Sv: Svalur fra glaesibae
Det svarta stoet heter Svala från Rudet. Hon är född 1994 och u Fema frá Arnastödum. Hon är femgångare med mjuk tölt och snabb flygande pass. Hon är mycket speciell, ingen häst för vemsomhelst.
Det bruna stoet heter Finette från Börsebo. Hon var född 1979 och e Faxi frá Reykjúm. Hon var ca 130 cm i mankhöjd. Jag började rida henne 1990, köpte henne -99 och ägde henne tills hon avlivades 2003. Hon var mycket lugn redan som unghäst berättade hennes förra ägare. Han körde med henne i skogen ibland men mest gick hon som gräsklippare. Ibland leddes hon med barn på ryggen. Hon var alltså 11 år när jag började rida henne och jag var 13 år med ett års ridskoleridvana och jag fick kämpa för att få henne dit jag ville i början. Red jag på åkern drog hon sig hela tiden mot hagen där hennes kompis gick och red jag längs vägen ville hon inte springa bortåt utan skrittade i sitt eget tempo fast jag sparkade på henne (en gång slog jag till hårt med spöet, då vände hon och sprang hem), på hemvägen både travade och galopperade hon när jag ville. Med tiden gick hon allt bättre, vi blev riktigt samspelta till slut. Hon hade ganska markbundna rörelser och tölten var långsam men hon var bekväm att sitta på.
Jag har en bild på Flipi som föl som jag fått av Kaspas ägare. Han var jättesöt.
Jag har träffat Flipis lillasyster Glaeda. Hon är fin, bedömd i klass 2.
Det svarta stoet heter Svala från Rudet. Hon är född 1994 och u Fema frá Arnastödum. Hon är femgångare med mjuk tölt och snabb flygande pass. Hon är mycket speciell, ingen häst för vemsomhelst.
Det bruna stoet heter Finette från Börsebo. Hon var född 1979 och e Faxi frá Reykjúm. Hon var ca 130 cm i mankhöjd. Jag började rida henne 1990, köpte henne -99 och ägde henne tills hon avlivades 2003. Hon var mycket lugn redan som unghäst berättade hennes förra ägare. Han körde med henne i skogen ibland men mest gick hon som gräsklippare. Ibland leddes hon med barn på ryggen. Hon var alltså 11 år när jag började rida henne och jag var 13 år med ett års ridskoleridvana och jag fick kämpa för att få henne dit jag ville i början. Red jag på åkern drog hon sig hela tiden mot hagen där hennes kompis gick och red jag längs vägen ville hon inte springa bortåt utan skrittade i sitt eget tempo fast jag sparkade på henne (en gång slog jag till hårt med spöet, då vände hon och sprang hem), på hemvägen både travade och galopperade hon när jag ville. Med tiden gick hon allt bättre, vi blev riktigt samspelta till slut. Hon hade ganska markbundna rörelser och tölten var långsam men hon var bekväm att sitta på.
Jag har en bild på Flipi som föl som jag fått av Kaspas ägare. Han var jättesöt.
Jag har träffat Flipis lillasyster Glaeda. Hon är fin, bedömd i klass 2.
Har letat jätteläng och knappt hittat någonting.
