Hur vet man om man vill ha barn?

[Roheryn]

Vad jag önskar, att om jag får barn, så ska det vara såna föräldrar runt mig och barnet som du! Jag hör just nu bara de som måste åka på tretusen olika aktiviteter hela tiden och aldrig hinner göra någonting annat. Och det är inte att barnen har fler aktiviteter än vad jag hade när jag var liten, för jag red på ridskola, tränade fotboll, lekte med kompisar och gick på barnkalas jag också, men mina föräldrar behövde inte vara med hela tiden. Och det som är värst med de här föräldrarna jag pratar om är att om de inte går dit, så blir de typ anklagade för att inte bry sig om sina barn tillräckligt mycket.

Din inställning känns så mycket sundare, fler folk som dig tack.

Åh, tack!

Jag känner nog att jag varit ganska rebellisk och aktivt valt bort både det "självklara" barn nummer två och diverse själsdödande aktiviteter som man "måste" göra när man har barn (jag har aldrig, faktiskt inte en endaste gång, gått till en lekplats med min dotter till exempel), men jag trivs med att vara rebell, och jag ville också ge min dotter det jag upplevde att mina föräldrar gav mig - en möjlighet att få ta del av deras liv och vara med på riktigt istället för att fösas ihop med andra barn i lämpliga barnaktiviteter och serveras lämplig barnmat.

Jag tänker också att jag genom exempel vill lära min dotter hur man kan leva ett bra liv - jag vill ju inte att hon i framtiden skall vara superstressad över ett livspussel som måste läggas och aktiviteter som måste genomföras för att på något sätt tillfredsställa hennes barn - jag vill ju att HON skall leva sitt bästa liv hela sitt liv! Och jag tror mycket på exemplets makt. Kunde min mamma jobba heltid och prioritera sig själv när hon hade barn så kan jag, och kunde jag, så kan min dotter... Jag har från mina föräldrar och min uppväxt fått med mig att jag kan göra det jag vill i livet, att jag inte behöver begränsa mig på något sätt för att jag är kvinna eller mamma eller whatever, och helt självklart vill jag ju föra det vidare till min dotter också!

 

[Imogen]

Jag har också mycket svårt att förstå folk som skriver att de ”inte tycker om barn”. Jag har verkligen all förståelse för att man inte tycker om att umgås med barn, och att man inte har något intresse av barn i sitt liv. Men att inte tycka om en stor grupp människor utvalt från deras ålder?

På samma sätt förstår jag om någon inte tycker om att umgås med gamla människor. De hör dåligt, pratar långsamt, slutar aldrig tjata om sina krämpor och hänger inte med i utveckligen ( ). Men att påstå att man inte tycker om gamla människor? Ganska magstarkt.

 

[Happimess]

Jag har inte så mycket att tillägga i tråden.

Men en sak som jag ändå vill lufta. Jag tycker absolut inte det är konstigt att inte vilja ha barn. Det är upp till var och en och allt passar inte alla.

Däremot tycker jag det är lite magstarkt när folk skriver att barn är "äckliga". Det har jag sett flera gånger. Och jag tycker det är beklämmande att man benämner människor som äckliga. Barn är små människor. Sen att dom gör mindre fräscha saker, det är en sak. Men att spy ut att barn är äckliga känns väldigt onödigt.

Med det sagt så får man väl tycka så, men jag begriper inte varför man måste lufta just det som en anledning till att inte skaffa barn. Även om det är så man känner.

Små barns huvudsyfte här i världen är mer eller mindre att skita, pissa och kräkas rätt ut och som förälder måste du reda upp det. Om det inte är äckligt vet jag inte vad det är. Det spelar ingen roll att det är det naturligaste som finns, jag tycker fortfarande det är äckligt.

Vad gäller lite, lite större barn har de inte samma uppfattning av vikten av hygien som vuxna, de tvättar inte händerna utan uppmaning, de hostar rätt ut på alla och envar, de kladdar och tallar hejvilt på saker utan eftertanke. De stryker sin snoriga näsa mot handflatan och dyker ner i kaklådan med samma hand sekunden efter. = äckligt.

För mig är allt äckel som följer runt barn faktiskt en huvudanledning till varför jag inte vill ha barn eftersom jag trivs i rena, fräscha miljöer med god hygien och mår riktigt dåligt över att behöva ha smutsigt, stökigt, kladdigt, eller ohygieniskt. Så då är det klart jag lyfter det.

