Ineffektiv arbetstid? Utbruten ur Budgetrådgivning

[Hippocampus]

Okej, jag har aldrig haft flextid utan förtroendearbetstid men ändå alltid haft satta arbetstimmar. Sen kan jag anpassa dem efter behov så länge det fungerar med dem jag jobbar med på det aktuella projektet.

Jag med. Jobbat så i alla år i offentlig förvaltning. Det är ett krav jag har.

 

[Araminta]

Diskussionen om effektivitet i tråden fick mig att fundera på hela modellen med att mäta arbete i produktion över tid - ie effekt. Samhällsmodellen idag bygger på att alla människor är ungefär lika effektiva. På X tid förväntas arbetare A, B och C alla producera ungefär 5. Problemet med den modellen är, som vi ser i tråden, att den inte stämmer med verkligheten. Det bara är arbetare B som faktiskt producerar 5 på X tid, A hinner bara med 2 och C får ihop 8. Snittet över gruppen är 5 men känslan av obalans är påtaglig.

Frågan är vilket mått vi ska använda för att göra det rättvist? Samhället idag premierar produktion, varför ska A göra mer bara för att hen råkar vara snabbare? Men vi har också en parallell debatt om arbetstid, varför ska C ständigt slita med övertid för att hen råkar vara skapt för ett långsammare tempo?

Det blir givetvis en teoretisk diskussion som förutsätter att A, B och C är i övrigt likvärdigt kompetenta och engagerade. Men det belyser frågan om vad det är som arbetstagaren får betalt för, är det hens tid eller är det hens produkt? Svaret varierar mellan branscher och sannolikt rör det sig i många lägen om lite av varje. Och i ytterligare branscher, däribland min egen, kommer man att ha ett sjå med att alls definiera vad det är man producerar (vård?) och hur denna ska mätas (hälsa?).

 

[skiesabove]

Diskussionen om effektivitet i tråden fick mig att fundera på hela modellen med att mäta arbete i produktion över tid - ie effekt. Samhällsmodellen idag bygger på att alla människor är ungefär lika effektiva. På X tid förväntas arbetare A, B och C alla producera ungefär 5. Problemet med den modellen är, som vi ser i tråden, att den inte stämmer med verkligheten. Det bara är arbetare B som faktiskt producerar 5 på X tid, A hinner bara med 2 och C får ihop 8. Snittet över gruppen är 5 men känslan av obalans är påtaglig.

Frågan är vilket mått vi ska använda för att göra det rättvist? Samhället idag premierar produktion, varför ska A göra mer bara för att hen råkar vara snabbare? Men vi har också en parallell debatt om arbetstid, varför ska C ständigt slita med övertid för att hen råkar vara skapt för ett långsammare tempo?

Det blir givetvis en teoretisk diskussion som förutsätter att A, B och C är i övrigt likvärdigt kompetenta och engagerade. Men det belyser frågan om vad det är som arbetstagaren får betalt för, är det hens tid eller är det hens produkt? Svaret varierar mellan branscher och sannolikt rör det sig i många lägen om lite av varje. Och i ytterligare branscher, däribland min egen, kommer man att ha ett sjå med att alls definiera vad det är man producerar (vård?) och hur denna ska mätas (hälsa?).

Jag tänker att det bästa vore att få välja (i yrken där det är applicerbart). Vill man bli mätt i antal enheter producerade per dag/vecka/månad, eller vill man bara logga tid (och det borde vara 6h/dag, Sverige ligger efter andra länder).

Var och en ska få ha möjlighet att kunna påverka sin arbetssituation, det tror jag ger mest hälsoeffekt för samhället i stort. Sverige har gräsliga siffror på sjukskrivningar för utbrändhet/utmattning, speciellt för kvinnor.

 

[Mia_R]

All min kontorstid försöker jag förlägga hemifrån och tar mina möten online om det går. Då kan jag anpassa min arbetstid till hovslagare, läkarbesök osv och jobba på med mina uppgifter utanför kontorstid om det behövs.

Övrig tid när jag jobbar skift är jag naturligtvis på plats.

