Idag ändras allt

Nu är det sista dagen som jag är här. För IDAG ska jag flytta till ett hvb hem. Jag hade ju som ett mål att jag ville bli ut skriven för nyår men då ville jag ju få komma HEM och inte till nåt sånt ställe. Så är ju inte som jag klarade det målet då.
Men ja iallafall så ska jag flytta dit idag då som känns jätte konstigt. För jag känner ju INGEN där och vet jätte lite om hur allt gårtill och allt sånt. Och jag är jätte dålig på att lita på dom jag inte känner och typ säga hur jag mår eller sånt. Så är jätte rädd att det kommer bli sådär så jag inte kan säga nånting och då är det ingen som jag kan få fram nånting till där. För som nu så är det tillexempel en av dom bra sköterskorna som märker ifall hon kanske ska fråga lite mera hur det är och så ifall jag inte kan säga. Och kan messa pappa ifall jag inte kan säga nåt. Men där är det ju ingen som vet hur jag är liksom så då kan jag inte det.
Och vad jag vet så är det inte låst där utan dom får inte låsa in en. Och dethär är säkert olika på olika ställen men iallafall som jag har sett och läst så är det jätte mycket möjlig heter att göra dåliga saker. Och det är också jätte jobbigt isåfall för ifall jag inte litar på nån där och inte kan säga ifall jag mår skit liksom så är det ju mycket större chans att jag gör dåliga saker också. Och isåfall OM jag skulle göra det så ifall jag skulle ångra mig så blir det också jätte svårt för jag inte känner nån.
Så ja det är jätte många saker som jag är nervös för och så. Och bara hur allt funkar och med typ mat och skola och allt sånt och om man har terapi och bara rädd för ALLT. Och att jag har inte fått säga hejdå till O eller hundarna så det känns också skit och som jag sviker dom. Eller jag vet att dom nog inte tänker så men jag kan ändå inte fåbort att dom kanske undrar varför jag bara är borta och aldrig kommer till dom ifall jag inte bryr mig mera och så. Och typ att jag känner det som jag är över given av alla och ingen bryr sig eller nånting men så kanske dom tror så om mig. Och jag vill verkligen INTE att dom ska tro att jag inte VILL vara hos dom men jag kan ju inte ändra det alls. Så det är också skit jobbigt.
Och att jag vet ingenting hur jag borde vara liksom eller vad jag ska göra eller nånting. Eller ja ska väl vara migsjälv tycker dom flesta men om jag BARA ska vara migsjälv och som jag känner så vill jag inte prata med nån eller göra nåt utan bara gömma mig och försvinna. Men det kan jag ju inte. Så vet liksom inte hur dom för väntar sig att jag ska vara så jag inte gör allt fel bara.
Iallafall så förlåt att det här är dåligt skrivet och så men ville bara försöka få ut lite och typ skriva lite hur det känns justnu bara. Och jag vet INGET om regler och så på hvb hemmet så har ingen aning ifall man får ha sin telefon och dator och sånt eller om man inte får eller nånting. Så ingen aning ifall jag kommer kunna skriva heller så bara så ni vet ifall jag bara försvinner så kanske man inte får det. Men somsagt jag har ingen aning så man kanske får ha allt somvanligt också men bara OM.

 

[LiviaFilippa]

Har du berättat för någon vad du gjorde för något dumt i natt?

Vet du om KP och M kommer i dag med?

Nej det har jag inte men det var ändå inget jätte stort liksom. Och ja dom börjar ett så kommer jätte snart

 

[LiviaFilippa]

