I behov av råd

[pernilla_s]

Jag trillade av för 5 år sedan och skadade min rygg, fick flertalet kotkompressioner och har fortfarande lite problem med ryggen.

Den hästen jag trillade av äger jag fortfarande och har själv ridit in. Efter avtrillningen lämnade jag ut honom på foder. Fick tillbaka honom nu i våras.

Han har blivit otroligt felriden där, då han var väldigt sned när han kom hem. För att få honom att ställa sig i ena varvet fick man i princip hänga sig i tygeln. Han var rädd för spöet och var inte verkad på väldigt länge. Han fick stå själv i en hage fast de visste att han var tvungen att gå med andra hästar för att må bra.

Jag började rida igen nu i sommar, har inte gjort det efter skadan innan. Men jag är rädd. Jag har helt fel häst nu. Jag behöver en lugn trygg häst. Men Lukas är en oerhört pigg och känslig häst och är jag spänd blir han spänd.

Jag kan rida ut tillsammans med andra då jag då kan prata bort rädslan och jag kan även rida på banan, men att rida ut själv gör jag men jag har en stor obehagskänsla hela tiden och längtar bara hem.

Jag ser inte fram emot ridningen utan gör det mest för att jag måste. Jag tycker om att rida när jag inte är rädd, men min häst kan vara väldigt jobbig och blir något fel är det katastrof för honom. Han har ganska lätt för att stegra sig om han blir orolig.

Jag måste erkänna att han var en häst för mig innan jag blev skadad, men är det inte idag. Jag vill ha en trygg häst som inte hittar på en massa saker.

Jag älskar min häst, men vet inte vad jag ska göra. Helst vill jag ha en annan häst, men ska jag ha det så behöver jag avliva Lukas.Han är 17 år har haft det dåligt innan jag köpte honom, har kraftig eksem och har troligtvis haft fång.

Han är svårriden och en b-ponny. Känns som risken är stor att han får byta hem rätt mycket om jag säljer honom. Lämna honom till fodervärd gör jag inte igen, då jag inte kan lita på att de sköter honom, precis som jag inte vågar sälja honom då han har många problem och jag har ett ansvar att se till att han får det bra.

Detta blev väldigt långt och luddigt men jag vet absolut inte vad jag ska göra. Det är som att välja mellan pest eller kolera. Jag älskar ju min häst, men han är inte rätt häst för mig och jag vill ju se fram emot ridningen och inte tvinga mig upp i sadeln.

 

[grusholmen]

Sv: I behov av råd

Jag tycker du ska försöka hitta en ny fodervärd till honom eller kanske en medryttare? Alla fodervärdar struntar inte i hästarna de lånar, jag har själv haft en häst på foder i snart 5 år. Han var 25 när han kom och först sista halvåret har han blivit pensionär på riktigt. Både ägaren och jag anser att han ska vara kvar hos mig till slutet - när det än blir. Han kostar mig dubbelt så mycket i månaden som min nya häst men för mig är han värd det.

Alternativet är att du hittar en medryttare som tar uteritterna med honom. Om det funkar för dig att rida honom på bana och ute tillsammans med andra så kan du fokusera på det.

Lycka till!

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

Problemet är att jag kan inte bara ta banridningen då vår ridbana bara går att rida på när det är torrt, vilket gör att jag kommer inte kunna rida knappt något, plus att det inte är så ofta jag kan rida ut med andra, då alla inkl mig har barn och jobb eller studier.

Svårigheten är ju att hitta ett barn som kan rida en så pass känslig och svår häst. Det krävs en väldigt duktig ryttare för att klara av lukas. Annars blir han värre och kan väl egentligen bli farlig då han börjar stegra sig. Nu när jag själv har barn vill jag inte riskera någon annans barn. När jag lämande ut honom sist så tänkte jag inte på samma vis.

Jag vågar heller inte lämna ut honom på foder då jag trodde de som hade honom var bra, jag åkte även och besökte honom, men de talade så väl. Sen kom jag inte på ett tag då jag var gravid och fick barn. Jag kan inte garantera lukas att han får det bra, han har redan haft det dåligt och ska inte ha det mer.

 

[Blandrastik]

Sv: I behov av råd

Rent krasst, en död häst lider inte.

Som det ser ut idag så lider du av att du inte kan tillfredställa hans behov plus att den rädsla du beskriver naturligtvis inte ska ingå i en hästägande. Det är det alldeles för dyrt och tidskrävande för.

Det vore ju värre om det vore en unghäst, men hästen är ju varken ung eller felfri, samt att du beskriver en risk att det hela blir riktigt illa om du försöker hitta en ryttare åt honom.

I mina ögon, heldre avliva än att han blir någon vandringpokal.

