Hur vet man att man är redo? Och kan man fortsätta med ridningen?

[W_M]

Jag är 28 år gammal, min sambo några år äldre, och han vill gärna ha barn. Jag vill också ha barn, och har alltid tänkt att jag ska få mitt första barn innan jag fyller 30... men nu när jag börjar närma mig 30 så vet jag inte riktigt vad jag vill...

Känner att jag inte riktigt är klar med tävlande och ridningen, har en unghäst (4 år) och ser framför mig att vi ska ut på tävlingsbanorna i höst! Jag börjar äntligen komma framåt I ridningen efter flera år med halta/skadade hästar, nu är det ju så himla kul att åka till stallet och träna, vet inte om jag är beredd att ge upp det - men det kanske jag inte måste? Dessutom vet jag av erfarenhet att det kan ju närsomhelt hända något som gör att hästen måste ställas av/vila pga skada osv... Min sambo har påpekat att "du vill ju inte ha barn nu pga den där hästen"... och det kanske ligger något I det..

Hur fungerar hästägandet och ridningen under graviditet och med småbarn? Tycker folk brukar påpeka att "när du väl får barn så kan du ju inte ha hästen kvar".

Hur vet man att man är redo? Det enda som jag är rädd för egentligen är att jag inte ska kunna rida och tävla och vara I stallet! Jag vill ha barn men kan väl inte saga att jag har en stark längtan som vissa skriver om... men frågan är om den kommer?

Hur kände ni innan ni skaffade barn? Visste ni att nu är jag redo? Kände ni längtan eller kom den under graviditeten? Fortsatte ni rida och har ni kunnat kombinera häst och barn?

 

[tolksele]

Jag har lite liknande funderingar som du, unghäst och vill ha barn relativt snart...

Dock har jag en god förebild i en av mina vänner, hon red relativt länge och var hyfsat snabbt uppe i sadeln igen. Hästen var helinackorderad och visst är den inte i tävlingskondition, men ändå. Barnet föddes i november och min vän studerade på heltid under våren också, så var inte mammaledig.

Jag tänker att visst går det! Känner man dåligt samvete får man väl sätta hästen på lösdrift så rör den ju lite på sig i alla fall Medryttare är ju ett annat alternativ om man har en häst som inte är allt för komplicerad

 

[jerseyko]

Tror det är svårt å känna de där "nu är helt rätt" de går ju lixom inte å veta när man blir gravid, hur graviditeten är osv.

Jag hade häst mina 2 första graviditeter. Barn 1 tränade och tävlade jag fram till 6-7e månaden då blev de sommarbete och sen red jag bara för att stilla abstinensen. Min medryttare slutade när sonen var 2 veckor så då va de bara å köra på igen (häst i full kondis)
Med 2a barnet så var hästen konvalicent, red igång henne men fick efter halva graviditeten himla problem med värkar så de var bara att sluta (och det med typ allt kunde knappt åka och handla) fick hem hästen 3 månader efter förlossningen, i kondis, och några veckor senare var vi ute på första pay-n-jump.
Sen har vi 3e barnet, utan häst, men jag vart jättedålig, mådde konstant illa, karpaltunnelsyndrom, foglossningar osv så jag klarade inte av mycket. Kunde inte ens åka bil utan å bli åksjuk så jag spydde! På slutet blev de bättre då mådde jag bara illa.
Sprang med hundarna på utställning 1 vecka innan 3an föddes så konditionsmässigt mådde jag bra.


Vill du ha häst, går det utmärkt! Jag skulle försöka hitta en medryttare som du verkligen litar på. Kanske tom betala en duktig ryttare om det krävs! Jag har tyckt det vart väldigt skönt i alla fall och första tiden efter har jag inte ens tänkt på min häst

 

[WBanna]

Jag köpte en 3-åring medans jag var mammaledig... Klart det går, men det underlättar ju jättemycket om pappan till barnet ställer upp när man själv ska rida och om man kan få fullservice i stallet. Det finns ju massor med (småbarns)föräldrar som både har hästar och tränar och tävlar för fullt.

 

[lil-sis]

Jag har för avsikt att fortsätta rida, barnet kommer att ha en pappa också...

(Och en egen ponny ).

