Hur väluppfostrade är era barn?

[Sar]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Det känns som att diskussionen skenat iväg mot ett annat håll än kärnfrågan. Att en person med ADHD brakar ihop på Ica är högst förklarligt med tanke på personens diagnos, men det är fortfarande inte väluppfostrat. Att ett barn som har jobbigt att hantera stress får utbrott på affären kan också ha sin förklaring i den låga stresströskeln men det är fortfarande inte ett beteende som kommer sig att att barnet är väl fostrat enligt mig. Däremot skulle antagligen utbrottet vara värre eller gå till andra nivåer utan förstående föräldrar.
Jag gillar inte alls att du lägger ord i mun eller antar vad jag har för åsikter så det kan du sluta med direkt. Det är ett beteende JAG formligen avskyr.

Jag antar att du ser kvinnor som är gravida som bryter ihop lätt på hormonerna samt människor med neuropsykiatriska funktionshinder som ouppfostrade också. Vi skall inte prata om människor som håller på att bränna ut sig som inte klarar av att vara lugn och pedagogiska.
Att borderliner är ouppfostrade människor?
Många av dom känsliga barnen kan jämställas med en som har diagnosen borderliner ett bra tag under deras uppväxt.

Det känns som att du skäller på fel träd, jag är inte på något sätt oförstående över varför ett barn brakar ihop men bara för att beteendet är förklarligt innebär det inte att det är ett väluppfostrat beteende. I mina tidigare inlägg klargör jag också att jag inte tycker att man behöver uppföra sig väluppfostrat jämt, vägen mot en väl fostran kantas av utbrott och trots och det finns en befrielse (oftast välbehövlig) i att få "släppa" och låta sig ryckas med i ett riktigt utbrott.
Så du och jag har nog helt olika uppfattningar och värderingar om vad ett väluppfostrat beteende är, enligt mig är det alltid ouppfostrat att få utbrott på Ica men många gånger helt förståeligt och förklarligt.

 

[Stollan]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Det är ju så att ouppfostrat är motsats till uppfostrat vilket innebär att barnet brakar samman för den inte fått korrekt fostran.
Det där vet jag ju är inte det fulla sanningen och kanske du kommer att få uppleva och ändra dina uppfattningar när dina barn blir äldre.
Ett barn som brakar ihop pga blodsockerdipp kallar du för ouppfostrad.
Ett barn som mår psykiskt väldigt dåligt som brakar ihop på ICA kallar du också för ouppfostrad.
Ett barn som brakar ihop för att hjärnan utvecklas i sådan rasande fart att den inte har tid att ge barnet möjlighet att kontrollera sina impulser kallar du också för ouppfostrad.
Detta trots att inga av utbrotten uppstår pga brist av fostran och det är vad som förbryllar mig.
Kan du se på varje enskillt barn vad som triggat igång ett beteende som att slänga sig på ICA?

Jag kan dra mig så långt som att säga att det är felvalt beteende men ouppfostrat nej, för det handlar sällan om det i botten.

Jag tycker jag skäller på rätt träd för det är du som säger att min dotter var ouppfostrad när hon brakade samman i affären trots att du inte har några som helst koll på varför det blev så. Du dömer människor i situatoner där du inte har alla korten på bordet genom att dra alla över en kant.
Beteendet är givetvis destruktivt men inte ouppfostrat för vem äger rätten att bedöma en situation som man inte satt sig in i?
Du?
Jag kan inte se om det handlar om ouppfostran, lågt blodsocker, eller allmänt dåligt psykiskt mående barn därför dömer jag inte alls.
Det enda jag ser är ett destruktivt beteende och det enda jag tänker om det är att jag tycker synd om barnet att den skall känna så hårt, att jag vill trösta, prata och fundera på vad jag kan göra för att det skall bli smidigare nästa gång.

Så för mig är det ett destruktiv beteende att få utbrott på ICA men att det faktiskt hjälps av med att lära barnet att hantera känslorna som dyker upp.
Ouppfostrat är ju bara sådant som man vet och vilje kallt kör över.
Tex äta upp lillebrors sista klubba när man vet att lillebror ville ha den själv. Det ligger beräkning bakom sådant och det handlar inte om problem att hantera det emotionella.
ICA grejen är nästan alltid uteslutande ett problem av emotionella slag.

Man skall akta sig för att sätta negativa etiketter på barn för dom blir väldigt ofta självuppfyllande profetia och påverkar barnets självkänsla.


Jag har förövrigt inte sagt att ett barn som brakar ihop i en affär är väluppfostrad och inte försökt komma dit heller. Ett barn som brakar ihop i en affär är frustrerad kort och gott och inget annat.

 

[Stollan]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Åh, lilla stackare
Hon skulle egentligen behövt vara i en liten grupp bara där hon kunde få möjlighet att få upp förtroendet för andra männiksor.
Mot sig har hon sin ringa ålder. Det blir bättre ju äldre hon blir för hon förstår bättre ju längre i utvecklingen hjärnan har kommit.
Har hon ingen stödperson nu så slåss för en för hon behöver ha någon som hon kan börja lita på och som kan hjälpa till och leda henne rätt och kanske avbryta i tid.

Jag har en bok av John Gottman som heter EQ för föräldrar vilket jag rekommenderar stark för sådana barn.

