Hur "vet" man att hästen inte har ont som hagprydnad?

[Grazing]

Kruxet är väl om man ska provocera fram smärta eller inte. Dvs har hästen lite småont när den kan välja själv hur den ska gå i hage, men visar svagt obehag vid tex palpation, hur ”illa” är det då?

Samt förstås att en provokation tex liten volt i trav, kanske gör hästen sämre?

Blir bara mer frågor och färre svar känner jag.

Då blir det ju lite som min veterinär sa att hästar överlastar otroligt mycket och tillslut får dom ont på fler ställen. En häst ska inte ha kronisk värk.

 

[Alexandra_W]

Nä, det är så förbaskat svårt! Har han ont och döljer det, eller har han en hög smärttröskel? Är det det sistnämnda är det ju mycket lättare att acceptera att han blir hagprydnad. Men det går ju inte riktigt att säga...

Fast jag tycker det gör just det genom att läsa hästen. Jag har aldrig själv haft problem att avgöra om hästen är glad, mår bra och har en smärtnivå den inte störs av. Oavsett sort.

Jag klyver inte hårstrån med hagprydnader. Om de verkar glada, tillfreds och utan rörelsestörningar frivilligt rör sig i alla gångarter och inte på något vis avviker från deras normala jag så bryr jag mig inte om ifall hästen objektivt är helt smärtfri eller om den objektivt har smärta som den inte känner av.

Om jag däremot skulle börja klyva hår skulle jag inte kunna ha ens en frisk häat med känt hög smärttröskel. Tänk om den har ont!

Däremot reagerar jag på minsta avvikelse. Mina hästar bör akta sig för att få för sig att bara välja en galopp i hagen, vila ena bakbenet mer än det andra, ha rynkor över ögonen eller floppa öronen åt fel håll för ofta. Då ljuder mattes alarmklocka.

Men så länge de beter sig helt obekymrat och normalt överanalyserar jag inte.

 

[Grazing]

Jag har en häst som i dagsläget visar rörelsestörning på liten volt i trav (veterinärbesök inbokat på tisdag) och eftersom jag alltid målar fan på väggen, så förbereder jag mig för att hästen blir utdömd, men kanske kan gå som hagprydnad.

Men nåt jag inte riktigt begriper är följande. Om hästen inte är tillräckligt bra för att ridas, men kan gå i hage, hur vet man att hästen inte har ont? Alltså hur gör man bedömningen att den klarar av att vara sällskap, men inte att ridas? Innebär det att den går omkring och har småont resten av sitt liv, eller är veterinärens bedömning att skadan kommer att läka ut så pass att rörelse i frihet fungerar?

Förstår ni vart jag vill komma? Annars får jag försöka förtydliga... Jag vill alltså inte hamna i ett läge där jag själviskt har kvar hästen, för att den "står ut" med att gå i hage, när den egentligen har ont och borde få somna in.

En häst som går som sällskapshäst eller haghäst ska inte ha en skada som orsakar smärta vid ett lugnt liv. Klarar inte hästen ens av lättare ridning så tvivlar jag på att den klarar av ett roligt aktivt hagliv som alla hästar tycker jag förtjänar.

Hästar som har kroniska smärtor ska inte tvingas vara haghästar. Hur man vet om hästen har ont eller inte får man försöka se själv när det gäller beteenden osv. Förhoppningsvis känner man sin häst såpass att man ser om den är påverkad av skadan eller inte, det är nog enda sättet. Blir det förändringar i beteendet och hästen verkar psykiskt eller fysiskt påverkad så känner den av skadan eller iallafall inte trivs med livet som det är.

 

[Habina]

Då blir det ju lite som min veterinär sa att hästar överlastar otroligt mycket och tillslut får dom ont på fler ställen. En häst ska inte ha kronisk värk.

Så alla triangelmärkta hästar är såna som är smärtfria så länge de inte rids. Eller missförstår jag dig?

 

[Habina]

Fast jag tycker det gör just det genom att läsa hästen. Jag har aldrig själv haft problem att avgöra om hästen är glad, mår bra och har en smärtnivå den inte störs av. Oavsett sort.