 

[W_M]

Känner mig lite lugnare med era ord, har tyvärr ingen i min närhet som har småbarn och haft häst under graviditeten... Men att skaffa en medryttare är absolut något jag funderat på, tyvärr växer dom med erfarenhet nog att utbilda en 4-åring inte på träd!

Man får bara så mycket kommentarer kring det där så man vet ibland knappt vad man själv vill! Folk som tycker både det ena och det andra, brukar inte ta åt mig men det är svårt.. folk tycker att häst är något man leker med i sin ungdom, det går över, och borde inte ni skaffa barn snart, längtar du inte efter en liten bebis osv osv...

 

[W_M]

Ja lil-sis det där med en egen ponny låter toppen tycker jag!

 

[stjarnhimmel]

Jag kände länge att jag verkligen inte ville ha barn. Anledningen var att jag såg hur många hade det i min bekantskapskrets, mammor som var bittra över vad de hade gett upp och pappor som levde på som vanligt och ofta fick ett chefsjobb samtidigt som barnet kom så han hade inte tid att vara föräldraledig.

Idag tänker jag att jag gärna skulle ha barn, men inte till vilket pris som helst. Jag har också träffat på en del familjer som inte lever på det "vanliga" sättet. Och då kan jag tänka mig barn. Dvs om jag får leva på det sättet som är jag. Och om jag inte behöver ge upp allt som är jag, i mitt fall intressen som hästar, musik etc.

Så nyckeln till min ändring hur jag såg på barnskaffande var att träffa rätt personer. De som visade att det faktiskt går.

Sen tycker jag msn ska vara realistisk dvs kan man ha stall där fler tjänster ingår, medryttare och liknande för att underlätta vardagen.

 

[Pontevecchio]

jag kunde inte ha häst när jag började jobba heltid, jag kunde inte ha häst när jag skaffade sambo och jag kan inte ha hästar nu när jag är gravid.

men guess what, i do Prova, går det så går det. det är inte hela världen att vänta 2 år till heller.

 

[Ray]

Jag är 28 år gammal, min sambo några år äldre, och han vill gärna ha barn. Jag vill också ha barn, och har alltid tänkt att jag ska få mitt första barn innan jag fyller 30... men nu när jag börjar närma mig 30 så vet jag inte riktigt vad jag vill...

Känner att jag inte riktigt är klar med tävlande och ridningen, har en unghäst (4 år) och ser framför mig att vi ska ut på tävlingsbanorna i höst! Jag börjar äntligen komma framåt I ridningen efter flera år med halta/skadade hästar, nu är det ju så himla kul att åka till stallet och träna, vet inte om jag är beredd att ge upp det - men det kanske jag inte måste? Dessutom vet jag av erfarenhet att det kan ju närsomhelt hända något som gör att hästen måste ställas av/vila pga skada osv... Min sambo har påpekat att "du vill ju inte ha barn nu pga den där hästen"... och det kanske ligger något I det..

Hur fungerar hästägandet och ridningen under graviditet och med småbarn? Tycker folk brukar påpeka att "när du väl får barn så kan du ju inte ha hästen kvar".

Hur vet man att man är redo? Det enda som jag är rädd för egentligen är att jag inte ska kunna rida och tävla och vara I stallet! Jag vill ha barn men kan väl inte saga att jag har en stark längtan som vissa skriver om... men frågan är om den kommer?

Hur kände ni innan ni skaffade barn? Visste ni att nu är jag redo? Kände ni längtan eller kom den under graviditeten? Fortsatte ni rida och har ni kunnat kombinera häst och barn?

Känner och har alltid känt likadant.
Har ett barn!
Men blir så deppig när något hindrar mig från att fortsätta utvecklas med hästen. Både när hästen är skadad och när jag är out for count.
Förra gången blev jag gravid när hästen var långtidsskadad och betäckt och jag var tillbaka och tränade ungefär ett år efter - på grund av att hästens barn kom efter mitt.
Jag har tävlat i perioder efter det. Och tycker att det går absolut!
Men jag har en sambo med noll intresse för att hänga på tävling som hellre spelar fotboll ( och jag är inte på fotbollen heller...) och mina föräldrar bor inte här. Om jag ska tävla måste sambon vara hemma ( ryker ett gäng helger) jag kan inte tävla när jag jobbar ( ryker varannan helg) eller så måste jag ha en hästskötare/barnvakt med. Vissa helger går åt till semester med familjen dessutom. Numera tävlar jag intensivt i perioder ( intensivt är varannan helg ungefär) där vissa tävlingar blir pay and jump mitt i veckan. Och perioder när det är mycket annat tränar jag bara men hinner inte tävla.

