Hur vet man att man är redo? Och kan man fortsätta med ridningen?

[stjarnhimmel]

Vet inte om jag tycker att det är bra att hurra för ersättning på det viset egentligen. Ersättning är ett bra alternativ om amning inte funkar av en eller annan anledning men det bästa är väl fortfarande amning enligt det senaste jag läst. Att göra båda delarna är ju sådär för produktionen. Det går ofta fort att minska produktionen för att man lägger till ersättning i stället, på gott och ont.

Och såklart ska man hålla tummarna för att krämporna lyser med sin frånvaro eller åtminstone går över fort men att tänka att de kan komma att sätta käppar för en är ganska sunt känner jag som varit sjukad sedan februari pga foglossning. Snittad med första barnet och foglossning några månader innan så tiden från hästryggen var lång där och hade varit lång nu om jag haft häst att rida. Hade problem som kom och gick vilket hindrade mig från t.ex löpning i säkert ett halvår efter dottern, plus foglossning en gång i månaden i 1.5 år.

Trots det känns det ändå som om bebistiden är enklast att ha barn förutsatt att allt funkar. En bärsele till bebisen underlättar mycket och jag sätter min 2-åring i sele när hon blir för busig med så hon går att ha med i stall och hos veterinären utan större bekymmer. Att pussla ihop jobb, dagis och häst som kanske inte ens finns hemma på egna gården kan nog kräva en hel del. Vi hade aldrig fått ihop det just idag pga långa restider till jobb men med justeringar så tror jag att det går att få ihop när suget är tillbaka. Rätt läge finns inte men visst måste man kanske förbereda sig på att lägga intresset i lite vila om man har otur.

Jag tycker att när man läser om amning så blir jag förvånad över hur lite belägg som finns att detta skulle vara så överlägset.
Tycker inte det verkar motsvara den norm som finns om att folk ska amma.

 

[Imogen]

Jag tycker att när man läser om amning så blir jag förvånad över hur lite belägg som finns att detta skulle vara så överlägset.
Tycker inte det verkar motsvara den norm som finns om att folk ska amma.

Skulle det vara konstigt att amning är norm och ersättning är (fullgod) ersättning?

 

[Lindon]

Jag fick förklarat av två i min klass under våren (är 31) att jag måste förstå att jag varken kan ha hund (för det är aldrig rätt för en hund att bo tillsammans med ett spädbarn som tar mycket tid ) eller hästar den dagen jag skaffar barn. Allt annat är bara att jag lever i en drömvärld.
Jag är omgiven av vänner som har flertalet hästar, skaffar barn, en del rider till sista dagen i graviditeten, en del tävlar en vecka efter förlossningen ( kanske inte jättesmart men det gick bra ) En del ställer av hästarna, en del skaffar medryttare. Jag har sett hur många lösningar som helst på att kunna kombinera hästar och barn sen beror det självklart en hel del på barnet och vad som fungerar,

På ett sätt kan jag tycka att det känns en aningen nervärderande att idiotförklara en annan människa på det sättet genom att förklara att man inte kan ha barn och djur samtidigt. Lite som att säga att jag skulle inse att jag skulle växa ifrån hästeriet i tonåren för att träffa killar....hästeriet kvarstod och killlarna hanns med ändå

Jag har fått höra att 'nog kommer jag väl att ge bort marsvinen nu när baby kommer' - det är tydl inte bra för bebisar/barn att växa upp i miljö där det förekommer spån och hö.... och hästarna ska helst bort också. Men som sagt, detta har sagts av icke-djurmänniskor. Vår son kommer må så bra av att leka ute i en lerhop som man gjorde själv när man var liten. Får skaffa flertalet utedräkter bara så man får byta

 

[Amha]

Du behöver inte tycka att det är bra.

Och jag skrev _oftast_ försvinner krämporna med graviditeten.

Absolut är det så men med tanke på att mina planer för hästarna var stora och jag fick tillbaka som en riktig käftsmäll att jag inte klarar ens hälften så säger jag att det är vettigt att se att hela processen kan skapa mer problem än mage så slipper man kanske en del av det jag fick bearbeta. Sen behöver det självklart inte innebära att man måste sälja och avsluta hästeriet men åtminstone ha en plan B så inte världen rasar.

Jag flinade åt min första BM när hon så att jag kanske skulle behöva dra ner på ridningen senare i graviditeten och tänkte "ja eller hur". Några månader innan dottern föddes stod jag där med smärtor och det var verkligen jobbigt att hela planen rasat och jag hade ingen plan B.

