Ineffektiv arbetstid? Utbruten ur Budgetrådgivning

[Milosari]

Jag tänker att bakom varje beslut, nedskrivna anvisningar, föreläsning eller vad det nu må vara så finns det en hel del tankeverksamhet, telefonsamtal, mail, lästa rapporter. Eller för den tiden restid mellan olika siter. Detta är väl också effektiv arbetstid även om produkten av arbetet inte syns förrän senare. Den här tiden är olika lång för olika människor, en del processar snabbare än andra men båda har ju effektiv arbetstid i mitt tycke.

Sen kan jag tycka om att ha något att pilla med när jag sitter på zoommöten med många deltagare. Ibland fastnar man på en punkt som inte rör mig och då passar jag på att göra annat vilket oftast betyder att jag hinner med mycket mer än jag borde. När jag lyssnar noga i syfte att plocka upp det som missas så kan jag absolut spela ett hjärndött mobilspel under tiden. Jag tycker att det hjälper mig att hålla fokus.

Men sen har jag också träffat på folk som är otroligt ineffektiva. Som kanske knappt jobbar 3 h om dagen och sitter av resten. Ibland handlar det om att man jobbar i lag om två men det är bara en som jobbar i praktiken och den andre står för underhållningen.

 

[Red_Chili]

Well, om inte annat är det väl kanske inte konstigt då om jag fixade mitt beräknade heltidsplugg (distans, så jag kunde lägga upp dagarna som jag ville) på betydligt mindre tid än heltid. Jag gjorde snarare tvärt om, pluggade under helgen bara. Men då jobbade jag under de flesta vardagarna, på ett jobb där det verkligen inte(!) hade fungerat att göra annat än jobba "ordentligt" hela tiden.

Minns också så väl hur det var när jag började söka jobb efter det pluggandet. Standardfrågan från rekryteraren var något om hur jag hanterar stressiga situationer. Jag bad dem alltid förklara hur en sådan stressig situation kunde se ut på den arbetsplatsen. Och varje(!) gång satt jag där som ett frågetecken och undrade när de skulle börja beskriva något som alls kunde ses som lite stressande Mina kollegor från tidigare jobbet tänkte precis likadant när de började ge sig ut och söka andra jobb.

 

[Masqueradee]

Jag har själv otroligt svårt för upplägg "du ska jobba x-antal timmar" jämfört med upplägg jag trivs bäst med "du ska göra x och y med deadline z". Jag har stött på flera på min arbetsplats som kan ta en kvart att formulera ett mejl, samma mejl författat av mig kanske tar max tre minuter. På samma tid har jag nästan dubblerat "produktionens" resultat, medan kollegan stressar sönder över att nå kanske 70% av vad jag gjort. Därför kan jag stundtals sitta och göra annat då jag uppfyllt alla mina mål och resultat och är väl medveten att om jag producerar mer finns noll och ingen chans att få en mer fancy arbetstitel, lönehöjning eller bonus. Tjänar dessutom mindre än kollegor, så nej. Jag har stark arbetsmoral, men jag producerar inte en millimeter mer än vad jag har betalt för att göra.

 

[Gnist]

Låter ju helt otroligt, du kan alltså producera kvalitét i jobbskrivande samtidigt som du berättar om något för någon annan? Extrem simultankapacitet!

Låter som rätt vanligt förekommande simultankapacitet.

Jag känner iaf ingen vuxen människa som inte är kapabel att läsa/skriva medan de pratar.

 

[Eurydome]

Låter som rätt vanligt förekommande simultankapacitet.

Jag känner iaf ingen vuxen människa som inte är kapabel att läsa/skriva medan de pratar.

Det beror väl på vad man skriver? En handlingslista eller precisa formuleringar i en utredning.

 

[Inte_Ung]

Låter som rätt vanligt förekommande simultankapacitet.

Jag känner iaf ingen vuxen människa som inte är kapabel att läsa/skriva medan de pratar.