 

[Skogstrollet]

Sv: I behov av råd

Du har inte råd att ha två hästar?

Du vill behålla Lukas med vill samtidigt ha en ny?

Du vill inte lämna ut på foder och medryttare tycks inte heller locka?

Låter mest som att du vill höra att det är ok att avliva Lukas. Men i mina ögon är det inte det. Jag tycker inte att du ska döma ut fodervärdssystemet pga en dålig erfarenhet. Sätt ut en annons och låt det ta tid, försök hitta någon i närheten. Och vill du inte riskera någons "hälsa" pga att han är svårriden - skulle han funka som sällskapshäst? Är han inkörd?

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

Du har inte råd att ha två hästar?

Du vill behålla Lukas med vill samtidigt ha en ny?

Du vill inte lämna ut på foder och medryttare tycks inte heller locka?

Låter mest som att du vill höra att det är ok att avliva Lukas. Men i mina ögon är det inte det. Jag tycker inte att du ska döma ut fodervärdssystemet pga en dålig erfarenhet. Sätt ut en annons och låt det ta tid, försök hitta någon i närheten. Och vill du inte riskera någons "hälsa" pga att han är svårriden - skulle han funka som sällskapshäst? Är han inkörd?

Jag har inte råd till att ha två hästar, min sambo skulle heller aldrig tillåta, det då vi inte har så mycket pengar.

Jag tycker inte helleratt det är okej att avliva en frisk häst. Plus att jag älskar denna häst något ofantligt. Jag kämpade väldigt hårt för att få köpa honom från stället där han for illa. Men jag känner att han är för svår för mig och att jag måste tvinga mig upp i sadeln och tycker inte att det är kul längre.

Han är inte inkörd. Han hade väl fungerat som sällskapshäst om han fått mycket uppmärksamhet. Men han älskar att bli riden och hade nog inte trivs att bara gå och skrota. Han hade passat en tuff liten ryttare som gillar fart. Det hade varit det ultimata. Någon som vill ha honom i resten av hans liv.

Men problemet är att jag vågar inte låna ut honom, för jag vill inte att han far illa igen. Plus att vad händer om de vill lämna tillbaka honom? DÅ står jag där med två hästar och har bara råd med en. Krass verklighet vet jag inte vad jag vill göra. Jag vill ha honom samtidigt som jag inte vill.

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

Rent krasst, en död häst lider inte.

Som det ser ut idag så lider du av att du inte kan tillfredställa hans behov plus att den rädsla du beskriver naturligtvis inte ska ingå i en hästägande. Det är det alldeles för dyrt och tidskrävande för.

Det vore ju värre om det vore en unghäst, men hästen är ju varken ung eller felfri, samt att du beskriver en risk att det hela blir riktigt illa om du försöker hitta en ryttare åt honom.

I mina ögon, heldre avliva än att han blir någon vandringpokal.

Jag vill ju inte riskera någon annan. Han är en häst som är svårriden. Han älskar att bli riden och vill ju inte bara skrota. Jag vill ju inte heller att han ska fara illa. Han har gjort det under så många år att han inte ska behöva göra det igen.

En vandringspokal ska han inte bli, det har jag lovat honom och det tänker jag hålla. Då får han hellre avlivas, det mår han bättre av. Men jag vill inte heller avliva en frisk häst.

 

[Alexandra_W]

Sv: I behov av råd

Jag har inte råd till att ha två hästar, min sambo skulle heller aldrig tillåta, det då vi inte har så mycket pengar.

Jag tycker inte helleratt det är okej att avliva en frisk häst. Plus att jag älskar denna häst något ofantligt. Jag kämpade väldigt hårt för att få köpa honom från stället där han for illa. Men jag känner att han är för svår för mig och att jag måste tvinga mig upp i sadeln och tycker inte att det är kul längre.

Han är inte inkörd. Han hade väl fungerat som sällskapshäst om han fått mycket uppmärksamhet. Men han älskar att bli riden och hade nog inte trivs att bara gå och skrota. Han hade passat en tuff liten ryttare som gillar fart. Det hade varit det ultimata. Någon som vill ha honom i resten av hans liv.

Men problemet är att jag vågar inte låna ut honom, för jag vill inte att han far illa igen. Plus att vad händer om de vill lämna tillbaka honom? DÅ står jag där med två hästar och har bara råd med en. Krass verklighet vet jag inte vad jag vill göra. Jag vill ha honom samtidigt som jag inte vill.

Fast rent krass - en häst med kraftigt eksem är inte frisk.

Men utefter dina förutsättningar: Där du inte har råd att ha två, inte vill låna ut (förståeligt) och inte tycker det känns rätt att avliva, men är rädd för att rida utom på banan men där kan du inte rida så ofta så ser jag bara tre möjliga lösningar?

