I behov av råd

[CowboyDreams]

Sv: I behov av råd

Du har ju redan fått många bra och insiktsfulla råd här, och förhoppningsvis hjälp i att fatta beslut, men en sak till återstår: Tag hjälp? Ta ut en instruktör som kan hjälpa dej att få tillbaka ditt självförtroende? Det kanske tom är mental träning du behöver? Eller jobba bara från marken en period nu när barnen är små? Träna trick? Vad som helst utom ridning? Du kan ha kvar hästen och få lite egentid , och slipper dåligt samvete...

 

[stjarnfrugt]

Sv: I behov av råd

Det går säkert att hitta en fodervärd med refenrenser och hästvana föräldrar. Kan inte vara helt omöjligt. Det finns ju även små vuxna som kan rida småponnys, och som säkert har referenser de med. Låt dem provrida många gånger, om han/hon inte kan ha hästen i ditt stall -besök den ofta.
Funkar det då inte alls, så ser du det då. Måla inte fan på väggen.
Var ärlig vid utlånandet, säg vad det beror på.

Jag lyckades få en mkt seriös fodervärd till min valack som aldrig skulle funka som annat än promenadhäst. Han hade felställningar i benen, lätt att få kolik, inte speciellt utbildad och dessutom lite speciell att ha med att göra. Han var snäll men tålde inte när folk ställde höga krav på honom utan man fick lirka lite och då var han en klippa.

Han bodde i detta stall de sista två åren av sitt liv, och han har aldrig haft det bättre. Jag var mer än nöjd eftersom jag inte kunde ha kvar honom själv men inte ville sälja med risk att inte kunna påverka hans liv. Jag var helt ärlig med alla hans egenheter och tidigare sjukdomstillstånd som jag kände till långt innan jag köpte honom. Han hade dessutom innan varit hos en dålig fodervärd som anlitat en oseriös hovslagare flera ggr och därmed gjort honom ohanterlig vad gällde hovslagare (han fick drogas för att ens få på framskor efteråt).
Trots allt detta fick han ett bra liv - dessutom ett mkt bättre liv än vad jag då kunde ge honom. Han reds i skogen ibland och på banan ibland men bara på ett sätt som han höll för.

Jag hade precis samma filosofi som dig - det är min skyldighet att se till att han har det bra även då jag inte kan ge honom det. Så det är inte helt omöjligt. Dessutom är hans dåvarande fodervärd numera en av mina allra närmaste vänner och vi hittade varann tackvare honom

 

[Forest Autumn]

Sv: I behov av råd

Jag har inte riktigt läst alla svar.
Men jag förstår ditt problem. Vi har också en vild liten B-ponny som jag inte vill sälja av samma anledning. Han har inte heller haft det lätt tidigare och är trots att han har bott hos oss i femton år vilket är n stor del av hans liv, är 23, fortfarande skeptisk när han träffar nya människor. Det är inte lätt för ett litet barn att klara av att rida en ponny. Vår är en stark, pigg och livlig liten sak som älskar när det händer ngt. Men samtidigt blir han urstark för ett barn. Vi har råd att ha honom kvar så han går en del i hagen och jag rider honom en del.

Men frågan är kanske hur mkt du hinner med en ny häst just nu med två små barn? Måste du bestämma detta nu? Jag hade nog väntat ett tag. Du behöver ju inte rida honom utan kan göra annat från marken. Jag hade gett det några månader. Om jag sedan ville ha en annan häst och inte kunde ha honom kvar hade jag valt att avliva honom.

 

[Julle]

Sv: I behov av råd

Nu har jag inte läst hela tråden än...

Men är han verkligen så svår för nån som inte är ett dugg rädd och som älskar pigga känsliga hästar? Kan inte det svåra kommit av att din egen rädsla? Att du tycker han är svår för att du är rädd?

Ha honom kvar där han står och hitta en medryttare på 10-12 år som är modig och helt enkelt älskar att rida!!

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

Nu har jag inte läst hela tråden än...

Men är han verkligen så svår för nån som inte är ett dugg rädd och som älskar pigga känsliga hästar? Kan inte det svåra kommit av att din egen rädsla? Att du tycker han är svår för att du är rädd?