Jag klyver inte hårstrån med hagprydnader. Om de verkar glada, tillfreds och utan rörelsestörningar frivilligt rör sig i alla gångarter och inte på något vis avviker från deras normala jag så bryr jag mig inte om ifall hästen objektivt är helt smärtfri eller om den objektivt har smärta som den inte känner av.

Om jag däremot skulle börja klyva hår skulle jag inte kunna ha ens en frisk häat med känt hög smärttröskel. Tänk om den har ont!

Däremot reagerar jag på minsta avvikelse. Mina hästar bör akta sig för att få för sig att bara välja en galopp i hagen, vila ena bakbenet mer än det andra, ha rynkor över ögonen eller floppa öronen åt fel håll för ofta. Då ljuder mattes alarmklocka.

Men så länge de beter sig helt obekymrat och normalt överanalyserar jag inte.

Det är väl det jag är lite rädd för. Att jag, om jag skulle ha en hagprydnad pga skada, hela tiden skulle överanalysera och oroa mig. Dvs det kanske skulle vara bättre för mitt psyke att inte ha en sån häst. Samtidigt som det känns dumt ifall hästen ändå kan leva vidare och ha ett bra liv.

Jag hoppas verkligen inte det blir nån gråzon på tisdag...

 

[Lager]

Håller med @Grazing och även @Alexandra_W i det mesta... Vill bara lägga till att den svåraste situationen är en långsam försämring där beteendeförändringar sker gradvis.

Du ser vanligen relativt enkelt om det handlar om skillnader från en dag till en annan, men de där smygande förändringarna är mycket svårare. Den är lite nedsatt, inte lika pigg, kompenserar lite snett i kroppen, etc. Sådant är knepigt, och jag tror att många hästar går med smärtor som inte uppmärksammas "för den äter" eller den "travade rent igår", etc.

Funkar inte en häst för lätt träning -i betydelsen stillsam promenad med vagn eller ryttare- efter ev behandling och rehab så hade jag varit extremt uppmärksam på den. Hellre ta bort den innan det börjar bli ett reellt problem istället för att vänta för länge. Vi är inte telepater och får göra vårt bästa för att garantera att hästarna lever både smärtfria liv och med bibehållen livskvalité.

 

[Alexandra_W]

Så alla triangelmärkta hästar är såna som är smärtfria så länge de inte rids. Eller missförstår jag dig?

Nej de är sådana där veterinären bedömt att den inte lider av att gå i hagen samt ev bära föl och/eller ridas/köras på en nivå som brukar benämnas promenadridning. Men veterinären bedömt är inte mer än en kvalificerad gissning.

Du kan aldrig få garantier. Inte ens med en frisk oskadad häst. Inte förrän den dag vi kan läsa hästens tankar.

 

[Alexandra_W]

Håller med @Grazing och även @Alexandra_W i det mesta... Vill bara lägga till att den svåraste situationen är en långsam försämring där beteendeförändringar sker gradvis.

Du ser vanligen relativt enkelt om det handlar om skillnader från en dag till en annan, men de där smygande förändringarna är mycket svårare. Den är lite nedsatt, inte lika pigg, kompenserar lite snett i kroppen, etc. Sådant är knepigt, och jag tror att många hästar går med smärtor som inte uppmärksammas "för den äter" eller den "travade rent igår", etc.

Funkar inte en häst för lätt träning -i betydelsen stillsam promenad med vagn eller ryttare- efter ev behandling och rehab så hade jag varit extremt uppmärksam på den. Hellre ta bort den innan det börjar bli ett reellt problem istället för att vänta för länge. Vi är inte telepater och får göra vårt bästa för att garantera att hästarna lever både smärtfria liv och med bibehållen livskvalité.

Plus ett på den. Och jag tycker det är väldigt viktigt att regelbundet kolla upp en hagprydnad/promenadpensionär. Både med veterinär och böjprov och hela baletten samt med massör/kiropraktor/liknande så att man fångar upp ev förändring i tid och kan ta ställning till den.