Det beror ju på hur avancerad texten som skrivs/läses är.
Komplicerade instruktioner till komplicerade saker kräver koncentration om det skall bli rätt.
Även för dem med mycket välfungerande hjärna.

Att lösa svåra tekniska och vetenskapliga problem kräver annat än att läsa en enkel text.
Vid enkla saker så kan jag läsa en text, räkna i huvudet och prata samtidigt.
Men om jag skriver dokumentation till tekniskt avancerade saker så måste jag koncentrera mig mig på bara just det.
Detsamma gäller vid juridiska texter till domstolar.
Annars så blir texten fel.

 

[Inte_Ung]

Låter som rätt vanligt förekommande simultankapacitet.

Jag känner iaf ingen vuxen människa som inte är kapabel att läsa/skriva medan de pratar.

Har du någonsin skrivit en vetenskaplig text på universitetsnivå?

Det kräver liksom helt andra saker.

 

[Amha]

Har du någonsin skrivit en vetenskaplig text på universitetsnivå?

Det kräver liksom helt andra saker.

Jag skulle väl tro att vad man klarar att skriva när man pratar kan variera. Är det ett mail där det är mindre viktigt med formuleringen kanske det är ok att ha samtal vid sidan av, medan vetenskapliga texter kräver mer fokus.

 

[skiesabove]

Låter som rätt vanligt förekommande simultankapacitet.

Jag känner iaf ingen vuxen människa som inte är kapabel att läsa/skriva medan de pratar.

Jag menar ju viktigt skrivande, inte något struntmail. Fast det är rätt svårt för folk att skriva bra mail också.

Om folk tycker att dom kan göra båda samtidigt kan det ju förklara varför vissa mailkonversationer känns som att man försöker diskutera matematik med en labrador.

 

[Exile]

Jag har emellanåt mycket dötid på jobbet. Vissa dagar jobbar jag konstant, andra dagar kan jag nästan "sitta av" närmare fem timmar. För de som tycker det känns slappt och bekvämt kan jag säga att det SUGER att ha ett jobb med dötid. Man är ju liksom inte ledig utan man är fast på jobbet med inget att göra, det är fruktansvärt tråkigt.

Men vad kan man göra liksom? Det är ju en fast tjänst, skulle jag frivilligt gå ner i tid och få ännu sämre betalt än min redan kassa lön? knappast. Jag skulle kunna pusha hårdare för att få fler arbetsuppgifter men problemet då är att det som sagt bitvis faktiskt är väldigt mycket att göra, och mycket av det har väldigt korta och strikta deadlines, så jag riskerar att helt enkelt få för mycket då det är omöjligt att potionera ut det på ett vettigt sätt.

Den enklaste lösningen vore flera arbetsuppgifter, men även fler kollegor som kan göra samma arbetsuppgifter. Tyvärr fungerar det inte så på det här företaget utan jag har flera uppgifter där jag är den enda med kompetens. Så är det för alla på hela företaget, det suger verkligen. Men som sagt det är ett jobb, med en lön jag verkligen behöver, så det är vad det är.

Sen tycker jag vissa här är ganska dömande. Vi har alla olika jobb som kräver olika mycket av oss mentalt. Jag har vissa uppgifter som är återkommande ett par gånger i månaden som verkligen helt dränerar en, de brukar ta ungefär halva dagen och är väldigt intensiva, då blir det sällan många knop på eftermiddagen (eller på kvällen efter jobbet för den delen) för hjärnan känns som en klick potatismos.

 

[Inte_Ung]

Det är verkligen skillnad på att köra buss och att testa motspänstig teknisk utrustning för mobiltelefoni.
Jag har jobbat med båda.

Numera så har jag egen verksamhet och då är det skillnad på att göra bokföring med bokslut och deklaration och att sitta på åkgräsklipparen och klippa campingen.
För att inte tala om att göra SAM-ansökan för EU-bidrag.