Ha honom kvar där han står och hitta en medryttare på 10-12 år som är modig och helt enkelt älskar att rida!!

Han är svår även annars. Har haft denna hästen länge och han var lika svår då, men då tyckte jag det var kul att ha något att bita i.

KL

Jag och sambon har gemensamt bestämt att vi ska låna ut Lukas, dock så väntar vi ut rätt hem och skaffar mig en annan häst. Vi betalar två stallhyror om det behövs tills vi hittat rätt hem. Jag kan inte avliva min älskling. Det bästa för honom och mig är att någon som uppskattar hans potential och inte är osäker får nytta av honom.

 

[Skogstrollet]

Sv: I behov av råd

Det var skönt att höra. Jag hoppas verkligen att ni hittar det perfekta hemmet!

 

[ASKAPLASKA]

Sv: I behov av råd

Du har ju redan fått många bra och insiktsfulla råd här, och förhoppningsvis hjälp i att fatta beslut, men en sak till återstår: Tag hjälp? Ta ut en instruktör som kan hjälpa dej att få tillbaka ditt självförtroende? Det kanske tom är mental träning du behöver? Eller jobba bara från marken en period nu när barnen är små? Träna trick? Vad som helst utom ridning? Du kan ha kvar hästen och få lite egentid , och slipper dåligt samvete...

Kan inte säga det bättre själv!

 

[angelwings]

Sv: I behov av råd

Men Pernilla! Varför sitta och brottas med sånt ensam när det finns angelwings och lippisar här?
vi hjälper dig ju med vad vi kan så klart. Hästjakt och annat om det behövs. *älskar att leta häst*

Du hade gärna fått låna min lilla Docka någon gång, men hon är ju inte mycket roligare när man rider ensam så...Men vi får försöka rida tillsammans så länge kanske tills du får en lugnare, snällare i ridningen än Lukas.

vi hjälps åt, säg till om du behöver nåt!

 

[stjarnfrugt]

Sv: I behov av råd

Jag är glad att höra att det verkar ha löst sig

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

Jag känner mig väldigt ledsen och som om jag sviker Lukas, men jag tycker inte det ger mig något att rida honom längre. Var ute med Birta idag på lukas, men han var itne snäll ändå. Han var alldeles för het och när vi skulle trava vägrade han göra något annat än gallopera.

Jag känner att jag blir bara räddare och räddare.

Problemet är att jag tror det blir svårt att få någon att ta sig an honom. Sedan ska det vara ett bra hem också. Men men jag hoppas att någon vill ha honom som sällskapshäst eller till ridning. Han är ju en underbar häst bara aningens komplicerad.

 

[angelwings]

Sv: I behov av råd

Hmm...Jo, jag förstår det. Det är inte roligt att vara rädd. Vi får testa imorgon, han är ju oftast lugnare med Stytta. Trist när det blir så här.

Men om du behöver hjälp att formulera nån annons så finns jag här.

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

Jag har lagt ut en annons. Ingen har svarat än. Men men vi får se vad som händer. Jag går och oroar mig för om jag inte hittar någon kommer jag ju tillslut få avliva honom, då vi inte har råd i längden att ha två hästar.

Allt känns lite jobbigt just nu, har skuldkänslor mot lukas för att jag inte vill ha kvar honom. Jag känner inte alls för att åka till stallet, fast det har jag inte gjort på ett tag då jag inte tycker det är kul längre.

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

Jag velar fram och tillbaka om hur jag ska göra med lukas. Jag har ju ett ansvar för att se till att han mår bra. Jag känner mer och mer att jag kan inte garantera att han får det bra hos någon annan och får jag inget riktigt bra svar på mina annonser så blir det avlivning. Det känns som om det är det bästa för hästen.

En död häst lider inte, men så känner jag det den är ju inte glad heller. Jag mår riktigt riktigt dåligt över detta. Jag vill ju att min häst ska må bra och leva och ha det gött. Det är bara det att jag litar inte på fodervärdar sen de inte tog hand om lukas som de skulle innan.

Jag önskar att jag hade vetat vad som är rätt eller fel. Detta är nog det svåraste jag varit med honom. Mina förlossningar var lätta i jämförelse och det säger inte lite.