För mig kräva också en klar och tydlig diagnos. Dvs att man VET vad som felas hästen rent konkret. T ex min arabvalack, han hade en skelettdefekt i en hasled som påverkade när hasen var i viss vinkel. Han mådde fint tills man red på böjda spår. Då tog det inte lång tid innan ena galoppen försvann, och hälta kom. Utan böjda spår retades det inte, om han inte gick I djupsnö eller liknande med extra hög vinkling i hasen.
Jag hade aldrig haft en häst man vet den blir halt av si eller så men inte varför, dvs vilken anatomisk del som är skadad/defekt. Eller där hästen skada/defekt inte är stabil.

 

[Scata]

Även en fullt frisk häst kan vantrivas som hagprydnad
Lära känna sin häst är det bästa, som många redan sagt.

En veterinär kommer inte att kunna "se" annat än uppenbara fysiska åkommor.
Det är alltid hästägaren som måste ta beslutet ( nu pratar jag inte om uppenbara skador eller vanvård!).

 

[Habina]

Även en fullt frisk häst kan vantrivas som hagprydnad
Lära känna sin häst är det bästa, som många redan sagt.

En veterinär kommer inte att kunna "se" annat än uppenbara fysiska åkommor.
Det är alltid hästägaren som måste ta beslutet ( nu pratar jag inte om uppenbara skador eller vanvård!).

Som jag skrivit innan är just denna häst nöjd som hagprydnad. Frågeställningen handlade om hur man vet om den har ont, speciellt med en individ som inte visar smärta. Det som ffa framkommit är att man får se den föränderliga situationen, hästens agerande och flockens.

Den specifika hästen har jag stor kunskap av att läsa, det handlar mer om huruvida den har ont och döljer det eller har hög smärttröskel. Just nu lutar det åt det sistnämnda, men det blir intressant att höra diagnos på tisdag.

 

[Grazing]

Som jag skrivit innan är just denna häst nöjd som hagprydnad. Frågeställningen handlade om hur man vet om den har ont, speciellt med en individ som inte visar smärta. Det som ffa framkommit är att man får se den föränderliga situationen, hästens agerande och flockens.

Den specifika hästen har jag stor kunskap av att läsa, det handlar mer om huruvida den har ont och döljer det eller har hög smärttröskel. Just nu lutar det åt det sistnämnda, men det blir intressant att höra diagnos på tisdag.

Känner man sin häst utan och innan så tror jag att man inte ska överanalysera det utan gå på magkänslan helt enkelt. Försöka släppa det och sen reagera först när man ser att något är fel som man gör med en frisk häst. Tvivlar man på det för mycket så kanske det är så att hästen faktiskt har ont fast man inte kan riktigt sätta fingret på vad det är som gör att det syns.

 

[Efwa]

Den specifika hästen har jag stor kunskap av att läsa, det handlar mer om huruvida den har ont och döljer det eller har hög smärttröskel.

Inte direkt riktat till dig men........
Något som kan vara värt att nämnas är det jag fått lära mig om smärttröskel; att alla har samma smärttröskel, det vill säga när man börjar känna smärta. Det är toleransen för smärta som är olika, vilket vi diskuterat här.

Det är här det är viktigt att känna sin häst, såklart. Är det en tolerant individ? Är det olika beroende på vilken smärta den känner och så vidare.

 

[Habina]

Inte direkt riktat till dig men........
Något som kan vara värt att nämnas är det jag fått lära mig om smärttröskel; att alla har samma smärttröskel, det vill säga när man börjar känna smärta. Det är toleransen för smärta som är olika, vilket vi diskuterat här.

Det är här det är viktigt att känna sin häst, såklart. Är det en tolerant individ? Är det olika beroende på vilken smärta den känner och så vidare.

Ja, jag kan ju laga tänder utan bedövning, inga problem. Men bryter jag en nagel är jag döende i en vecka.

 

[Habina]

Känner man sin häst utan och innan så tror jag att man inte ska överanalysera det utan gå på magkänslan helt enkelt. Försöka släppa det och sen reagera först när man ser att något är fel som man gör med en frisk häst. Tvivlar man på det för mycket så kanske det är så att hästen faktiskt har ont fast man inte kan riktigt sätta fingret på vad det är som gör att det syns.

