang alla vilda djur, och hur de går sitt öde till mötes? De flesta vilda djur går inte mot en smärtfri död. De flesta människor går inte heller mot en smärtfri död. Döden är överlag inte smärtfri helt enkelt.
Har varit riktigt närma döden själv en gång, och det var inte smärtfritt. Men, jag skulle ändå inte vilja ha levt ett tråkigt instängt liv tills pension.
ALLA lider lika mycket när man dör överkörd, oavsett vilket liv man haft. Oc när jag, eller mina djur dör, då hoppas jag att vi alla haft ett roligt och stimulerande liv!
Hur tycker du vi ska göra när missen vill ut då? När hon väcker (puttar med tassen mot ansiktet) oss om mornarna och vill ut, när hon börjar jama vid dörren för att hon vill ut. (hon har toa inne, hon behöver inte gå ut om hon inte vill).
När hon hade rymt ut första gången så satt hon dag ut och dag in och jamade vid dörren för att hon ville ut.
Ska man bara fräckt stänga in henne och säga att hennes liv är förpassat till betongens väggar?
Allt handlar ju om hur man värderar ett liv, och vad man tycker att ett liv är värt.
Ett bra liv är ett liv i frihet i största möjliga mån. Så resonerar jag, och alla djur jag tar över försöker jag se till att de har så stort utrymme som behövs för att de ska kunna springa, flyga, röra på sig naturligt på.
Har zebrafinkar, vi byggde om ett rum som de har som "bur" nu.
Kaninerna har också ett rum att röra sig i, när vi är hemma har de hela huset att leka i.
Hamstern fick ta över badkaret för att det var snabbaste, största, lösningen när vi akut fick ta emot henne.
Hästarna går under vintern i en stor skogshage och under sommarna i stora varierande beteshagar.
Och katten, hon är inne när hon vill, och ute när hon vill. Det tycker jag är det mest naturliga jag kan erbjuda henne, för tillfället.
Och det är fördjävligt att vi bor så närma vägen. Men vi hade inte planer på att skaffa katt när vi flyttade hit. Och huset i sig är bara steget mellan lägenhet och gården.