 

[Hippocampus]

I min värld har man tid med att surfa runt flera timmar på jobbet har man alldeles för lite att göra och dessutom är det inte schysst mot arbetsgivaren. Nu är jag en sån som tycker det ska vara hög takt i jobbet, vi har 1.5 h rast uder 8 timmar och det är alldeles för mycket tycker jag så jag tar sällan ut mer än 45 min.

 

[cewe]

Har nog aldrig jobbat så effektivt som när jag var sjukskriven 25 %.
50% däremot var stressande, mycket för att det liksom räknades med jag skulle hinna samma saker som vanligt.
Men skulle absolut vilja gå tillbaka jobba 75%, under förutsättning jag fick behålla heltidslönen

 

[Fru_Tuvstarr]

Jag tror vi måste skilja på äpplen och päron här. Att ha ett mycket krävande arbete med mycket problemlösning gör att du inte kan vara effektiv i timmar i sträck. Det går helt enkelt inte. Att ha ett arbete som kräver fysiskt arbete eller inte lika mycket tankekraft gör givetvis att man inte är i samma behov av pauser.
Jag har hyperfokus, dvs att jag kan göra extremt mycket arbete på en kort tid men behöver sedan en paus.
I mitt arbete ingår också mycket eftertänksamhet för att få fram bästa lösningen på problemet eller situationen.

Läs sedan gärna på om simultankapacitet. Den är extremt låg hos människor medan vi ofta tror att vi är jätteduktiga på den.

 

[Svartkatt]

Jag blir galen om jag har för lite att göra på jobbet. Det absolut värsta skräckscenario jag vet är att behöva sitta av tiden. Jag vill ha att göra hela tiden, annars klättrar jag på väggarna. Jag har varit på min nuvarande arbetsplats i sex år, men uppdelat på en avdelning först i nio månader, sen var jag fjorton månader på en annan och gick sen tillbaka till den första igen och har varit där i drygt fyra år nu.

På den första avdelningen hade vi att göra hela tiden. Den enda dötiden vi hade under hela den niomånadersperioden var precis runt jul första året och efter att ha suttit utan jobb i två dagar i mellandagarna bönade jag min chef att få ta semester sista dagen innan allt skulle vara som vanligt igen, för jag var så sjukt uttråkad. Självklart hade vi raster. En halvtimmes riktig lunch någon gång mitt på dagen (man får ju välja själv när man vill ta den så länge det inte krockar med ett möte) och typ 20 minuters informell kaffepaus på förmiddagen.

På avdelning nummer två fanns inte ett piss att göra. Jag bytte inte frivilligt, utan fick flytta dit för att de sa att där fanns mer jobb och de kunde anställa mig, medan den avdelning jag redan jobbade på inte hade kunnat förlänga mig. Det fanns inget att göra när jag kom dit och det blev inget att göra under hela den tiden jag satt där. Jag har på riktigt aldrig haft så tråkigt i hela mitt liv. Bad jag om mer arbetsuppgifter fick jag höra "det finns arbetsuppgifter" men fick inga nya. Dessutom blev kollegorna sura för att de framstod i en dålig dager när de satt med Youtube hela dagarna. Detta var före pandemin, så alla satt på kontoret hela tiden. Hade det inte uppkommit ett föräldrarvik på den avdelning jag var på först så jag fick möjligheten att komma tillbaka hade jag sagt upp mig. Jag hade dött av att sitta där och stirra in i skärmen dag ut och dag in.

Just nu är vi inne i en period med väldigt lite att göra igen. Men det är en kombination av att vi brukar planera in en lugnare period från midsommar och fram till halva augusti för att alla ska få den semester de vill ha, och att vi fick ha ett avslutande möte som lite är "finalen" på vårterminen två veckor tidigare än normalt i år, så allt är skjutet två veckor. Men det här lugna tempot är verkligen inget för mig. Nu har jag en del flex sen mer intensiva perioder att ta ut om det krisar men fy tusan vad tråkigt det är att inte ha något att göra.

