Igår var den värsta dagen på länge.. Min älskade katt Sigge fick somna in. Han hade något som veterinären tror var en stroke under helgen och efter den blev han snabbt sämre. Han sov mer än vanligt, han vinglade ibland, hittade inte matskålen, hittade inte kattlådan, hade ryckningar i kroppen och darrningar, ville bara gosa och mysa...vissa stunder var han helt som vanligt för att sen återgå till att bli mer och mer apatisk. Igår förmiddag, när beslutet redan var taget och tiden bokad, såg jag dessutom att han skelade på ena ögat. Allt försämrades snabbt, på ett dygn ungefär.
När vi väl kom till veterinären var han lugn, han som alltid rusar ut ur buren låg kvar, la huvudet i min hand och andades tungt. Jag fick dra ut honom med filten han låg på, han reagerade knappt. Veterinären bekräftade att jag tagit rätt beslut. Katten skulle bli 21 år i år och han hade levt färdigt sitt liv.
Sigge hatade sprutor, men han blinkade inte ens till när hon stack honom i buken med den stora sprutan. Redan efter en millimeter av sprutinnehållet föll han i sömn och inom en minut hade hans hjärta slutat slå. Han somnade in på sin favoritfilt med huvudet i min hand medan han fick en massa kärlek.
Enligt veterinären måste hans hjärta varit på väg att ge upp för de brukar inte somna in så fort. Så det kändes ändå skönt att få veta att han blev hjälpt av att få somna in.
Men...jag kan inte sluta gråta!! Jag brukar inte gråta, men nu har jag gråtit till och från i ett dygn! Det är tomt här, så galet tomt och ensamt... Älskade gammelkatten, Sigge-bus. Sov gott min älskade vän!
Hur vanligt är det att katter inte "säger till" när de mår dåligt eller har ont? Som i det här fallet när de misstänker hjärtsvikt...han visade aldrig något, eller blir man hemmablind och missar att se det?
När vi väl kom till veterinären var han lugn, han som alltid rusar ut ur buren låg kvar, la huvudet i min hand och andades tungt. Jag fick dra ut honom med filten han låg på, han reagerade knappt. Veterinären bekräftade att jag tagit rätt beslut. Katten skulle bli 21 år i år och han hade levt färdigt sitt liv.
Sigge hatade sprutor, men han blinkade inte ens till när hon stack honom i buken med den stora sprutan. Redan efter en millimeter av sprutinnehållet föll han i sömn och inom en minut hade hans hjärta slutat slå. Han somnade in på sin favoritfilt med huvudet i min hand medan han fick en massa kärlek.
Enligt veterinären måste hans hjärta varit på väg att ge upp för de brukar inte somna in så fort. Så det kändes ändå skönt att få veta att han blev hjälpt av att få somna in.
Men...jag kan inte sluta gråta!! Jag brukar inte gråta, men nu har jag gråtit till och från i ett dygn! Det är tomt här, så galet tomt och ensamt... Älskade gammelkatten, Sigge-bus. Sov gott min älskade vän!
Hur vanligt är det att katter inte "säger till" när de mår dåligt eller har ont? Som i det här fallet när de misstänker hjärtsvikt...han visade aldrig något, eller blir man hemmablind och missar att se det?