 

[Liten]

Sv: I behov av råd

Nu har jag läst igenom tråden, med många tårar som tränger bakom ögonlocken nu kan jag säga.
Jag känner för dig och Lukas, det gör jag verkligen. Du låter så förtvivlad, och vem hade inte varit det i din situation?

Jag har givit min häst ett löfte, när jag satt i hennes box första gången på kvällen innan jag skulle åka hem; att älska henne. Att alltid se till att hon har det bra. Att om den dag kommer då jag inte längre kan ha kvar henne, hitta någon som älskar henne lika mycket som jag gör. Och, den bit som var svårast på något sätt, att om dagen då jag inte kan ta hand om henne längre av något skäl kommer när hon börjar bli gammal, låta henne somna och gå till trappalandas ängar. För att hon aldrig någonsin ska bli någon vandringspokal man har ett tag och sen säljer vidare och vidare och vidare. För att hon alltid ska ha ett bra hem där hon trivs, där hon är älskad, där hon får stanna. Och det löftet tänker jag hålla, så länge jag lever.

Men att man givit ett löfte, gör inte det man måste göra lättare. Inte på något sätt.
Du vill inte avliva honom, för då innebär det att du släcker hans liv.
Du vill heller inte låna ut honom, av rädsla för att inte hitta den rätta att ta hand om honom och ge honom vad han behöver.
Samtidigt är du rädd för att rida honom, vilket han behöver för att må bra.
Hästar, ja alla djur, reagerar på rädsla. De känner dina spända muskler, och dessutom sprider rädsla ut en lukt som vi människor ibland har svårt att upptäcka - men djur märker direkt och reagerar.
Min kanin förstod flera veckor innan hennes död vad som var på gång, nu i efterhand ser jag det även om jag inte såg det då. Och henne avlivade jag inte frivilligt, hon dog "själv". Hur som helst; jag är säker på att även Lukas känner att något är fel. Jag tror att han förstår.

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

Jag började gråta när jag läste ditt inlägg för det du skrev ar exakt så jag känner. Jag har också lovat min häst att jag skulle avliva honom om jag inte kunde behålla honom igen.

Problemet är att avliva en häst som har så stark livsglädje bär mig emot. Han är den häst som betytt mest för mig och jag älskar honom så mycket. Men jag kan inte ge honom det han förtjänar och hur jag än gör blir det fel antigen för mig eller honom.

Hade jag bara kunnat hitta någon som älskar honom lika mycket som jag och är en bra ''hästmänniska'' hade det inte varit några problem. Men många ''hästmänniskor'' är inte snälla. Risken att jag hittar en sån person är ytterst liten.

Det finns inte en stund på dagen då jag inte går och tänker på lukas. Jag mår så dåligt av det hela. Jag önskar jag hade vetat vad som är rätt och vad som är fel.

Att han känner att något är fel är jag övertygad om. Men ajg vill ju inte offra ett liv för att jag inte klarar av hästen. Ett liv som betyder oerhört mycket för mig. Men det går ju inte att lita på männsikor.

Bara tanken på avlivningen är hemsk. Jag vet inte hur jag ska klara det. Hur ska jag kunna se någon ta livet av min häst.

 

[Liten]

Sv: I behov av råd

Att släcka hans liv när han har så mycket kvar, kan verka kallt & grymt, själviskt. Kanske rent av fegt, något man gör för att man själv vill ha en snabb utväg ur det hela.

Men en död häst känner ingen smärta. Jag har inte besökt Trappalanda själv, men jag har sett många många av mina älskade skickas dit - utan att jag fått vara med och ta beslutet (ej mina hästar). Nej, vi som är kvar ser inte de som lämnat oss, vi ser inte om de galopperar omkring i det gröna och bara är lyckliga. Men de lider inte längre av vad som händer på jorden.
Däremot en häst som lever, men ofta eller alltid är understimulerad, h*n lider. En häst som skickas mellan olika ägare, h*n lider. En häst som på ett eller annat sätt behandlas illa, h*n lider.

Många som har hästar ute på annons, skriver i annonsen "Säljs endast om rätt hem dyker upp". Det kan ta månader, säkert år, men nånstanns finns den rätte att ta över.
Men ibland är det humanare att göra slut på det, innan det blir ett lidande av det för hästens räkning.