Så jag skulle säga att om man inte har massa hjälp av familjen så är det svårt att tävla på samma nivå som innan. Men om man sänker frekvensen och höjer kvaliteten så är det utvecklande ändå!

 

[Equilina]

Angående att längta så ja, jag längtade verkligen efter graviditet och barn! Både första gången och nu andra. Är gravid med barn nr 2, har en dotter på 4 år, egen gård och 5 () hästar.
Om det går att fortsätta eller inte beror helt på hur man är som människa tror jag. Jag har vänner utan barn som knappt hinner med sin helinackorderade häst medan jag har två tävlande hästar, barn, man, heltidsjobb och tid för att slappa i soffan.
Nu är jag på gång att sälja ena tävlingshästen för att det inte ska bli så mycket till hösten när 2-åringen kommer hem från lösdriften och vi har ett barn till.
Det är också väldigt olika hur mycket man kan rida under graviditeten, jag har nu två månader kvar till beräknad förlossning och ska tävla (hoppning) på lördag. Har gått ner till lokal nivå för att slippa använda kavaj bara, annars är det mesta som vanligt.

 

[Lindon]

@W_M Jag är 30(31 i år) och väntar vårt första. Har alltid tänkt att barn ska jag ha före 25,men hästarna kom i vägen. Hade aldrig den där längtan efter baby,fick lite panik och tänkte att det aldrig kommer. Men i höstas tappade jag lite sugen på hästarna och så sålde vi ridhästen. Kände att nu kan vi kanske prova på om vi blir gravida,vilket vi blev snabbare än jag tänkt mig.

Nu i efterhand är jag tacksam, i mitt fall hade jag aldrig kunnat rida. Hästen hann stå några månader och lessna. Eftersom shettisen lämnade och en pensionär till häst så blev vi aldrig hästlösa. I början mådde jag så dåligt att jag inte klarade av stallslukt,men min man skötte om dom då. Sen gick det bättre, har kunnat köra och aktivera ponnyn sgs varje dag. Först nu börjar det bli tyngre (v 35 på ons) men kan ärligt säga att jag hade blivit galen utan hästar. Har vart sjukskr sen febr då jag har en grundsjukdom som kräver daglig medicinering så det svåra har vart att hitta rätt dos och jag har mått dåligt pga det.

Måånga i min närhet har tyckt att vi ska ge upp hästarna och skaffa barn ist. Vet inte hur många ggr jag hört att det kommer inte gå att kombinera baby och häst. Detta av icke hästmänniskor dock. Jag oroar mig inte nämnvärt för det....

Du är ju ändå bara 28. Om du vill satsa på häst före gör det, du hinner med baby sen. Vill du ha båda - kör. Du kan ju vara en av dom som rider till slutet! Om man inte satsar kmr man att ångra sig i efterhand.

 

[W_M]

Tack alla ni som svarar, mycket bra tips och så skönt att man inte är ensam! Skönt att höra att det går att kombinera om man vill! Men kanske att man ska satsa på hästen något år till innan man börjar försöka bli gravid, och under den tiden hitta en duktig medryttare! Men så vet man ju aldrig hur fort man blir gravid heller, det kan ju ta tid...

Skönt också att höra att det är fler som inte alltid haft den där längtan som många pratar om. Jag är väl helt enkelt "för nöjd" med livet som det är just nu, jobbet går bra, hästen och jag utvecklas hela tiden och trivs bra med sambon - då kanske man inte längtar efter något mer egentligen... Men det kanske kommer med tiden...

 

[W_M]

jag kunde inte ha häst när jag började jobba heltid, jag kunde inte ha häst när jag skaffade sambo och jag kan inte ha hästar nu när jag är gravid.

men guess what, i do Prova, går det så går det. det är inte hela världen att vänta 2 år till heller.