 

[Happimess]

Jag har också mycket svårt att förstå folk som skriver att de ”inte tycker om barn”. Jag har verkligen all förståelse för att man inte tycker om att umgås med barn, och att man inte har något intresse av barn i sitt liv. Men att inte tycka om en stor grupp människor utvalt från deras ålder?

På samma sätt förstår jag om någon inte tycker om att umgås med gamla människor. De hör dåligt, pratar långsamt, slutar aldrig tjata om sina krämpor och hänger inte med i utveckligen ( ). Men att påstå att man inte tycker om gamla människor? Ganska magstarkt.

Men alltså, om det med åldern följer en massa egenskaper och beteenden som man tycker jäkligt illa om så är det väl inte så konstigt att man säger att man inte tycker om den åldersgruppen?

 

[miumiu]

Åh, tack!

Jag känner nog att jag varit ganska rebellisk och aktivt valt bort både det "självklara" barn nummer två och diverse själsdödande aktiviteter som man "måste" göra när man har barn (jag har aldrig, faktiskt inte en endaste gång, gått till en lekplats med min dotter till exempel), men jag trivs med att vara rebell, och jag ville också ge min dotter det jag upplevde att mina föräldrar gav mig - en möjlighet att få ta del av deras liv och vara med på riktigt istället för att fösas ihop med andra barn i lämpliga barnaktiviteter och serveras lämplig barnmat.

Jag tänker också att jag genom exempel vill lära min dotter hur man kan leva ett bra liv - jag vill ju inte att hon i framtiden skall vara superstressad över ett livspussel som måste läggas och aktiviteter som måste genomföras för att på något sätt tillfredsställa hennes barn - jag vill ju att HON skall leva sitt bästa liv hela sitt liv! Och jag tror mycket på exemplets makt. Kunde min mamma jobba heltid och prioritera sig själv när hon hade barn så kan jag, och kunde jag, så kan min dotter... Jag har från mina föräldrar och min uppväxt fått med mig att jag kan göra det jag vill i livet, att jag inte behöver begränsa mig på något sätt för att jag är kvinna eller mamma eller whatever, och helt självklart vill jag ju föra det vidare till min dotter också!

Det fetade, här känner jag att man får stålsätta sig en hel del mot omgivningens förväntningar faktiskt. Det hade jag nog inte riktigt väntat mig, att tvåbarnsnormen är så stark. Lite som att folk tycker "men du har ju ett barn redan, hur jobbigt kan det vara med ett till?" Och "han måste ju få ett syskon..." Har till och med hänt att en vilt främmande gubbe på spårvagnen frågade mig hur många barn jag hade, och praktiskt taget skällde ut mig när jag svarade ett. Han var ju uppenbarligen knäpp så det viftade jag mest bort, men det är jobbigare när man känner förväntningar i närmare led så att säga. Man hamnar lätt i ett läge där man känner att man behöver förklara sig själv och sina val.

 

[Imogen]

Men alltså, om det med åldern följer en massa egenskaper och beteenden som man tycker jäkligt illa om så är det väl inte så konstigt att man säger att man inte tycker om den åldersgruppen?

Jo jag tycker det är jättekonstigt.

Exakt de egenskaper du beskriver som ”äckliga” har exempelvis även väldigt många funktionshindrade människor. Tycker du inte heller om funktionshindrade?

 

[Linn-Nora]

Små barns huvudsyfte här i världen är mer eller mindre att skita, pissa och kräkas rätt ut och som förälder måste du reda upp det. Om det inte är äckligt vet jag inte vad det är. Det spelar ingen roll att det är det naturligaste som finns, jag tycker fortfarande det är äckligt.

Vad gäller lite, lite större barn har de inte samma uppfattning av vikten av hygien som vuxna, de tvättar inte händerna utan uppmaning, de hostar rätt ut på alla och envar, de kladdar och tallar hejvilt på saker utan eftertanke. De stryker sin snoriga näsa mot handflatan och dyker ner i kaklådan med samma hand sekunden efter. = äckligt.