Häst & ryttare startar resan tillsammans. Ibland måste man våga ta steget, och också avsluta den tillsammans.

Att släcka ett liv är det absolut svåraste med att äga ett djur.


Mina favoritdelar ur "Hästens bön";
'Tag mig ej från min moders sida
när som nyfött föl jag går.
Vänta med att på mig rida
till mitt fjärde levnadsår.

Jag vill leva för dig bara,
om min bön du nu förstår.
Då skall jag för alltid vara
din bästa vän i många år.

Och när min levnads slut är nära
tag mitt liv med varlig hand.
Led mig sista biten, kära,
till hästens evigt gröna land.'

 

[Jenny]

Sv: I behov av råd

Jag tycker att du ska låta beslutet bero lite.
Och behålla din ponny så länge.
Dels för att arbeta bort din rädsla, ta hjälp av instruktör.
Varva uppsuttet med arbete från marken, tömkörning, promenader.
Ta itu med din rädsla, speciellt som han betyder så mycket för dig.
Och för att så länge som man är rädd så är det svårt att rida vilken häst som helst,
så börja med den du redan har.
Och dels för att du har småbarn.....
Då är tiden ganska så begränsad iaf, din ponny är ju ändå
17 år och behöver väl inte ridas sju dagar/ v,
vilket kan passa rätt så bra.

Lycka till!

Mvh J.

 

[pernilla_s]

Sv: I behov av råd

Jag tycker att du ska låta beslutet bero lite.
Och behålla din ponny så länge.
Dels för att arbeta bort din rädsla, ta hjälp av instruktör.
Varva uppsuttet med arbete från marken, tömkörning, promenader.
Ta itu med din rädsla, speciellt som han betyder så mycket för dig.
Och för att så länge som man är rädd så är det svårt att rida vilken häst som helst,
så börja med den du redan har.
Och dels för att du har småbarn.....
Då är tiden ganska så begränsad iaf, din ponny är ju ändå
17 år och behöver väl inte ridas sju dagar/ v,
vilket kan passa rätt så bra.

Lycka till!

Mvh J.

Han är 17 år, men är det inte i sinnet. Han behöver ridas helst varje dag för att må bra. Står han blir han värre och värre. Han är svår att rida även när han rids varje dag.

 

[TinyWiny]

Sv: I behov av råd

Hur känns det när du rider andra hästar?
Är du rädd då med eller är det bara när du rider honom?
Och är du säker på att det beror på olyckan eller kan det vara för att dina barn är små och det är den skräcken som ofta överfaller mammor första gången de ska sitta upp igen?
Och som ofta hänger kvar länge

Jag har en kompis som hela sitt vuxna liv arbetat som instruktör/utbildare.
Hon har ridit in hästar som ingen ville gå i närheten av, men när hon fick barn förändrades allt.
Rädslan gjorde sig påmind varje gång hon satt upp och hon red inte på många år fast hon fortsatte att arbeta som instruktör ett tag så blev det ju ohållbart.
En instruktör måste ju kunna sitta upp ibland och hon klarade inte det.

Nu, när barnen är större har hon börjat om från början, hon rider bara de hästar som är lugnet själva och hennes rädsla börjar släppa, hennes äldste är 11 år nu så det kan ta tid.

Jag kan inte råda dej, helst hade jag velat erbjuda honom en plats här, men tyvärr har jag ingen som kan rida honom heller, jag är för tung och min dotter för lång han skulle bara få gå i hagen här och det mår han inte bra av heller om jag förstått dej rätt.

Fasen hade det varit för 6 år sedan så hade han varit den perfekta hästen till min dotter men det hjälper ju inte nu.

Hoppas verkligen du finner en lösning kramar i mängder.

 

[Alliegator]

Sv: I behov av råd

'kl'

Det finns en massa kul att göra från marken.

Jag blir förvånad att du rider en b-ponny? Men om valet är mellan avlivning - kan du inte använda en skarpare betsling? Vänj in på ridbanan, att det här betyder att matte bestämmer...
Hästar som far iväg och lattjar vilt är inte säkra. Sen kan han få jobba och springa, när det finns broms o ratt o inte bara gas.