 

[Sonic76]

Jag har ju förtroendetid. Utöver de 35 arbetsplatsförlagda timmarna har jag 10 timmar förtroendetid.
Jag gör det mesta av den på jobbet för där har jag materialet jag behöver. Men jag kan sitta hemma och jobba med.
Men när jag är på arbetet (lärare) så har jag nog inte mycket ineffektiv arbetstid

 

[Anna]

Jag har förtroendetid och flexibla tider. Så länge jag gör det jag ska och dyker upp på de möten jag tackat ja till, antingen på Teams eller på plats är det ingen som kollar mina tider. Jag är högpresterande och ökänt snabb, min chef uppmuntrar i det närmaste att jag går och fixar naglarna eller hämtar tidigt på förskolan eller whatever under dagen så länge det inte inkräktar på det jag ska göra jobbmässigt. Jobbar jag mitt i sommaren när få är på plats kan jag tillbringa dagen var jag vill så länge jag svarar på mail/telefon/chattar. Men det är ju ett ge-och-ta - jag svarar på mail tidig morgon, sen kväll och helg när det behövs, och har mer än en gång fått jobba lite grann på semestern när det krisat (ibland bokstavligen krisat). Det gör mig ingenting eftersom det är så fritt i övrigt.

Om jag jobbar åtta timmar effektiv tid varje dag? Definitivt inte, och särskilt inte när jag är på kontoret. Men ibland jobbar jag tolv och ibland fyra.

 

[lil-sis]

Vi har flex men också tider när det är tänkt att vi ska vara på plats eller iaf anträffbara.

Vi har stor frihet under ansvar vilket är en anledning till att jag är kvar där jag är. Jag kan träffa KKn mitt på dagen om jag inte har några möten och skriver jag bäst mellan 04 och 08 så jobbar jag då och är ”anträffbar” på kontorstid.

Jag är normalt effektiv och kan hantera en hög arbetsbelastning, jag gör mer än andra på samma tid och det jag gör är bra. Min nya chef antog att jag hade jobbat en massa år baserat på vad jag presterar.

Så nu när jag har en belastning som motsvarar min lön (dvs betydligt mindre än vad jag kan hantera) skäms jag ibland över tiden jag lägger på interna samtal. Men det är nästan alltid jobbrelaterat ändå.

Friheten att bestämma hur jag gör mitt jobb (inom lagar, regler och rutiner förstås) gör att jag kan hjälpa till att flytta, ha samtal i skogen eller hänga med gulliga barn en hel dag. Jag kan lösa problem som normalt inte faller inom mina arbetsuppgifter men det hjälper klienterna. Min nya chef är också kreativ med lösningar.

Svamligt. Exakt hur lång tid saker tar att göra tänker jag är irrelevant så länge det som behöver ske faktiskt sker.

 

[JohannaB]

Sen ska man ju komma ihåg alla yrken som kräver att man är på plats.
Sjukvården, äldreomsorgen, affärer, skola osv. Det ÄR trist att behöva schemalägga personal ”fast” och att veta att lovar man någon att flexa så kan de som blir kvar få en väldigt hög belastning. Och HUR man ska få till det bra är svårt att räkna ut.
Jag tror ju att kortare arbetstid för jobb där man inte kan flexa vore rimligt. Sen kanske även de som kan flexa skulle må bra av det men jag vidhåller att belastningen på dem som är låsta på sina scheman är högre.

 

[nullo-modo]

Jag tänker att det bästa vore att få välja (i yrken där det är applicerbart). Vill man bli mätt i antal enheter producerade per dag/vecka/månad, eller vill man bara logga tid (och det borde vara 6h/dag, Sverige ligger efter andra länder).

Var och en ska få ha möjlighet att kunna påverka sin arbetssituation, det tror jag ger mest hälsoeffekt för samhället i stort. Sverige har gräsliga siffror på sjukskrivningar för utbrändhet/utmattning, speciellt för kvinnor.

Har ju snarare gått åt andra hållet, att jobba på acord är inte alls vanligt idag utan något som aktivt jobbats bort.

 

[skiesabove]

Har ju snarare gått åt andra hållet, att jobba på acord är inte alls vanligt idag utan något som aktivt jobbats bort.

Jag menar inte accord/provision utan jag menar fortfarande månadslön. Men att insatsen ska mätas på olika sätt för olika personer, utefter vad de själva föredrar.

 

[nullo-modo]

Jag menar inte accord/provision utan jag menar fortfarande månadslön. Men att insatsen ska mätas på olika sätt för olika personer, utefter vad de själva föredrar.

Tycker ändå det är synd att alla har förpassats till samma tempo. Lärt mig att jobba snabbare inte lönar sig för då får en bara hjälpa en som är långsam och ändå få samma lön som dom som gör mindre och på köpet inte bli omtyckt av kollegor för man är för snabb.