För mig är allt äckel som följer runt barn faktiskt en huvudanledning till varför jag inte vill ha barn eftersom jag trivs i rena, fräscha miljöer med god hygien och mår riktigt dåligt över att behöva ha smutsigt, stökigt, kladdigt, eller ohygieniskt. Så då är det klart jag lyfter det.

Om du läste vad jag skrev står det dig fritt att känna så. Men att lufta såna åsikter om människor tycker inte jag kan gå oemotsagt förbi. Som @Imogen sa, är det okej att säga att personer med funktionsvariationer är äckliga?
Är det okej för en rasist att säga att invandrare är äckliga?

Säg att det är okej att säga sånt. Då tycker i alla fall jag att man får ta att andra säger ifrån.

Jag är fullt medveten om yttrandefriheten, men den betyder inte att andra inte kan tycka det man säger låter väldigt illa och faktiskt väldigt beklämmande hur någon kan känna så inför en grupp människor.

 

[Linn-Nora]

Tillägg

Små barns huvudsyfte här i världen är mer eller mindre att skita, pissa och kräkas rätt ut

Nej, små barns huvudsyfte är att lära sig och utvecklas.
Tycker du någon som inte svenska innan den lärt sig är en språklig idiot fram tills den lärt sig?

 

[Hedinn]

Men alltså, om det med åldern följer en massa egenskaper och beteenden som man tycker jäkligt illa om så är det väl inte så konstigt att man säger att man inte tycker om den åldersgruppen?

Fast det är så onödigt att sitta och säga att en grupp människor är äcklig, oavsett anledning. Det finns bättre sätt att uttrycka sig på om man måste uttrycka att man ogillar vissa beteenden.
Det är liksom helt okej att själv inte vilja ha analsex för att man upplever det ofräscht, men det ger en inte rätt att säga att man tycker homosexuella män är äckliga för att de ofta har analsex. Eller att säga att kineser är äckliga för att man själv inte vill äta hundar. Det är stor skillnad på att tycka att ett beteende är äckligt och att uttrycka att man äcklas av en viss grupp människor.

 

[Happimess]

Om du läste vad jag skrev står det dig fritt att känna så. Men att lufta såna åsikter om människor tycker inte jag kan gå oemotsagt förbi. Som @Imogen sa, är det okej att säga att personer med funktionsvariationer är äckliga?
Är det okej för en rasist att säga att invandrare är äckliga?

Säg att det är okej att säga sånt. Då tycker i alla fall jag att man får ta att andra säger ifrån.

Jag är fullt medveten om yttrandefriheten, men den betyder inte att andra inte kan tycka det man säger låter väldigt illa och faktiskt väldigt beklämmande hur någon kan känna så inför en grupp människor.

Men alltså vafan, snacka om att lägga ord i munnen på mig?

Om människor kissar i ditt knä, bajsar i din säng, spyr på din axel, hostar rakt på maten, kletar snor på bullarna och du får ägna en halvtimma åt att städa efter varje måltid, ja då är de äckliga, oavsett om de tillhör kategorin "funktionsvarierade", "invandrare", eller för den delen "rasister". Det är ju beteendet i sig som definierar gruppen då. Gör de äckliga saker är de äckliga, det är du som lägger en massa värderingar i vad "äcklig" innebär för dig, och det är uppenbarligen inte samma sak för mig. I min mening är du äcklig om du gör äckliga saker. Smetar du bajs på väggarna på arbetsplatsen? Slickar på spårvagnsspåren? Också ganska äcklig.
Så vitt jag vet finns det ingenting som vare sig funktionsvarierade eller invandrare generellt brukar syssla med som skulle rättfärdiga att de blir kallade äcklade. Men visst, skulle en hel grupp människor börja samla på hundbajs eller sluta tvätta händerna efter toalettbesök skulle jag nog inte dra mig för att kalla dem äckliga heller, oavsett om gruppen är alla busschaufförer, professorer eller riksdagsledamöter.

 

[Happimess]

Nej, små barns huvudsyfte är att lära sig och utvecklas.
Tycker du någon som inte svenska innan den lärt sig är en språklig idiot fram tills den lärt sig?

Nej, varför drar du upp ord som idiot? Det har jag väl aldrig påstått? Jag tycker den personen är en språklig idiot lika lite som jag tycker att en långsam löpare är en "springar-idiot". Sluta lägg ord i munnen på mig. Just nu verkar du sitta och elda upp dig dina egna fantasier av vad jag eventuellt tycker och tänker om saker och ting vilket verkar väldigt onödigt.

