Sv: Hur valde ni er blandras?
Vad jag menade var att en blandrashund med en kunnig ägare blir en betydligt trevligare hund än en renrasig med en ägare som inte kan någonting om hunduppfostran
Öh, finns det någon poäng i det där? Jag menar...En ägare med renras och kunskap har ju en trevligare hund änd blandisägaren med noll kunskap också?
Precis. Det är det som är poängen.
Och då kommer vi till pudelns(
![Wink ;) ;)]()
) kärna:
Ju mer kunskap man har desto lättare har man att reparera brister hos sin hund. Men det är ju himla trevligt om man redan innan köpet vet med ganska stor säkerhet att hunden passar en. Både mentalt, storleks och arbetsmässigt.
Att en duktig hundmänniska har lättare att få ordning på mentala vrak än en nybörjare betyder inte att hunden blir vad man gör den till. Du kan förstöra en bra hund, men du kan bara stärka en svag hund till en viss gräns. Förhoppningsvis räcker det till att få en hund som inte lider själv och inte utgör en risk för sin omgivning.
Mina cockrar skulle jag inte med bästa vilja i världen kunna göra till skyddshundar. Det har det inte i sig. Jag tvivlar på att jag skulle kunna utbilda dem till vallare också, det behövs en annan mentalitet. Schipperken som jag startade min hundkarriär med gjorde dock skyddsprovet med godkänt (för sin storlek
![Big Grin :D :D]()
) Hon var i sanning en stor hund i liten förpackning, och följde rasegenskaperna mycket bra. Egentligen var det syrrans schäfer som skulle göra provet, men han klappade igenom tidigt, och man testade min lilla tjej för skojs skull eftersom man var klar för dagen. Syrrans schäfer blev aldrig vad hon tänkt sig, men helt OK ändå, även om han inte var den tuffaste varianten.
Hundar blir inte vad man gör dem till, så till vida att man inte förstör dem. De blir så bra som de har förutsättning att bli, OM man har kunskapen att få dem att blomstra. De flesta hamnar i ett mellanläge; lite ouppfostrade och utnyttjar inte sin hela potensial, men helt OK ändå.
Ska man köpa blandras tycker jag att man antingen väljer en vuxen där man vet vad det blev, eller inser att det kan bära iväg var som helst - och tycker att det är OK med det jobb det kan innebära. För den skull behöver man ju inte välja idiotkorsningar.