 

[Fru_Tuvstarr]

Mitt drömupplägg! På distans också tack.

Jag skriver på tangentbordet snabbare än kollegorna, tänker snabbare, problemlöser extremt mycket snabbare... Men på mitt förra jobb var det tiden man var "såg aktiv ut" som räknades. Dvs långsammare kollegor ansågs jobba mer.

Snälla, låt mig få jobba på i det tempo som passar mig, de tider som passar mig, och döm mig inte om arbetsdagen bara är 2 timmar. Uppgifterna är ju klara, med god kvalitét och nöjda kunder. Och jag behöver vila.

Det är inte mitt fel att jag har räserbilshjärna. Jag jobbar annorlunda än en traktor, men jag jobbar hårt jag med.

Precis så är det för mig också. Obegripligt hur andra kan vara så långsamma och ta sådan tid på sig.

 

[nullo-modo]

Tycker ändå det är synd att alla har förpassats till samma tempo. Lärt mig att jobba snabbare inte lönar sig för då får en bara hjälpa en som är långsam och ändå få samma lön som dom som gör mindre och på köpet inte bli omtyckt av kollegor för man är för snabb.

Ofta brukar acord ha förväntad mängd så där kan ju en effektiv välja att gå hem eller stanna och tjäna mer.

 

[Lingon]

Sen ska man ju komma ihåg alla yrken som kräver att man är på plats.
Sjukvården, äldreomsorgen, affärer, skola osv. Det ÄR trist att behöva schemalägga personal ”fast” och att veta att lovar man någon att flexa så kan de som blir kvar få en väldigt hög belastning. Och HUR man ska få till det bra är svårt att räkna ut.
Jag tror ju att kortare arbetstid för jobb där man inte kan flexa vore rimligt. Sen kanske även de som kan flexa skulle må bra av det men jag vidhåller att belastningen på dem som är låsta på sina scheman är högre.

Att belastningen skulle vara högre på de som är låsta på sina schema låter väldigt märkligt tycker jag och det är rätt fördomsfullt att tro att bara för att man inte har låsta tider så har man mindre att göra på jobbet. Belastningen är relaterad till hur mycket man har att göra per tidsenhet, inget annat. Jag och mina kollegor har förtroendearbetstid och kan jobba hemifrån delvis. Det finns en hel del av mina kollegor som har mycket hög arbetsbelastning! Som jobbar mer än sina 8 timmar per dag för att hinna med.

 

[farin]

Jag jobbar heltid inom statlig myndighet, det är väldigt avslappnat jämfört med att jobba inom privat tjänst. Har 1 h lunch (2 h om jag vill) och 1 h betald rast varje dag. Många av mina kollegor sitter längre än denna betalda timme o sladdrar. Det har sina fördelar till viss del, då man lär känna sina kollegor väl o stressen går sällan upp väldigt högt. Samt man löser ofta jobbproblem även på rasterna. Chefen sitter också ofta kvar längre o pratar.

Själv lägger jag nog max 5 h per dag aktivt på mina arbetsuppgifter, varvar med rasterna o eget surfande mm. Men får alltid allt gjort i tid. finns det inget att göra finns möjlighet att flexa o gå hem tidigare, t.ex runt 14.30 snåret.

Ang o kunna prata o skriva samtidigt tror jag de flesta KLARAR AV det, men tycker själv att min kollega som kommer o frågar om råd förtjänar min odelade uppmärksamhet, likadant mailet jag skriver, därför försöker jag av princip att ta en sak i taget när det handlar om människor. Sen kan man ju såklart bolla flera saker om det krävs i situationen.

Nyfiken på vilket kollektivavtal ni har på den myndighet du jobbar på? Jag jobbar också på myndighet och vi har definitivt inte 1+1 eller 2+1 timme till lunch och rast!
I vårt avtal har vi 30 minuter lunch. Tid för fika förmiddag och eftermiddag finns för de flesta, oftast, men det finns dagar när individer inte hinner fika. Oftast är det då att en inte hinner fika samtidigt som de andra går, och då avstår i stället för att gå själv en stund innan/senare. Eller tar med en kaffe till mötet som gjorde att man missade fikat.

 

[SiZo]

Att belastningen skulle vara högre på de som är låsta på sina schema låter väldigt märkligt tycker jag och det är rätt fördomsfullt att tro att bara för att man inte har låsta tider så har man mindre att göra på jobbet. Belastningen är relaterad till hur mycket man har att göra per tidsenhet, inget annat. Jag och mina kollegor har förtroendearbetstid och kan jobba hemifrån delvis. Det finns en hel del av mina kollegor som har mycket hög arbetsbelastning! Som jobbar mer än sina 8 timmar per dag för att hinna med.

