Ingen begravning

[Raderad medlem 94602]

Min mamma avled 1 februari och vi hade ingen begravning, ingen sten eller ens namnskylt.
Min pappa fick ett brev med det datum de spred askan.

Vi kommer ha minnesstund för våra närmaste på min kusins krog där de tillbringat mycket tid och fester. Efter minnesstunden kommer de som vill kunna köpa ett paket med mat och övernattning sen blir det musik och dans hela natten. Precis som hon var, en riktig partyprinsessa.

Beklagar sorgen.
Låter som en liknande tillställning vi kommer att ha för pappa.

 

[Rie]

Mänskligt att döma är det inte eoner av tid kvar i livet. Kanske dags att börja fundera konkret.

Jag har också börjat fundera lite över sådana här saker.
Förhoppningsvis gör jag något när saker har börjat ramla på plats.

 

[ancan]

Nu har jag inte läst igenom hela tråden, men min far var väldigt tydlig med att han inte ville ha någon begravning. Han hade själv,under hela sitt liv upplevt begravningar som oerhört jobbiga och tunga,därav hans val.
För mig som kristen var det sorgligt, men ändå självklart att följa hans vilja. Han var också tydlig över var hans aska skulle strös, vilken sång vi skulle sjunga och. Vilkenårstid det skulle ske.

Jag,hans fru, mina syskon och våra barn o. Barnbarn träffades min lilla bykyrka, vårpräst läste en dikt,sa några ord, sedan tog vi urnan och tog oss till utvald plats.

Där hade vi en fantastiskt lugn o fin stund tillsammans.
Precis som pappa ville och verkligen ett vackert minne.

När jag går/ rider förbi den platsen nu, när jag ser vinden susa i träden,över gräset så är det pappas ande som gör mig påmind om det som var

Nu blev jag. Visst lite flummig ,men för mig är det numera helt självklart att acceptera en människas sista vilja fullt ut.

 

[athena_arabians]

Jag tycker begravningen ska spegla den avlidna och det är först och främst den avlidnes vilja som skall respekteras. Självklart ska man få bestämma hur ens sitsa vila och hyllning ska te sig! Jag skulle vrida mig i min grav om jag fick en väldigt religös begravning eller om jag blev jordfäst i kista bara för att någon annan ville ha det så. Jag skulle heller inte vilja ha vem som helst närvarande. Jag har önskemål i stora drag i det om känns viktigt för mig...dock inte in i minsta detalj, det som känns mindre viktigt får de anhöriga styra över. Jag hoppas mina efterlevande respekterar mina önskningar och förstår varför jag ville ha det på ett vist sätt.

På fredag ska vi minnesceremoni för min far. Han önskade ingen begravning och han avskydde att stå i centrum och han tyckte det var slöseri med pengar med begravningar . Att då ordna till en kyrklig begravning på traditionellt sätt med kaffe i församlingshemmet känns inte som att hedra honom. Ist blir det bara familjen och hans två närmsta vänner. Pappa är redan kremerad sen ett par månader (Han avled utomlands) så detta blir mer en samankomst för oss att minnas och sörja tillsammans. Vi har hyrt en privat del av en restaurang där vi ska äta, spela pappas favoritmusik och se bilder och minnas honom. Är rätt säker på att detta hade han uppskattat att vi gjorde på det här sättet och jag vet att han gärna hade velat deltaga själv i den här kvällen. På sätt och vis kanske han gör det?

Vår mammas begravning var raka motsatsen. Massvis med folk och traditionell bortsett från att vi valde att spela rock i kyrkan för det älskade hon och att hon sen blev spridd i havet (hennes önskan). Den begravningen kändes inte "mamma" egentligen och både jag och min bror hade svårt att ta till oss att detta var ett sista avsked för våran mamma för det var för lite hon över det. Men hennes sambo ville ha det så.
Så jag tycker det är väldigt viktigt att begravning eller minnesceremoni är en hyllning/spegling av den avlidne och dennes önskningar. Och en begravning eller minnesceremoni får se ut precis hur som helst, vara hur konstig som hels, bara man känner att det här hade XX gillat.

Jag håller med dig i stort. I pappas fall visste jag ju trots allt att han ville ha begravning i kyrkan (han var med i Svenska kyrkan) och jag har varit (tyvärr) på tillräckligt med begravningar med honom för att veta hur man sas gör det. Prästen var outstanding, han kände inte pappa men var hem och pratade med mig innan och jag berättade mina minnen, om mamma och pappas katt Tassa (som ligger på min säng i fältkontoret nu och har bestämt att min särbo är hennes husse efter pappa gick bort). Prästen fick med allt som var viktigt. Eftersom pappa inte lämnat några önskemål fick jag försöka klura ut hur han ville ha det och jag tror han hade varit nöjd. Som sagt, vädret var med. En blåsig och mulen höstdag men när klockorna började ringa blev himlen klar och kistan badade i solsken. Solskenet följde sedan klockringningen. Enligt särbon var det någon som hämtade pappa, enligt mig var det pappa som var med. När prästen började tala blev det mulet igen och fortsatte vara det resten av dagen.

 

[aprilmaj]

Min morfar dog för många år sedan och hans begravning var speciell. Han var uttalad ateist, vilket var ovanligt på den tiden i hans hembygd. I livet var han rebell på många sätt, vilket även det var ovanligt, och han ville att det skulle speglas också när han dött.

Präst och kyrka gick inte att undvika, men det var hans äldsta vän som höll i allt och höll tal, i enlighet med morfars önskan. Hon hade på sig en rödblommig klänning, vilket byborna rynkade på näsan åt. Det brydde hon sig inte om alls, utan svepte in som en storm och berättade om hans liv och det blev en salig blandning av skratt och gråt. Det var härligt, precis som det skulle vara.

Hon betonade hans upprorslusta, att det var en påminnelse till oss alla att det är det som gör att saker förändras. Hon berättade om kriget, vad han hade uträttat och blivit utsatt för. Men också hans sinne för glädje och humor. Hon gav en hel massa exempel på detta, t ex egentligen oviktiga knasigheter som att hans helvita hund hette Svarten.

Sedan avslutade hon med att begravningen skulle utmynna i morfars anda; att skapa fest när det är jävligt. Och så blev det. Med trattgrammofon och stenkakor med eldig tango från hans yngre dagar.

 

[athena_arabians]

@aprilmaj: Låter som en ypperlig begravning! Skratt är viktigt, hur det än är tycker jag en begravning ska fira personen i frågas liv.

På min begravning förväntar jag mig flera låtar av Sabaton