Jegra
Trådstartare
Känner ni till radioprogrammet "Spanarna" på P3? Det här är lite av en spaning, inget fakta utan mer bara något jag tycker mig ha observerat, nu vill jag höra med er vad ni tror...
Sitter och tittar på hoppningen på TV2, i pausen inför omhoppningen visar de ett inslag där Kyra Kyrklund pratar lite om dressyr. De är i ridhuset och Jan Brink och Briar är på plats för ett träningspass.
Jag ska inte sticka under stol med att jag inte gillat Jan Brink. Tycker han varit hård i handen och Briar har bara sprätt omkring och fått en massa poäng för sina frambenslyft. Lite omedvetet har jag noterat att han har förändrats men jag har envisats med att inte tycka något han gör är bra.
Så var jag på Globen i advent och tittade på küren. Jan Brink och Briar såg trevligare ut än vad jag minns dem och jag inser till slut att jag nog får börja omvärdera min åsikt om dem, i alla fall på vissa områden. Tittade på de svenska ekipagen, och även om jag tycker de har väldigt ojämn kvalitet var de flesta hästarna betydligt öppnare i formen än t.ex. de tyska ekipagen. Kyra och Andiamo fick mitt hjärta att smälta, så fin kontakt, så fin passage, tyvärr lite brist i piaffen enligt min smak men man kan väl inte få allt..
Och nu på TV ser det himla trevligt ut, nåja, handen är fortfarande lite hård, lite mycket belastningssits ibland och en sporre i "piruettknappen" bak i flanken, fast då är ju jag en sån där nördig typ som ska rida på blank stång.. Då plötsligt kommer en piaff, taktmässig, satt och fin, och man ser tydligt hur Jan Brink vinklar sitt bäcken istället för att luta sig bakåt.
Alltså, är det bara jag som inbillar mig och inte sett det här tidigare för jag har varit så "insnöad" på mitt eget, eller har det hänt någonting i dressyrvärlden?
Kan det vara så att vi har sådan tur att vi ser en trend nu? En trend där gränsen mellan "oss barockare/akademiker" och "tävlingsvärlden" sakta börjar suddas ut? Och nu menar jag inte bara att "tävlarna" ska anamma "vårt" sätt att tänka, utan att vi också börjar se på tävlingsdressyren med mer förlåtande ögon?
Så, har jag inbillningssjuka? Eller är det önsketänkande som grundar sig i att jag är så övertygad om "min" inriktnings förträfflighet? Eller har det verkligen HÄNT något?
*hoppas, hoppas, hoppas*
Sitter och tittar på hoppningen på TV2, i pausen inför omhoppningen visar de ett inslag där Kyra Kyrklund pratar lite om dressyr. De är i ridhuset och Jan Brink och Briar är på plats för ett träningspass.
Jag ska inte sticka under stol med att jag inte gillat Jan Brink. Tycker han varit hård i handen och Briar har bara sprätt omkring och fått en massa poäng för sina frambenslyft. Lite omedvetet har jag noterat att han har förändrats men jag har envisats med att inte tycka något han gör är bra.
Så var jag på Globen i advent och tittade på küren. Jan Brink och Briar såg trevligare ut än vad jag minns dem och jag inser till slut att jag nog får börja omvärdera min åsikt om dem, i alla fall på vissa områden. Tittade på de svenska ekipagen, och även om jag tycker de har väldigt ojämn kvalitet var de flesta hästarna betydligt öppnare i formen än t.ex. de tyska ekipagen. Kyra och Andiamo fick mitt hjärta att smälta, så fin kontakt, så fin passage, tyvärr lite brist i piaffen enligt min smak men man kan väl inte få allt..
Och nu på TV ser det himla trevligt ut, nåja, handen är fortfarande lite hård, lite mycket belastningssits ibland och en sporre i "piruettknappen" bak i flanken, fast då är ju jag en sån där nördig typ som ska rida på blank stång.. Då plötsligt kommer en piaff, taktmässig, satt och fin, och man ser tydligt hur Jan Brink vinklar sitt bäcken istället för att luta sig bakåt.
Alltså, är det bara jag som inbillar mig och inte sett det här tidigare för jag har varit så "insnöad" på mitt eget, eller har det hänt någonting i dressyrvärlden?
Kan det vara så att vi har sådan tur att vi ser en trend nu? En trend där gränsen mellan "oss barockare/akademiker" och "tävlingsvärlden" sakta börjar suddas ut? Och nu menar jag inte bara att "tävlarna" ska anamma "vårt" sätt att tänka, utan att vi också börjar se på tävlingsdressyren med mer förlåtande ögon?
Så, har jag inbillningssjuka? Eller är det önsketänkande som grundar sig i att jag är så övertygad om "min" inriktnings förträfflighet? Eller har det verkligen HÄNT något?
*hoppas, hoppas, hoppas*