Trigger varning för dethär inlägget så ifall ni inte vill läsa om äckel saker så läs inte dethär.
Men ja det är om äckel händelsen som var i våras. Eller inte om själva den kanske men ja. Alltså det som typ alla säger och som står överallt om såna saker så är det ju att det inte är ens fel och så. Och det håller jag väl med om också. Men iallafall så läste jag en sak idag och då började jag tänka på det som hände och sådär och nu kan jag inte få bort dom tankarna. Och det är att liksom okej han borde inte ha gjort nånting sånt alls. Men typ ALLT jag gjorde var ju nästan som att jag gav okej till det. Liksom först gick jag till ett annat rum själv. Och sen sa jag inte tydligt att jag inte ville prata om äckel saker eller sa mot när han rörde mig eller nånting. Och sen sa jag inte mot när det blev mer äckel saker heller utan att jag gjorde bara som han sa. Så liksom nej han borde inte gjort nåt och han gjorde väl dem iallafall. Men jag vet ju inte ifall jag hade varit iallafall LITE tydligare att jag inte ville eller om jag bara hade inte varit typ in bjudande så kanske inte nåt av det hade hänt alls.
Och jag vet att det inte spelar nån roll att tänka så nu och det ändrar ju inget iallafall. Så vet att det är o nödigt men kan bara inte sluta tänka att det nog inte hade hänt ifall inte jag bara gick med på allt så på det sättet är det ju egentligen mitt eget fel att allt är som det är nu. Så det bara känns skit jobbigt och typ skämmigt och äckligt och allt sånt och jag kan inte förklara det för typ kp eller nånannan för känns som dom skulle tycka att jag inte var värd nån hjälp då ifall dom visste hur stort ändå mitt ansvar till det kanske var.

 

[Shaggy]

Trigger varning för dethär inlägget så ifall ni inte vill läsa om äckel saker så läs inte dethär.
Men ja det är om äckel händelsen som var i våras. Eller inte om själva den kanske men ja. Alltså det som typ alla säger och som står överallt om såna saker så är det ju att det inte är ens fel och så. Och det håller jag väl med om också. Men iallafall så läste jag en sak idag och då började jag tänka på det som hände och sådär och nu kan jag inte få bort dom tankarna. Och det är att liksom okej han borde inte ha gjort nånting sånt alls. Men typ ALLT jag gjorde var ju nästan som att jag gav okej till det. Liksom först gick jag till ett annat rum själv. Och sen sa jag inte tydligt att jag inte ville prata om äckel saker eller sa mot när han rörde mig eller nånting. Och sen sa jag inte mot när det blev mer äckel saker heller utan att jag gjorde bara som han sa. Så liksom nej han borde inte gjort nåt och han gjorde väl dem iallafall. Men jag vet ju inte ifall jag hade varit iallafall LITE tydligare att jag inte ville eller om jag bara hade inte varit typ in bjudande så kanske inte nåt av det hade hänt alls.
Och jag vet att det inte spelar nån roll att tänka så nu och det ändrar ju inget iallafall. Så vet att det är o nödigt men kan bara inte sluta tänka att det nog inte hade hänt ifall inte jag bara gick med på allt så på det sättet är det ju egentligen mitt eget fel att allt är som det är nu. Så det bara känns skit jobbigt och typ skämmigt och äckligt och allt sånt och jag kan inte förklara det för typ kp eller nånannan för känns som dom skulle tycka att jag inte var värd nån hjälp då ifall dom visste hur stort ändå mitt ansvar till det kanske var.

Alltså han borde inget gjort, precis som du konstaterar. Att du inte sa emot är fullt normalt. När någon begår den typen av övergrepp så är det en överlevnadsinstinkt att frysa till och inte kunna göra motstånd vare sig verbalt eller fysiskt. Den reaktionen är inprogrammerad i oss sedan urminnes tider och är inget att skämmas över. Den enda som ska skämmas är äcklet som ger sig på ett barn.
Kram

 

[emma-vsm]

@EmmaFilippa Jag förstår att du tänker som du gör. Det kanske på ett sätt känns ”lättare” att hantera om man tror att man kunnat påverka det, för då kan man se till att det inte händer igen.

Men det som jag tycker är viktigt är det du skriver om att han bär ansvaret. Han har gjort något äckligt och olagligt. Och rent krasst spelar det ingen roll vad du gjorde, rent juridiskt iaf (din känsla kan ju vara annorlunda).