Härlig inställning! Man ska väl inte lyssna på allt andra säger, har också fått frågan hur man hinner med heltidsjobb och häst, men det än inget problem, snarare ett måste för att jag ska fungera på jobbet och hemma!

 

[lil-sis]

Jag skulle inte ha barn förrän jag fyllde 30, började fundera, ältade på Buke och sen bestämde mig.

Dåvarande sambon ville vänta typ 5 år till.

Nu är jag 34 och har ny sambo, vi bor på gård och har 4 ponnyer (3 aktiveras) och har försökt bli gravid sedan våren 2013.

Blir jag gravid så är planen att rida ungponnyn så länge det går (hon är hemskt snäll), köra russet och ställa av den triangelmärkta.

Sen får ungponnyn vila några månader och sen lämnas på utbildning ett tag innan jag börjar rida igen.

Börjar med ivf efter sommaren och går det enligt plan blir det en sommabäbis, så jag hoppas hinna kvala ungponnyn till championaten under våren och sen rida en final i slutet av september. Kommer förlösas med kejsarsnitt pga förlossningshinder(fysiskt) och kommer inte kunna rida på ett par månader.

Det är min plan, hur det blir får vi se

 

[keilir]

Jag har två barn och två (eller tre, en unghäst också) hästar, en som rids (inte på någon toppnivå men är absolut i kondition). Min sambo jobbar butikstider så ska jag rida så är det på kvällen, nu har jag tur att mina föräldrar bor nära så de är med barnen en del, mockning och sånt försöker jag fixa under dagen när barnet sover (det stora barnet är van att följa med till stallet och går 15 h/v på förskolan). Jag tycker svårigheten ligger i när båda sen ska börja jobba för då tillbringar man ju inte hela dagen med barnet. Då slits man mer mellan tid med barnet och tid i stallet. Givetvis kan man rida efter barnet lagt sig (om man orkar).
Så jag säger att så länge man är fl så är det mindre svårt att hinna med hästen för då får man mycket tid med barnet ändå, och kan också arbeta hästen från marken (eller rida om man vill det när barnet sover) men det blir jobbigare när vardagslivet är igång med jobb för båda.

Men allt går om man vill, jag har ridit i princip hela graviditeterna och börjat igen efter ett par veckor. Man får hoppas på hyfsat komplikationsfria graviditeter, annars är medryttare/fodervärd ett alternativ såklart!

Lycka till med det ni bestämmer er för, ni hinner ju även om ni väntar lite. Men förmodligen kommer det aldrig kännas som att du är redo..

 

[Jadzia]

Att ha både barn och häst är sällan något problem. Problemet brukar vara partnern. Jag skulle tänka både en och två gånger innan jag skaffar barn med någon som redan nu ser hästeriet som ett hinder. Det lär knappast bli bättre när barnet väl kommit.

 

[Lo_]

Jag är 34 år och har en dotter på drygt två månader. Jag kände mig inte redo men jag kände att jag ville mer än jag inte ville... Och jag kände också att jag inte ville ångra mig när jag blev för gammal. Oroade mig väldigt för hur mitt hästeri skulle bli men visste att min sambo redan sedan innan var van vid att jag är minst tre timmar i stallet per dag och vill både träna och tävla.

Med facit i hand hade jag en enkel graviditet och red dagligen ända fram till förlossningen. Sammantaget var det fyra veckor han inte reds för efter att hon fötts var jag inte sugen på att sitta på vare sig en stol eller i en sadel. Däremot så åkte jag till stallet från dag två och har gjort så sedan dess. I början åt hon med tretimmarsintervaller så då var det lugnt att sticka iväg men nu vet man aldrig när hungern ska slå till så jag pumpar ur så det finns 1-2 mål i kylen. Och stallet ligger 10 minuter bort med bil så jag kan ta mig hem fort om det skulle knipa (vilket det aldrig gjort, förutom i mammahjärtat ).

Nu är vi hemma båda två pga semester men när vi var själva var vi i stallet på dagen och mockade och fixade och så åkte jag ensam på kvällen sen.

Viktigast tror jag är att ha en partner som förstår och accepterar att ett hästintresse tar mycket tid samt vill umgås med sitt barn efter jobbet. För mig är det obegripligt att inte vilja umgås med sitt barn men det verkar ju vara långt ifrån alla som känner som jag i den frågan .