EQ är en reaktion mot det gamla IQ-begreppet som anses alltför snävt för att kunna mäta människans intelligens. EQ handlar om känslans intelligens, och denna bok vänder sig till alla föräldrar som önskar utveckla sitt barns självtillit, inlärningskapacitet och sociala begåvning. Forskning visar dessutom att en hög EQ gör barnet fysiskt friskare.
John Gottman menar att det krävs något mer än att älska sina barn och att stimulera deras intellektuella färdigheter, och detta "mer" handlar om att ge barnet känslomässig vägledning. Denna kan skissas i fem steg: Föräldern uppmärksammar barnets känsla (1) och ser den som ett tillfälle till närhet (2). Han/hon lyssnar inkännande (3) , hjälper barnet att sätta ord på sina känslor (4) och försöker lösa det aktuella problemet tillsammans med barnet (5). Barnen ska få känna vad som helst men inte göra vad de vill.

John Gottman och hans forskarkolleger har följt mer än 120 familjer under tio års tid för att bl a undersöka hur föräldrar reagerar i känsloladdade situationer. Han fann fyra "stilar" hos föräldrarna: de som vägleder (enligt ovan), de som struntar i barnens känslor, de som är kritiska och de som accepterar känslorna men inte sätter gränser för barnens beteende. I boken kan läsaren testa sin föräldrastil och sin egen EQ. Gottman bidrar – utan pekpinnar – till att fördjupa föräldrarnas självinsikt, dvs själva förutsättningen för att kunna hjälpa barnet att handskas med sina känslor.

"Då och då läser man en bok som ändrar ens syn på tillvaron. För mig är detta årtiondets viktigaste bok! Och jag hoppas att många, många tar den till sig." (Jean Bolinder i sin recension av boken i Skånska Dagbladet)

Sedan finns en annan bok av Mary Sheedy som heter Raising Your Spirited Child.

The spirited child, often called "difficult", can easily overwhelm parents, leaving them feeling frustrated and inadequate. Spirited kids are, in fact, simply more intense, sensitive, perceptive, persistent, and uncomfortable with change than the average child. Through vivid examples and a refreshingly positive viewpoint, Mary Sheedy Kurcinka offers parents emotional support and proven strategies for handling their spirited child. She will help you understand your child's, and your own, temperamental traits, discover the power of positive rather than negative labels, cope with tantrums and blowups when they do occur, and develop strategies for handling many situations.
Filled with personal insight and authoritative advice, Raising Your Spirited Child can help make parenting the joy it should be, rather than the trial it can be.

Boken är på engelska men den är lätt att läsa. Jag har den själv men just nu bor mina böcker i Höör

Jag är ruskigt trött nu men har du frågor, undringar mm som du vill ställa till mig så pm mig det bara. Jag har en del kunskaper sedan min dotters sväng i skolvärlden och jag vill ju gärna höra att det går bra.
Skicka en stor varm kram från mig till den älskade lilla argbiggan och tala om att detta stollan tycker mycket om argbiggor.
Var inte rädd för att PM om du känner att du behöver och vill.
//Stollan

 

[Stollan]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

För att förtydliga så är problemet för mig att du kallar braka ihop i affär för ouppfostran när det ofta handlar om sk. trots vilket kan ha orsaker i många saker.
Ouppfostran handlar om att där är någon slags brist på uppfostran från förälderns sida och det är faktiskt inte alltid det är så utan barn som aldrig fått något för att braka ihop i affären gör det ändå trots att dom blivit fostrade till att inte göra så och trots att dom faktiskt inte brukar göra så annars heller.
Så när du säger ouppfostrad så anklagar du faktiskt barnets föräldrar från att inte fostra sitt barn korrekt vilket faktiskt är kränkande när man gör alla rätt man bara kan och ändå kraschar barnet i affären.
Det är jobbigt nog att vara förälder till ett barn som kraschar, oftast jobbare än vad det är för omgivningen. Att då ha en massa människor som går omkring och tror att det är föräldrarna som är skulden till det gör det hela inte lättare ett dugg.
Själv anser jag att utbrott tillhör en bit av att växa specifik för barn med motor modell stor.
Så när jag ser barn som brakar ihop i affären så ser jag en person som är mitt uppe i en växa period och blir nyfiken på hur den kommer att bli när den kommit ut på andra sidan. Fast jag fastnar ofta för struliga barn överlag även när jag jobbade på förskolorna.

När det gäller väluppfostrad skulle jag helt ärligt inte vilja ha en dotter som är det enligt samhällets premisser. Jag föredrar barn som visar vilja ordenligt och går sin egna väg så länge som barnet inte skadar sig själv eller andra. Ett sådant barn klarar sig i livet oavsätt vad dom utsätts för och dom behöver inte någon yttre motor vilket innebär att dom är fullt kapabla att ta hand om sig själv som vuxna och full kapabla att faktiskt jobba på bra i skolan också.
Så väluppfostrad enligt vad samhället anser en flicka skall vara kommer nog aldrig min dotter vara helt och det är jag glad över.

