I stort behov av råd

[hemlig12398]

Känner mej helt vilsen och vet inte riktigt vad som är upp eller ner just nu. Väljer att skapa ett anonymt konto för det här problemet då jag vill inte att det kommer följa mej som användare.

Jag har dejtat en kille på distans aktivt i snart ett halv år, vi bor i olika länder utan att det har varit något större problem för oss. Han är värkligen en kille som jag gillar på så många fronter och kan värkligen se för mej oss tillsamans i framtiden, som ett par och att vi skulle kunna skapa en jätte fin familj tillsamans. Vi har träffats i irl och gillar varandra like mycket där som via skype (vi är mycket öppna med varandra).

Jag har aldrig haft ett distans förhållande förut men han har. Vi pratar flera gånger dagligen både genom olika apper i telefonen samt via skype på kvällarna när vi har tid (brukar dock vara flesta kvällar då vi båda har stora dator intressen). Då vi pratar via skype så måste vi inte hela tiden prata heller är det ibland bara tystnad och var och en gör sin sak samt vi brukar sömna med höglurarna och skype på kvällarna. Han är mycket öppen, pratig men inte direkt en romantiker samt han kan vara en liten surpuppa ibland. Kan även sägja att jag är romantikern i vårat förhållande och att jag har mer behov av t.d. fysisk kontakt och behov av att sägja hur mycket jag tycker om honom osv.

I en början när vi träffades berättade han ganska tidigt att just nu letade han inte efter ett förhållande och ville inte att vi skulle rusha in i ett. Detta skapade en massa tankar hos mej som vi arbetade med. Han pratade om hur han ville lägga lite tid på sej innan han skulle inn i ett förhållande och ville inte på nåt sätt leda mej åt fel håll med det hela, men att han gillade mej och såg en framtid mellan oss även om den skulle inte starta lika snabbt som annars. Jag bollade en massa med tanken, både då hur hans defination om förhållande var lite olika en min (hans är mera som om man redan är förlovad) medans hur vi var mot varandra redan var i mina tankar vad en relation är. Även så visste jag att hans tidigare långa förhållande (4 år) startade som ett distans förhållande där dom startade just som oss inte tillsamans förren efter ett år. Så jag bestämde mej för att inte pusha det och sa att så länge som vi gillade varandra och njöt av att spendera tid tillsamans så skulle det fungera för mej om vi siktade dock på ett framtida förhållande. Kan t.ex. sägja att han redan har visat upp mej för sin familj och vänner. Jag och hans mamma har även några gånger pratat på skype tillsamans (med honom där osv.)

Nu då åt själv problemet. Vi hade en vecko träff för en vecka sedan som gick bra i överlag men det blev lite missförstånd i slutet av veckan och ja inte allt bara rosa moln. Helt ok med det. Tänkte att vi skulle nog behöva pusta lite åt varsitt håll några dagar. Det tyckte inte han till en början heller fortsatte att ha mycket kontakt hela dagarna och fortsatte som vanligt, dock förvarnande om att han skulle bli mycket upptagen snart då han skulle börja på ett gym (han arbetar redan 11 timmar 6-7 dagar i veckan) samt en av hans vänner (som jag även känner) behöver hans stöd dessa dagarna. Så det blev allt mindre skype på kvällarna som jag såklart saknade samt jag kännde att vi hade inte ännu pratat om elefanten i rummet, dvs. hur vi kände efter den inte så lyckade slutet på våran senaste träff.

Lyckades äntligen hitta lite tid tillsamans igår kväll, tyckte dock han kändes väldigt off och upptagen hela samtalet (som var ett kort ett). När vi pratade om mitt senaste besök och jag tog upp vad jag tyckte vi skulle kunna göra för att lösa konflikterna så var han mycket posetiv och tyckte det sama som mej vilket kändes mycket skönt.

Men sen helt utan varning (eller tja) exploderade han. Att jag visste ju att jag inte vore hans flickvän och att han inte kunde ta det hur pass mycket jag var på honom nu ( har inte varit nåt mer på honom en vanligt). Att han vore jätte upptagen nu och att jag behövde acceptera det. Han sa flera saker många som värkligen sårade. Jag frågade om han ville avsluta det hela men det ville han absolut inte. Fick dock inte något riktigt svar på vad det var han ville.

