TwiggyM
Trådstartare
Var och bevittnade en dressyrtävling igår ihop med min syster. Inga höga klasser utan tittade bara på klassen L:B1. Började med att stå vid framridningsbanan och kika på ekipagen, tycker ofta att det är intressantare än själva tävlingen då ryttarna där mer visar upp sig som dom verkligen är.
Det jag såg var skrämmande! Överlag var det ryttare som jag aldrig i livet hade låtit sitta upp och skritta mina hästar. Ryttare som slet och drog munnen halvt ur led på sina stackars hästar, gärna i kombination med en ilsket hackande sporre.
I mitten på ridbanan står dessutom deras tränar/medhjälpare och BERÖMMER! deras ridning.
Jag och syrran blev nästan tårögna då vi såg hur dessa stackars hästar blev behandlade! Hade en person satt sig upp på någon av våra dressyrhästar och ridit på det viset hade de legat på backen inom någon minut. Deras hästar däremot bara tog emot spark efter spark och kämpade tappert för att klarar av att gå ridvägarna rätt medan deras fruktansvärda ryttare slet hejvilt åt höger och vänster.
Det var speciellt en ryttare vi förljde och det krävdes mycket från mig för att inte gå fram och ge personen en ordentlig utskällning.
Väl inne på banan trodde vi att denne skulle dra ned på hjälperna något men nej, hackandet och slitandet bara fortsatte. Efteråt var vi naturligtvis nyfikna på hur poängen blev. Skyndade bort till resultaten och döm om vår förvåning då personen fått över 58%!!!
Jag blev så arg och besviken på domaren, hade jag dömt själv hade jag tagit ett snack med ryttaren och förklarat hur dressyr skall gå till. Men här kan denne hästmisshandlare alltså åka hem och se på sina poäng att domaren minsann tycker hon är redo för en L:A klass snart.
Hur utbildas egentligen våra domare? Krävs det ingen kunskap överhuvudtaget för att sitta och bedömma en dressyrtävling? Det som premierades under dagen var hackande sporrar och hästar som mer eller mindre rusade fram till en våldsamt sågande hand.
Såg flera ekipage under dagen där ryttarna red mjukt och följsamt och hästarna gick i trevlig form och med lagon mycket påkjut för klassen. Dessa ryttare hamnade längre ned på listorna. Jag för min del anser att det viktigaste i dressyren är sammarbetet mellan häst
och ryttare.
Båda skall ha möjlighet att njuta av träningen/tävlingen, det skall se lätt och mjukt ut, vägarna skall ridas korrekt, sitsen skall vara korrekt och hästen får som ett extra plus gärna visa på bra gångarter. Dock måste det viktigaste vara att man kan visa fram en korrekt riden häst som lydigt går fram för små hjälper och ser ut att trivas!
Gårdagens tävlingar gjorde mig väldigt arg och besviken på domare och banpersonal som inte säger ifrån. Dressyrtävlingar skall var något positivt för både häst och ryttare men igår var det rena rama hästmisshandeln som berömdes!
Det jag såg var skrämmande! Överlag var det ryttare som jag aldrig i livet hade låtit sitta upp och skritta mina hästar. Ryttare som slet och drog munnen halvt ur led på sina stackars hästar, gärna i kombination med en ilsket hackande sporre.
I mitten på ridbanan står dessutom deras tränar/medhjälpare och BERÖMMER! deras ridning.
Jag och syrran blev nästan tårögna då vi såg hur dessa stackars hästar blev behandlade! Hade en person satt sig upp på någon av våra dressyrhästar och ridit på det viset hade de legat på backen inom någon minut. Deras hästar däremot bara tog emot spark efter spark och kämpade tappert för att klarar av att gå ridvägarna rätt medan deras fruktansvärda ryttare slet hejvilt åt höger och vänster.
Det var speciellt en ryttare vi förljde och det krävdes mycket från mig för att inte gå fram och ge personen en ordentlig utskällning.
Väl inne på banan trodde vi att denne skulle dra ned på hjälperna något men nej, hackandet och slitandet bara fortsatte. Efteråt var vi naturligtvis nyfikna på hur poängen blev. Skyndade bort till resultaten och döm om vår förvåning då personen fått över 58%!!!
Jag blev så arg och besviken på domaren, hade jag dömt själv hade jag tagit ett snack med ryttaren och förklarat hur dressyr skall gå till. Men här kan denne hästmisshandlare alltså åka hem och se på sina poäng att domaren minsann tycker hon är redo för en L:A klass snart.
Hur utbildas egentligen våra domare? Krävs det ingen kunskap överhuvudtaget för att sitta och bedömma en dressyrtävling? Det som premierades under dagen var hackande sporrar och hästar som mer eller mindre rusade fram till en våldsamt sågande hand.
Såg flera ekipage under dagen där ryttarna red mjukt och följsamt och hästarna gick i trevlig form och med lagon mycket påkjut för klassen. Dessa ryttare hamnade längre ned på listorna. Jag för min del anser att det viktigaste i dressyren är sammarbetet mellan häst
och ryttare.
Båda skall ha möjlighet att njuta av träningen/tävlingen, det skall se lätt och mjukt ut, vägarna skall ridas korrekt, sitsen skall vara korrekt och hästen får som ett extra plus gärna visa på bra gångarter. Dock måste det viktigaste vara att man kan visa fram en korrekt riden häst som lydigt går fram för små hjälper och ser ut att trivas!
Gårdagens tävlingar gjorde mig väldigt arg och besviken på domare och banpersonal som inte säger ifrån. Dressyrtävlingar skall var något positivt för både häst och ryttare men igår var det rena rama hästmisshandeln som berömdes!