Som vi har diskuterat tidigare i tråden så beror det på hur man är som person. Olika personer uppskattar olika arbetssätt. Och jag tänker att det är bra. Så länge man är medveten om vad som passar en bäst så kan man välja arbeten eller företag som tillåter en att ha det arbetssätt som passar en bäst.

Men vet man inte så kan det såklart bli trubbel för en längre fram.

Jag behöver tex ha flera saker på mitt bord för att prestera optimalt. För då kan jag procrastinera ärende X medans jag gör ärende Y, och när ärende Z dyker upp så procrastinerar jag det med ärende X och vipps så har jag fått massor gjort när jag egentligen inte gjort "det jag ska". Har jag däremot bara X på mitt bord så vet jag av erfarenhet att det tar tid innan jag verkligen sätter mig med det. Så ett jobb där man tar "en i taget" fungerar inte för mig. Alls.

Men kommer man direkt från gymnasiet, och sedan kanske direkt hoppar på 5 års studier så blir detta knepigt. Man kanske upptäcker att arbetssättet inte passar en alls inom det yrket. Och då är ens CSN slut. Vad göra?

Nyfiken på vilket kollektivavtal ni har på den myndighet du jobbar på? Jag jobbar också på myndighet och vi har definitivt inte 1+1 eller 2+1 timme till lunch och rast!
I vårt avtal har vi 30 minuter lunch. Tid för fika förmiddag och eftermiddag finns för de flesta, oftast, men det finns dagar när individer inte hinner fika. Oftast är det då att en inte hinner fika samtidigt som de andra går, och då avstår i stället för att gå själv en stund innan/senare. Eller tar med en kaffe till mötet som gjorde att man missade fikat.

Nyfiken på vilken myndighet du jobbar på?
Du kan skriva på PM om du inte vill svara här.

 

[Görel]

Förlåt för ett stillsamt påpekande, men det stavas ackord

 

[chiiliacanth]

Nyfiken på vilket kollektivavtal ni har på den myndighet du jobbar på? Jag jobbar också på myndighet och vi har definitivt inte 1+1 eller 2+1 timme till lunch och rast!
I vårt avtal har vi 30 minuter lunch. Tid för fika förmiddag och eftermiddag finns för de flesta, oftast, men det finns dagar när individer inte hinner fika. Oftast är det då att en inte hinner fika samtidigt som de andra går, och då avstår i stället för att gå själv en stund innan/senare. Eller tar med en kaffe till mötet som gjorde att man missade fikat.

Jag skickar PM

 

[nullo-modo]

Förlåt för ett stillsamt påpekande, men det stavas ackord

Jag tar bukepaus

 

[Svartkatt]

Nyfiken på vilket kollektivavtal ni har på den myndighet du jobbar på? Jag jobbar också på myndighet och vi har definitivt inte 1+1 eller 2+1 timme till lunch och rast!
I vårt avtal har vi 30 minuter lunch. Tid för fika förmiddag och eftermiddag finns för de flesta, oftast, men det finns dagar när individer inte hinner fika. Oftast är det då att en inte hinner fika samtidigt som de andra går, och då avstår i stället för att gå själv en stund innan/senare. Eller tar med en kaffe till mötet som gjorde att man missade fikat.

Vi har samma som er. 30 minuters lunch och möjlighet till fika på för- och eftermiddagen, men som du säger är det ju inte alltid man kan ta det fikat. Speciellt det på eftermiddagen. Eller vill för den delen, om det inte är några roliga som fikar dricker jag hellre kaffe vid datorn och kanske gör något annat, typ Buke eller Facebook, istället för att sitta och lyssna på kollegors prat som ändå inte intresserar mig.

Däremot har vi generösa flexramar, och "får" flexa utan att blanda in chefen fram till klockan 9 på morgonen, mellan 11 och 13 samt efter klockan 15. Behöver vi flexa däremellan så brukar det gå bra, men det får ju givetvis inte krocka med ett möte och att vi ändå får ihop timmarna i slutänden. Jag brukar jobba någon kvart extra ganska regelbundet under de perioder vi har mycket att göra för att kunna ta ut flex i perioder när det är lugnare eller när veterinär/hovslagare behöver komma eller liknande.