Man vill ju gärna förstå sig själv och varför man reagerar och agerar på ett visst sätt. Och det är naturligt tycker jag. Men samtidigt är det väldigt viktigt att lägga skulden där den hör hemma, och det är faktiskt ingenting som är ditt fel i den där situationen. Ingenting.

 

[TeamLundVer]

När vi är i fara, och i en sådan här situation är vi i direkt eller indirekt fara, så reagerar kroppen och hjärnan automatiskt. På vilket sätt den reagerar på är det väldigt få av oss som kan styra, det krävs träning för att styra det (tänk militär, polis, brandmän). Vissa av oss reagerar genom att fly. Det kan vara kroppsligen att man springer ifrån faran, det kan vara mentalt att man stänger av, gör vad man blir tillsagd mm. Andra av oss reagerar genom att slåss.

Vilken kategori man tillhör kan man inte själv bestämma utan det är vad det är. I en situation som din så är det oftast farligare att "slåss".

Jag kan garantera dig att varken KP eller ngn annan där kommer döma dig för att du tillhör den första kategorin.

Kram

 

[LiviaFilippa]

När vi är i fara, och i en sådan här situation är vi i direkt eller indirekt fara, så reagerar kroppen och hjärnan automatiskt. På vilket sätt den reagerar på är det väldigt få av oss som kan styra, det krävs träning för att styra det (tänk militär, polis, brandmän). Vissa av oss reagerar genom att fly. Det kan vara kroppsligen att man springer ifrån faran, det kan vara mentalt att man stänger av, gör vad man blir tillsagd mm. Andra av oss reagerar genom att slåss.

Vilken kategori man tillhör kan man inte själv bestämma utan det är vad det är. I en situation som din så är det oftast farligare att "slåss".

Jag kan garantera dig att varken KP eller ngn annan där kommer döma dig för att du tillhör den första kategorin.

Kram

Dethär är ett svar till flera så ni vet. Så svarar på allt om dethär i det här svaret.
Och först så jag VET att han gjorde fel och allt det. Så jag menar inte att han inte gjorde nåt dumt för somsagt jag vet det.
Men det är ändå att jag skäms för hur jag gjorde liksom. För det hade kanske varit jätte lätt för mig att göra så inget dåligt hände alls men jag gjorde inte det.
Och sen en annan sak också så är det att det känns inte som det räknas så mycket eller hur jag ska förklara. Utan att det inte borde varit så allvarligt och att ifall typ kp eller nån skulle veta ALLT så skulle dom kanske tänka på ett annat sätt om mig. Så både att dom kanske skulle tycka att var dum och äcklig som bara gick med på allt och att dom skulle tycka att jag över driver om att jag mår dåligt för det och att det är en stor andledning till allt så var det inte nån stor sak egentligen kanske.

 

[Fjordfrälst]

Dethär är ett svar till flera så ni vet. Så svarar på allt om dethär i det här svaret.
Och först så jag VET att han gjorde fel och allt det. Så jag menar inte att han inte gjorde nåt dumt för somsagt jag vet det.
Men det är ändå att jag skäms för hur jag gjorde liksom. För det hade kanske varit jätte lätt för mig att göra så inget dåligt hände alls men jag gjorde inte det.
Och sen en annan sak också så är det att det känns inte som det räknas så mycket eller hur jag ska förklara. Utan att det inte borde varit så allvarligt och att ifall typ kp eller nån skulle veta ALLT så skulle dom kanske tänka på ett annat sätt om mig. Så både att dom kanske skulle tycka att var dum och äcklig som bara gick med på allt och att dom skulle tycka att jag över driver om att jag mår dåligt för det och att det är en stor andledning till allt så var det inte nån stor sak egentligen kanske.

Jag förstår nog hur du menar...Jag skämdes över det jag var med om till en början...Men inte efter några år. I h-te heller. Han är inte mer värd än skiten under mina skor.

 

[Luff]

När en jobbar som behandlingsassistent har en utbildning i att förstå trauman och hur det fungerar att vara offer för övergrepp. Så troligen också din Kp. Kp vet varför du är på Hvb. Du behöver inte förklara.
Dessutom behöver du inte berätta för Kp exakt vad som hänt, inte förrän du känner att det känns helt rätt. Ta det med kurator/psykolog.
Med Kp kan du ju försöka hitta trygghet att kommunicera om hur du mår i nuet.