 

[dressyrtant]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Åh, lilla stackare
Hon skulle egentligen behövt vara i en liten grupp bara där hon kunde få möjlighet att få upp förtroendet för andra männiksor.
Mot sig har hon sin ringa ålder. Det blir bättre ju äldre hon blir för hon förstår bättre ju längre i utvecklingen hjärnan har kommit.
Har hon ingen stödperson nu så slåss för en för hon behöver ha någon som hon kan börja lita på och som kan hjälpa till och leda henne rätt och kanske avbryta i tid.
Jag har en bok av John Gottman som heter EQ för föräldrar vilket jag rekommenderar stark för sådana barn.

Sedan finns en annan bok av Mary Sheedy som heter Raising Your Spirited Child.

Boken är på engelska men den är lätt att läsa. Jag har den själv men just nu bor mina böcker i Höör
Jag är ruskigt trött nu men har du frågor, undringar mm som du vill ställa till mig så pm mig det bara. Jag har en del kunskaper sedan min dotters sväng i skolvärlden och jag vill ju gärna höra att det går bra.
Skicka en stor varm kram från mig till den älskade lilla argbiggan och tala om att detta stollan tycker mycket om argbiggor.
Var inte rädd för att PM om du känner att du behöver och vill.
//Stollan

Tack, Stollan!
Ja, det är lite synd att hon inte har någon stödperson just nu. I våras hade jag dagvårdare som skötte de två små minsta hemma hos oss. Sen flyttade båda barnen OCH vårdaren till ett gruppfamiljedagis. Gruppfamiljedagiset OCH samma vårdare var sedan på nuvarande dagis i juli (när själva dagiset var stängt) och i augusti började då dottern på dagis (samma ställe), medan minstingen fortsatte i gruppis med samma vårdare. Samma vårdare har även hand om alla barnen när jag jobbar kväll. (Ja, det är jättebra ordnat!) Och personalen på dagis är jättehärlig. Men de har för stora grupper för att kunna ägna tillräckligt tid åt problem som dethär.
Iaf är jag jättelycklig över att det går så pass bra som det går i dagis. Någon gång har hon vägrat ta på skor/stövlar/galonbyxor, men det är typ inte ens fem gånger. I våras var jag den enda som fick ut henne ur huset under flera månaders tid. Så i jämförelse är det JÄTTEbra! På dagis får hon extra stöd då och då av en terapeut som kommer till dagiset och jobbar med endel barn där. Plus att hon nu då ska få tider till den psykolog hon har gått till förut. Hon blev jätteglad när jag sa att hon skulle få gå hos psykologen, det gillar hon skarpt! (Det är ju inte samtalsterapi, utan tolkning och terapi genom lek, psykologen är faktiskt jätteduktig, har sett ett utlåtande hon har skrivit.)

Ska genast låna EQ för föräldrar. Har haft den lånad tidigare men inte fått läst den. Svårt att få tiden att räcka till.
Sheedys bok lät ju jätteintressant, ska se om jag kan få tag i den! Har inga problem att läsa engelska. Minns oftast inte om jag har läst boken på svenska, finska eller engelska, eftersom jag inte noterar språket.

Kunde ju ha pm:at detta, men tänkte att kanske det hjälper någon annan också, det vet man aldrig.

Men om du vill kan du gärna pm:a mig om det är nåt speciellt du vill säga på pm!

Tack!!!! Många kramar

/tanten

 

[dressyrtant]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Själv anser jag att utbrott tillhör en bit av att växa specifik för barn med motor modell stor.

Så bra!
Det krävs rätt mycket av en som förälder att hänga med i svängarna. Å andra sidan är dehär barnen så bedårande!

 

[Sar]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Du skriver dina inlägg enligt din egen definition på ouppfostrad "uppfostrad är motsats till uppfostrad och innebär att föräldern då inte har fostrat barnet efter samhällets sociala normer."
Jag skriver enligt min definition på uppfostrad "att man är artig, har knäckt och förstår de sociala koderna och bemödar sig om att vara tillags utan att för den skull utplåna sin personlighet."
Ett beteende är för mig antingen uppfostrat eller ouppfostrat, sedan finns det alla möjliga förklaringar till endera beteendet.

Att ett barn uppför sig ouppfostrat i en situation beror inte alls alltid på bristande fostran av föräldrarna. Det finns flertalet barn som inte FÖRMÅR uppföra sig väluppfostrat av andra orsaker(ex.vis diagnoser, trauman, sjukdom etc). Där är det ouppfostrade beteendet extra förklarligt och försvarbart men det är fortfarande ett ouppfostrat beteende.

Naturligtvis kan inte jag veta vad som triggar igång en ouppfostrat beteende på Ica, jag kan bara konstatera att barnet har ett utbrott och ev. undra vad det har i bagaget. Sedan bryr jag mig inte speciellt om att barn brakar på Ica, det är en del av vardagen och jag varken nedvärderar eller tycker sämre om barn som beter sig ouppfostrat. Jag bara konstaterar att de just då beter sig så. Nästa gång de är på Ica kan beteendet vara helt ändrat och då framstå som väluppfostrat. För mig ger heller inte ett ouppfostrat beteende någon speciellt negativ etikett, de allra flesta har uppfört sig ouppfostrat ett antal gånger i sin barndom. De barn i min umgängeskrets som oftast påvisar ett ouppfostrat beteende är många gånger de mest stimulerande barnen men också de som kräver mest från vuxna i sin närhet.