Vet att han har varit oengagerad på sitt jobb den senaste veckan och varit stressad och nere så visst kan det vara att han lät all den stressen gå ut över mej.... men jag vet helt enkelt inte hur jag ska bete mej mot honom nu. Efter hans tal så sa han väldigt snabbt god natt (troligen då han såg att jag bet mej i underläppen för att inte börja stor böla.) Han bad mej att skriva till honom via appen som vi använder när jag vaknar (vilket vi brukar göra) och gav mej en kyss god natt....

Vet inte hur jag ska göra... Så jag vänder mej till det alls vetande oraklet ... buke. Har vridit och vänt på det hela, ska jag låtsas som ingenting har hänt och ge honom tid, eller låta honom helt vara en tid och få honom till att känna av att han saknar mej eller ej. Eller borde jag konfortera honom redan nu? Visst skulle det ge mej den mesta sinnesfriden just nu, men är lite rädd för att om han mår dåligt just nu att han skulle kunna pusha bort mej om jag skulle sätta ett ultimatum för honom nu.

 

[Teilani]

Sv: I stort behov av råd

Ja det där lät ju lite krångligt. Jag har varit i distansförhållanden, men då var vi tydliga med att vi var ihop och hade en plan för när vi skulle kunna flytta ihop.

Jag hade inte orkat hålla ett kanske-förhållande i luften så länge, antingen tycker man om varandra eller så är det inte så allvarligt. Att gå och vänta på att någon annan ska bestämma sig för om de är kära i mig hade jag inte ställt upp på.

Klart du kan ge honom lite mer tid, ligga lågt och se om han saknar dig. Men jag hade nog tagit hans beteende som att han inte var intresserad av ett förhållande och om jag var kär i honom hade jag nog försökt avveckla kontakten. För min egen skull, det är enormt energikrävande att gå och fundera på hur/när den andre ska ändra sig.

 

[hemlig12398]

Sv: I stort behov av råd

För mej har vårat inte ännu förhållande inte stört mej sen vi tog upp det i början av att vi träffades och pratade om det då. Vi har inte pratat om det på nåt sett eller pushat det tills han tog upp det igår. Han och hans ex (som på den tiden var den han trodde han skulle leva hela sitt liv med) blev tillsamans efter mer en ett år av inte ännu förhållande... så jag vet att detta är något som han har gjort förutt och känner mej mindre stressad över det hela pga. det.

Visst så tror jag att det skulle vara bäst för mej att prata ut nu strax med honom, då jag mår otroligt illa över det hela. Men samtidigt vill jag visa upp för mej själv att jag kan och vågar lita på att han värkligen gillar mej och att detta är bara han att deala med stress och att detta kannske inte är det stora slutet eller början av det.

Vi har haft kontakt idag men helt tonlöst från min sida och enbart svarat det han har skickat direkta frågor om. Låter kanske lite barnsligt men jag vet inte riktigt hur jag ska bete mej.

 

[Lejonelle]

Sv: I stort behov av råd

Visst så tror jag att det skulle vara bäst för mej att prata ut nu strax med honom, då jag mår otroligt illa över det hela. Men samtidigt vill jag visa upp för mej själv att jag kan och vågar lita på att han värkligen gillar mej och att detta är bara han att deala med stress och att detta kannske inte är det stora slutet eller början av det.

Vi har haft kontakt idag men helt tonlöst från min sida och enbart svarat det han har skickat direkta frågor om. Låter kanske lite barnsligt men jag vet inte riktigt hur jag ska bete mej.

Hur du "ska" bete dig. Jag tycker det är en feltanke rent generellt. Du är du och han är han. Om man inte kan vara sig själv och uttrycka det man känner förstår jag inte hur man ska kunna få ett distansförhållande att fungera.

 

[athena_arabians]

Sv: I stort behov av råd

Jag lever i ett distansförhållande och skulle aldrig orka med att inte veta om vi verkligen är ihop eller inte. Antingen är man tillsammans eller så är man inte det. Vill man ha ett kk-förhållande är det ok, bara man är överens om det.

När jag och min partner blev tillsammans gjorde vi upp "regler" (låter lite hårt, överenskommelse kanske är bättre) för hur allt skulle fungera. I det ingår ärlighet och ingen svartsjuka samt att vi båda gör allt vad vi kan för att kunna träffas. Hittills har det fungerat, vi är inne på vårt fjärde år. Att det fungerat tror jag mycket beror på att vi hållit överenskommelsen för hur förhållandet ska se ut, från bådas sida (ja, och att vi älskar varandra också givetvis!).