 

[Linn-Nora]

Men alltså vafan, snacka om att lägga ord i munnen på mig?

Om människor kissar i ditt knä, bajsar i din säng, spyr på din axel, hostar rakt på maten, kletar snor på bullarna och du får ägna en halvtimma åt att städa efter varje måltid, ja då är de äckliga, oavsett om de tillhör kategorin "funktionsvarierade", "invandrare", eller för den delen "rasister". Det är ju beteendet i sig som definierar gruppen då. Gör de äckliga saker är de äckliga, det är du som lägger en massa värderingar i vad "äcklig" innebär för dig, och det är uppenbarligen inte samma sak för mig. I min mening är du äcklig om du gör äckliga saker. Smetar du bajs på väggarna på arbetsplatsen? Slickar på spårvagnsspåren? Också ganska äcklig.
Så vitt jag vet finns det ingenting som vare sig funktionsvarierade eller invandrare generellt brukar syssla med som skulle rättfärdiga att de blir kallade äcklade. Men visst, skulle en hel grupp människor börja samla på hundbajs eller sluta tvätta händerna efter toalettbesök skulle jag nog inte dra mig för att kalla dem äckliga heller, oavsett om gruppen är alla busschaufförer, professorer eller riksdagsledamöter.

Nej, varför drar du upp ord som idiot? Det har jag väl aldrig påstått? Jag tycker den personen är en språklig idiot lika lite som jag tycker att en långsam löpare är en "springar-idiot". Sluta lägg ord i munnen på mig. Just nu verkar du sitta och elda upp dig dina egna fantasier av vad jag eventuellt tycker och tänker om saker och ting vilket verkar väldigt onödigt.

Tråkigt att du tycker jag lägger ord i din mun. Det var inte min avsikt. Jag bara reflekterade utefter hur du i din tur uttryckte dig. Det var min tolkning av vad du sa och jag drog till med ett exempel där jag istället för att applicera äcklig på ett beteende applicerade "idiot" på en kunskapsnivå för att visa hur absurt det är.

Jag eldar absolut inte upp mig Är nöjd och glad Däremot så ifrågasatte jag hur du uttryckte dig om en grupp människor. Och det verkar inte som att jag var den enda som reagerade.

Du verkar däremot väldigt uppeldad i hur äckliga barn är.

 

[Fruentimber]

Ja nä men precis så här slutar ju aldrig dessa trådar.

 

[Happimess]

Ja nä men precis så här slutar ju aldrig dessa trådar.

Att man aldrig lär sig.

 

[Linn-Nora]

Om människor kissar i ditt knä, bajsar i din säng, spyr på din axel, hostar rakt på maten, kletar snor på bullarna och du får ägna en halvtimma åt att städa efter varje måltid, ja då är de äckliga, oavsett om de tillhör kategorin "funktionsvarierade", "invandrare", eller för den delen "rasister".

Kan inte låta bli. Detta, nej, dom är inte äckliga, dom gör äckliga saker. Där tycker jag skillnaden ligger.

Men vi tycker olika och jag har ingen ork eller lust att försöka vända dig.

 

[Voeux]

Ja nä men precis så här slutar ju aldrig dessa trådar.

De gör ju ofta det tyvärr. Min korta åsikt i saken:
1. Ja, onödigt att kalla barn äckliga och att man inte gillar dem. Precis som med allt annat i livet så kan man ju säga "inte för mig", det låter ju ändå trevligare.
2. Barn är inte en strukturellt förtryckt grupp som personer med funktionsvariationer eller homosexuella, så kanske inte lika känsligt heller. Barnnormen är dessutom så satans stark att jag kan fatta att personer som inte vill ha barn behöver kräkas ut lite frustration ibland, så personligen ser jag mellan fingrarna med det. Det måste stundtals vara mycket påfrestande att ha valt bort barn och det hade nog gjort att jag själv inte hade varit fin i mun alltid heller.