Jag har överhuvudtaget inte nämnt din dotter, det är du som skriver om henne i tråden. Huvudfrågan i tråden var (enligt vad jag förstod) definitionen i allmänhet och inte på individnivå och jag hade gärna velat hålla det så (ska vi gå ner på individnivå kan de allra flesta icke önskvärda beteenden av de mest grymmaste slag vara högst förståeliga med tanke på förövarens bakgrund men fortfarande icke önskvärda).
Efter vad jag förstår av dina inlägg (rätta mig om jag har fel) skulle din dotters utbrott tillhöra kategorin "förmår inte uppföra sig" på grund av diverse orsaker så där förstår jag inte varför du känner dig så anklagad eftersom jag redan i tidigare inlägg skrivit att det är högst förståeligt.
Min hypotes är att det är din egen definition av ouppfostrad som spökar och att du själv ser ouppfostrad som en stor negativ etikett på barnet.
För att förtydliga mitt problem så är det tråkigt att bli uppfattad som anklagande p.g.a. att våra definitioner inte stämmer samman. Det blir helt enkelt inte rättvisande.

 

[Stollan]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Du säger att barn som brakar ihop på ICA handlar om ouppfostran och uppenbarligen är din definiering på det något helt annat än i ordböcker och hos dom flesta människor som jag träffat på.
För mig är det solklart vad ordet syftar till för o betyder icke och uppfostran betyder uppfostran vilket syftar till hur barnet blir uppfostras eller hur?
Eller har du någon annan helt egen tolkning där?
Jag kan tala om att många tolkar som jag skriver och att veta att folk ser deras barn som ouppfostrade är en kränkning för undermeningen är "ni har inte fostrat barnet rätt" vilket inte alltid är sant. Väldigt få föräldrar vill ha barn som skriker i affären och visst är det dom som ger efter och där kan man då tala om att inte uppfostra korrekt eftersom belöning ges vid skrik. Alla gör långt ifrån detta.
Min dotter drog jag upp som ett exempel och vad jag vet har jag inte anklagat dig för något där mer än att när du säger att ett barn som brakar samman på ICA är ouppfostrat vilket är att ljuga i vår situation då min dotter blivit väl uppfostrad i konsten att fönstershoppa vilket hon har gjort i hela sitt liv tidigare. Att säga att min dotter är ouppfostrad i det läget är att säga till mig att jag inte fostrat henne korrekt i hur man för sig i affären. Jag har lagt ner mängder med timmar för att fostra henne hur man skall göra i en affär och skulle bli lika arg om jag blev anklagad att inte hjälpa min dotter med att lära sig att läsa när jag lagt ner timmar på detta.
Det sista är bara ett exempel för att förtydliga. Min dotter läste när hon var 6 år och har inte slängt sig eller skrikigt på ICA på mycket länge.
Detta för att du skall förstå (hoppas jag) vad jag är ute efter.

Så länge som ouppfostrat inte ändrat betydelse så är det ett mycket negativ etikett för både vuxna och barn och lämnar stora skuldkänslor hos många. Jag känner ingen skuld men blir förbannad över att bli anklagad för något som inte är sant.
För mig är sanning viktigt.
Däremot har dottern givetvis inte uppfört sig väl när hon slängt sig på golvet. Jag har också i perioder för att låta henne slippa gå igenom misslyckandet med att uppföra sig väl i affären helt enkelt stannat hemma.
Överlag uppför sig min dotter väl och ju äldre hon blir ju bättre är hon på att uppföra sig väl utan att det tar av hennes integritet.
Du vet det är skillnad på ouppfostrad och inte uppföra sig väl.

 

[Sar]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Du säger att barn som brakar ihop på ICA handlar om ouppfostran och uppenbarligen är din definiering på det något helt annat än i ordböcker och hos dom flesta människor som jag träffat på.
För mig är det solklart vad ordet syftar till för o betyder icke och uppfostran betyder uppfostran vilket syftar till hur barnet blir uppfostras eller hur?
Eller har du någon annan helt egen tolkning där?.

Jag har redovisat exakt vad min definition av ouppfostrad är, du kan knappast ha missat det.

Jag kan tala om att många tolkar som jag skriver och att veta att folk ser deras barn som ouppfostrade är en kränkning för undermeningen är "ni har inte fostrat barnet rätt" vilket inte alltid är sant. Väldigt få föräldrar vill ha barn som skriker i affären och visst är det dom som ger efter och där kan man då tala om att inte uppfostra korrekt eftersom belöning ges vid skrik. Alla gör långt ifrån detta.

Det finns säkert anhängare av flera sorts tolkningar och definitioner men genom att inte läsa mina svar i skenet av min klargjorda definition så kränker du dig själv och hittar undermeningar som inte finns. Men det är ditt val och du verkar inte speciellt intresserad av att ta till dig av mina förklaringar.

Min dotter drog jag upp som ett exempel och vad jag vet har jag inte anklagat dig för något där mer än att när du säger att ett barn som brakar samman på ICA är ouppfostrat vilket är att ljuga i vår situation då min dotter blivit väl uppfostrad i konsten att fönstershoppa vilket hon har gjort i hela sitt liv tidigare. Att säga att min dotter är ouppfostrad i det läget är att säga till mig att jag inte fostrat henne korrekt i hur man för sig i affären.

