Ont eller inte?
Kunde inte låta bli då jag tycker ämnet är så intressant.
Denna visar en femma på en tia skala
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Sen är väl frågan också om att lite ont medför att hästen inte har någon livskvalitet.”Alla” som är äldre har ju lite ont någonstans, lite ryggvärk, artros eller annat men det medför ju inte att de hellre vill dö än att vara pensionärer om de får gå med kompisar och i en bra hage. Det är ju stor skillnad att få röra sig som man vill om man tex har lite ont i foten och att bli tvingad att gå en promenad på X antal kilometer med packning.
Tycker ofta det syns ordentligt eller märks på beteendet när de börjar tackla av, speciellt om det är en häst man känner och vet hur de beter sig normalt. ”Pain face” är ju dessutom tydligt mätbart enligt forskningen. Dagens tamhästar har avlats för att samarbeta med människor och de allra flesta har inte alls samma instinkter att dölja smärta som vildhästar utan förstår istället ofta att människor kan hjälpa. Att de kan förmedla att de vill ha hjälp finns det ju också forskning på om än att det oftast är matrelaterat.
Visst finns det undantag men problemet är nog oftare att människor inte vet vad de ska titta efter eller väljer att blunda snarare än att hästarna döljer svår smärta så totalt att det inte går att se. Det svåraste tycker jag är normalt åldrande där hästen gradvis stadigt blir sämre men fortfarande bara har normala åldersproblem.
Jag tror att det är en bedömning man gör i diskussion med veterinär, allt med tanke på prognos, ägarens möjligheter och önskan.Nej, hältutredning på tisdag. Om du läser min trådstart ser du att jag skrivit just att jag förbereder för det värsta. Men det är även en fundering jag haft tidigare, då vissa fått ta bort hästen för att den även kommer att ha ont som hagprydnad och andra fått ok på att låta hästen fortsätta leva men inte ridas.
Ont eller inte?
Visa bifogad fil 33802
Kunde inte låta bli då jag tycker ämnet är så intressant.Denna visar en femma på en tia skala
Jag tror att det är en bedömning man gör i diskussion med veterinär, allt med tanke på prognos, ägarens möjligheter och önskan.
Triangelmärkta hästar behåller ju en del, och de hade man ju definitivt fått avliva väl?
Ja man kan förbereda sig på det värsta.
Men jag hade nog gjort det mer med tanken att det kan vara illa och något oläkbart.
Men med den hältan så tror jag inte det är något beslut du behöver ta där och då, utan kommer kunna ta lite tid att fundera vidare efter första utredningen.
Jag hade fått ont i magen av att fundera längre än så, men det är jag.
Problemet med att rekommendera pain face generellt blir ju också att folk som kanske saknar förmågan att se såna detaljer ser hästen som frisk fast den inte är det. Om det dessutom sker hos en häst som visar minimalt riskerar skadan att bli ännu värre. Nu räknar jag inte in åldersstelhet då jag antar att det inte är vad det handlar om här.Sen är väl frågan också om att lite ont medför att hästen inte har någon livskvalitet.”Alla” som är äldre har ju lite ont någonstans, lite ryggvärk, artros eller annat men det medför ju inte att de hellre vill dö än att vara pensionärer om de får gå med kompisar och i en bra hage. Det är ju stor skillnad att få röra sig som man vill om man tex har lite ont i foten och att bli tvingad att gå en promenad på X antal kilometer med packning.
Tycker ofta det syns ordentligt eller märks på beteendet när de börjar tackla av, speciellt om det är en häst man känner och vet hur de beter sig normalt. ”Pain face” är ju dessutom tydligt mätbart enligt forskningen. Dagens tamhästar har avlats för att samarbeta med människor och de allra flesta har inte alls samma instinkter att dölja smärta som vildhästar utan förstår istället ofta att människor kan hjälpa. Att de kan förmedla att de vill ha hjälp finns det ju också forskning på om än att det oftast är matrelaterat.
Visst finns det undantag men problemet är nog oftare att människor inte vet vad de ska titta efter eller väljer att blunda snarare än att hästarna döljer svår smärta så totalt att det inte går att se. Det svåraste tycker jag är normalt åldrande där hästen gradvis stadigt blir sämre men fortfarande bara har normala åldersproblem.
Jag tänker nog också att en häst kan vara lite stel och/eller ha lite ont men ändå ha ett helt ok liv. Det är också olika från individ till individ hur de reagerar på smärta. Om en häst verkar nöjd och man som ägare är lyhörd och visar hänsyn så tänker jag att man bör ge det en chans. Hästar kan också hitta nya uppgifter i livet som gör att vardagen blir meningsfull. Läste i ngn tråd om en tävlingshäst som innan skadan krävde arbete varje dag för att må bra men som ändå accepterade ett liv som sällskapshäst och verkade nöjd med livet.
Ja, då är det ju en annan sak. Och precis det jag undrade i mitt förra inlägg, om det finns någon historik eller ytterligare tecken.Det är inte bara en rörelsestörning på volt som finns med i bedömningen. Men det är en av två indikationer på att hästen har ont. Därför är jag rätt så pessimistisk kring chanserna för ett fortsatt bra liv.