Men alla är ju olika, flera av mina kollegor tycker att det är jätteskönt när det är lugnt och kan strosa runt och prata bort en halvtimme eller mer. Det blir jag bara ännu mer stressad av. Jag blir stressad av att ha lite att göra, inte tvärtom. Lite som någon annan skrev, jag är på jobbet för att jobba, inte för att prata bort tid eller kolla Youtube.

 

[Enya]

Ja det kan jag. Men om det skulle påverka arbetet så skulle jag inte stå och snacka med kollegan på arbetstid såvida det inte är arbetsrelaterat.

Fast pauser där allt inte handlar om jobbet är bra för hjärnan. Så att man kan fortsätta vara effektiv.

 

[Breaktown]

Sen är frågan vad de menar med effektiv tid också. Jag tänker att när man sitter och stirrar på skärmen och försöker få ut sig orden inte är effektiv tid. För mig är det när man aktivt sitter och "producerar". Försök till att producera känns inte som effektiv tid. Men jag vet inte hur de har avgränsat det.

Fattar jag rätt att du menar att "producera" är när man sitter och faktiskt skriver någonting, när man funderar ut vad man ska skriva räknas inte som effektiv tid?

 

[chiiliacanth]

Jag jobbar heltid inom statlig myndighet, det är väldigt avslappnat jämfört med att jobba inom privat tjänst. Har 1 h lunch (2 h om jag vill) och 1 h betald rast varje dag. Många av mina kollegor sitter längre än denna betalda timme o sladdrar. Det har sina fördelar till viss del, då man lär känna sina kollegor väl o stressen går sällan upp väldigt högt. Samt man löser ofta jobbproblem även på rasterna. Chefen sitter också ofta kvar längre o pratar.

Själv lägger jag nog max 5 h per dag aktivt på mina arbetsuppgifter, varvar med rasterna o eget surfande mm. Men får alltid allt gjort i tid. finns det inget att göra finns möjlighet att flexa o gå hem tidigare, t.ex runt 14.30 snåret.

Ang o kunna prata o skriva samtidigt tror jag de flesta KLARAR AV det, men tycker själv att min kollega som kommer o frågar om råd förtjänar min odelade uppmärksamhet, likadant mailet jag skriver, därför försöker jag av princip att ta en sak i taget när det handlar om människor. Sen kan man ju såklart bolla flera saker om det krävs i situationen.

 

[Inte_Ung]

Läs sedan gärna på om simultankapacitet. Den är extremt låg hos människor medan vi ofta tror att vi är jätteduktiga på den.

Ja egentligen så är det "time sharing".
Att man snabbt byter fram och tillbaka mellan uppgifterna.
Det kan dock aldrig bli lika effektivt som att fokusera på en uppgift i taget och få "flow".
Flow kräver att man koncentrerar sig i 20 min på uppgiften helt ostört.

Med ett bra arbetsminne så fungerar dock det som upplevs simultant bra.
Är man dessutom snabb i huvudet så blir illusionen nästan fullständig.
Jag har ofta ungefär 5 tankar i huvudet samtidigt och uppfattar då fortfarande omvärlden som långsam.
Men det är fortfarande så att jag löser komplicerade problem bättre om jag koncentrerar mig på ett problem i taget.

Och jag blir väldigt trött av att köra hjärnan på full fart och behöver då paus från tänkandet en stund.

 

[Inte_Ung]

Jag blir galen om jag har för lite att göra på jobbet. Det absolut värsta skräckscenario jag vet är att behöva sitta av tiden. Jag vill ha att göra hela tiden, annars klättrar jag på väggarna.

Ja det är en konst att kunna leva i sitt eget huvud och roa sig med interna tankar.
Och jag har med tiden förstått att alla inte har den förmågan.

Det händer massor av spännande saker i mina tankar när jag får tid att umgås med bara mig själv.
Massor av problem som ligger och väntar på sina lösningar blir lösta då.