För det första så ljuger jag inte och du tar fortfarande inte till dig av vad jag skriver. Jag anser som tidigare sagts att ett barn som uppför sig ouppfostrat inte alls alltid är ett exempel på bristande fostran av föräldrarna. Förmågan att ta till sig fostran måste finnas. Men beteendet är fortfarande ouppfostrat oavsett orsak.

Jag har lagt ner mängder med timmar för att fostra henne hur man skall göra i en affär och skulle bli lika arg om jag blev anklagad att inte hjälpa min dotter med att lära sig att läsa när jag lagt ner timmar på detta.
Det sista är bara ett exempel för att förtydliga. Min dotter läste när hon var 6 år och har inte slängt sig eller skrikigt på ICA på mycket länge.
Detta för att du skall förstå (hoppas jag) vad jag är ute efter.

Jag tror ingen som läst dina svar med spaltmeter om hur bra du uppfostrat din dotter har tvivlat på att att du har fostrat henne rätt. Jag är dock fortfarande intresserad av att diskutera huvuddefinitionen på uppfostran/ouppfostran och inte av att diskutera din dotter (trots den tidiga läsförmågan vad nu det hade att göra med detta).

Så länge som ouppfostrat inte ändrat betydelse så är det ett mycket negativ etikett för både vuxna och barn och lämnar stora skuldkänslor hos många. Jag känner ingen skuld men blir förbannad över att bli anklagad för något som inte är sant.
För mig är sanning viktigt.

Ouppfostrat har givetvis olika innebörder/definitioner för olika personer. Jag har tidigare redogjort för det faktum att ett barn uppför sig ouppfostrat inte har någon speciellt negativ stämpel hos mig. Det är stadier som ska gås igenom och det stora flertalet har varit med om det. Ett barn som beter sig ouppfostrat är inte mindre värt än ett barn som beter sig väluppfostrat, dock kräver det väluppfostrade barnet oftast mindre av en som vuxen.
För mig är också sanning viktigt och jag börjar bli irriterad över att du inte tar till dig vad jag skriver och anklagar mig för att anklaga dig.

Däremot har dottern givetvis inte uppfört sig väl när hon slängt sig på golvet. Jag har också i perioder för att låta henne slippa gå igenom misslyckandet med att uppföra sig väl i affären helt enkelt stannat hemma.
Överlag uppför sig min dotter väl och ju äldre hon blir ju bättre är hon på att uppföra sig väl utan att det tar av hennes integritet.
Du vet det är skillnad på ouppfostrad och inte uppföra sig väl.

I min värld och mina definitionsbegrepp är att uppföra sig ouppfostrat och att inte uppföra sig väl(fostrat) samma sak.

 

[Stollan]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Jag blir inte kränkt utan jag anser det är skitsnack om jag skall vara ärlig. Eftersom det inte är uppfostran som saknats hos min dotter så är det rent skär skitsnack i mina öron eftersom sådant som påstås som inte är sant klassas som sådant hos mig.
Min dotter blev däremot kränkt. Inte för min definering av ordet utan den andra vuxnas kroppspråk när anklagelsern kom.

SAOB:s tolkning av ouppfostrad vilket borde vara med korrekt än din:

OUPPFOSTRAD 3~020,

ORDKLASS: p. adj. icke bibragt ngn uppfostran (i allm. l. i särskilt avseende); vanl. pregnant: icke väluppfostrad, illa upp- fostrad; äv. närmande Sig bet.: självsvåldig, drummelaktig o. d. MURBERG FörslSAOB (1791).
Det (är) ofta svårt att skilja en ouppfostrad döfstum med normala själsgåfvor från en döfstum idiot. UVTF 26: 7 (1880).
En ouppfostrad och brackig pojke. HEDBERG Dan 239 (1948).
OUPPFOSTRAN 3~020. (i skriftspr., mera tillf.) dålig upp- fostran; äv. närmande sig bet.: självsvåld, drummelaktighet o. d. KRÆMER Oss 12 (1931).
SvD (B) 1943, nr 175, s. 7.

Du har uppenbarligen en annan är SAOB och anser tydligen inte att uppfostran är vad det handlar om dvs föräldrars regler om vad som är rätt och fel och deras strävan att lära barnet detta.
Jag ser inte någon positiv etikett här utan bara en jättestor negativ etikett.

Vad jag kan se är att du blandar ihop inte uppföra sig väl med ouppfostrad, Jag tycker det är synd att du inte kallar det för vad det är men jag kan inte ändra dig på den biten. Var bara medveten om att det ger lika mycket skuldkänslor hos föräldrar att höra att deras barn är ouppfostrade som att höra att dom är själviska för att dom inte vill amma.
För att du skall förstå eftersom du inte gjort det ännu.
JAG får inga skuldkänslor av detta, JAG känner mig inte kränkt av detta, JAG blir förbannad över sådant skitsnack eftersom DU inte vet om det handlar om ouppfostran (se SAOB:s tolkning av ordet) och därför dömmer i en situation där du inte vet ett dugg om. Snarare jag blir förbannad först, sedan suckar jag för att oftast tänka att det är tur att dom inte är föräldrar till min dotter.
JAG konstaterar att det är skillnad på INTE UPPFÖRA SIG VÄL och OUPPFOSTRAD. När min dotter och många andra med henne som jag läst om har brakat ihop i affären har det oftast handlat om att dom INTE lyckats UPPFÖRA SIG VÄL. Detta för dom flesta föräldrar FOSTRAT sina barn till att INTE braka ihop i affären.
För att det skall kunna handla om OUPPFOSTRAN så måste föräldern ha LÅTIT BLI att FOSTRA sina barn i hur man UPPFÖR SIG VÄL i affären.