1. Behåll Lukas som sällskapshäst och körhäst.Dvs ha honom själv, men rid inte.

2. Hitta en tjej som vill vara delfodervärd/ha honom på foder där han står. Dvs så du ser honom daligen.

3. Flytta honom till ett stall med bättre faciliteter, där du har ridhus och ridbana så du kan rida på ridbana året runt. Hitta en liten käck tjej som vill rida ut honom åt dig några dagar/vecka och håll dig själv bara på ridbanan.


MIN pers synpunkt på alt:

1. Risken stor du går och känner dig lite gnagande missnöjd, och att du tappar i din ridning, rädslan blir större.

2. Risken att fodervärden säger upp avtalet och du står med två hästar. Då måste du 'klara' att låta honom somna eller snabbt sälja den andra. Osäker lösning.

3. Den enda vettiga, fungerande lösningen under de omständigheter du nämnt.

Ang bli rädd-delens å vet jag PRECIS vad du går igenom. Exakt. Jag tvingade mig igenom rädsledelen, ont i magen delen och tvingade mig att rida. Om och om igen. Varför kan ifrågasättas, en kombination av 'dum i huvudetnivå av prestige' och att alt var avlivning, av en frisk fyraåring. Hursom, så rädslan viker. För varje ridtur UTAN att det går åt pipsvängen, dessto mer viker rädslan. Det toh dock ÅR att få bort den, men jag och hästen litade blint på varandra sen. DOCK, så sista lilla rädslan går nog aldrig bort. Om/när det händer något så jag är nära att ramla av/tror jag är nära/det kan bli nära, så reagerar jag instinktivt med 'MIN RYGG!!! Hjälp'. Det är 9 år sedan olyckan ganska exakt. Den där sista delen tror jag aldrig går bort, men det är ingenting som påverkar mig eller stör mig.

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

Problemet är att vi har inte råd att flytta honom till ett ställe med bättre faciliteter. Då jag måste ha honom helinackoderad så jag inte måste komma ut varje dag, då jag har ett barn på tre månader och en på ett år. Plus att det inte finns så många i närheten och jag har inget körkort.

Annars hade det löst en del. Men sambon hade aldrig gått med på de utgifterna. Han ser inte det roliga i hästar som jag gör.

Det är så svårt att hitta en lösning som ¨löser allt. Tar jag en medryttare som kommer jag sluta rida, då hästen är igång ändå. SÅ väl känner jag mig. Jag hittar redan på ursäkter för att slippa.

 

[Alexandra_W]

Sv: I behov av råd

DÅ anser jag, helt ärligt och uppriktigt, att det bästa du kan göra för både dig och hästen, är att låta honom somna.

Du vill ha honom kvar, men inte rida honom, men ändå inte sluta rida. Han vill ridas. De praktiska och ekonomiska omständigheterna gör att du inte kan uppfylla varken hans eller dina önskemål. Han är 17 år gammal, har svårt eksem, han är en 'svår' ponny mentalt, och efter vad du berättar är han inte helt okej i kroppen heller (mkt svårt i ena varvet etc).

Att humant låta honom somna och tacka för de år du fått med honom och de år han gett, anser jag INTE vara att svika honom eller liknande känslor du säkert brottas med. Vad är alternativet liksom, och vad innebär det för honom och dig?

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

DÅ anser jag, helt ärligt och uppriktigt, att det bästa du kan göra för både dig och hästen, är att låta honom somna.

Du vill ha honom kvar, men inte rida honom, men ändå inte sluta rida. Han vill ridas. De praktiska och ekonomiska omständigheterna gör att du inte kan uppfylla varken hans eller dina önskemål. Han är 17 år gammal, har svårt eksem, han är en 'svår' ponny mentalt, och efter vad du berättar är han inte helt okej i kroppen heller (mkt svårt i ena varvet etc).

Att humant låta honom somna och tacka för de år du fått med honom och de år han gett, anser jag INTE vara att svika honom eller liknande känslor du säkert brottas med. Vad är alternativet liksom, och vad innebär det för honom och dig?

Fast stelheten i ena varvet har jag äntligen arbetat bort. Han är nu jämn. Det var när han kom han var ojämn. Var nog otydlig där.

Det är ju det till en duktig ryttare är han en underbar ponny. Rider man honom rätt går han som en klocka. Det är det som gör att det känns så fel att avliva honom. Han är en häst som alltid vill jobba och göra rätt. Men jag är för rädd och osäker för att han ska kunna slappna av. Känns fel att avliva en häst som ändå gett mig så mycket.

Detta är nog det svåraste beslutet jag kan göra för allvarligt talat vill jag ha kvar, men jag vill också ha en annan häst så jag kan få tillbaka självförtroendet.