 

[nullo-modo]

Dethär är ett svar till flera så ni vet. Så svarar på allt om dethär i det här svaret.
Och först så jag VET att han gjorde fel och allt det. Så jag menar inte att han inte gjorde nåt dumt för somsagt jag vet det.
Men det är ändå att jag skäms för hur jag gjorde liksom. För det hade kanske varit jätte lätt för mig att göra så inget dåligt hände alls men jag gjorde inte det.
Och sen en annan sak också så är det att det känns inte som det räknas så mycket eller hur jag ska förklara. Utan att det inte borde varit så allvarligt och att ifall typ kp eller nån skulle veta ALLT så skulle dom kanske tänka på ett annat sätt om mig. Så både att dom kanske skulle tycka att var dum och äcklig som bara gick med på allt och att dom skulle tycka att jag över driver om att jag mår dåligt för det och att det är en stor andledning till allt så var det inte nån stor sak egentligen kanske.

Du gick inte med på det, du frös likt många andra i samma situation.

 

[LiviaFilippa]

När en jobbar som behandlingsassistent har en utbildning i att förstå trauman och hur det fungerar att vara offer för övergrepp. Så troligen också din Kp. Kp vet varför du är på Hvb. Du behöver inte förklara.
Dessutom behöver du inte berätta för Kp exakt vad som hänt, inte förrän du känner att det känns helt rätt. Ta det med kurator/psykolog.
Med Kp kan du ju försöka hitta trygghet att kommunicera om hur du mår i nuet.

Jag menade inte nu heller och menar inte bara kp utan alla olika. Så det är samma med den kuratoren eller psykologen att jag är typ rädd för att hon skulle tänka dåliga saker också eller typ att det inte var så allvarligt eller nåt.
Men det spelar ingen roll heller för jag kommer ändå aldrig kunna prata om det och allt som hör ihop med det med nån iallafall.

 

[LiviaFilippa]

Du gick inte med på det, du frös likt många andra i samma situation.

Fast det är det som inte är för jag var inte som helt stel och inte kunde röra mig alls. Utan att jag gjorde saker så då var det ju som jag gick med på det.

 

[sorbifolia]

Det var INTE ditt fel, och INGEN vuxna, vettiga människor kommer tycka du har det minsta ansvar överhuvudtaget. Du var ett barn på bara 14 år, och det han gjorde var olagligt, oavsett om du så tagit initiativ och sagt att du ville det så var det HELT hans ansvar och hans fel.


Läs detta igen och igen. Kram.

 

[nullo-modo]

Fast det är det som inte är för jag var inte som helt stel och inte kunde röra mig alls. Utan att jag gjorde saker så då var det ju som jag gick med på det.

Att frysa kan vara allt ifrån att ligga helt stilla och inte kunna röra sig till att bara göra som förövaren vill för att hjärnan har frusit fast övriga kroppen inte har gjort det.

Hela skalan är jättevanlig vid sånna händelser.

 

[MiaMia]

Fast det är det som inte är för jag var inte som helt stel och inte kunde röra mig alls. Utan att jag gjorde saker så då var det ju som jag gick med på det.

Han var i en maktposition.
Det var hans agerande som tog ifrån dig möjligheten att kunna protestera effektivt.
Det betyder inte på något sätt att du har gått med på något, alldeles oavsett vad du har gjort.

 

[Shaggy]

Fast det är det som inte är för jag var inte som helt stel och inte kunde röra mig alls. Utan att jag gjorde saker så då var det ju som jag gick med på det.

I det här fallet betyder inte "frysa" att bli stel som en djupfryst limpa. Det betyder att hjärnan låser sig i läget "gör vad som krävs för överlevnad".