 

[W_M]

Jag är 34 år och har en dotter på drygt två månader. Jag kände mig inte redo men jag kände att jag ville mer än jag inte ville... Och jag kände också att jag inte ville ångra mig när jag blev för gammal. Oroade mig väldigt för hur mitt hästeri skulle bli men visste att min sambo redan sedan innan var van vid att jag är minst tre timmar i stallet per dag och vill både träna och tävla.

Med facit i hand hade jag en enkel graviditet och red dagligen ända fram till förlossningen. Sammantaget var det fyra veckor han inte reds för efter att hon fötts var jag inte sugen på att sitta på vare sig en stol eller i en sadel. Däremot så åkte jag till stallet från dag två och har gjort så sedan dess. I början åt hon med tretimmarsintervaller så då var det lugnt att sticka iväg men nu vet man aldrig när hungern ska slå till så jag pumpar ur så det finns 1-2 mål i kylen. Och stallet ligger 10 minuter bort med bil så jag kan ta mig hem fort om det skulle knipa (vilket det aldrig gjort, förutom i mammahjärtat ).

Nu är vi hemma båda två pga semester men när vi var själva var vi i stallet på dagen och mockade och fixade och så åkte jag ensam på kvällen sen.

Viktigast tror jag är att ha en partner som förstår och accepterar att ett hästintresse tar mycket tid samt vill umgås med sitt barn efter jobbet. För mig är det obegripligt att inte vilja umgås med sitt barn men det verkar ju vara långt ifrån alla som känner som jag i den frågan .

Skönt att flera säger att dom inte kände något sug och att det är svårt att veta när man är redo. Jag känner också att jag vill mer än vad jag inte vill, och jag vill inte vänta för länge av flera anledningar.. Flera av vännerna har eller väntar barn, och förutom att jag vill satsa på unghästen så är läget perfekt, vi har båda stabila jobb och nyligen köpt hus. Trodde väl bara att man skulle vara mer säker, men börjar tro att det aldrig kommer en dag när jag plötsligt vet.

Jag gillar barn, men är inte den typen som älskar alla andras bebisar och vill hålla, gulla osv. Men det tror jag blir helt annat med ens egna barn. Jag ser mer fram emot när barnen blir större och man kanske kan ha med dom i stallet, egen ponny vore ju hur mysigt som helst!

Har även en annan tanke, att om det blir för tufft att hinna med hästen i början så skulle jag gärna betäcka henne.. Men då måste jag övertala sambon :-)

Min sambo vet ju att jag behöver stallet för att fungera, ibland tycker han såklart att jag är där för ofta eller för länge, men för det mesta så är det inga problem. Han har aldrig tyckt att jag ska sälja hästen, även om vi får barn, däremot vet jag att hans mor och systrar tycker att om man skaffar barn är det ju barnet man ska satsa på. Jag tror det kommer fungera bra, men de flesta har väl säkert dagar där sambon önskar man hade ett mindre dyrt och tidskrävande intresse?

 

[ylvalill]

Med rätt inställning och en stöttande pappa till barnen så funkar det absolut att ha både häst och småbarn. Har två barn, 6 och 8 år och har haft häst de senaste 18 (?) åren. Det funkar, men det är klart att man måste alltid prioritera/prioritera bort. Alla roliga träningar som man skulle velat vara med på kan man inte åka på, och alla barnens fotbollsmatcher kan man inte heller se.

Om jag jämför tycker jag nog ändå det var enklare att hinna med hästen när barnen var riktigt små än vad det är nu. Nu har de ju egna intressen (och läxor och sånt) som tar mycket av tiden i vardagen. Sen har jag ju haft turen att få två hästintresserade barn, så nu har vi 1 stor häst (min) och två (foder-)shettisar (barnens) i familjen. Jättemysigt, men ibland undrar jag hur länge jag kommer att orka hinna med både egen häst och barnens ponnyer. Om deras hästintresse växer och det blir större ponnyer så småningom så är risken antagligen att man till slut kommer till en punkt där man får välja mellan att fokusera på deras hästintresse eller mitt eget. Håller tummarna för att de växer snabbt så att de i så fall hinner växa i min stora pålle innan den dagen kommer...