 

[Alexandra_W]

Sv: I behov av råd

Jo, jag förstår dig precis, men som jag ser det så finns det ingen lösning där du behåller honom och ni BÅDA är nöjda, glada och tillfreds med livet.

Hästeriet ska vara KUL, inte kantat av rädslor och liknande.

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

Jo, jag förstår dig precis, men som jag ser det så finns det ingen lösning där du behåller honom och ni BÅDA är nöjda, glada och tillfreds med livet.

Hästeriet ska vara KUL, inte kantat av rädslor och liknande.

Det är just det, det finns inge lösning som gör oss båda nöjda. Jo en att jag har två hästar, då kan jag ha honom som handhäst. Men att få sambon att gå med på en sådan sak blir svårt. Jag önskar att vi hade haft mer pengar då hade det inte varit några problem.

 

[Alexandra_W]

Sv: I behov av råd

Nä, det är ju inte praktiskt möjligt med de kompromisslösningar som skulle fungera.

Och - handen på hjärtat - tror du HAN är nöjd med en matte som inte är nöjd?

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

Nä, det är ju inte praktiskt möjligt med de kompromisslösningar som skulle fungera.

Och - handen på hjärtat - tror du HAN är nöjd med en matte som inte är nöjd?

Faktum är att han verkar ganska nöjd. Han har aldrig trivts så bra som han gör i detta stallet. Han går på lösdrift med en tio hästar. Hade han inte varit nöjd hade det varit värre.

 

[Skogstrollet]

Sv: I behov av råd

Men att du vill rida en annan häst, måste det betyda att du ska äga en annan häst?

Blir det inte lite väl svart och vitt nu? Är det verkligen helt omöjligt att hitta någon annan som vill och kan rida honom, och du blir medryttare eller börjar på ridskola som komplement?

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

Men att du vill rida en annan häst, måste det betyda att du ska äga en annan häst?

Blir det inte lite väl svart och vitt nu? Är det verkligen helt omöjligt att hitta någon annan som vill och kan rida honom, och du blir medryttare eller börjar på ridskola som komplement?

Det är inte så lätt att få medryttare, tro mig jag har tänkt tanken, men sambon skulle aldrig gå med på att betala för min häst om JAG inte använder honom. För problemet är att egentligen är det sambon som betalar hästen. Inte jag.

 

[Skogstrollet]

Sv: I behov av råd

Det är inte så lätt att få medryttare, tro mig jag har tänkt tanken, men sambon skulle aldrig gå med på att betala för min häst om JAG inte använder honom. För problemet är att egentligen är det sambon som betalar hästen. Inte jag.

Och då är lösningen att avliva en kär häst?

Jag skulle tycka mycket illa om min sambo efter en sån sak...

 

[BluMil]

Sv: I behov av råd

Det är inte så lätt att få medryttare, tro mig jag har tänkt tanken, men sambon skulle aldrig gå med på att betala för min häst om JAG inte använder honom. För problemet är att egentligen är det sambon som betalar hästen. Inte jag.

Men om du gör ett försök att hitta en medryttare och sen hittar någon. Så kan du ta betalt för det. De pengarna kan du själv lägga på att rida någon annans häst de dagarna medryttaren rider din.

Så kan du välja nån häst som är lugn och trygg. Träna upp ditt självförtroende.

 

[boccia]

Sv: I behov av råd

Det är inte så lätt att få medryttare, tro mig jag har tänkt tanken, men sambon skulle aldrig gå med på att betala för min häst om JAG inte använder honom. För problemet är att egentligen är det sambon som betalar hästen. Inte jag.

Skulle sambon hellre gå med på att lägga massa pengar på en ny häst om du på ett eller annat sätt gör dig av med den du har?

Olika scenarion:
Hästen lämnas ut på foder (där du står för försäkringen), ny häst skaffas, som kostar minst lika mkt i löpande utgifter som den du redan har

Hästen avlivas (utan att bli utdömd=inga försäkringspengar), och ny häst ska köpas (mkt pengar bara i inköp)

Hästen säljs (antagligen isf billigt med tanke på hästens problem), och ny häst ska inhandlas (troligtvis dyrare än det du får ut för din nuvarande)


I dina kläder skulle nog jag först och främst se till att försöka få sambon att se det positiva i att du kan bli avlastad med din häst om du får tag i medryttare (du får mer tid för sambon och barnen bl.a).
Alternativ två är att sälja (tro mig, det finns massor av duktiga ryttare även bland dem som rider småponnisar) eftersom du inte vill låna ut på foder (dra inte alla fodervärdar över samma kam, de allra flesta är jättebra). Avlivning skulle jag nog bara välja i absoluta nödfall, och dit räknar inte jag viljan att ha en annan häst...