Jag håller med om att man inte borde behöva ge upp något, men samtidigt är det ju kvinnan som ska bära på barnet under graviditeten, och har man en jobbig sådan så måste man kanske ta ett uppehåll. Sedan när barnet väl kommit så är det mamman som har mjölk som barnet är beroende av, så det blir naturligt så att mamman måste ta ett större ansvar än pappan. Dessutom behöver man kanske lite tid på sig för kroppen att återställa sig. Det jag menar är att även om man har en pappa till barnet som ställer upp till 100% så är det lättare för pappan att hålla igång sina intressen än för mamman.
Sedan är ju intresset med hästar och tävlande lite speciellt, det tar mycket tid, och en häst behöver åtminstone tillsyn, mat, vatten och ren bädd varje dag, även om man inte behöver rida varje dag. Ska man tävla så behövs mer än så, och tävlingsdagar är ofta långa.
Jätteskönt dock att höra att flera faktiskt ridit långt in i graviditeten, och orkar man inte sitta i sadeln så är ju tömkörning både kul och stärkande för hästen!
Ja, kvinnor bär barnet, men beroende på ambitionsnivå, om vi talar ridning, vid en frisk graviditet, så måste man inte sluta rida...Men man ska undvika att ramla av, så "högriskridning" kanske är onödigt.
Men den del av graviditeten som hindrar tuffare ridning är kanske de sista en-två-tre månaderna, och amma handlar om ytterligare 3-4-5 månader. Det är en väldigt liten del av totala tiden som förälder. Men amning hindrar inte aktiviteter, snarare tvärtom. Tiden fram till ca 4-5 månader, innan barnet börjar krypa/kravla, när barnet mest äter och sover är en perfekt tid för att träna vilken sport eller idrott som helst nästan. Maten finns enkelt till hands, och man kan rida på ridbanan/i ridhuset/träna med barnvagnen med det sovande barnet intill, och dessutom på dagtid. Man kan helt enkelt vara i stallet med barnet, och sköta hästen om inte rida så mycket.
Tävlandet kanske måste vara på sparlåga med liten bebis, liksom att rida för tränare, vilket kräver både mer tid och mer koncentration, eftersom man inte kan ta en paus när barnet behöver det, men kan kan hålla igång hästen och sig själv, liksom sköta mockning m.m., för att återuppta tävlandet lite senare.
Det skönaste för en själv, är nog att få åka hemifrån, och vara "egen vuxen", åtminstone några gånger per vecka, men en pappa som inte ställer upp på sådant, kommer antagligen inte att ställa upp senare under förhållandet heller.
För en frisk person, som ser till att träna (alltså inte ridning utan allmän träning) på lämpligt sätt både före, under och efter graviditeten, så tar det kort tid, innan man är fullt fungerande igen. Att det skulle ta lång tid för kroppen att återställa sig för olika former av fysiskt arbete efter graviditet, är en av patriarkatet och dess representanter bland både män och kvinnor (ja, det finns många sådana), omhuldad myt, för att hålla kvinnor kvar i stereotypa könsroller där man avstår tidskrävande aktiviteter, i synnerhet sådana som kräver att man "åker hemifrån" och låter pappa sköta barn och hem några timmar.
Min upplevelse, är att den tuffa tiden som förälder inte nödvändigtvis är småbarnsåren, utan det kan mycket väl vara tonåren som ställer de stora kraven, medan småbarnsåren bara rullar på.
Förälder är man resten av livet, och man får räkna med att först när barnen hittat rätt bland utbildning och boende, ofta när barnen är i 20-25 års åldern, så avslutas det mer aktiva föräldraskapet.
Och det är där någonstans, ofta som 40-45 åring, när barnen börjar bli självgående, som man inser att man missat att köra fullt ut på något som var viktigt för en själv som person. Det kan vara en utbildning som man avstod att genomföra, det kan vara en hobby/ett intresse som man lade helt på hyllan, en resa eller ett jobb, spelar ingen roll exakt vad, men det är då man riskerar att börja gräma sig, och ångra sig.
Det går utmärkt att kombinera barn och ett krävande specialintresse, men båda föräldrarna behöver samarbeta.