Ja, då är det ju en annan sak. Och precis det jag undrade i mitt förra inlägg, om det finns någon historik eller ytterligare tecken.
Kanske inte var tydlig nog med frågan om det fanns något mer bakom utan vara frågade om historik..
Samtidigt så kan de ha ont av en mindre skada bara utan att det behöver vara allvarligt? Finns luriga skador där symptom varierar.
Klart provokation kan göra det sämre, men man måste väl i alla fall i ett start/utredningsskede provocera lite för att se om situationen förändras.Kruxet är väl om man ska provocera fram smärta eller inte. Dvs har hästen lite småont när den kan välja själv hur den ska gå i hage, men visar svagt obehag vid tex palpation, hur ”illa” är det då?
Samt förstås att en provokation tex liten volt i trav, kanske gör hästen sämre?
Blir bara mer frågor och färre svar känner jag.
Klart provokation kan göra det sämre, men man måste väl i alla fall i ett start/utredningsskede provocera lite för att se om situationen förändras.
Jag hade inte klarat att ha kvar en häst jag funderade på om den hade ont, eller öht ha en häst som bara skrotade i en hage utan att kunna göra enklare "uppgifter", men det är för att jag själv inte skulle må bra av att den inte fick göra något när de andra fick det..
Hästar tänker kanske inte så, men det gör jag...
Äh, jag blir inte tydligare hur jag än skriver idag. Tänker tydligen en sak och skriver en annan.Nej, det finns ingen historik. Däremot andra symptom som inte visat sig som smärta.
Har ingen aning, jag klarar inte riktigt att ha sådana.Jag menade inte provokation nu, för utredningens skull, utan längre fram, för att bedöma om hästen fortfarande hade ont. Eller brukar man göra veterinärkollar på hagprydnader?
Ja men så är det ju en 5a på en 10 skala.Haha, den tyckte jag var tydlig. Min ser inte ut sådär, men så visar den sitt mående annorlunda. Tex ser ingen mer än jag när den är stressad, för den vänder det inåt. Tog några palpationer igår innan vi hittade ett ont ställe. Då visade den det genom att trycka på min hand...
Fast det beror ju på individ hur känslig den är på smärta.Jag har haft veterinär ute tidigare med den här hästen som utbrustit ”men den ska inte kunna röra sig sådär. Det ska göra för ont”.
Jag som hållit på mycket med hästar som generellt inte visar smärta förrän de är halvdöende skulle dra gränsen vid "mer ridning". Alltså, en häst som inte håller ens för lätt ridning/promenadridning i alla gångarter utan krav räknar jag med inte heller håller för att leva ett bra hästliv i en hage. Går gränsen för att hästen blir halt/får ont först vid mer krävande ridning så skulle jag kunna se haglivet som ett alternativ.
Hur många rovdjur finns det på Island där hästarna har behövt dölja smärtan för, fjällräv gissar jag inte går på annat än självdöda hästar.Problemet med att rekommendera pain face generellt blir ju också att folk som kanske saknar förmågan att se såna detaljer ser hästen som frisk fast den inte är det. Om det dessutom sker hos en häst som visar minimalt riskerar skadan att bli ännu värre. Nu räknar jag inte in åldersstelhet då jag antar att det inte är vad det handlar om här.
Islandshästar växer t.ex fortfarande upp halvvilda på island. De är fantastiska på att dölja smärta och när de väl får pain face har de ONT. Där är undantagen snarare åt andra hållet. Jag har själv stått med en veterinär och tittat på en häst som för mig varit extremt tydligt halt på alla fyra ben och i princip ”ont i hela kroppen”, där veterinären hävdade att den inte var halt alls. Inte ett dugg ovanligt att hästarna är fullt normala i frihet, men blir lite spända vid ridning, som enda smärtindikation.
Har en häst dessutom gått ett tag med smärta så vänjer den sig ju och kan mycket väl visa mindre utan att den för den delen har mindre ont. Och det är ju generellt lättare för en häst att tala om att den har ont vid ”tvingande” aktiviteter som ridning än 24/7 i en hage.
Jag har en häst som i dagsläget visar rörelsestörning på liten volt i trav (veterinärbesök inbokat på tisdag) och eftersom jag alltid målar fan på väggen, så förbereder jag mig för att hästen blir utdömd, men kanske kan gå som hagprydnad.
Men nåt jag inte riktigt begriper är följande. Om hästen inte är tillräckligt bra för att ridas, men kan gå i hage, hur vet man att hästen inte har ont? Alltså hur gör man bedömningen att den klarar av att vara sällskap, men inte att ridas? Innebär det att den går omkring och har småont resten av sitt liv, eller är veterinärens bedömning att skadan kommer att läka ut så pass att rörelse i frihet fungerar?
Förstår ni vart jag vill komma? Annars får jag försöka förtydliga... Jag vill alltså inte hamna i ett läge där jag själviskt har kvar hästen, för att den "står ut" med att gå i hage, när den egentligen har ont och borde få somna in.