Förstår du skillnaden nu?
När jag säger att jag uppfotrat min dotter till hur man uppför sig i en affär handlar det INTE om att jag försvara mig utan det handlar om att du skall förstå SKILLNADEN mellan UPPFÖRA SIG VÄL och UPPFOSTRAN.
Det tycks du inte har förstått ännu eftersom du tror att jag skriver om hur jag gjort för att visa att det inte handlar om FOSTRAN som barnet utsatts för utan det handlar om något annat.
Ouppfostran har med fostran att göra med hur man vägleder ett barn i vad som är rätt och fel.
Ouppfostran = avsaknad i vägledning i vad som är rätt och fel.
Uppfostran = vägledning i vad som är rätt och fel.
Uppföra sig väl = ha ett beteende som allmänheten tycker är ok.
Icke uppföra sig väl = ha ett beteende som allämnheten tycker är fel.
Min definiering av orden tydligt och klart.

Nej du har inte klargjort vad du anser ouppfostrat är ordentligt det är därför jag är så förvirrad men jag har börjat förstå att det du anser vara ouppfostrat är vad jag anser vara inte uppföra sig väl.
Det är dock inte samma sak och får samma betydelse som när man klumpar ihop självkänsla med självförtroende.

Klargör vad du anser uppfostra är.
Klargör också hur ett barn med ADHD som inte uppför sig väl för impulskontrollen är svag pga medicinska orsaker har med brist på fostran att göra när föräldern jobbat häcken av sig för att försöka få bort beteendet?
Klargör också hur medicinering då får ordning på denna ouppfostran är du snäll.
Hur uppfostrar en medicin en människa?
För det är faktiskt så att hos en del med ADHD så förbättras impulskontrollen med medicin och dom kan lyckas med att uppföra sig mer väl.
Alltså hårddrar vi det så kan medicinering uppfostra barn med din definiering av ordet uppfostrad och uppfostrad.
Är det fortfarande min definering av ordet som är fel eller använder du det fel själv?
Anser du att du använder det på ett korrekt sätt så får jag ju anta att du anser att mediciner kan uppfostra ett barn för det är ju mer eller mindre det du säger när du påstår att ADHD barn har svårt att uppföra sig pga ouppfostran.

 

[havreflinga]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

DetI mina tidigare inlägg klargör jag också att jag inte tycker att man behöver uppföra sig väluppfostrat jämt, vägen mot en väl fostran kantas av utbrott och trots och det finns en befrielse (oftast välbehövlig) i att få "släppa" och låta sig ryckas med i ett riktigt utbrott.
Så du och jag har nog helt olika uppfattningar och värderingar om vad ett väluppfostrat beteende är, enligt mig är det alltid ouppfostrat att få utbrott på Ica men många gånger helt förståeligt och förklarligt.

Jag är inne på din linje. Väluppfostrat är för mig säga tack, inte avbryta, inte få utbrott, inte rapa/fisa o s v. Men det är inget jag direkt strävar efter, varken för mig eller mitt barn.

Jag tycker snarare att överdrivet väluppfostrade människor är lite läskiga. Man vet aldrig vad som finns under ytan, typ...

 

[Petruska]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Jag är inne på din linje. Väluppfostrat är för mig säga tack, inte avbryta, inte få utbrott, inte rapa/fisa o s v. Men det är inget jag direkt strävar efter, varken för mig eller mitt barn.

Precis!

För mig är det inte heller särskilt laddat, och inte särskilt viktigt med sån där "fostran i korrekt beteende i alla lägen". Det är ändå så olika i olika miljöer vad som anses korrekt och väluppfostrat.

Jag associerar snarast ordet uppfostran till djur - min häst är ganska väluppfostrad, tycker jag.

Det jag är noga med är att bibringa barn ett rikt ordförråd och så mycket allmänbildning jag bara kan - jag vet inte om det kan kallas uppfostran.

Allt det där med att uppföra sig i affärer etc, verkar ju lösa sig i så gott som 100% av fallen. Jag har aldrig sett en vuxen gråta och sparka vid godisdisken, utan det verkar alla till sist ha lärt sig oavsett hur de "uppfostrats". Till och med en tidigt föräldralös kompis klarar det där finfint.

Trots att jag har den här slöa hållningen i dessa beteendefrågor, så verkar ungarna veta hur man ska bete sig, men de misslyckas så klart när de är arga, stressade, hungriga...

 

[havreflinga]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Jag fattar inte hur du tänker nu, Stollan.

Om man som förälder talar om för sitt barn vad som är rätt och fel, men det inte får någon som helst effekt hos barnet - menar du att barnet då är väluppfostrat? Att allt handlar om föräldrarnas strävan, inget om resultatet?