 

[FengurLaugar]

Vi har två barn, 3 år resp 3,5 månad. Har två hästar, en 8 åring som jag tränar och har tävlat några ggr men träningen och mysridningen här hemma är viktigast för mig, han går 4-5 dagar/vecka och har gjort sen jag började rida igen efter första barnet fötts. Den andra är 3 år och ska ridas in till vintern så honom grejjar jag och äldsta dottern med ibland bara utöver den dagliga skötseln.

Red till v 30 första graviditeten och började sen rida igen 7 veckor efter förlossningen. Andra gången red jag till v 25 och började igen 6 veckor efter förlossningen. Hade lätta graviditeter och lätta förlossningar.

Jag har sänkt min ambitionsnivå efter jag fick barn för att slippa bli stressad för att jag inte hinner med att rida varje dag. Den dagliga skötseln tar inte länge (har dom hemma på egen gård och sköter allt själv) och behövs det kan barnen vara med. Men både jag och min man behöver vara ensamma nån timma varje vecka så vi ser till att jag får rida 4 dagar i veckan och han grejja med sitt när han behöver.

Än så länge funkar det och hästarna är min viktigaste energikälla, med eller utan barn i bilden. Men man kan få sjuka barn också så båda får ge upp sina intressen, eller delar av dom. Nära vänner till oss har hamnat i den sitsen tyvärr.

Just det, jag ammade första barnet i ett halvår. Behövde hon mat när jag red fick hon urpumpad mjölk. Ammar andra barnet också och även hon får urpumpad mjölk om det behövs när jag rider.

 

[lil-sis]

Absolut är det så men med tanke på att mina planer för hästarna var stora och jag fick tillbaka som en riktig käftsmäll att jag inte klarar ens hälften så säger jag att det är vettigt att se att hela processen kan skapa mer problem än mage så slipper man kanske en del av det jag fick bearbeta. Sen behöver det självklart inte innebära att man måste sälja och avsluta hästeriet men åtminstone ha en plan B så inte världen rasar.

Jag flinade åt min första BM när hon så att jag kanske skulle behöva dra ner på ridningen senare i graviditeten och tänkte "ja eller hur". Några månader innan dottern föddes stod jag där med smärtor och det var verkligen jobbigt att hela planen rasat och jag hade ingen plan B.

Men att anta att det inte kommer att fungera i förväg är ju att ta ut sorgen två gånger

Man kan bli påkörd imorgon och aldrig mer kunna gå men det verkar ju dumt att sluta leva om utifall att.

Man lär ju märka om man får problem...

Själv är jag rödflaggad redan innan pga ett dumt placerat myom. Det innebär planerat snitt och mest troligt såpass rejäla besvär med smärtor att jag blir sjukskriven redan tidigt. Och ett tag efter.

Men så länge jag är besvärsfri utgår jag från situationen just nu.

 

[Amha]

Men att anta att det inte kommer att fungera i förväg är ju att ta ut sorgen två gånger

Man kan bli påkörd imorgon och aldrig mer kunna gå men det verkar ju dumt att sluta leva om utifall att.

Man lär ju märka om man får problem...

Själv är jag rödflaggad redan innan pga ett dumt placerat myom. Det innebär planerat snitt och mest troligt såpass rejäla besvär med smärtor att jag blir sjukskriven redan tidigt. Och ett tag efter.

Men så länge jag är besvärsfri utgår jag från situationen just nu.

Det beror väl på hur man ser det. Om det är "jag räknar med att rida så länge jag orkar och vill men ifall det inte funkar agerar jag enligt detta." eller "jag kanske inte kan rida mer än någon månad till så jag måste nog ta till min plan B snart."

Jag tror att det är sunt att inse att det kan komma begränsningar tidigare än man anar men inte ska man sluta med något som funkar och är roligt ifall att. Är det viktigt för t.ex ts att hästarna är igång så mycket det går är det ju extra viktigt att man har funderat på hur man kan göra om man får problem länge.

 

[linlar1]

Jag kan börja med att säga att jag inte har läst igenom alla tidigare svar du fått.

Jag red mycket innan jag blev gravid. Tävlade inte. Min tanke var att fortsätta rida mycket, men så har det inte blivit. Jag red till ca 7:e månaden så jag kände att det blev för tungt (fick kraftiga sammandragningar) . Jag tänkte ändå att "bara" barnet är ute så ska jag upp i sadeln. Men jag sprack mkt under förlossningen. Ett halvår efter förlossningen kunde jag skritta korta stunder. Idag (13 månader efter) kan jag rida längre stunder men endast i skritt. Jag vill inte skrämma dig, för i dom allra flesta fall går det bättre än för mig, men var beredd på att det kanske inte går som på räls.