Sv: Inflammastion i knät. *långt*
Känner att jag bara måste få berätta.
I somras tränade jag min foderhäst i hoppningen, det gick mkt bra och vi planerade en debut i 120.
Men han började stanna på lite konstiga ställen, främst i kombinationer, andra hindret.
Juli - åkte in till Södertörn ATG klinik, verkade lite ojämn, spänd. Böjprov, visad hälta höger fram kotled, hovled samt höger hasled/glidlederna.
Röntgade och hittade ingenting fel, konstaterad inflammation efter att han inte haltat efter bedövning i de "skadade" lederna.
Behandlade med kortison och tuppkam i lederna.
Veterinären sa att det var i rätt tidigt skede och att det såg bra ut, han kunde bli bra snart.
Stod i boxen i en månad, sjukhage var ingen idé eftersom han sprängde den. 20 minuters promenader både morgon och kväll samt butta i 11 dagar. Det var ett helvete att få i honom butta. I maten gick det inte och sprutade man in fick man 90% på sig. Det var en kamp, han bet sönder en spruta så vi fick åka o köpa ny på apoteket
Andra besöket fortfarande inte helt ok, men bakbenet såg bättre ut än frambenet. De ville behandla igen. Kortison och tuppkam igen. Ingen butta dock (tack och lov!!!)
Promenader 20 minuter morgon och kväll.
Fick även specialbeslag på framhovarna, tåriktade svetsade ringskor.
Tredje besöket Började på Strömsholm, gick då med honom till Hästsjukhuset. Konstaterat friskt framben!!
Men bakbenet var inte riktigt bra. Behandlades igen. Fick stå i mindre hage. Promenerade enligt igångssättningsprogrammet, efter ett par veckor satte jag upp. Han var ÖVERLYCKLIG och var ivrig när han äntligen fick bära på mig.
Fjärde besöket Efter 4 veckor var vi tillbaka på återbesök och efter önskemål om ny veterinär då den senaste veterinären var inte riktigt kompentent nog att svara på mina frågor och ville inte lyssna ordentligt så jag ville inte ha henne igen.
Nya veterinären va jättebra, kollade och förstod hästens behov. Hon sa att han verkar lite ojämn men INTE halt. Hon sa att det såg mer ut som svaghet. Provade galoppera också, korsgalopp hela tiden = svaghet. Fick nytt igångssättningsprogram.
Femte besöket 4 veckor (8 veckor alldeles för tidigt) kom vi tillbaka. Jag hade märkt att nåt var fel, han var halt och kändes allmänt dålig. Longerade, såg inte bra ut. Böjprov, såg inte bra ut. Hon (veterinären) var väldigt tveksam. Det var höger bak som spökade om ingen förstod. Bedövade, blev bättre. Ville ta nya röntgenbilder. Men sa att hon inte trodde att han kunde bli frisk.
Föreslog behandling, försökte prata om hur man kan hålla honom igång som promenadhäst. När jag ställde frågan
"Hur stor är chansen att han blir helt återställd?" Tordes hon inte svara på rakt ut men började försiktigt med att det nog är dags att vi funderar på att triangelmärka honom. Aldrig mer tävling. Har vi tur kan han nog gå i alla gångarter på rakt spår.
Ringer hästens ägare (jag fodervärd) och diskuterade. Hon frågade om jag ville behandla. Jag sa att jag var tveksam och hon höll med. Vi kom överens att göra det vi inte ville göra. Sen pratade hon med veterinären själv.
Fick kort information om hur avlivning går till. Fick journalen också, läste i den. Man kan se hur han fallit ur under tiden, hur han blev sämre psykiskt sett samt fysiskt sett. Man såg också att det aldrig var 100% bra med hans högra bakben.
MEN när man longerade i galopp så höll han en fin galopp det ena varvet = korsgaloppen vid förra besök var svaghet.
Nu vet ni hur det gick med min foderhäst
Redan i somras såg man att han var ledsen, mådde dåligt. Var lycklig när han kom ut på promenader.
När vi kom tillbaka till Strömsholm så hade han redan magrat väldigt mkt trots fri tillgång till hö. Övergick till hösilage, gav mer kraftfoder. Såg fin ut i pälsen.
Sakta men säkert såg man hur pälsen blev "tufsig". Sen jag började rida honom fick han MASSA foder. Ökade från 10-15 kg hösilage, från nån näve korn/mål till 1 kg korn/mål samt betfor, mineraler m.m
Glansen i pälsen försvann.
Han hade en väldigt underbar glimt i blicken som tyvärr är borta nu.
Han springer inte längre i sin hage. Stirrar ut i intet.
Han mår inte bra av att bara stå eller bara promenera. Även blivit på dåligt humör oftare, var fräck mot alla allmänt och tjurig. Han skulle aldrig bli bra igen. Han var deprimerad också, allmänt olycklig. Revbenen var kvar, vinterpälsen släter över det ganska snyggt.
Det var därför jag och hans ägare beslöt att hjälpa honom att komma till de underbara ängarna.
Ibland måste man ta svåra beslut man inte vill ta
Lycka till! Du måste vara öppen för hur hästen mår, om den blir bra osv. Trivs den som sällskapshäst? Promenadhäst? Om inte, kanske är det dags att hjälpa honom till himlen, det är jättesvårt, tro mig.