 

[Sar]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Du får tycka precis vad du vill, jag tycker att det är tråkigt att du sänker dig till en så låg nivå att du kallar mitt resonerande och tolkningar för skitsnack men det får stå för dig. Jag tänker heller inte klä skott för att andra vuxna kränkt din dotter.
Jag har flera gånger gett min definition på hur man är när man uppför sig uppfostrat "att man är artig, har knäckt och förstår de sociala koderna och bemödar sig om att vara tillags utan att för den skull utplåna sin personlighet", uppför man sig ouppfostrat så uppför man sig således oartigt, har inte knäckt eller förstått sociala koder och bemödar sig inte om att vara tillags.
Om det beror på lågt blodsocker, förmågan, diagnos, att man gör det på pin kiv eller för att man inte fått hjälp att kunna förstå hur man bör uppföra sig av sina föräldrar spelar ingen roll rent definitionsmässigt - man uppför sig ouppfostrat- men förståelsen, försvarbarheten och empatin för beteendet ökar berorende på av vilken anledning den kommer sig.

SAOL;s definition är säkert ännu mer korrekt än min men för mig känns inte som den definierar det ouppfostrade beteendet utan mer ouppfostrad som egenskap.

Du tycker att jag blandar ihop att inte uppföra sig väl med ouppfostrad, jag diskuterar beteendet ouppfostrad och för mig ÄR att inte uppföra sig väl samma sak som att uppföra sig ouppfostrat.
Men du har säkert någon annan definition?!
Att ett barn med ADHD uppför sig ouppfostrat är både begripligt och försvarbart eftersom impulskontrollen är låg. Att medicin bättrar impulskontrollen och därmed hjälper mot ett ouppfostrat beteende är ingen motsägelse för mig. Däremot skulle jag inte uttrycka att en medicin skulle kunna fostra ett barn, däremot hjälpa ett barn med impulskontroll så att det får det lättare att uppföra sig väl.

Jag känner att du och jag uttömt möjligheterna att komma vidare i en diskussion, det känns som att vi pratar förbi varandra och jag gillar inte att bli kallad lögnare och skitsnackare så jag avbryter här istället för att komma ner på din låga nivå i diskussionen.

 

[havreflinga]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Jag associerar snarast ordet uppfostran till djur - min häst är ganska väluppfostrad, tycker jag.

Jag har en väluppfostrad och en ouppfostrad häst. Den väluppfostrade är förstås väldigt enkel och smidig för mig. Men ibland tycker jag synd om honom. Han tar aldrig för sig. För att han ska få vad han vill krävs det att omgivningen är lyhörd. Den ouppfostrade visar vad hon känner, vill och behöver.

Och så är det väl med människor oxå... Väluppfostrade människor är smidiga. De gör inget väsen av sig.

Om jag ska se det från min synvinkel är det enklare med väluppfostrade människor. Men om jag ska se det från den andra människans synvinkel (om det t ex handlar om min son, min man eller någon annan jag älskar) - då känns det lite tryggare om jag vet att h*n inte är alltför väluppfostrad, för jag vill ju att h*n ska få vad h*n behöver, inte stå snällt och vänta på sin tur i all evinnerlighet, eller tacka för något som han har rätt till o s v.

 

[Stollan]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

OCh jag tycker det är tråkigt att du anser att jag ser ditt resonemang som skitsnack för det var inte vad jag sa.
Jag sa att det är skitsnack att det alltid handlar om ouppfostran varje gång ett barn brakar ihop på ICA pga att många barn har fostrats att inte göra det men ändå händer det.
Hade det varit pga brist på fostran AKA ouppfostran så är det inte skitsnack däremot.

Jag vet bara att många barn som brakar ihop på ICA, hemma eller vad som helst inte gör det pga brister i uppfostran men däremot brister i impulskontrollen. Impulskontrollen är dessvärre beroende av hjärnans utveckling och ingen fostran i världen hjälper innan den är helt färdig om det är ett barn med stor motor.
Den dagen det handlar om ett barn vars föräldrar inte lär barnet hur den skall uppföra sig i affären så håller jag med att barnet är ouppfostrat. Ofta föräldrar som ger efter för gap och skrik vanligen för det är skämmig för folk uppfattar att dom fostrat sina barn dåligt (ond cirkel). Dom fostrar barnen genom att ge efter och inte lära barnet att hantera frustrationen att när man är frustrerad skriker man och så försvinner frustrationen på ett kick, tills nästa gång.
Det är vad som är ett ouppfostrat barn dvs brister i uppfostran helt enkelt som då ouppfostrat faktiskt betyder.
Inte ett som skriker för att blodsockernivån sjunk snabbare än vad föräldern räknade med och fick en skrikig unge på halsen. Det är lika ouppfostrat som att en baby skriker när man är mitt i affären och är hungrig.
Med andra ord i mina ögon handlar det inte om ouppfostran i det läget utan hunger och stilla.

Själv har jag många gånger gått in och frågat lite mjukt om det är jobbigt och fått höra om det där som dom så gärna ville ha och vi fortsatt diskutera för att komma fram till tomten mm.

 

[Halvhalt]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Har läst igenom tråden med stort intresse och även viss behållning, då detta är ett ämne som naturligtvis berör alla föräldrar i någon mån. Mycket klokt och intressant är sagt från flera håll, tycker jag. Det som slår mig är att jag tror debatten i viss mån kommit att handla om olika sidor av myntet "barnafostran". (Observera att jag inte skriver "barnuppfostran" utan just "barnafostran".) Som jag ser det blandar man här ihop flera sidor av barnafostran och hamnar därför i onödig polemik, t.ex. ifråga om fallet "skrikande barn på ICA".