I det här fallet hade jag en dålig magkänsla för två månader sedan, sen fick hästen vila av diverse andra anledningar och är nu helt klart påverkad av nåt. Ibland ogillar jag min magkänsla...

 

[Efwa]

Ja, jag kan ju laga tänder utan bedövning, inga problem. Men bryter jag en nagel är jag döende i en vecka.

Ha ha....ja, jag är typ precis tvärtom.

När vi pratar om min kolikhäst så var han tack och lov relativt icke-tolerant mot magsmärtor då vi några gånger verkligen trott att det varit tarmvred eller liknande och helt ute med honom. Han har reagerat starkt och mycket. Dessutom både plötsligt från mina misstankar (små små signaler som andra inte såg) till ”full blown attack” så att säga.

Däremot har sår och liknande aldrig varit något han brytt sig om. Stå med rotborste och tvätta sår och han stod helt stilla.

 

[tuaphua]

Jag tycker det här är en väldigt viktig fråga som man bör prata igenom noga med en BRA veterinär och regelbundet se över hästen ihop framöver för att se till att problemet inte sakta ökar på. Det beror givetvis också på diagnos, om det finns mer risk att det förvärras etc.

Man ser så många som inte kan läsa av att hästen har ont. Och det finns tyvärr även veterinärer som har svårt att diagnosticera.

Om man kollar på min gamle islandsponnygubbe så missade ex stallpersonal att han skurit upp ett stort sår i benet i boxen över natten. Han var så stryktålig att han kunde ha riktigt ont utan att visa direkt.
Mitt högblodiga halvblod är tydligt döende av ett litet skrapsår.

Jag vet en veterinär som ringdes ut till en islänning med lite diffusa symptom. Inget alarmerande akut. Men hon var i trakten och drog förbi. De stod och pratade och ägaren gick iväg för att hämta ngt. Då lyssnar vet på hjärtat och inser att den här hästen måste vi få ut. För nu dör den nog snart.
Den stöp några sek senare rätt över hennes ben.

Jag vet så många vet som dear sig för att åka och utreda ex islänningar både iom svårighet med rörelsemönster och stryktåligheten.
Då har ju de ändå x antal års studier och gärna ett gäng års heltidsarbete med detta.
Så att förlita sig på att kreti och pleti genom ex försöka studera in pain face etc tror jag tyvärr inte på. För jag möter för många hästar som lider utan att folk märker.

Jag ser hellre att man tar bort för tidigt än tvärtom.

Nu hoppas jag för TS skull att hästen kan få hjälp och må bra.
Men vid tvekan tar iaf jag hellre bort.

 

[Habina]

Jag tycker det här är en väldigt viktig fråga som man bör prata igenom noga med en BRA veterinär och regelbundet se över hästen ihop framöver för att se till att problemet inte sakta ökar på. Det beror givetvis också på diagnos, om det finns mer risk att det förvärras etc.

Man ser så många som inte kan läsa av att hästen har ont. Och det finns tyvärr även veterinärer som har svårt att diagnosticera.

Om man kollar på min gamle islandsponnygubbe så missade ex stallpersonal att han skurit upp ett stort sår i benet i boxen över natten. Han var så stryktålig att han kunde ha riktigt ont utan att visa direkt.
Mitt högblodiga halvblod är tydligt döende av ett litet skrapsår.

Jag vet en veterinär som ringdes ut till en islänning med lite diffusa symptom. Inget alarmerande akut. Men hon var i trakten och drog förbi. De stod och pratade och ägaren gick iväg för att hämta ngt. Då lyssnar vet på hjärtat och inser att den här hästen måste vi få ut. För nu dör den nog snart.
Den stöp några sek senare rätt över hennes ben.

Jag vet så många vet som dear sig för att åka och utreda ex islänningar både iom svårighet med rörelsemönster och stryktåligheten.
Då har ju de ändå x antal års studier och gärna ett gäng års heltidsarbete med detta.
Så att förlita sig på att kreti och pleti genom ex försöka studera in pain face etc tror jag tyvärr inte på. För jag möter för många hästar som lider utan att folk märker.