 

[Fruentimber]

De gör ju ofta det tyvärr. Min korta åsikt i saken:
1. Ja, onödigt att kalla barn äckliga och att man inte gillar dem. Precis som med allt annat i livet så kan man ju säga "inte för mig", det låter ju ändå trevligare.
2. Barn är inte en strukturellt förtryckt grupp som personer med funktionsvariationer eller homosexuella, så kanske inte lika känsligt heller. Barnnormen är dessutom så satans stark att jag kan fatta att personer som inte vill ha barn behöver kräkas ut lite frustration ibland, så personligen ser jag mellan fingrarna med det. Det måste stundtals vara mycket påfrestande att ha valt bort barn och det hade nog gjort att jag själv inte hade varit fin i mun alltid heller.

Agree. Jag tycker att det blir högst osmakligt att jämföra barn med utsatta minoriteter.

 

[krus]

Jag går på ursprungsfrågan

Jag kände inget sug efter vare sig graviditet eller bäbis, men det jag visste var att jag verkligen ville ha vuxna barn en dag

Merparten av livet med barn är inte blöjbyten och lekplatser. Våra barn går i lågstadiet och det känns som om det var evigheter sedan som det torkades bajs till höger och vänster. Merparten av tiden kommer ju faktiskt barnen att vara vuxna

 

[Lovisaleonora]

(Jag lägger denna under allmänt då jag inte enbart vill ställa frågan till föräldrar.)

Jag har alltid varit osäker på om jag vill ha barn eller inte. För 10år sedan fick jag en "knäpp" där jag verkligen kände att jag ville ha barn/bli gravid, men det gick över efter några år och jag har inte känt det sedan dess. När jag försöker föreställa mig mitt liv med barn så ser jag knappt något positivt med det utan det känns mest som något jobbigt.

Jag vill inte lägga så mycket vikt vid den negativa bilden jag har av att ha barn då jag omöjligen vet om det kommer bli så eller ej. Det svåra är för mig att verkligen känna efter vad jag vill. Jag vill helst ta något slags beslut då jag velat i så många år redan.

Så frågan till er som vet att ni vill/inte vill ha barn: Hur visste ni det?

För att återföra tråden.

Eftersom du fick din "knäpp" är du ju inte anti-barn i alla fall. Du verkar ha ett rätt öppet, men tveksamt sinne, till att skaffa barn. Du kanske är mer osäker på resten av situationen, ensamstående etc, än själva delen med att ha barn. Jag tror att ensamstående är bra mycket bättre föräldrar till barn i många fall, hellre än dysfunktionella förhållanden som visar en sned bild att växa upp i (jag stod själv och skrek på mina föräldrar att de skulle skilja sig).

För egen del har jag aldrig varit intresserad, nu är jag 48 år och slipper tjatet ("du kommer ånga dig sedan om du inte skaffar barn"). Jag har liksom aldrig fått ett intresse. Du har haft ett men tappat det - kanske är grundbulten varför den tappade sugen tappades?

(F ö brukar jag ställa motfrågan: "Varför skaffar du inte orm?" Svaret brukar bli att "jag gillar inte ormar och har inget intresse, jag vill helt enkelt inte". Well. Där har du mitt svar)

 

[Hedinn]

De gör ju ofta det tyvärr. Min korta åsikt i saken:
1. Ja, onödigt att kalla barn äckliga och att man inte gillar dem. Precis som med allt annat i livet så kan man ju säga "inte för mig", det låter ju ändå trevligare.
2. Barn är inte en strukturellt förtryckt grupp som personer med funktionsvariationer eller homosexuella, så kanske inte lika känsligt heller. Barnnormen är dessutom så satans stark att jag kan fatta att personer som inte vill ha barn behöver kräkas ut lite frustration ibland, så personligen ser jag mellan fingrarna med det. Det måste stundtals vara mycket påfrestande att ha valt bort barn och det hade nog gjort att jag själv inte hade varit fin i mun alltid heller.

Det har du rätt i, onödiga jämförelser av mig. Jag tycker oavsett att man kan låta bli att uttrycka sig som att en/flera personer är äckliga oavsett om det är riktat mot en grupp eller en specifik person. Det handlar för mig inte om barnfrågan på nåt sätt, utan mer om diskussionsteknik och det var det jag försökte belysa. Skillnad på att skriva att ett beteende är äckligt och att en person är äcklig, helt enkelt. Men jag släpper det nu och hoppas att tråden kan återgå till ursprungsfrågan.