Att fostra ett barn är ju så mycket mer än att bara eftersträva ett väluppfostrat beteende. Det handlar även om att skapa en sund självbild, ett väl fungerande känsloliv, en grund för livslång utveckling av alla medfödda inre potentialer och en förmåga att hantera livets ofrånkomliga med- och motgångar, inklusive olika människor och skeenden på livets väg.

Jag skulle vilja utrycka det så här; strävan efter ett sk "väluppfostrat beteende" är ett försök att förbereda barnet för de situationer vi redan känner till och har en någorlunda gemensam syn på i samhället. Alltså det som andra i tråden referrerar till som "sociala koder". Oljan i det mellanmänskliga maskineriet, skulle man också kunna kalla det. Vad detta skall bestå i kan givetvis diskuteras, men det är alltid just "ett beteende" som är i fokus och inte orsakerna bakom. Det är egentligen inte särskilt avgörande så länge det fungerar när det manifesteras. Med andra ord så länge ett barn i en ICA-butik beter sig på ett för omgivningen "accepterat" sätt kommer barnet också att kunna anses bete sig väluppfostrat - även om det aldrig finns någon som någonsin gjort tillstymmelse till försök att lära barnet detta beteende. Det är beteendet i sig man åsyftar när man talar om väluppfostrad eller inte - och alltså inte den egentliga insatsen från eventuella föräldrars sida. (Även om det naturligtvis skall medges att detta ofta har en viss betydande påverkan på utgången...bara så nu ingen tror att våra tappra försök inte skulle ha någon betydelse i sammanhanget. )

Den övriga fostran - d.v.s. allt det andra som syftar till att stötta och utveckla barnets egen inre värld, dennes självbild, förmåga att hantera sina känslor på ett sunt sätt, att förstå omvärlden med bibehållen tillit till både sig själv och andra samt utveckla sina egna inre förmågor på bästa sätt - det är istället vårt försök att förbereda barnet på allt det vi inte kan säga något säkert om eller ge några enkla svar på, därför att det helt enkelt inte finns några givna, gemensamma överenskommelser och därför att varje människa är unik och inte kan inordnas i ett visst accepterat mönster inuti, på samma sätt som vi gör med våra beteenden i den yttre världen. Inuti ÄR vi helt enkelt bara, och detta måste vi få hjälp med att både tillåtas vara och att lära oss att så småningom själva hantera och förhålla oss till i symbios med den yttre världen och dess önskade beteenden. Så när en unge lägger sig ner och skriker på ICA finns givietvis en inre orsak som också måste mötas, likaväl som beteendet i sig. Båda dessa bitar går hand i hand och är givetvis lika viktiga och önskvärda för att såväl samhället som människorna däri (stora som små) skall må bra.

Det jag dock upplevde när jag läste denna tråd var att missförstånd kring dessa båda aspekter av samma mynt (barnafostran), ledde till onödigt hårda ord och påhopp. Jag uppfattar att t ex Sar talar om beteendet i sig som något som kan anses väluppfostrat eller inte, och alltså inte avser att lägga någon skuld på föräldrar eller bortse från eventuella förståeliga förklaringar och orsaker. Och jag uppfattar att t ex Stollan mer försöker förklara hur viktigt det är att inte fastna vid enbart ett yttre beteende när man ser till barnens fostran... Men jag kan naturligtvis ha helt fel i min analys av debatten. Intressanta frågor är det ialla fall, för barnen är det bästa och viktigaste vi har, och de är de som formar framtiden. Så vårt uppdrag som fostrande föräldrar är väl antagligen världens viktigaste jobb?

Peace/Halvhalt

 

[Sar]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Det jag dock upplevde när jag läste denna tråd var att missförstånd kring dessa båda aspekter av samma mynt (barnafostran), ledde till onödigt hårda ord och påhopp. Jag uppfattar att t ex Sar talar om beteendet i sig som något som kan anses väluppfostrat eller inte, och alltså inte avser att lägga någon skuld på föräldrar eller bortse från eventuella förståeliga förklaringar och orsaker. Och jag uppfattar att t ex Stollan mer försöker förklara hur viktigt det är att inte fastna vid enbart ett yttre beteende när man ser till barnens fostran... Men jag kan naturligtvis ha helt fel i min analys av debatten. Intressanta frågor är det ialla fall, för barnen är det bästa och viktigaste vi har, och de är de som formar framtiden. Så vårt uppdrag som fostrande föräldrar är väl antagligen världens viktigaste jobb?

Peace/Halvhalt

Tack Halvhalt, du lyckades sätta orden på det jag själv försökt förklara (dock utan att lyckas). All heder åt dig och ett mycket läsvärt inlägg !

 

[ainasoja]

Sv: Hur väluppfostrade är era barn?

Jag sa att det är skitsnack att det alltid handlar om ouppfostran varje gång ett barn brakar ihop på ICA pga att många barn har fostrats att inte göra det men ändå händer det.

Jag håller med dig i allt du skriver Stollan, jag har fått slängt i ansiktet av en numera fd vän att min son är ouppfostrad just för att han får sina utbrott pga lågt blodsocker mm och det handlar inte om att han är ouppfostrad utan det händer pga andra omständigheter, han skäms efter sina utbrott och vet att det är fel att göra så men han kan inte hejda sig, men ouppfostrad är han då inte!