Jag ser hellre att man tar bort för tidigt än tvärtom.

Nu hoppas jag för TS skull att hästen kan få hjälp och må bra.
Men vid tvekan tar iaf jag hellre bort.

Tack för ditt kloka inlägg! Jag hoppas också på hysterisk matte än på allvarligt skadad häst. Men nån gång ska man väl åka iväg på sin första hältutredning.

 

[Buck]

Min fux blev utdömd och det var tydligt att hon inte mådde bra av att bara gå i hagen. När hon var under igångsättning och rörde sig så mådde hon bättre men av att bara gå i hagen så blev hon stel och fick ont.
På vintern hade hon mycket mer täcken på sig än vanligt, fick lätt massage och hade back on track på sig men var ändå stel.
Så hon fick somna in.

Skimmeln däremot var helt nöjd med att käka gräs, hon var iofs bara pensionär och hade inte ont, hon hade mängder av tumörer iofs men mådde inte dåligt av dom. Fick tas bort då jag slutade med hästarna (i 3 månader typ innan jag började igen, ångrar att hon fick somna in även med hennes sjukdom och höga ålder, var en superbra sällskapshäst).

 

[tuaphua]

Jag tycker det här är en väldigt viktig fråga som man bör prata igenom noga med en BRA veterinär och regelbundet se över hästen ihop framöver för att se till att problemet inte sakta ökar på. Det beror givetvis också på diagnos, om det finns mer risk att det förvärras etc.

Man ser så många som inte kan läsa av att hästen har ont. Och det finns tyvärr även veterinärer som har svårt att diagnosticera.

Om man kollar på min gamle islandsponnygubbe så missade ex stallpersonal att han skurit upp ett stort sår i benet i boxen över natten. Han var så stryktålig att han kunde ha riktigt ont utan att visa direkt.
Mitt högblodiga halvblod är tydligt döende av ett litet skrapsår.

Jag vet en veterinär som ringdes ut till en islänning med lite diffusa symptom. Inget alarmerande akut. Men hon var i trakten och drog förbi. De stod och pratade och ägaren gick iväg för att hämta ngt. Då lyssnar vet på hjärtat och inser att den här hästen måste vi få ut. För nu dör den nog snart.
Den stöp några sek senare rätt över hennes ben.

Jag vet så många vet som dear sig för att åka och utreda ex islänningar både iom svårighet med rörelsemönster och stryktåligheten.
Då har ju de ändå x antal års studier och gärna ett gäng års heltidsarbete med detta.
Så att förlita sig på att kreti och pleti genom ex försöka studera in pain face etc tror jag tyvärr inte på. För jag möter för många hästar som lider utan att folk märker.

Jag ser hellre att man tar bort för tidigt än tvärtom.

Nu hoppas jag för TS skull att hästen kan få hjälp och må bra.
Men vid tvekan tar iaf jag hellre bort.

Vill bara göra ett tillägg om att när hästen tappar gnista och/eller slutar röra sig normalt mycket i hage etc så har det ofta gått rätt långt.
Jag hade ansett att hästen bör slippa långt innan det ofta.

Att tycka att ”ja, men den är ju aktiv i hagen etc” ska vara någon form av avgörande kriterie för att man ska anse hästen må bra nog tycker jag är väldigt(!) förrädiskt!

Jag har ju haft många rehab-hästar som varit kraftigt smärtpåverkade då jag kopplats in. Ex en som var 3-3,5 grader halt runt om. Och hade KS samt förändringar på halskotpelare. Den levde rövare i hagen hej vilt och gav inte intryck av att tappat gnistan. Det var fler utbildade tränare samt någon vet som ansåg den vara frisk. Den gick ju igenom vetbes vid köp exempelvis.
Det finns oändligt många såna hästar. Som folk inte tror mår dåligt.

Ska man ha en häst som är för paj för att träna får man vara rätt nogrann med val av vet för att veta om det är lämpligt eller ej.

 

[Pontevecchio]

Pratar du om min häst nu? *lätt förvirrad* Den visar inte hälta öht.

Nej jag beskrev hur jag ser på scenariot.