 

[LiviaFilippa]

Alltså jag kan inte förklara tydligt om jag inte skriver massa detaljer som jag inte vill. Men även ifall alla tycker att han gjorde skit mycket fel så ändrar ändå inte det att ifall nån annan skulle veta allt så kanske den skulle tycka att jag också lite rår för att det blev så.
Fast sen ÄVEN OM man säger att det INTE ALLS var pågrund av mig så gjorde jag ändå dåliga och äckliga saker sen efter som också det var en stor andledning till. Så även ifall man inte räknar den händelsen så är jag ändå en dålig person och äcklig och konstig som kanske andra skulle tycka också och lite att jag får skylla migsjälv som mår såhär nu och att jag inte är värd att vara här och få hjälp och allt det.

 

[Lillgrådis]

Det är också vanligt med olika former av självskadebeteende när man har varit med om en sådan händelse, och det som du kallar för dåliga och äckliga saker som hänt sedan kan mycket väl ha sin grund i den första händelsen. Så om inte den hade hänt, så hade kanske inte de andra sakerna heller hänt eller inte på samma sätt.

Och även om det inte skulle ha det, så är du ändå värd att få precis all hjälp som behövs för att må bättre. Att du har dåliga erfarenheter och har upplevt dåliga saker, gör dig inte till en dålig person.

 

[Therese1988]

Jag är ofta osams med min hjärna för att den aldrig gör som jag vill i en viss typ av situationer. Vid viss typ av stress, t ex vid en olycka eller liknande, funkar den utmärkt och jobbar lugnt och metodiskt för att lösa situationen på bästa sätt. Men ibland alltså...! Då är den totalt jävla värdelös! I de flesta jobbiga situationer så låser den sig fullständigt och jag står där som ett fån utan att få ur mig ett ord. Jag har inte varit med om exakt likadana saker som du har, men något åt det hållet och jag sa inte heller emot eller försökte förhindra något, trots att jag inte ville och mådde väldigt dåligt efteråt. Personen i fråga visste väl att jag var för mesig för att protestera.
Samma sak händer om jag hamnar i någon form av konflikt eller livlig diskussion med någon jag inte känner så väl. Det är i princip bara familjen, sambon och några få nära vänner som jag kan fungera normalt med i såna situationer.
Förlåt för en lång och kanske helt ointressant utläggning om värdelösa hjärnor, men jag ville bara dela med mig och visa att det är inte bara dig det är "fel" på, om du förstår hur jag menar?

 

[sorbifolia]

Alltså jag kan inte förklara tydligt om jag inte skriver massa detaljer som jag inte vill. Men även ifall alla tycker att han gjorde skit mycket fel så ändrar ändå inte det att ifall nån annan skulle veta allt så kanske den skulle tycka att jag också lite rår för att det blev så.
Fast sen ÄVEN OM man säger att det INTE ALLS var pågrund av mig så gjorde jag ändå dåliga och äckliga saker sen efter som också det var en stor andledning till. Så även ifall man inte räknar den händelsen så är jag ändå en dålig person och äcklig och konstig som kanske andra skulle tycka också och lite att jag får skylla migsjälv som mår såhär nu och att jag inte är värd att vara här och få hjälp och allt det.

Ja, jag förstår vad du menar och hur du tänker. Men vet du vad? Det är helt normalt att man som 14-15 åring gör "dumma" saker, det har nog många om inte de allra flesta av oss gjort med i någon form.

Så nej. Ingen VETTIGA personer kommer tycka att du får skylla dig själv, det behöver du inte vara rädd för. Du är värd all den hjälp som går att uppdriva.

 

[LiviaFilippa]

Vet att ingen kan göra nåt åt dethär och menar inte det heller. Utan jag vill bara få ut lite.
Men kp slutade NYSS så M var här tills några minuter sen. Men direkt såfort jag blev ensam så bara gick ångesten typ rakt upp så nu har jag skit mycket ångest och massa massa äckel känslor och jätte mycket dåliga tankar och allt sånt där. Och bara är skit jobbigt och blir sådär så jag hatar migsjälv jätte mycket och vill inte vara jag. Men kommer ju ALDRIG slippa migsjälv heller. Och det är typ det värsta som finns av ALLT.